2011-03-28     Rörigt värre

Ok, så ingenting hos mig fungerar riktigt som det ska just nu....jag tror jag har satt mig ner för att blogga säkert...tja fyra eller fem gånger de sista dagarna men så fort jag har satt mig så blir huvudet skrämmande tomt och jag kan inte riktigt reda ut vad som hände när... något som förmodligen hade hjälpt som bäst, vore väl att blogga lite varje dag istället för en gång i veckan... men sen gäller det ju att komma ihåg det också. Jag vill inte verka gnällig men hade jag kunnat (för en viss fröken Tjoddas) så hade jag förmodligen sovit bort ungefär 5-6 timmar av dagen också just nu. Det är ju ett halvtidsjobb att komma upp ur sängen nu på nätterna för att trösta Tjoddas eller ta sig till toaletten. Ni som har provat vet att det ÄR värt det när allt är över och så även oftast under dagarna etc men man blir liksom inte lättare och smidigare ju längre in i det här man kommer. Man blir lite irriterad över att ha blivit nedsatt så snabbt, otymplig och hur ont det faktiskt gör när man stänger dörrar över magen eller råka vända sig om för nära någonting så man välter ner en hel monter med tandkräm på apoteket.....(jupp, jag ger mig tusan på att någon kom ut och placerade skiten där när jag tittade åt andra hållet)

Lilla Tjoddas, som bara växer och växer så det knakar, är nu inne på sin tredje vecka med fiskolja och det går fortfarande lika lätt att lura i henne den genom att blanda den med mellisgröten. Jag vet inte om det var dags ändå eller om oljan har någon inverkan men vi, och andra med oss, har märkt skillnad i personlighet och faktiskt även i utveckling. Å andra sidan har det ju varit flaskhals ett bra tag nu så det kanske skulle lossnat just nu ändå.

Vi har hunnit med ett besök hos mormor och morfar för lite gratisunderhållning, mat och barnpassning. Största händelsen på länge var nog ändå svärisarnas 60 års kalas i helgen. Tjoddas försov sig så vi blev lite sena. Maken körde ner i förväg och Tjoddasmormor försökte förtvivlat peta liv i Tjoddas som bara sög fast vid nappen ännu hårdare och totalvägrade att vakna. Lagom till förrätten trillade vi in med en Tjoddas på armen som hade finaste partykläderna och håret på ända.
Hon höll ut en bra stund med tanke på all stimulans, människor som svepte förbi, musik, röster, främmande lokaler etc. Strax innan kaffet började hon dock lacka ur och jag packade ihop våra saker för att köra hem. Det var nog skönt att få komma hem och när jag körde tillbaka till festen igen verkade hon väldigt nöjd med att få stanna hemma med mormor och morfar.

Idag fick jag äntligen svar på en av universums största frågor: Hur många män krävs det för att installera en trappa i ett hus? Svaret? 4 snickare och 2 allvetare såklart. Nu är den på plats, här är spån, skruvar och damm precis överallt i hela huset men tusan vad fin den är. Jag blev lite orolig över det faktum att folk tog ett steg bakåt när jag började jungfrufärden.

Vi tog en runda om öppnis och Tjoddas provsmakade alla pennor i burken vi hade för att färglägga några fina blommor och fåglar. Hon fick även dansa med föreståndarinnan och viftade nöjt med händerna i takt till musiken genom alla hopp och svängar. Det visade sig även att hon är mer pappas tjej (det visste jag ju redan) när hon fick valet mellan en liten plyschnalle som ser ut som Nasse i Nalle Puh och en stor grön monstertruck. Hon ägnade inte ens nallen en blick innan hon lyckligt tog bilen och stoppade in så mycket av den som hon kunde i munnen.

Imorgon bär det av för kontroll av mig och Nisse-Lisa på MVC och även möte med habiliteringen. Vi ska träffa dem inte mindre än tre gånger denna vecka. Spännande va? Kika lite på tapeter är också...på tapeten...
Men nu kommer lite bilder och världens, hittills, skönaste film på Tjoddas där hon "pratar" hon säger minsann både "där" och "tack". lyssna riktigt noga ska ni få höra.


Speglar är grejer det.


Tjoddas iakttar öppnisfrökens dans med stort intresse.


Tjoddas fick en egen mössa i det coola tyget jag använt till Nisse-Lisas filt och mössa.


Min version på total handsfree.


