Sorry fru sjukgymnast...

Idag har vi mest lullat runt här hemma, vi har haft lite besök, grillat och försökt tämja fåren med lite fårgodis...
Det gick bra, en kort stund, tills man blinkar eller andas ungefär då sprider fåren sig som frön för vinden, sen står de några meter bort och stirrar på dig som om de förväntar sig att du ska byta skepnad till nåt stort slemmigt med huggtänder ungefär.
Jag skulle nog tro att Tjoddas tror samma sak om en av dockorna hon har, Tjoddaspappan höll i dockan så att den "levde" och rörde sig lite. Tjoddas ryckte till, första gången skrattade hon lite tveksamt och misstroget efter en kort stund men när han gjorde om samma sak igen så blev hon så rädd att hon började gråta. På tal om rädd, jag låg och spikade klippspik i golvet idag. Musik i öronen och ett par kåpor utanpå, alla som känner mig vet att jag är världens räddhare. Iallafall, rätt som det var, där jag låg på knä i min egen värld och lallade med i låtarna, så svoschade nåt stort brunt förbi och landade på golvet. Min tankebana från det att jag såg föremålet, identifierade att det alltså INTE var katten, insåg att det var en handduk, kopplade att någon rimligtvis borde kastat den isåfall, tittat upp, sett att någon stod i dörrhålet och sen identifierat vem det var....gick ungefär såhär:
Men vaf*n? AAAAAAAH!
På väg ner från mitt krumsprång jag tog, rätt upp i luften från knäsittande, lyckades jag slita av mig hörselkåporna och slunga dem, med all kraft, mot den som stod i dörren (jag fick dessutom in en mycket tillfredställande fullträff).
Precis när jag fått iväg dem inser jag att det bara är svärfar. Det tog en lång stund innan han slutade rulla sig av skratt i trappan och innan håret på mina armar hade lagt sig ner igen.
Jag tror vi alla ska vara tacksamma över att jag just när han skrämde mig, inte höll i hammaren. Annars hade säkert den flugit istället för hörselkåporna. Men golvet blev klart iallafall.....jag sneglade MÅNGA gånger mot dörren kan jag säga.


Iallafall, till saken. Jag tyckte mig se en sak häromdagen men trodde det var en tillfällighet så jag sa nog inget till maken.
Lilla Tjoddas gjorde nämligen en halv "Junarn" här hemma på golvet.
Vi har fått våra MPU papper nu så vi håller på att checka av listan med sånt vi kan mer eller mindre bra. Detta har resulterat i ett evinnerligt tjatande om "var är magen/näsan/munnen etc" "kan du göra ditt eller datt".. tillslut la Tjoddaspappan ner Tjoddas på magen och sa: "kan du komma upp"....

Tja, se själva hur man bäst gör på Tjoddasvis. Så, förlåt snälla sjukgymnast, det var inte meningen och vi har INTE lärt henne detta. "magläge"

Vi var och hälsade på Tjoddas morföräldrar igår (fredag) och hade det trevligt, maten var alldeles utsöööökt (jag hade tagit med mat till oss alla) och sällskapet var ännu bättre. Tyvärr har gårdagens diet som innehöll vitkål, jordgubbar och kaffe, slagit sig på lille Loffes mage så idag har jag tagit avstånd till allt "dumt" som skulle kunna göra den mer upprörd. Det verkar fungera iallafall.


Mormor hade minsann införskaffat finaste stråhatten som satt på plats i ungefär
två hela sekunder.


En sann liten fin dam.


Mitt favoritkort.


Detta kortet tänker jag rita ett porträtt av när jag har tid. Jag vet inte vad
det är jag tycker så mycket om med det men jag älskar det här kortet.


Doris fick också följa med för en gångs skull.


Detta var det roligaste på hela dagen tyckte Tjoddas.


Lille Loffe höll ställningarna (och alla upptagna)





Kommentarer
Postat av: isabella

Hej,vilka underbara barn ni har.Jag har själv en son med ds som är en månad gammal och vi är nu i Lund där han idag opererats.Hittade er bloggadress på föräldratavlan på avd 67.Kommer följa er blogg med glädje!!

2011-06-13 @ 19:52:19
Postat av: Tjoddasmamma

Tack så jättemycket, hoppas op gick bra, personalen är fantastisk!

2011-06-13 @ 20:43:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0