2011-05-31     Utflykt

Vi samlade ihop oss för en gemensam frukost på mors dag, hela makens familj runt vårt köksbord. Det vankades äggröra, bacon, massor med god frukt och annat smått och gott som sätter guldkant på tillvaron när det gäller storslagna frukostar. Målet var att ta sig till Borås djurpark för en dagsutflykt och vi hade alla hållit tummarna i flera dagar för att vädret skulle vara på vår sida.

Vi hade lite mulet, lite sol, lite vind och lite regn om vartannat men till största delen var det iallafall uppehåll och vi fick en trevlig dag tillsammans i parken. Tjoddas tyckte människorna som tittade på djuren var mycket roligare än just, djuren. De enda hon brydde sig lite mer om att kika på var några Zebra mungos. Jag gissar att hennes intresse berodde på att mungos'arna var de mest "kisse"liknande djuren där.
Annars fanns där flamingos, elefanter, björnar med små bebisbjörnar, kaniner, sälar och massor av andra spännande djur. Vi hade tillochmed sådan tur att när maken, kidsen och jag drog oss undan för att kunna amma lite, så hamnade vi på första parkett framför vargarnas inhägnad och vi fick faktiskt se två stycken. De är stora men av någon anledning får jag alltid för mig att de ska vara större och blir lite besviken. Likadant är det med Lo, jag får alltid för mig att de är enorma bestar men så väger de ungefär max 20kg. Min hund väger 50kg och jag tycker inte hon är speciellt stor längre....

Idag testade vi ordet "strumpa" eftersom Tjoddas vid tillfället dragit av sig sin, så tittade hon lite frågande på sin nakna fot och sen på mig igen. Men "lampa" har hon verkligen fått koll på.

Hur är det med rymningsbenägenhet egentligen? Sånt här har jag börjat fundera lite mer på nu sedan Tjoddas verkar visa tendenser till att intressera sig mer för att stå upp och kanske försöka ta sig runt lite. Är det många eller få som är rymningsbenägna? Måste man klä in hela trädgården med stängsel? Går det över och isåfall när? Där vi bor finns det väldigt mycket skog att gömma sig i om man vill rymma hemifrån. Här finns även sumpigare delar att klafsa omkring och fastna i.... Jag tror inte socialen ser mellan fingrarna om man låser in henne i källaren tills hon fyller 18 så det är väl inte ens att fundera på, kanske man skulle kunna, för säkerhets skull, ha någon liten GPS sändare som hon alltid får bära med sig på nåt sätt i kläderna eller som smycke. Finns det så små sändare? Ja, jag är orolig.

Imorgon blir det habilitering x 2 och så även BVC för Loffemannen's skull. Vi har nu infört messmör och det verkar han inte ha någonting emot iallafall. Det är för tidigt än för att säga om det hjälper eller inte men hittills tycker vi inte att det blivit någon negativ ändring iallafall.


Så lite bilder....


Vi mjukstartade med lite utdöda djur.


Eftersom Tjoddas inte kan låta bli att klappa "kissen" hon delar vagn med
så lånade kusinen snällt ut sin vagn så "kissen" Loffe fick sova ifred.
Såhär mysigt kan man fixa iordning vagnen när det när det regnar.


Hade jag tappat henne här kanske girafferna hade slickat ihjäl henne....


Lilla Tjoddas i egna tankar, väntar på god pastasallad.


Dagens favoriter...


Lilla Tjoddas brukar skratta förnöjt när mamma och pappa pussas eller kramas.
Här är iallafall vår lilla del av familjen samlad.


Söta små lamm av rasen Klövsjöfår.


Nu vet jag vad jag kanske ska önska mig i 30 års present....?


Det var allt för denna gång. Kika gärna in på
myperfectbaby.se nu kan man beställa specialdesignade smycken som hyllar våra speciella kids. Det finns ännusålänge smycken för DS, ADHD och autism men det väntas komma in fler smycken snart. Såklart är det driftiga Emily, mamma till både Julian och webplatsen i fråga, som har designat smyckena man kan köpa. Så, in och handla nu.