Tjoddas som "pratar" med sin pappa, hon talar om var lampan är och när pappa berömmer henne så tackar hon väldigt artigt. Lyssna noga ska ni få se. Tjoddasprat











2011-03-21     Woho

Idag är det inte en vanlig dag minsann, idag är det "World Down Syndrome Day". Någon fyndig människa har kommit på att den 21/3 är en alldeles utmärkt dag (av förklarliga skäl) att utnämna till den dagen då vi firar att en del av oss är lite mer unika än andra.
För er som nu sitter och kliar er i huvudet samtidigt som ni febrilt försöker komma på vad tusan det är som skulle  vara fyndigt med att just den 21:e mars blev "internationella Down Syndrom Dagen", varför inte den 6:e oktober istället? Jo, det är ju såklart för att alla med Down syndrom har 3st exemplar av kromosom 21 istället för bara ynkliga 2st som vi vanliga dödliga har. ¿¿Comprende?
Vi hade förmodligen tänkt fira den lite mer än vad vi gjorde.....om vi kommit tidigare än ikväll, att det faktiskt var idag...som var idag.... bättre lycka nästa år. Jag får försöka bli lite mer ansvarsfull och lägga in det på "återkommande" i min kalender kanske.

Annars har lilla fröken minsann fått sin första bankbok idag. Väldigt vuxet. (Ingen spargris/elefant dock, jag blev mäkta besviken!!!) Jag och maken fick varsin ny bankdosa och ungefär 200 sidor papper med hem. Jag tror Tjoddas gick vinnande ur det där mötet faktiskt. Hon körde full breakdance på banktjänstekvinnans skrivbord och smakade urskiljningslöst på alla föremål hon kunde lägga rabarberna på. Mest fascinerad var hon av ett stående reklamfoto på några personalen som rekommenderade en till att fråga om hjälp. Det var ett A4 papper som satt fast i en hårdplast ram med fot, en sådan där som man lätt tar ut pappret och stoppar in ett nytt bara. Diskret torkade jag av allt slem och snor jag kunde innan vi reste på oss. Tjoddas åt även en majskrok eller två under tiden vi var där, sen nös hon....på mig....
Det var en halvtimme kvar av öppnis, så vi körde dit för att se om det fanns något fika kvar, ja...och för att träffa de andra barnen...såklart. (Men mest för att fika...fast med de andra barnen..såklart..)
Det är så roligt att se hur hon reagerar när det helt plötsligt blir massor med stim och stoj. Hon tittar sig så storögt och förvånat omkring med munnen lite på glänt. Försöker förtvivlat få med så många intryck på en gång som det bara går och varenda gång det rusar förbi en unge så tittar hon efter den med ögonbrynen upphissade till hårfästet i en "jösses, vad håller de på med?" grimas. Hon somnade i bilen på ungefär den tiden det tog för maken att stänga hennes dörr och hoppa in i förarsätet.
Jag ska försöka få lite sömn jag också, Tjoddas börjar visst bli lite snorig igen och det har resulterat i att vi (läses: jag) har varit uppe hela natten för att Tjoddas gråtit och vridit sig i sömnen sen vi gick och la oss innan 23 igår.
Inte konstigt jag tittar lite vindögt nu. Det mina vänner tänker jag låta bli den perfekta ursäkten till varför det inte kommer finnas ett enda foto här idag. Det är jäkligt svårt att hitta kameran när man är så trött att man ser allt många gånger. Tänk om jag tar fel och försöker ta illusionen av kameran istället? Sug på den!

Oh, Doris börjar nog må bättre förresten. Jag har två husmorsråd till alla med djur (som vistas i bostadshuset)
1. Ha klinkers ÖVERALLT där djuret vistas. Vem vet om nåt händer men när det väl gör det kommer du vara tacksam!
2. Förvara vid ALLA tillfällen minst ett extra par gummihandskar med extra högt skaft på, hemma.

Det blir mycket av allt när hunden väger 50kg. En läxa vi har fått lära oss nu mer än en gång.

Natti!




2011-03-20     Gråtmild

Jag har fått en VIP inbjudan, pilutta er! En inbjudan till en annan mammas blogg där man är så speciell och utvald att man måste bli inbjuden och sen logga in varenda gång man ska läsa någonting. Iallafall kikade jag in där idag igen och hon hade en underbar dikt som senaste inlägg. Ok, så det blev lite dimmigt under tiden jag läste den här och eftersom den dök upp på så många fler ställen när jag googlade texten, så antar jag att det är ok att återanvända den. Tyvärr hittade jag inte vem som gjort den från början men here goes:


En ängel kom till Herren Gud
och förde fram ett viktigt bud:
Ett mänskobarn ska födas snart,
ett speciellt och underbart.

