2011-06-24     23/6

Grattis på 1,5 årsdagen älskade lilla Tjoddas.
Vad vore livet utan dig?


2011-06-21     Framåt marsch

Och tiden bara rusar ivääääääääg.....

Vi ska alldeles strax till BVC för vägning och mätning men också för en jobbig spruta (Trippelvaccinet till Tjoddas). Jag hatar när mina barn ska ha sprutor. Ok, så det är väl inte världens trevligaste tidsfördriv när man själv ska få en heller men det är liksom inte samma sak. Usch hoppas det går över fort.

Tjoddasmormor och Tjoddasmorfar har varit här och hälsat på efter bästa förmåga, vi brukar skoja om att det enda de vill är att leka med barnbarnen och käka gratismat. Hur mycket sanning det ligger däri kanske vi inte ska spekulera om.... Tjoddas blev iallafall överlycklig när hon, nyvaken, kom ner för trappen och fick syn på morfar. Det gick inte att ta miste på att mormor var välkommen hon också. Sen såg jag knappt mitt barn mer den dagen....

Tant Keka, som är Tjoddas gudmor, kom till oss igår en vända, vi hade utlovat hemgjord glass, det fungerade utmärkt som bete. Tyvärr tog det, som vanligt, en lång stund innan Tjoddas ens vågade titta på sin gudmor utan att börja gråta. Det är väl märkligt ändå att barn hänger upp sig så på en del människor?


Vi har fortsatt att fira våra nya cyklar genom att ta en övermänsklig första runda på nästan 2 mil. (2 mil skrattar ni överlägset nu, det är ju ingenting. Kanske inte på planmark men här stiger och sjunker terrängen med ungefär 50-75m i taget lite om vart annat.) Efter halva rundan var jag arg på min dåliga uthållighet och jag irriterade mig ofantligt mycket på den mesiga inre rösten som gnällde över hur jobbigt det var och att jag kanske skulle gå uppför alla backar...
Jag kände inte igen mig själv riktigt eftersom jag, innan graviditeterna, brukade ha en inre combat röst som skrek och svor åt mig: " men vaf*n är du en j*vla fjolla eller?" då orkade man trycka på lite till, tydligen har den tagit semester och jag är inte förtjust i vikarien som inte klarar av sitt jobb.
Jag klarade mig rätt bra ändå och trampade på efter bästa förmåga. Det var inte flåset som satte stopp utan benkraft (eller avsaknad av den) samt psyket. Så tillsist erkände jag mig lite slagen iallafall och maken fick ta över cykelkärran.

--

Nu är vi faktiskt tillbaka igen och besöket på BVC gick över förväntan. Tjoddas enda reaktion var ungefär att lyfta på ögonbrynen när hon fick sin spruta. Jag var beredd och plockade fram Patrick som jag gömt i min handväska. Så fort hon fick syn på honom så var sprutan glömd. Skönt!

Ikväll har hon fått smaska på pannkakor gjorda av rismjöl och havremjölk, det var gott tyckte Tjoddas och tryckte i sig två pannkakor på raken. Vem visste att man automatiskt blev expert på att vända pannkakor i luften bara för att man gör dem på rismjöl? Jag fick minsann applåder också, Tjoddas var trogen publik.
Själv rörde jag ihop hummus och just nu står lax med diverse goda grönsaker i ångugnen och väntar på att bli klara.

Mamma, vi har fått massor med beröm för pippitröjan du stickade och såfort man tar fram den så börjar Tjoddas veva med armarna, hon älskar sin pippitröja.
Pappa, tack för att vi numera har ett ljudlöst kök. Superlim i de rätta händerna, det är grejer det.

Vi har visst fått en liten fashonista i familjen vi. En som gillar att spegla sig och prova kläder.
Kolla här får ni se: "Minifashionista"


Har man ingen resestol med sig får man uppfinna på plats. Pappas skärp
när vi besökte gammelmormor fungerade finfint!


