Gott och blandat

Ytterligare en vecka med full fart och fläkt till ända. Är det bara jag eller "svoschar" det på ordentligt nu? Jag kan ärligt erkänna att jag tillochmed blev lite nervös och fick handsvett när barnmorskan frågade på sista undersökningen om jag kände att jag ville ha med mig journalen hem...ifall ifall liksom. Jag tittade på henne som om hon vore en lallande byfåne och hackade fram: Men det är ju en och en halv månad kvar?
Ja, sa hon, du har rätt...du hade kanske inte tänkt föda än på ett tag?
Öh, nej tack...den får gärna ligga kvar där inne och växa klart kan jag tycka. Det är HELT ok för min del. Ja, den behöver ju inte överdriva och stanna kvar över tiden men iallafall en månad till kan vara lagom. (Så vet jag var den är, det är rätt skönt att bara ha en att hålla nöjd just nu.)

Sen var det dags för födelsedagsfirande, svärisarna fyller jämnt båda två i år och det kommer bli en riktig brakfest nästa helg. Vi tjuvstartade lite och stuvade in oss i två bilar för att köra iväg och ha lite blandade festligheter.
Vi började med att besöka ett museum och jag fick för första gången se Bockstensmannen. Skelettet var inte så farligt men replikan av hur han förmodligen sett ut gav mig på allvar kalla kårar. Killen hade porer och enstaka skäggstrån. Den såg så äckligt levande ut så jag stirrade misstänksamt på den en lång stund för att se om den alls andades. Tjoddas var överförtjust och ville jättegärna kladda på glaset.

Vi fortsatte runt bygget och hamnade i rummet med -70tals nostalgi. Där låg den, gästboken. Planlöst satt jag och bläddrade lite bland sidorna för att kanske få en idé till något kul man kunde skriva....
Plötsligt föll mina ögon på den här sidan:

Är det inte en fantastiskt ärlig & härlig tonårskommentar så säg?


Vår resa fortsatte och efter en kaffe med bulle drog vi på oss bowlingskorna. Tjoddas åt nästan upp en kanelbulle själv och drack ofantliga mängder med vatten ur sin Birgerbjörn. Sen satt hon i sin lånade barnstol och rockade loss när vi andra bowlade på. Trots att jag borde fått en Guinness rekord nominering för att jag suger mest av alla på bowling, så var det riktigt roligt. (Dagen därpå kände man sig lite mör här och där men inte alls så farligt som jag befarat) Den enda riktiga idrottsskadan var nog egentligen att jag bröt tumnageln när jag slant en gång och råkade skicka iväg klotet lite snabbare än tänkt.
Avslutningsvis blev det ett mysigt restaurangbesök där Tjoddas först mumsade friskt på en portion med kycklingfilé och pasta. Kusinen hade somnat innan maten kom så sen fortsatte Tjoddas med hennes pannkakor också...

Lilla Doris fick sitt förberedande bad på natten när vi kom hem. Det gick åt en hel tub med schampo och det var en väldigt, väldigt ynklig och smal skugga av Doris som stod i duschen.
Finns det något ledsnare än en blöt hund?
Hon var nästan torr när vi körde till veterinären dagen därpå hon och jag.
Idag när jag hämtade henne så fick vi med oss en snajsig tratt. Man riktigt ser på henne hur jobbigt hon tycker det är med tratten på.
Framförallt eftersom hon går iväg och sätter sig mitt mellan våningarna i källartrappen och skäms.
Stackars liten.
Tydligen tålde hon inte tabletterna hon fått mot smärtstillande så de varnade för att hon var lite lös i magen när de skickade hem henne. Idag var jag extra lycklig över att vi har klinkers i hela köket kan jag säg.... så hon fastar tills imorgon då jag får börja med att ge henne kokt ris med torsk.

Familjen J var ju här på besök igår, det var en sådan där dag när det hände väldigt mycket, för jag fick in ett tandläkarbesök mitt på dagen också. Trots lite stress innan maten stod på bordet, så tyckte jag vi fick ihop en riktigt trevlig kväll ändå, det är svårt att ha något annat än trevligt i detta sällskap iofs. Tack igen kära vänner, det är alltid trevligt att träffa er!