Det barnet är av sådan sort
som inte lär sig lätt och fort,
men sitter allvarsam och vek
och ser på andras stoj och lek.


I skaparn's tanke helt perfekt
för världen ter hon sig defekt,
och vad hon tänker, vad hon vet
är en förborgad hemlighet.

Därför behövs en far och mor
som gränslös tröst och omsorg har,
och som förmår att hålla kär
ett barn som mycket bräckligt är.

Att få det barnet i sin vård,
det är en gåva och en nåd.
I tro och kärlek växer den
som anförtrotts den uppgiften.

Så Herre, välj med omsorg dem
som kan den lilla ge ett hem,
där allt man hoppas, allt man tror
och nåd och frid och värme bor.

2011-03-18     Gott och blandat

Ytterligare en vecka med full fart och fläkt till ända. Är det bara jag eller "svoschar" det på ordentligt nu? Jag kan ärligt erkänna att jag tillochmed blev lite nervös och fick handsvett när barnmorskan frågade på sista undersökningen om jag kände att jag ville ha med mig journalen hem...ifall ifall liksom. Jag tittade på henne som om hon vore en lallande byfåne och hackade fram: Men det är ju en och en halv månad kvar?
Ja, sa hon, du har rätt...du hade kanske inte tänkt föda än på ett tag?
Öh, nej tack...den får gärna ligga kvar där inne och växa klart kan jag tycka. Det är HELT ok för min del. Ja, den behöver ju inte överdriva och stanna kvar över tiden men iallafall en månad till kan vara lagom. (Så vet jag var den är, det är rätt skönt att bara ha en att hålla nöjd just nu.)

Sen var det dags för födelsedagsfirande, svärisarna fyller jämnt båda två i år och det kommer bli en riktig brakfest nästa helg. Vi tjuvstartade lite och stuvade in oss i två bilar för att köra iväg och ha lite blandade festligheter.
Vi började med att besöka ett museum och jag fick för första gången se Bockstensmannen. Skelettet var inte så farligt men replikan av hur han förmodligen sett ut gav mig på allvar kalla kårar. Killen hade porer och enstaka skäggstrån. Den såg så äckligt levande ut så jag stirrade misstänksamt på den en lång stund för att se om den alls andades. Tjoddas var överförtjust och ville jättegärna kladda på glaset.

Vi fortsatte runt bygget och hamnade i rummet med -70tals nostalgi. Där låg den, gästboken. Planlöst satt jag och bläddrade lite bland sidorna för att kanske få en idé till något kul man kunde skriva....
Plötsligt föll mina ögon på den här sidan:

Är det inte en fantastiskt ärlig & härlig tonårskommentar så säg?


Vår resa fortsatte och efter en kaffe med bulle drog vi på oss bowlingskorna. Tjoddas åt nästan upp en kanelbulle själv och drack ofantliga mängder med vatten ur sin Birgerbjörn. Sen satt hon i sin lånade barnstol och rockade loss när vi andra bowlade på. Trots att jag borde fått en Guinness rekord nominering för att jag suger mest av alla på bowling, så var det riktigt roligt. (Dagen därpå kände man sig lite mör här och där men inte alls så farligt som jag befarat) Den enda riktiga idrottsskadan var nog egentligen att jag bröt tumnageln när jag slant en gång och råkade skicka iväg klotet lite snabbare än tänkt.
Avslutningsvis blev det ett mysigt restaurangbesök där Tjoddas först mumsade friskt på en portion med kycklingfilé och pasta. Kusinen hade somnat innan maten kom så sen fortsatte Tjoddas med hennes pannkakor också...

Lilla Doris fick sitt förberedande bad på natten när vi kom hem. Det gick åt en hel tub med schampo och det var en väldigt, väldigt ynklig och smal skugga av Doris som stod i duschen.
Finns det något ledsnare än en blöt hund?
Hon var nästan torr när vi körde till veterinären dagen därpå hon och jag.
Idag när jag hämtade henne så fick vi med oss en snajsig tratt. Man riktigt ser på henne hur jobbigt hon tycker det är med tratten på.
Framförallt eftersom hon går iväg och sätter sig mitt mellan våningarna i källartrappen och skäms.
Stackars liten.
Tydligen tålde hon inte tabletterna hon fått mot smärtstillande så de varnade för att hon var lite lös i magen när de skickade hem henne. Idag var jag extra lycklig över att vi har klinkers i hela köket kan jag säg.... så hon fastar tills imorgon då jag får börja med att ge henne kokt ris med torsk.