Barn är lättroade minsann. En glad liten kille på skötbordet. 6,5kg nu...



Tant Keka var här och kelade bebis
(och Tjoddas och katt och vovve och lite får också..men hönorna var hon minsann rädd för...)



Här visar Tjoddas mycket pedagogiskt sin gudmor var man ska titta när
man blir fotograferad. "Där, där är kameran".



Jag är bäst, titta så långt före jag är!!!
(Jag skrattar hysteriskt såfort jag ser den här bilden, hoppas den kan glädja fler)



Kusten i all ära men den svenska landsbygden i sommartider går inte heller
av för hackor.



Det går alldeles ypperligt att sova i cykelstolen också.



Och avslutningsvis, ett stort leende från en stor, liten kille.










2011-06-17     Tidsbrist

Ok så egentligen hinner jag verkligen inte sitta här men jag passar på nu när det är tyst.

Vi började vår vecka med ett spinningpass, för ni vet att veckorna egentligen börjar på söndagar va? Man börjar alltså varje vecka med en ledig dag...låter lite lyxigt när man vänder på det så va?
Eller ja, vi och vi, JAG började min vecka med ett spinningpass, när passet var slut så oroade jag mig dels för att inte benen skulle bära när jag kom av cykeln och mina "ladyparts" talade om för mig att de hellre skulle vilja genomgå 10 förlossningar till på raken, än att någonsin kliva upp på cykeln igen.
Men det var ett roligt och givande pass, mamma J har tydligen en Dr Jekyll & Mr Hyde åkomma, efter att paniskt ha cyklat mig igenom de första 20 minuterna, av ren skräck för monstret som bestigit cykeln på podiet framme vid stereon, insåg jag snart att jag faktiskt njöt av musiken och av hur svetten fullkomligt dröp. Att komma på att även spinning är en form av träning där du kan gå in i dig själv och blunda, bara känna musiken, rytmen och koncentrera dig på din egen andning. Det var en positiv överraskning.

Under tiden hade Tjoddaspappan picknick med alla våra två barn en bit ifrån träningslokalen. Kyckling och potatissallad, jo,jo. Det är grejer det.

Nu undrar kanske alla skadeglada människor hur mycket träningsvärk jag hade dagarna efter? Kom jag upp ur sängen? Det enda stället jag hade träningsvärk i var nacken (Lite besviken är jag faktiskt), så tydligen har jag otränade magmuskler....sex veckor efter förlossningen.... märkligt....

På tisdagen styrde vi kosan till vår härliga ögonspecialist, hon har fullt med roliga tungspatlar med klistermärken på som hon glatt viftar framför nosen på kidsen med. Tjoddas stirrade misstänksamt på henne ibland men följde oftast lydigt lampa, penna eller tungspatel med blicken. När 3D kortet kom fram krafsade hon uppmärksamt på bilderna som kom fram ur röran. (Jag ser dem men jag behöver lång tid på mig innan nåt framträder)
Efter mycket viftande, lysande och pillande så vände ögonspecialisten om till oss och talade om att det hade hänt något märkligt. Lilla Tjoddas utåtskelning hade på nåt mystiskt sätt försvunnit. Det är inte medicinskt möjligt men tydligen har lilla damen gått från en skelning på 13-15% till 0%. Fantastiskt, tyckte vi. Verkligen, tyckte doktorn och undrade om hon fick berätta detta för sina kollegor. Naturligtvis, tyckte vi och lyste av stolthet över vårt lilla medicinska mirakelbarn.

Därefter gjorde vi en favorit i repris och drog till IKEA för några småsaker vi inte fick med oss sist. Det första jag gjorde när vi kom dit var att uppsöka ett skötbord med lilla Tjoddas och rätt som det var, stolpade det in två mammor med varsin barnvagn samt ytterligare två ungar var i släptåg.
När de var klara och småflickorna tvättat händerna (medan mammorna berömde dem utan gränser) så sa plötsligt den ena mamman, på vägen ut från toaletten, högt till sina barn: Såg ni den söta lilla downsflickan?
Jag log ljuvt ner mot lilla Tjoddas, pussade henne på magen och kände hur värmen spred sig i hela bröstet.
Det är så underbart när främmande människor tycker att man har söta barn.

