Tidsbrist

Ok så egentligen hinner jag verkligen inte sitta här men jag passar på nu när det är tyst.

Vi började vår vecka med ett spinningpass, för ni vet att veckorna egentligen börjar på söndagar va? Man börjar alltså varje vecka med en ledig dag...låter lite lyxigt när man vänder på det så va?
Eller ja, vi och vi, JAG började min vecka med ett spinningpass, när passet var slut så oroade jag mig dels för att inte benen skulle bära när jag kom av cykeln och mina "ladyparts" talade om för mig att de hellre skulle vilja genomgå 10 förlossningar till på raken, än att någonsin kliva upp på cykeln igen.
Men det var ett roligt och givande pass, mamma J har tydligen en Dr Jekyll & Mr Hyde åkomma, efter att paniskt ha cyklat mig igenom de första 20 minuterna, av ren skräck för monstret som bestigit cykeln på podiet framme vid stereon, insåg jag snart att jag faktiskt njöt av musiken och av hur svetten fullkomligt dröp. Att komma på att även spinning är en form av träning där du kan gå in i dig själv och blunda, bara känna musiken, rytmen och koncentrera dig på din egen andning. Det var en positiv överraskning.

Under tiden hade Tjoddaspappan picknick med alla våra två barn en bit ifrån träningslokalen. Kyckling och potatissallad, jo,jo. Det är grejer det.

Nu undrar kanske alla skadeglada människor hur mycket träningsvärk jag hade dagarna efter? Kom jag upp ur sängen? Det enda stället jag hade träningsvärk i var nacken (Lite besviken är jag faktiskt), så tydligen har jag otränade magmuskler....sex veckor efter förlossningen.... märkligt....

På tisdagen styrde vi kosan till vår härliga ögonspecialist, hon har fullt med roliga tungspatlar med klistermärken på som hon glatt viftar framför nosen på kidsen med. Tjoddas stirrade misstänksamt på henne ibland men följde oftast lydigt lampa, penna eller tungspatel med blicken. När 3D kortet kom fram krafsade hon uppmärksamt på bilderna som kom fram ur röran. (Jag ser dem men jag behöver lång tid på mig innan nåt framträder)
Efter mycket viftande, lysande och pillande så vände ögonspecialisten om till oss och talade om att det hade hänt något märkligt. Lilla Tjoddas utåtskelning hade på nåt mystiskt sätt försvunnit. Det är inte medicinskt möjligt men tydligen har lilla damen gått från en skelning på 13-15% till 0%. Fantastiskt, tyckte vi. Verkligen, tyckte doktorn och undrade om hon fick berätta detta för sina kollegor. Naturligtvis, tyckte vi och lyste av stolthet över vårt lilla medicinska mirakelbarn.

Därefter gjorde vi en favorit i repris och drog till IKEA för några småsaker vi inte fick med oss sist. Det första jag gjorde när vi kom dit var att uppsöka ett skötbord med lilla Tjoddas och rätt som det var, stolpade det in två mammor med varsin barnvagn samt ytterligare två ungar var i släptåg.
När de var klara och småflickorna tvättat händerna (medan mammorna berömde dem utan gränser) så sa plötsligt den ena mamman, på vägen ut från toaletten, högt till sina barn: Såg ni den söta lilla downsflickan?
Jag log ljuvt ner mot lilla Tjoddas, pussade henne på magen och kände hur värmen spred sig i hela bröstet.
Det är så underbart när främmande människor tycker att man har söta barn.