Familjen J var ju här på besök igår, det var en sådan där dag när det hände väldigt mycket, för jag fick in ett tandläkarbesök mitt på dagen också. Trots lite stress innan maten stod på bordet, så tyckte jag vi fick ihop en riktigt trevlig kväll ändå, det är svårt att ha något annat än trevligt i detta sällskap iofs. Tack igen kära vänner, det är alltid trevligt att träffa er!

Tjoddas fortsätter med sina mardrömmsnätter och man känner sig så maktlös när ingenting man gör hjälper. Napp fungerar en liten stund. Med täcke, utan täcke, hög kudde, låg kudde, i famnen, i vår säng, i egen säng.... ingenting fungerar. Just nu vaknar jag oftast på morgonen med ett ansikte som känns stramt i skinnet och brinnande, grusiga ögon. Det börjar kännas nu och det enda man önskar är en enda natt mittemellan som får vara lite lugn. Det är förhoppningsvis en fas som går över iallafall. 
Det hjälper ju inte upp de normala gravidsymptomen jag har just nu när hjärnan inte riktigt är lika snabb som den brukar vara. Ni vet när man är småfull och man liksom har en inre, rationell, konversation med sig själv samtidigt som man ser sina onormalt långsamma rörelser och handlingar? Lägg sen på att ha alzheimers och veta om det. Så är det att vara jag just nu. Jag får be alla skriva ner, även de simplaste instruktioner, för jag kan inte ta till mig information och komma ihåg det längre än tills personen har bytt samtalsämne. Skrämmande och frustrerande. Tankarna hänger i ett moln ovanför mig men jag kommer inte åt dem trots att jag vet att de finns där uppe, de bara snuddar lite lätt vid medvetande och så är de borta igen...
Jag förväntas inte tillfriskna förrän efter amningsperioden...dock hoppas jag att det inte blir bestående men....

Jag har även lärt mig massor med nya saker genom att sitta vid Örny. Svordomar tillexempel, det har jag lärt mig oroväckande många nya (trots att många säkert tror att jag redan kan de flesta), en del på svenska andra inte. Framförallt framkallas detta fenomen när man ska sy ihop två tygstycken i varierande stretchmaterial där den ena har lugg och inte alls glider lika lätt som den andra....ja, gärna ett tyg med kanter som rullar sig helt okontrollerat också....
Att man kan spetsa sig själv ganska illa på nålen trots att den är i högsta läge med pressarfoten uppe, det har jag också lärt mig, på det hårda sättet. Lime, citron, salt, vitlök och paprika går INTE ihop med djupa sticksår....

Annars jobbar vi faktiskt ganska bra ihop just nu när vi ses Örny och jag.
Jag får väl erkänna att just nu känns det som om vi inte ses tillräckligt ofta, det om något måste väl bevisa att den största skräcken är över?
Snart bär det iallafall av med Tjoddas och Örny till maaaaaammmaaaaaa, jag ska sy en jacka till Tjoddas och då måste jag ha någon som håller mig i handen lite känner jag. (Läses: någon som tar hand om min lilla ljuva solstråle/förklädda demonbebis, när jag försöker koncentrera mig på att inte sy fast mig själv i tyget)
Tyvärr kan jag inte visa alla mina projekt för då avslöjar jag saker som inte alla behöver veta innan Nisse-Lisa är ute, men Tjoddas fina mössa har jag ju iallafall stolt visat upp och eftersom jag är 80-talist och gärna vill få beröm så tänker jag även lägga ut mössan som blev en liten present till Tjoddas bästis Junarn.

Så här kommer lite bilder i vanlig ordning.


Ett nytt besök hos frisören, nu försökte vi med lite mer tjejig frisyr istället för att efterlikna
Jim Carreys frisyr i dum dummare.... så mittbena och skapa en liten lugg.... när håret torkade
så la det sig som vanligt igen, en snibb framåt. Men trägen SKA vinna!!!


Bästistens mössa som pappa J gärna tog på sig och stoltserade i.
Tyget räcker säkert till en till......



Det fanns kostymgarderob på muséet. Kul tyckte Tjoddas.


Att få sitta på pappas axlar är alltid uppskattat. Synd vi inte tänkte på det istället för att
prompt släpa barnvagnen upp och ner för alla trapporna i början.