Jag undrar om vi med speciella barn får mer kontakt med främlingar än vad "vanliga" föräldrar får? Jag kan ju inte jämföra (än) så jag har ingen aning. Hur vanligt är det att snälla tanter/farbröder och även yngre, kommer fram och uppmärksammar ens barn? Jag läser en bok just nu som heter "Lite lagom ovanlig" barnen i den här boken har andra handikapp som bla. gör att de är tvungna att använda rulle i vardagen. En av mammorna i boken reflekterade över att hennes son fått genomgång både polisbilar och grävmaskiner samt att folk "anstränger" sig mer för dem. (Sålänge det inte handlade om försäkringskassan eller övriga handledare inom hab etc...där verkade de haft en enorm otur) Men kanske är det som så iallafall att de flesta, blir lite extra måna om våra barn?
Jag vet att jag har berättat om gorillabebisen en gång, tydligen föds alla gorillor med en vit tofs vid rumpan som en slags signal till alla vuxna att man ska vara lite försiktig vid hanteringen. Problemet var att denna lilla apan var albino så hela hon var en stor vit tofs. Skötarna oroade sig för hur de andra aporna skulle reagera. Det visade sig att ingen blev så väl omhändertagen som den lilla apbebisen just för att hon var annorlunda. Så kan det gå ibland.

Idag var vi och hämtade våra nya fina cyklar. Det blev en härlig jungfrufärd och Tjoddas verkade trivas bakom sin pappa, även om hjälmen var lite för stor så den gärna kanade ner i framkant. Lille Loffe sov sig igenom alltsammans där vi hade tryckt in honom med babyskydd och allt i cykelkärran.
Så synd att det ska bli sämre väder för vi fick lite blodad tand och hade allvarliga funderingar på att ge oss ut imorgon igen, då med picknick. Nåväl, det kommer fler tillfällen.

Tjoddas fortsätter att förbrylla oss. Hon kommer ju nu upp från magläge till sittande, idag fick vi även se att hon minsann tar sig ner till magläge precis lika lätt, genom att fälla benen rätt ut och sen bakåt. Det är som en liten minicirkus upplevelse varenda gång hon gör sådär. Jag tror dessutom jag siktade en liiiiiiiten, liiiiiiten vit prick som skulle kunna vara en tredje tand idag. Jag ska kika igen imorgon.
Ja, och så har vi tydligen kunnat lägga till fler saker på "förstå" listan. När vi sjunger vipp på rumpan affär, så klappar hon händer när man sjunger det (utan att visa henne) och även "spel på läppen" klarar hon av utan att man visar vad hon ska göra. Överinlärning is da shit verkar det som.
Vidare ska vi nu tragla: Båt, flygplan, låda och boll. Dessa fyra orden kommer vara viktiga på nästa års synkontroll då hon ska teckna det hon ser. Sen är hon lite könsförvirrad för när vi frågar var pappa är så pekar hon på mig, mamma däremot är obestämt någonting som gärna kan vara på ungefär samma ställe som valfri lampa...

Nu är det banne mig nanedags!




Min första, superfina cykelhjälm.


Tittar man noga så skymtar man "den lille godsägaren" där inne.


Vi stannade till lite och beundrade utsikten (vi körde vilse)


Ikväll roade sig Tjoddas med att köra bil och även kava omkring på mage en hel del.



Det är ett hack i filmen mitt i men här ser man hur lätt hon både tar sig ner till liggande och sen tillbaka upp
till sittande.
Gör om det där här den som kan......: "Vig som tusan"








2011-06-12     Sorry fru sjukgymnast...