2011-05-28     Pekorgie

Fy bubblan, nu är den här, tiden då det är dags för oss vuxna att skärpa till oss.
Barn gör ju som du gör, inte som du säger heter det ju. Dags för oss att slopa alla fula ord som slinker ut, planera maten lite bättre, utesluta onödigt snask (sålänge barnen ser) och skärpa till livsstilen lite i största allmänhet.
Jag tycker det är lite fult av kidsen att hemlighålla exakt hur mycket de fattar genom att spela dumma och titta sött på en samtidigt som de ler lite oskyldigt. Hur ska vi då kunna korrigera våra egna misstag innan nästa generation tar över dem? Idag upptäckte vi till vår lycka (och lite till vår fasa också eftersom vi som sagt var får passa oss lite) att det minsann finns fler små ord som lilla fröken förstår.
Napp, tillexempel. Frågar man var den är så drar hon förtjust i nappsnöret och så kommer det nya favoritordet "dä" Hennes kära fader sa planlöst till henne "kan du vinka?" varvid hon helt sonika gjorde det. Det brukar ju i regel stå någon annan vuxen som agerar byfåne och flaxar glatt med hela kroppen när man skiljs åt, så vi trodde inte hon riktigt kopplade ihop ordet "vinka" med handlingen utan mer...tja, härmades bara. Sicken chock. Vi har fått tre nya ord på två dagar. Nu ska bara tecknen komma igång också. Men det där lilla pekfingret är mäkta flitigt och bäst av allt, det följer ju med vart man än går.

Lille Loffe däremot, han bryr sig fortfarande inte så mycket om pekfingrar, sålänge man inte får sutta på dem såklart, då kan de vara lite trevliga. Han har fortfarande mest ont i magen och spenderar största delen av dagen med att äta, sova och bajsa. Precis som små barn ska göra.
Vi hade nog däremot gärna sett honom vara lite gladare för det är lite trist att inte kunna hjälpa honom när han verkar få så ont i magen. Hoppas det går över snart.
Jag råkade få tag på en bok om barn där det stod att man skulle passa på att jollra, leka och göra blöjbytet till en mysig stund att lära känna sitt barn..... efter att ha brutit ut i ett hysteriskt skrattanfall, kom jag fram till att:
Ja, uppenbarligen har de inte haft ett barn som kan framkalla blodvallningar, svettningar och stroke samtidigt hos den stackars vuxna människa som försöker utföra blöjbytet. De kan ju försöka komma hit och umgås lite under ett blöjbyte så får de se hur "mysigt" det är.... men som sagt var, det går ju över.



Ja tack, jag tar gärna valfri av dessa båda monstertrucks'en...(vill ha, vill ha)


Åh, dä!


Åh, dä!




2011-05-26     Fina fröken

Lilla fröken Tjoddas har idag verkligen visat att hon är just, en liten fröken. Vi har tjatat oss blåa om "den där jädra lampan" och Tjoddas har förmodligen skavsår i öronen efter alla våra uppmaningar om att hon ska visa var den är. Det finns ju liksom minst en i varje rum. Tillslut har hon gett upp, när man nu frågar, "var är lampan" så säger hon lite omotiverat "dä" och pekar vagt upp mot taket utan att egentligen sikta in sig på om det verkligen hänger en lampa där eller inte.
Idag, bara för att jag inte hade något bättre för mig, så frågade jag, för första gången (jag är så stolt så jag nästan dör) "Var har du dina skor lilla fröken?" Utan att tveka böjer sig ungen framåt, petar på sina skor och säger "dä".
En tillfällighet tänkte jag, samtidigt som mitt hjärta säkert glömt slå de senaste tre slagen.... så jag testar efter en stund igen när vi sitter och leker. Först frågar jag "var är lampan?" jag får ett litet finger i vädret (ett snällt finger ska jag tillägga) och belönas med ett "dä" samtidigt. "Jaha, och var har du dina skor då?" Frågar jag sen med darrande stämma.
Ungen böjer sig stolt framåt och petar på skorna med pekfingret samtidigt som hon tvärsäkert säger "dä".
Kontentan av det hela är att barn tydligen lär sig det som de själva tycker är mest relevanta och uppenbarligen tycker lilla fröken att ordet "sko" är mycket mer livsviktigt för henne än "lampa".
Yeahy Tjoddas!