Tjoddas första besök på bowlingbanan där lilla jag visade maken att allt sånt han påpekar inte SKA kunna hända, alltid händer mig. Detta genom att få ett klot att stanna i en ränna så personalen fick komma och plocka bort det...


Yeaahh, tjej med attityd!


Jag har två favoritbilder idag, detta är helt klart min favvis på Tjoddas!!!

Sen kan man inte annat än att bli varm om hjärtat av den här bilden:

Stackars lilla stora Doris som sätter sig mitt i trappen och skäms med sin
tratt. Jag har nu tagit av tratten och istället trätt ett långt linne på henne, förankrat det med
flexibel klisterfri linda och försäkrat mig om att hon inte når att komma åt såret.



2011-03-18     Nej tack

Nej tack, jag tycker att ett liv utan döda sorkar på köksgolvet är ett helt ok liv, lilla knäppkatt.

Nej tack, jag känner att jag är rätt mätt på snö nu.

Nej tack, jag klarar mig jättebra utan att bilen går sönder del för del.

Nej tack, jag är inte sugen på att ha doften av hundbajs inne stora, lilla Doris. (dålig efter sin operation stackaren)

Nej tack, det går bra att inte skicka fler knäckande reklambrev från Libero nu om vad mitt barn borde kunna och göra.

Nej tack, jag är inte intresserad av att välja sida när två, för mig ganska främmande människor, har valt att bråka.



Om jag kan sätta en lapp på brevlådan för att jag inte vill ha reklam....var sätter jag då upp ovanstående lapp? Förslag mottages gärna!

2011-03-14     Segeryra!

YEEEAAAHHHHHHH!!!!!! Örny är besegrad (iallafall tillfälligt får jag tillägga innan jag får sota för det) Jag ringde till återförsäljaren och diskuterade mitt senaste problem med Örny, trådspänningen. Jag kunde riktigt höra hur hon nickade igenkännande i andra änden av luren och sen fick jag lite instruktioner i hur man lätt lagar maskinen själv, hade inte det fungerat skulle jag alltså lämnat in honom för en rejäl omgång. Lyckliga jag som lyckades lösa allt själv. Imorgon kommer inte bli en rolig dag för då kommer väl träningsvärken efter att ha dunkat mig själv i ryggen hela kvällen kanske.... men det är det värt.

Idag var vi på öppnis efter en ganska sömnlös natt, Tjoddas sover även om hon låter så högt att ingen annan kan göra det och hon vaknar alltid oförskämt pigg och fräsch medan en annan ser ut som en tvättbjörn på Prozac. I natt har även knäppkatten hjälpt till lite, katten har kommit på att hon klarar av stegen upp till byggställningen och kan på så sätt förpesta tillvaron för snickarna eller andra löst drivande folk som råkar befinna sig på andra våning. MEN eftersom min man har en tendens till att vilja överhjälpa alla, i all välmening, så har katten alltså aldrig fått en chans att ta sig ner själv. Föga sugna på att klättra upp och hämta katten vid 03.45 inatt, la vi helt sonika en kudde över huvudet och låtsades som om det regnade. Efter några skrap och dunsar hängde det kl 04.15 en storögd katt i fönstret som mjauade högt och envist. Det var bara att börja processen med att ta sig upp ur sängen. Det borde räknas som en fullgod kampsport för mig just nu.... man får inte hinna bli för kissnödig när man ligger i sängen, speciellt inte om man är vänd inåt mitten, då dubblas tiden för att man måste vända på sig också.
Katt inne, kiss ute, barn tyst....då borde det väl gå att sova? Nope, då bestämmer sig inneboende för att nu, nu var en lämplig tidpunkt att starta den nya dagen på. Vad jag har lärt mig och som hjälpt mig mot sömnlöshet är att man helt enkelt ska ge upp och försöka hålla sig vaken istället, det är helt omöjligt! (Lite mer utmaning med en projektorklocka i taket dock...)
Iallafall, på öppnis idag fick jag en riktigt skön fråga av en tjej i 10 års åldern som satt i målarrummet med mig. Det var helt tyst en stund och rätt som det är trycker tjejen ur sig: "Jaha, är det kul att ha barn då?" Jag har för mig att hon la fler sköna kommentarer men den där satte sig liksom lite extra.
Det är så kul med att se hur alla andra barn, speciellt de som är några år och som liksom fattar att Tjoddas är annorlunda, gärna vill vara där hon är, titta, ge henne saker, pilla lite på henne. De är alla så måna om henne och vill gärna klappa på henne, prata med henne och så talar de hela tiden om för mig hur söt hon är. Det absolut bästa är att många av barnen får lära sig tecken på dagis så även de små kan teckna många olika saker som "äpple" "leka" och andra bra saker. Däremot hade de helt andra tecken för kiss och bajs. Kiss var att man drog pekfingrarna...hur ska jag förklara...parallellt över varandra och bajs var att man "ritade ett kors" genom att dra det ena pekfingret över det andra som när man "retas" om ni förstår? Sen kunde även bajs vara att man drog tummen ur en knuten hand. Aldrig sett innan.