Idag har vi mest lullat runt här hemma, vi har haft lite besök, grillat och försökt tämja fåren med lite fårgodis...
Det gick bra, en kort stund, tills man blinkar eller andas ungefär då sprider fåren sig som frön för vinden, sen står de några meter bort och stirrar på dig som om de förväntar sig att du ska byta skepnad till nåt stort slemmigt med huggtänder ungefär.
Jag skulle nog tro att Tjoddas tror samma sak om en av dockorna hon har, Tjoddaspappan höll i dockan så att den "levde" och rörde sig lite. Tjoddas ryckte till, första gången skrattade hon lite tveksamt och misstroget efter en kort stund men när han gjorde om samma sak igen så blev hon så rädd att hon började gråta. På tal om rädd, jag låg och spikade klippspik i golvet idag. Musik i öronen och ett par kåpor utanpå, alla som känner mig vet att jag är världens räddhare. Iallafall, rätt som det var, där jag låg på knä i min egen värld och lallade med i låtarna, så svoschade nåt stort brunt förbi och landade på golvet. Min tankebana från det att jag såg föremålet, identifierade att det alltså INTE var katten, insåg att det var en handduk, kopplade att någon rimligtvis borde kastat den isåfall, tittat upp, sett att någon stod i dörrhålet och sen identifierat vem det var....gick ungefär såhär:
Men vaf*n? AAAAAAAH!
På väg ner från mitt krumsprång jag tog, rätt upp i luften från knäsittande, lyckades jag slita av mig hörselkåporna och slunga dem, med all kraft, mot den som stod i dörren (jag fick dessutom in en mycket tillfredställande fullträff).
Precis när jag fått iväg dem inser jag att det bara är svärfar. Det tog en lång stund innan han slutade rulla sig av skratt i trappan och innan håret på mina armar hade lagt sig ner igen.
Jag tror vi alla ska vara tacksamma över att jag just när han skrämde mig, inte höll i hammaren. Annars hade säkert den flugit istället för hörselkåporna. Men golvet blev klart iallafall.....jag sneglade MÅNGA gånger mot dörren kan jag säga.


Iallafall, till saken. Jag tyckte mig se en sak häromdagen men trodde det var en tillfällighet så jag sa nog inget till maken.
Lilla Tjoddas gjorde nämligen en halv "Junarn" här hemma på golvet.
Vi har fått våra MPU papper nu så vi håller på att checka av listan med sånt vi kan mer eller mindre bra. Detta har resulterat i ett evinnerligt tjatande om "var är magen/näsan/munnen etc" "kan du göra ditt eller datt".. tillslut la Tjoddaspappan ner Tjoddas på magen och sa: "kan du komma upp"....

Tja, se själva hur man bäst gör på Tjoddasvis. Så, förlåt snälla sjukgymnast, det var inte meningen och vi har INTE lärt henne detta. "magläge"

Vi var och hälsade på Tjoddas morföräldrar igår (fredag) och hade det trevligt, maten var alldeles utsöööökt (jag hade tagit med mat till oss alla) och sällskapet var ännu bättre. Tyvärr har gårdagens diet som innehöll vitkål, jordgubbar och kaffe, slagit sig på lille Loffes mage så idag har jag tagit avstånd till allt "dumt" som skulle kunna göra den mer upprörd. Det verkar fungera iallafall.


Mormor hade minsann införskaffat finaste stråhatten som satt på plats i ungefär
två hela sekunder.


En sann liten fin dam.


Mitt favoritkort.


Detta kortet tänker jag rita ett porträtt av när jag har tid. Jag vet inte vad
det är jag tycker så mycket om med det men jag älskar det här kortet.


Doris fick också följa med för en gångs skull.


Detta var det roligaste på hela dagen tyckte Tjoddas.