Jag undrar om vi med speciella barn får mer kontakt med främlingar än vad "vanliga" föräldrar får? Jag kan ju inte jämföra (än) så jag har ingen aning. Hur vanligt är det att snälla tanter/farbröder och även yngre, kommer fram och uppmärksammar ens barn? Jag läser en bok just nu som heter "Lite lagom ovanlig" barnen i den här boken har andra handikapp som bla. gör att de är tvungna att använda rulle i vardagen. En av mammorna i boken reflekterade över att hennes son fått genomgång både polisbilar och grävmaskiner samt att folk "anstränger" sig mer för dem. (Sålänge det inte handlade om försäkringskassan eller övriga handledare inom hab etc...där verkade de haft en enorm otur) Men kanske är det som så iallafall att de flesta, blir lite extra måna om våra barn?
Jag vet att jag har berättat om gorillabebisen en gång, tydligen föds alla gorillor med en vit tofs vid rumpan som en slags signal till alla vuxna att man ska vara lite försiktig vid hanteringen. Problemet var att denna lilla apan var albino så hela hon var en stor vit tofs. Skötarna oroade sig för hur de andra aporna skulle reagera. Det visade sig att ingen blev så väl omhändertagen som den lilla apbebisen just för att hon var annorlunda. Så kan det gå ibland.

Idag var vi och hämtade våra nya fina cyklar. Det blev en härlig jungfrufärd och Tjoddas verkade trivas bakom sin pappa, även om hjälmen var lite för stor så den gärna kanade ner i framkant. Lille Loffe sov sig igenom alltsammans där vi hade tryckt in honom med babyskydd och allt i cykelkärran.
Så synd att det ska bli sämre väder för vi fick lite blodad tand och hade allvarliga funderingar på att ge oss ut imorgon igen, då med picknick. Nåväl, det kommer fler tillfällen.

Tjoddas fortsätter att förbrylla oss. Hon kommer ju nu upp från magläge till sittande, idag fick vi även se att hon minsann tar sig ner till magläge precis lika lätt, genom att fälla benen rätt ut och sen bakåt. Det är som en liten minicirkus upplevelse varenda gång hon gör sådär. Jag tror dessutom jag siktade en liiiiiiiten, liiiiiiten vit prick som skulle kunna vara en tredje tand idag. Jag ska kika igen imorgon.
Ja, och så har vi tydligen kunnat lägga till fler saker på "förstå" listan. När vi sjunger vipp på rumpan affär, så klappar hon händer när man sjunger det (utan att visa henne) och även "spel på läppen" klarar hon av utan att man visar vad hon ska göra. Överinlärning is da shit verkar det som.
Vidare ska vi nu tragla: Båt, flygplan, låda och boll. Dessa fyra orden kommer vara viktiga på nästa års synkontroll då hon ska teckna det hon ser. Sen är hon lite könsförvirrad för när vi frågar var pappa är så pekar hon på mig, mamma däremot är obestämt någonting som gärna kan vara på ungefär samma ställe som valfri lampa...

Nu är det banne mig nanedags!




Min första, superfina cykelhjälm.


Tittar man noga så skymtar man "den lille godsägaren" där inne.


Vi stannade till lite och beundrade utsikten (vi körde vilse)


Ikväll roade sig Tjoddas med att köra bil och även kava omkring på mage en hel del.



Det är ett hack i filmen mitt i men här ser man hur lätt hon både tar sig ner till liggande och sen tillbaka upp
till sittande.
Gör om det där här den som kan......: "Vig som tusan"








Kommentarer
Postat av: Eivor

Hej å hå! Samma program här idag; Premiärtur med cykeln! Dock inte så långt, för killen somnade och det blev så obekvämt med ett huvud som dunkade i ryggen :) Och, jag skymtade också tand nr tre här idag!!!

2011-06-17 @ 21:58:02
URL: http://ellja.blogspot.com/
Postat av: Tjoddasmamma

Det är bara att gratulera till cykeltur och tänder! Idag fick vi för första gången rätt "etiketter" när vi frågade var mamma respektive pappa var. Annars är jag känd som "pappa" och "mamma" brukar förvirrat vara någonstans i lamphöjd....

2011-06-17 @ 23:14:44
Postat av: MammaJ

Vi anmäler oss också i klubben " tand nr 3" :-). Vänster framtand upptill. Kram på er!

2011-06-18 @ 07:25:06
Postat av: em

sötnosen! hoppas ni får en skön dag!

2011-06-19 @ 12:17:10
URL: http://myperfectbabyjulian.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0