Vi hade ett Risifrutti-moment igår, jag har aldrig sett Tjoddas reagera såhär på mat eller dryck innan. Päronen var här över helgen igen och skämde bort oss med all hjälp man kan tänka sig. Så skulle mamma, Tjoddas och jag ta ett litet mellanmål och jag hade tänkt göra smörgås till Tjoddas. Mamma fick en Risifrutti och rätt som det är blir Tjoddas som förbytt. Hon nästan vrålade, hoppade i stolen och vevade vilt med armarna. Jag vände mig förvånat om från diskbänken, helt övertygad om att något traumatiskt hade hänt. Jag ser på min mamma hur ett ljus går upp för henne, sen trillade även min pollett ner. Så det var bara att sätta in pålägget och ta ut en Risifrutti till då. Det är väldigt smidigt som mellis, egentligen borde jag koka egen gröt för vi äter ändå aldrig sylten man får till och de ÄR onödigt dyra. Dock är det den enda halvfabrikatsmaten som Tjoddas får med lite jämna mellanrum. Det är så skönt att hon gillar sin gröt mer när det är fiskolja i än när det inte är det. Riktigt bra är att det varken luktar eller smakar nåt annat än lite citrus. Poängen, som jag gärna tappar nu förtiden, var iallafall att det är hemskt kul att se hur hon har börjat reagera mycket starkare på olika saker och ting istället för att bara vara och vänta på sin tur.

Nu kommer det strax lite bilder på vad jag lyckats åstadkomma ikväll nu när Örny fungerar. Däremot är det allvarlig varning på mina bristande kunskaper i sömnad. Jag var så kass på textilslöjd i skolan så lärarna brukade göra mina projekt åt mig istället.... jag var inte speciellt bra på träslöjd heller men oj,oj vad jag tyckte syslöjd var tråkigt. Något som straffar sig nu. Min strategi är att sy som tyskar spelar fotboll. Ta dig från A till B. Enkelt va?

Kanske en flashback till alla er som kommer ihåg barnmodet på 40-50 talet. Kan jag bara få henne att låta den sitta kvar så tänker jag sy en hel hög med sådana här till sommaren. Funderar faktiskt på att göra en i vuxenstorlek till mig själv att ha när man är ute längre stunder och håller på i trädgården tillexempel. Sött solskydd och lite mer feminint än en vanlig keps. En helt ny erfarenhet var också att sy fast skråbandet/kantbandet. Det gick ju ljusår fortare att göra en sådan här än att virka en solhatt.



Tjoddaspappa fick knäppa lite med fingrarna för att vända uppmärksamheten åt rätt håll
därav kom några fingrar med i bild.



Baktill skulle man sy i en knapp och göra hål i flikarna för att kunna knäppa
jag följde mönstret nu första gången men jag har redan ideér om hur man kan förbättra och
förenkla det hela mycket mer. Varför vill man ha en knapp mitt bak?











2011-03-10     En sann optimist

Som den sanna tidsoptimisten jag är född till, steg jag i förrgår, glad i hågen, upp vid sju för att sätta deg till semlor. Vid halv nio och jag har precis insett att om jag inte A:köper färdiga semlor/släta bullar på ICA inom den närmaste halvtimmen eller B: serverar spritsad grädde med en klick mandelmassa i mitten på en tallrik och hävdar att det är den trendiga varianten för i år.... så kommer det inte bli så jädrans mycket semlor till halv tio kaffet..... Vilket "bakslag", skulle man ju kunna säga, om man försökte skoja till misären lite alltså, men jag skulle väl aldrig.....
Semlorna blev klara lagom till fikat efter lunch och för att vara mitt första försök är jag väldigt nöjd. Nästa år ska jag stiga upp den där halvtimmen tidigare....