Lille Loffe höll ställningarna (och alla upptagna)





2011-06-09     Navelprat

Idag hade jag ett allvarligt samtal med min navel, jag påpekade att vi ses alldeles för sällan numera och att det känns trist när den bara, surt, stirrar ner i golvet hela tiden. Jag tyckte vi kunde försöka införa fler spontana möten framöver och att jag hemskt gärna skulle vilja se den, glatt, blickandes framåt i livet istället. Vi har nu båda lovat varandra att vi ska anstränga oss lite extra för att infria detta och därför har jag nu mer eller mindre opererat fast min älskade stegräknare på mig samt laddat hem en jättebra applikation till telefonen som man kan ha med ut på promenader.

Det var extremt äckligt att promenera just idag. Det var kvavt, varmt och så fuktigt i luften så man nästan drunknade när man gick ut. Men ut gick vi. Barnvagn, Doris och jag. Doris är alltid väldigt engagerad och positivt inställd till promenader, iallafall de första två kilometerna. På vägen hem går hon alltid några meter bakom med tungan släpandes i marken. På de riktigt långa rundorna känner man hur hon kastar mörka blickar i ryggen på en. Det värsta, förutom allt som bits och sticks vid denna tiden på året, är nog att, eftersom mitt hår tar sjukt lång tid på sig att torka när man duschat, så blir det väldigt kli'igt i hårbotten längst ner vid nacken ungefär. Det är bara nu när det är så varmt ute som det blir på detta sättet, speciellt när man går omkring och småsvettas med jämna mellanrum (vilket man ABSOLUT inte gör när man ammar...oh nej... man kommer bara ut ur duschen och är mer sunkig än vad man var när man klev in)

Det blev en tripp till IKEA idag också, vi lyckades faktiskt spara massor med pengar eftersom vi valde en annan lösning för våra garderober än vad IKEA hade tänkt sig. I runda slängar sparade vi ungefär 3000 kr på vår egen "uppfinnar-Jocke-lösning", det blir många glassar på vägen ut det. Vi satt och skrattade, skadeglatt, hela vägen hem, åt att vi; vanliga dödliga, lyckats lura IKEA's ägare på massor med kosing.
Lilla Tjoddas charmade såklart alla i sin omgivning och man såg hur tanterna flockades runt vagnen, det är så kul att se hur många som skrattar och vinkar till henne, buffar till sin partner och med ett stort leende uppmärksammar även denne på vår lilla tjej.


Igår gjorde jag någonting HELT onödigt, jag gjorde kakdeg....massor av kakdeg.... vi ska göra glass och eftersom Ben & Jerry's cookie dough glass är sjukt god och sjukt dyr, så kom vi på att man borde kunna göra egen, minst lika god och definitivt billigare glass. Så nu ligger det massor av smarriga rullar i frysen. Glassen ska bli gjord imorgon var det tänkt och så plottrar man bara ner små bitar av fryst kakdeg i glassen. Voíla, så blir det cookie dough glass.






Idag lyckades jag ha kameran framme när lille Loffe bjöd på en serie leenden.
Kul att se något annan än den misstänksamma blicken han brukar ge oss.



Dagens bästa och största flin. När killen går ut Chalmers (känn ingen press lille Loffemannen)
så kommer detta förmodligen bli stora examensbilden!



Tjoddas kikar lite på IKEA kök i barnstorlek. Pappa förundras över det konstiga matvalet
IKEA dukat upp på en bricka, purjolök, kiwi, gurka och en liten orange älg....



Ingen disk i vasken när jag ska skölja tomater tack.


Och så åkte vår lilla "dare devil" rutschkana idag. Kolla in den lilla våghalsen: "Rutschkana"




2011-06-06     Päckelvärme

Ok så det är väl skönt att snön är borta, löven sitter fast på träden och solen skiner....vad som är mindre skönt är våra sovrum på kvällarna när det är dags för att sova. I natt sov Tjoddas i blöja och när hon vaknade ledsen, varm, och hal som en ål av svett, så tog jag upp henne, hängde en tunn filt på henne och gick ut en stund på gården för att svalka oss lite. Det verkade fungera för sen sov hon gott tills nu på morgonen. (Till skillnad från vissa andra som trodde att hans restaurang tydligen hade öppet hela natten...)
Vi har varit med om massor av kul saker de senaste dagarna, eftersom jag har långtidsminne som en guldfisk på crack just nu, så är jag väldigt glad över att jag kan kika bland alla foton och på så sätt komma på vad jag egentligen hållit på med under de dagar som passerat.