Jag vill också passa på att tacka mina föräldrar för telefonsupporten idag när jag skulle göra rullader för första gången i mitt liv. Pricken över i:et var ändå att jag mejlade över en bild på hur jag skar köttet för att kunna få godkänt av min fantastiska pappa. Det är kärlek! (Och maten blev godkänd från maken och även av Tjoddas som tyckte vi var sjukt långsamma med att lassa in mer mat och därför hängde som en igel på ens arm om man fick för sig att försöka ta en tugga själv emellanåt.)






Lilla fröken i sina fina skor har fått låna mammas minsta handväska som matchade tröjan
oroväckande bra....



2011-05-24     Återuppstånden....

Jodå, vi lever.... men hade någon frågat mig i förrgår så hade jag helst valt att inte göra det, inte just då iallafall. Stockning, som ett brev på posten. Det går ju så otäckt fort...lite som när man köper päron och försöker vänta på att det ska bli perfekt moget innan man äter det. Scenario: inte än, inte än, inte än, försent.....
Så det har varit lite kämpigt här hemma några dagar nu, inte minst för min stackars make som fått sköta det mesta medan jag legat helt däckad  i feberfrossa, på soffan, uppkopplad mot pumpen på regelbunden basis, (Oh yes, fåntrattarna är tillbaka på ett tillfälligt besök. Så glad jag är att jag fortfarande har den kvar!)
Det tar mer psykiskt än vad man kanske tror, dels för att man blir helt hjälplös och beroende av någon annan och dels för att man kan inte ens hålla i sina barn eller ta emot en kram. Idag har jag (sittandes med samma kroppshållning som en ostbåge) äntligen kunnat hålla i båda mina barn. OCH jag har fått en kram, det känns bra!
Tjoddas har idag jagat såpbubblor och när hon inte ville sova middag med sin pappa, så roade hon och jag oss med att testa exakt hur mycket vatten som köksgolvet egentligen tål.
Tjoddas har en egen teori om att det bör vara två delar vatten för varje del som finns i baljan. På så sätt flyter ju plastankorna oavsett om de trillar ur eller inte. Smart va?
Efter exakt en halv sekund tog jag av mig mina dyblöta strumpor och satte mig i säkerhet några meter bort. Den ungen kan plaska, hon borde bli professionell inom synkroniserad simning, alternativt söka jobb som propeller.
Lille Loffe har haft en mindre bra dag, han är lite känslig och ännu så länge verkar vi gå bet på vad det är som stör honom. Jag gissar på magen, fortfarande, men ibland verkar det som om han blir mer ledsen när man tar i honom. Märkligt. Det bär av till BVC för väg och mätning, det är ju ganska tätt såhär i början. Blir spännande att se om han stuckit iväg lite till sen förra veckan.

Här kommer några kort från dagen. Fåntratten kallar och snart vaknar det minsta trollet igen.



Det blir definitivt mer såpbubblor i sommar.


Åka vagn och dricka vatten, två av Tjoddas största intressen. Loffe är ett nytt intresse,
efter ungefär 200 "nej" av oss blev Tjoddas sur för att hon inte fick "klappa kissen" som
också låg i vagnen. Hon bröt ihop men fann sig snabbt igen när hon fick komma upp och
bli buren av mamma.


Vi övar inför eventuella djurparksbesök.


Åka vagn, dricka OCH titta på kossorna....tre intressen på en och samma gång.


På vägen hem fick jag se min första äsping, vilken fantastisk färg, eller hur?
Stursk liten rackare, han spände hela kroppen och väste, sen anföll han några gånger.
Kaxig för att inte vara mycket större än en glasspinne.