Så, vad har hänt annars än att jag står och gör semlor då? Med Tjoddas har det inte hänt så jättemycket tack vare att vi har haft förkylning på besök, hon börjar repa sig nu igen.
Vi har börjat med Omega 3 tillskott i hennes kost. Jag snubblade in på en hemsida om en liten flicka med en väldigt sällsynt hormonrubbning och den här tjejens mamma gav henne Omega 3 för bl.a hjärnan och synen.
Hon hade märkt en enorm skillnad på bara 2 månader då den lilla tjejen från början inte hade tålamod att lägga ens tvåbitars knopp-pussel. Efter 2 månader på Omega 3 klarade hon nästan själv 12 bitars. Vi äter mer fisk än vad jag någonsin gjort tidigare men inte tre gånger i veckan och jag har länge funderat på någonting som kan hjälpa upp Tjoddas torra hud. Det var egentligen därför jag började kolla upp lite om Omega 3 överhuvudtaget. Vi hittade en sort som rekommenderades och som dessutom kunde hjälpa till vid koncentrationssvårigheter och sömnstörningar...det är jättenattljusolja i den också och det ska ju vara finemang mot hudproblem och eksem. Så nu går man och rapar fiskolja med en bismak av tillsatt citron.... ska bli kul att se hur min hud reagerar.
Tjoddas gapar och sväljer utan problem. Hon bubblar gärna lite med allt flytande hon får på sked, mest för att det är skoj. "koka kaffe" i glas är också väldigt roligt nu, precis som att blåsa i sugröret istället för att suga. Bubblor är lajbans... speciellt sådana som finns i badbaljan, ni vet, sådana man kan äta och göra skägg av. (Har köpt badskum, ville se reaktionen...jag blev INTE besviken)

Efter att det har varit förföriskt lockande vårväder i exakt två dagar byttes det raskt ut mot gammalt hederligt, svenskt isregn istället. Jag antog utmaningen med en viss nervositet när jag skulle, på egen hand, köra med släp och hämta hem några dörrar till vårt hus. Tjoddas fick stanna med pappa på kontoret och jag slirade iväg på de moddiga skogsvägarna. Väl framme talade den snälla mannen i receptionen för mig att om jag bara körde ner på gården till pallställen med ??????????? så skulle jag kunna banka på en port där. Ursäkta... pallställ med vad? Han flinade lite åt att jag inte kunde vad hans olika träföremål som låg spridda överallt hette och frågade om det skulle hjälpa ifall han följde med ut och pekade istället. Ja tack, tyckte jag och blev egentligen inte så mycket klokare men körde lydigt neråt och bankade på en lämplig port. Till min lycka visste sågkillen precis vem jag var och vad jag skulle ha med mig.
På vägen hem hamnade ekipaget på bredställ två gånger (tänk er vilken syn, en trist kombi med släp i bredsladd, lite actionhjältevarning på det tycker jag) jag tackar alla bekanta av manligt kön som med sitt intresse för bilar har fått mig att öva mycket körning i vinterväglag på diverse parkeringar, ofta mha handbromsen.... Dock aldrig med släp..... sista backen hem kändes ovanligt brant och lång men efter att ha legat och gnisslat i exakt 8km/h så kom jag tillslut upp.


Nu kör vi en fotokavalkad tycker jag, det var längesedan sist.


Ibland orkar bara katten inte bry sig om närgångna småbarn.


Ber om ursäkt för kvalitén men uppsynen var så skön.


Mammas kelgris.


Påkommen.....


Nämen....


OJ....denbaralandadedärliksomjagvetintevadsomhände.........eh....om jag ler
kommer jag säkert undan med det.


Det alternativa, innovativa sättet att använda sig av tagliatelle.


Åh va min mamma är skönt rolig ibland.....


Vårens första vettiga promenad.


Det tar lite längre tid men man kan fortfarande somna i vagnen.


Fast får man låna mammas glassiga brillor är det ju bäst att hålla sig vaken....


Till Tjoddas försvar så hade jag faktiskt lämnat haklappen på...då är det inte
så jäkla lätt att fatta skillnaden på vad som ska kladdas med och vad som ska in
i munnen.. Fingerfärg tycker vi om, i dubbel mening.


Ja, sen har vi nystartad orkester också....ljudet laggar en hel del men ni förstår säkert andemeningen ändå.
lilltrummis

Vi har ny ringsignal på telefonen....inte för att vi tycker den är bättre än någon annan men Tjoddas älskar den. Förlåt att filmen skakar men jag skrattar så tårarna rinner varenda gång jag ser hennes reaktion.
Ringsignal





2011-03-01     Givmild

Vi har ett väldigt givmilt barn som gärna delar med sig av det mesta.