Vi har varit och hämtat våra "egna" får, så nu springer det kring en flock med ulltottar på "bakgården". Lajbans, tycker Doris, som älskar när ulltottarna försöker "flocka" annorstädes och hon får en ursäkt att springa efter.
Hönorna har hon liksom gett upp för de är inte ett dugg imponerade av hennes försök att valla dem. Så nu står hon mest bara någon meter ifrån dem och bligar dumt på dem i förhoppning på att de kanske ska ändra sig och förskräckta, börja hoppa runt igen.
De har förresten börjat värpa nu, en del ganska bra och en del lite sämre. Skal som är mindre hårt och mer som läder är ett exempel på ägg som inte är så jättebra. Vi har snart fått ihop till en sats med glass, helt perfekt! Det är lika spännande varenda morgon när vi släpper ut dem och kikar in i redet. Ibland har vi varit för långsamma och då kan det hända att någon höna pickat hål på ägget. Jag lyckades skrämma mig själv rätt bra idag genom att öppna kylskåpsdörren lite för snabbt, det resulterade i att ett ägg "anföll" mig och sen splattade i golvet. Jag, som är extremt lättskrämd, satt fastklamrad runt en av bjälkarna i taket innan jag lyckats lokalisera exakt vad det var som hade hänt.

För er som bor i Halland och känner att ni har en dag eller två över i sommar, kan jag varmt tipsa om Öströö fårfarm. Vi har varit där inte mindre än tre dagar i rad. Det är ett supermysigt tillhåll om man vill fika gott i det gröna, klappa lamm och förundras över alla läckerheter som faktiskt får plats i en liten gårdsbutik. Öströö ligger inte något längre stenkast varesig från Falkenberg eller Varberg. Länk till deras hemsida (med vägbeskrivning) kommer här: Öströö

Dels var vi där med Tjoddasmormor och Tjoddasmorfar och dagen därpå åkte vi faktiskt dit med familjen J och lilla Junarn. Vi hade fantastiskt väder och som bonus fick vi titta på massor av finklädda människor som skulle på bröllop. Värsta modevisningen!
Efter en mysig fika i det gröna, drog vi oss bort till inhägnaden där flasklammen fanns. Den lilla highland kalven som jag fotograferade i fjol gick, även i år, tillsammans med lammen. Eftersom den inte gått med sina egna och kanske fått riktigt det den behövt så har den stannat i växten. Så den var nästan lika liten och söt i år också. Efter en första försiktig kontakt så ville kalven gärna försöka smygtugga lite på Pappa J. Han tyckte kanske Pappa J såg söt ut...

Vi möttes upp ytterligare för kvällsmat hemma hos familjen J och för första gången fick vi njuta av att våra flickor lekte snällt med varandra. Så fruktansvärt gulligt, de satt och gav varandra saker, bytte grejer, klappade lite på varandra och uppförde sig exemplariskt. Hoppas det håller i sig.
Återigen, tack för trevligt sällskap, fantastisk mat och framförallt er hemgjorda GLASS som man suktar efter varenda dag efter att man fått smaka.
Lilla Tjoddas som verkar fara mer illa av värmen i år än förra året, kinkade ur helt under kvällen. Efter lite välling så lugnade hon sig igen, dock var hela familjen uppe vid kl 05:00 igen, jag för att Loffe ville ha mat vid fyratiden och så fick han ett snabbt blöjbyte, Tjoddas för att hon var törstig och Tjoddaspappan för att han var säker på att klockan var runt åtta och att det helt enkelt var dags att stiga upp.
När jag kom upp på övervåningen nästa gång låg Tjoddas, maken och katten huller om buller i vår säng. Längtande tittade jag på min halva av sängen som nu ockuperades av diverse kreti och pleti. Det var ingen idé. Loffe låg och snusade sött i sin säng med armarna över huvudet, så väldigt fridfullt det ändå kan vara vid den tiden på dygnet.... försiktigt tassade jag ner och kröp upp i soffan en stund istället.
Vid sju tyckte Loffe det var dags för en påtår, under tiden vaknade resten av min älskade familj och försvann ner för frukost, så vi fick sängen helt för oss själva.