Tjoddas fortsätter med sina mardrömmsnätter och man känner sig så maktlös när ingenting man gör hjälper. Napp fungerar en liten stund. Med täcke, utan täcke, hög kudde, låg kudde, i famnen, i vår säng, i egen säng.... ingenting fungerar. Just nu vaknar jag oftast på morgonen med ett ansikte som känns stramt i skinnet och brinnande, grusiga ögon. Det börjar kännas nu och det enda man önskar är en enda natt mittemellan som får vara lite lugn. Det är förhoppningsvis en fas som går över iallafall. 
Det hjälper ju inte upp de normala gravidsymptomen jag har just nu när hjärnan inte riktigt är lika snabb som den brukar vara. Ni vet när man är småfull och man liksom har en inre, rationell, konversation med sig själv samtidigt som man ser sina onormalt långsamma rörelser och handlingar? Lägg sen på att ha alzheimers och veta om det. Så är det att vara jag just nu. Jag får be alla skriva ner, även de simplaste instruktioner, för jag kan inte ta till mig information och komma ihåg det längre än tills personen har bytt samtalsämne. Skrämmande och frustrerande. Tankarna hänger i ett moln ovanför mig men jag kommer inte åt dem trots att jag vet att de finns där uppe, de bara snuddar lite lätt vid medvetande och så är de borta igen...
Jag förväntas inte tillfriskna förrän efter amningsperioden...dock hoppas jag att det inte blir bestående men....

Jag har även lärt mig massor med nya saker genom att sitta vid Örny. Svordomar tillexempel, det har jag lärt mig oroväckande många nya (trots att många säkert tror att jag redan kan de flesta), en del på svenska andra inte. Framförallt framkallas detta fenomen när man ska sy ihop två tygstycken i varierande stretchmaterial där den ena har lugg och inte alls glider lika lätt som den andra....ja, gärna ett tyg med kanter som rullar sig helt okontrollerat också....
Att man kan spetsa sig själv ganska illa på nålen trots att den är i högsta läge med pressarfoten uppe, det har jag också lärt mig, på det hårda sättet. Lime, citron, salt, vitlök och paprika går INTE ihop med djupa sticksår....

Annars jobbar vi faktiskt ganska bra ihop just nu när vi ses Örny och jag.
Jag får väl erkänna att just nu känns det som om vi inte ses tillräckligt ofta, det om något måste väl bevisa att den största skräcken är över?
Snart bär det iallafall av med Tjoddas och Örny till maaaaaammmaaaaaa, jag ska sy en jacka till Tjoddas och då måste jag ha någon som håller mig i handen lite känner jag. (Läses: någon som tar hand om min lilla ljuva solstråle/förklädda demonbebis, när jag försöker koncentrera mig på att inte sy fast mig själv i tyget)
Tyvärr kan jag inte visa alla mina projekt för då avslöjar jag saker som inte alla behöver veta innan Nisse-Lisa är ute, men Tjoddas fina mössa har jag ju iallafall stolt visat upp och eftersom jag är 80-talist och gärna vill få beröm så tänker jag även lägga ut mössan som blev en liten present till Tjoddas bästis Junarn.

Så här kommer lite bilder i vanlig ordning.


Ett nytt besök hos frisören, nu försökte vi med lite mer tjejig frisyr istället för att efterlikna
Jim Carreys frisyr i dum dummare.... så mittbena och skapa en liten lugg.... när håret torkade
så la det sig som vanligt igen, en snibb framåt. Men trägen SKA vinna!!!


Bästistens mössa som pappa J gärna tog på sig och stoltserade i.
Tyget räcker säkert till en till......



Det fanns kostymgarderob på muséet. Kul tyckte Tjoddas.


Att få sitta på pappas axlar är alltid uppskattat. Synd vi inte tänkte på det istället för att
prompt släpa barnvagnen upp och ner för alla trapporna i början.


Tjoddas första besök på bowlingbanan där lilla jag visade maken att allt sånt han påpekar inte SKA kunna hända, alltid händer mig. Detta genom att få ett klot att stanna i en ränna så personalen fick komma och plocka bort det...


Yeaahh, tjej med attityd!


Jag har två favoritbilder idag, detta är helt klart min favvis på Tjoddas!!!

Sen kan man inte annat än att bli varm om hjärtat av den här bilden:

Stackars lilla stora Doris som sätter sig mitt i trappen och skäms med sin
tratt. Jag har nu tagit av tratten och istället trätt ett långt linne på henne, förankrat det med
flexibel klisterfri linda och försäkrat mig om att hon inte når att komma åt såret.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0