Pålägg tillexempel, alla som kommer i närheten får sin beskärda del pålägg tilldelat, gärna grundligt insmorda i kläderna. Sen tittar hon nöjt på en och ler stort när man lite tveksamt tackar henne för behandlingen. Jag tror inte jag har ett enda par byxor som INTE har någon form av pålägg på det högra knäet. Det kan vara därför vår hund så gärna sitter på den sidan om mig när hon vill bli klappad. Att få bli kelad med samtidigt som det luktar smältost kan ju liksom inte bli en misslyckad kombo i en hunds värld.

Sina bestämda åsikter och sin vilja delar hon också gärna med sig av. Går vagnen för långsamt eller om man inte delar med sig av sitt vatten vid matbordet får man höra det. Frågar man "vill du ha dricka"? Får man oftast en väldigt exalterad, sittande regndans till svar i kombination med olika ljud som kan låta som "dricka"...ofta kommer det också ett upphetsat och kort befallande "BE" som vi tolkar som: "ja tack, kära älskade föräldrar, jag skulle hemskt gärna vilja bli förärad att inmundiga Eder vederkvickande dryck, så ytterst omtänksamt och generöst av Eder."......eller kanske inte....

Idag var tårkanalerna lite täppta igen såg vi, det är bara att börja om med Supranette's och vara ihärdig. Tjoddas verkar iallafall inte riktigt så medtagen som hon har varit men jag vill nog påstå att hon inte är sig själv riktigt än. Dock har jag inte lyckats klura ut vem annars hon skulle kunna vara...än sig själv alltså.... så detta kanske bara är en tillfällig Tjoddas...en Beta version kanske? (för er som inte är totalt skadade nördar kommer här en förklaring från Wikipedia: "en tidig, ofullständig version av en programvara, se betaversion, betatestare") Om det är så, så skulle jag vilja påpeka några uppenbara buggar i den här versionen..... vi vill ha vår "vanliga" Tjoddas tillbaka om det går bra tack. Gärna utan tilltäppta tårkanaler och rinnande näsa. Det är bara en tidsfråga innan hostan startar också, för det gör den. Då är det skönt att man har allt hemma i beredskap för att kunna mota den där knepige Olle i grind, han som alltid verkar dyka upp överallt. Stackars Olle, han blir ju ändå aldrig insläppt någonstans eftersom alla motar honom vid grinden...kan han inte bara ge upp och gå hem snart? Mitt självförtroende hade varit kört i botten för längesedan om jag varit Olle....(jag är lite trött idag, ber om ursäkt för mitt totala osammanhängande svammel)

Vi var och hämtade sista fotot idag också, ett jättefint (och mycket större än vad vi kom ihåg) collage. Vi blev tillfrågade också om bilderna fick användas på hemsidan som kommer snart och även på prompten i skyltfönstret där det snurrar bilder. Med svällande, stolt mammahjärta tyckte jag att det var SJÄLVKLART att han får skylta med Tjoddas. Hade jag kunnat hade jag ju gjort en avbild som syntes från rymden liksom... men man får ju börja i mindre skala och jobba sig uppåt.

Jag har bråkat lite mer med Örny i dagarna (min symaskin) vi vill inte riktigt samma sak än men eftersom jag är kvinna och min symaskin har uppvisat många manliga drag, så är jag ganska säker på att jag snart har brutit ner honom och får min vilja igenom. så än håller jag hoppets låga uppe.
Min taktik är att jag låter honom vila någon dag nu, i totalt mörker i källaren, så kanske han tror att han har vunnit.
Under tiden tänker jag sätta ihop en jättelista på alla projekt jag "bara måste göra". Sen kommer listan placeras väldigt demonstrativt på anslagstavlan mitt framför näsan på honom.....sen bör jag ha knäckt honom.
Fungerar inte det så ska jag hota med att plocka ur motståndskomponenterna ur pedalen, en efter en....därefter ger jag mig på spolarkapseln eller möjligen trådhållaren......

Nähä, nu börjar jag verkligen....veeeeerkligen flippa ur här känner jag. Nu är det bäst att allra ödmjukast tacka för mig och göra en kopp te som får följa med till läshörnan en stund innan det är dags för sängen.








RSS 2.0