Idag måste vara den äckligaste dagen hittills i år, det är så varmt så den lede nästan kommer hit på solsemester. Jag lovprisar vår källare, utan den hade jag bergis inte överlevt. Vet ni vilken lisa det är att kunna traska ner och verkligen känna hur graderna sjunker ju längre ner man kommer? Loffe och jag sitter hemskt gärna på näst nedersta trappsteget när det är matdags. Tjoddas fick en handduk att sitta på och en balja med vatten att plaska i. Sen fick hon lite mellanmål iklädd kejsarens nya kläder och därefter åkte hon rätt ner i duschen. Bara för att komma bort lite från värmen funderar vi allvarligt på att åka och handla. Planen är att ställa oss i mejeriavdelningen tills affären stänger.

Men, ungefär som min mor brukar säga, det är ju skönt att snön är borta iallafall.


Två av våra lokala knutters konverserar. Jag var verkligen stormförtjust
i att maken körde iväg i shorts och sandaler. Safety first ni vet...


Vår gigantiska fårbesättning.


Hur vi fick hem dem?
Släpet vi köpte har verkligen gjort skäl för pengarna.
Däremot går det nog aldrig köra någonting mer på släpet, om det inte ska lukta får såklart....


Lilla fina Junarn mumsar mellanmål. i det gröna.


Lilla Tjoddas har fått låna min mössa som min älskade mamma sydde till mig
när jag var bebis. Den satt som ett smäck och hon drog inte i den en enda gång.


Tittar man noga ser man faktiskt att kalven har tungan ute och är på väg
att ta ett test-slick på pappa J. Junarn ser lite skeptisk ut.


Loffes helsköna sovstil när han äntligen däckade, dessutom på skötbordet
av alla ställen..


Jag börjar minsann får smak för det där med att bli fotad jag också.
Precis som storasyster månne?


Lilla tofsan sitter och blaskar i vatten för att få lite svalka.
Efter att även ha intagit en mycket kladdig mellis så passade
vi på att ta en snabb dusch.
Dagens bästa var när vi skulle gå upp igen och jag stannade till
framför badrumsspegeln. "säg hejdå" sa jag till Tjoddas, varvid Tjoddas lydigt vinkade hejdå till
sin spegelbild.


















2011-06-02     MPU och dagis

Vi är ju kända att försöka slå så många flugor i en smäll som det bara går. Alltså hade vi inte mindre än två möten på habiliteringen och en kontroll på BVC inbokat på en och samma dag.
Tjoddas skulle träffa sin logoped för sista gången innan sommaren, sen får vi tyvärr en ny logoped (jag skriver tyvärr för vi tycker hemskt mycket om vår lilla logoped men det blir säkert jättebra med vår nya också såklart) Sjukgymnasten dök in på ett hörn och kollade av allt nytt Tjoddas lärt sig samt hade en snabb uppfräschning med Tjoddaspappan gällande övningar och träning. Under tiden påbörjade jag lite smått möte nr 2 med vår specialpedagog. På tapeten stod diskussion ang. möjligheten att använda sig av ett MPUschema. 
MPU står för Motorisk Perceptuell Utveckling. Schemat är baserat på "vanliga" barns kunskaper vid viss ålder och är ärligt talat ganska knäckande för en som alltså INTE har ett normalt barn. Trots att man drar på sig pansarhud och stålsätter sig blir man ändå lite blöthjärtad när man ser vad Tjoddas skulle ha kunnat om hon inte varit vår lilla unika stjärna. Schemat ser alltså ut som så att på vågrät axel har du barnets ålder upp till 7 års ålder och på lodrät axel har du olika "kategorier" kan man väl kalla det. Där axlarna möts finns det varierat antal siffror som står för olika uppgifter barnet borde klara vid en viss ålder. Det var skrämmande och spännande att kika på det där och se hur långt efter vi faktiskt ligger på en del saker och att vi är ganska ikapp med annat. På kategorin grovmotorik tog vi hem ungefär 0 poäng för vår ungefärliga ålder. Å andra sidan så är det vida känt att antingen utvecklar barn motoriken eller det språkliga, sen efter ett tag så "byter" barnet fokus till det som halkat efter. Smart va?
Meningen med det här är att man ska kunna fånga upp och hjälpa barnet att utvecklas. Kan Nisse dricka själv ur mugg så behöver man kanske inte träna på det utan kan lägga fokus på att bygga med klossar eller lära sig ta på sig kläder. Hänger ni med?
Vill man läsa lite mer noga och kanske se vilka kategorier det handlar om kan man gå in via den här länken och kika lite närmare: MPU
Tjoddas gjorde det Tjoddas brukar göra och satt glatt, pladdrande i soffan jämte sin pappa, petade och pekade på allt hon kom åt samtidigt som hon sa "dä" ungefär en miljard gånger. Förklarade förtjust (pekandes) precis vad alla fina bilder, i pekboken hon fått långa, var för någonting.

Vi bestämde oss iallafall för att köra på med MPU, jag tror det hjälper mer än stjälper faktiskt.

Sen var det raka vägen till BVC och lillkillen Loffe är snart så stor att han kommer ta körkort känns det som. Han har alltså vuxit 4 cm på 4 veckor och väger nu imponerande ca 5,5kg. Jag tänker inte tala för tidigt men just nu känns det som om magen kaaaaaaanske har börjat lugna sig lite. Eller så skämmer vi kanske bara bort honom lite mer och så är han helt enkelt bara lite nöjdare med det.

Idag tog vi oss till Tjoddas förskola, hon ska inte börja förrän i September men vi ville hälsa på lite och Tjoddas har ju aldrig varit där. Hon satt länge och lekte med olika frukter och grönsaker av trä tillsammans med förskolefröken (föreståndarinnan faktiskt) och sen fick hon leka lite med bilar och små plastdjur. Det var väldigt populärt. Tillsist tog vi en vända ut på gården så hon skulle få titta lite på de andra barnen innan de skulle in och äta. Det är så roligt med barn, har ni tänkt på hur de alltid söker sig till varandra och kan stirra på varandra hur länge som helst? Jag är helt fascinerad av sånt. Hur hade en annan vuxen reagerat om man hade gjort som barnen gör? Förmodligen hade man fått en smocka skulle jag tro.
Sen var det bara att åka hem och fortsätta att försöka fixa stängslet vi håller på att sätta upp. Nej Tjoddas ska inte behöva omgärdas av elstängsel....än.... men vi ska hämta lite ulliga, gulliga varelser nu i helgen. Vi ska bli med får, helt enkelt.
Men nu vaknar nog min sugfisksbebis så jag ska skynda mig att slänga upp lite nya bilder och sen får jag nog försöka tanka honom innan jag går och lägger mig.

Trevlig helg!




Precis såhär mycket ville Tjoddas ha möte på habiliteringen. Strax efter detta fotot, vände hon på huvudet
och stoppade tummen i munnen. Hon ville INTE vara med.


Bilar och plastdjur är roligt.


Vi passade på att ståträna lite....för MPU'ns skull såklart....


Sen provsatt vi en av alla balanskuddar innan vi åkte hem igen.
Mycket smart sak får jag säga!













RSS 2.0