Knäppkatten var som vanligt med ute och gick (vilken syn vi är när vi kommer hela familjen, undrar
om vi kan drilla hönorna till att följa efter tillslut också) hon tyckte vi tog för lång tid på oss så hon
tog en kort paus vid vägkanten.







2011-05-17     Los Ortopedos

Eller ja, jag bara hittar på, jag har ingen aning om vad ortoped borde heta på spanska.....men det lät bra iallafall.
Vaknade idag på morgonen och stirrade misstroget på siffrorna i taket (vi har projektorklocka, en del har röster i huvudet och jag har siffror i taket) Mitt lilla atomur Loffe den pålitlige hade MISSAT sin "morgon"matning klockan 04.11 som han punktligt talat om i lite mer än en veckas tid att han minsann vill ha. Klockan stod på otroliga 04.55 och jag fick förtvivlat försöka peta liv i lilltrollet så han kunde hjälpa mig innan jag utvecklade mjölkstockning på stående fot.
Jag hade ingen aning om att så små barn kunde se så tjuriga ut. Munnen plutades ihop och ögonbrynen vilade med en bestämd rynka över näsroten. Jag bad det lilla livet så hemskt mycket om ursäkt och kom på mig själv med att försöka förklara för en tvåveckors bebis exakt vad tusan jag höll på med vid den tiden på morgonen.
Inte lätt, speciellt när man själv knappt har en aning.
Nästa gång jag vaknade hade snickarna anlänt och det hemtrevliga ljudet av hammarslag ekade i hela sovrummet. Hammarslagen går väl an men när de plockade fram sin Multi-cutter som låter ungefär som en  tandläkarborr i en plåtlåda tillsammans med en megafon, då kände jag lite hur svetten började krypa i nacken faktiskt.
Tjoddas hade en dejt med ortopeden igår, när vi kom fram var det varken Dr barnbensspecialist, Bosse bendoktor eller bendoktorn den yngre. Istället hade vi en inhoppare som jag tänker kalla farbror Uffe, han såg nämligen ut att heta så nämligen.
Det är nog första gången i världshistorien jag kan säga att det inte kändes som en läkare ville springa ut genom dörren såfort han satt en fot innanför.
Alla läkare brukar vara så himla jäktade och korta, men inte farbror Uffe, han satte sig ner och skrattade lite åt Tjoddas som envisades med att dra till sig sina fötter såfort han kom i närheten. Hon tittade dock bara nyfiket på honom utan några tendenser som helst till att börja gråta. Duktig tjej.
Samma besked som alltid: "Det här ser fint ut, fortsätt med skenan så ses vi om ett halvår igen" Så efter en resa, (enkel väg ca 50min) och undersökning på 5 minuter, var det alltså dags att vända hemåt.
Nu när vi ändå var i stan så passade vi på att göra några ärenden. Jag propsade (såklart) på att vi kunde åka och se om vi inte hittade några par med ordentliga byxor till Loffe, av någon anledning så har jag bara köpt bodies och pyjamasar.
Första försöket gick inte så bra, jag kom ut ur affären med ungefär 0 par byxor till Loffe och 5 plagg till Tjoddas.....vad hände?
Tredje gången gillt vände lyckan och äntligen har nu Loffepoffe ett par nya byxor. Sån tur!

Idag är det dags för en tur till BVC för vägning och mätning. Som vanligt lär vi väl utöka den lilla färden till något mer, lika bra att passa på när man väl har startat bilen liksom.
Men just nu borde jag passa på att duscha, tvätta, plocka upp mat till lunch och städa lite......
snön lyser med sin frånvaro ifrån taken, endast ett av våra troll är vaken.....



Loffe med en av sina sköna sovställningar.


På besök hos ortopeden.


Tjoddas inspekterar sina nyinköpta fina skor.


Jodå, de fick godkänt! Vänligen ignorera att vi har knallråsa prinsesstrumpor
i skorna.


Vi läser "bibeln" tillsammans. Butikspersonalen har äntligen slutat känna igen mig.


Tjoddas med pappa sitter och kikar i trappen.


Och just nu sitter Tjoddas i tvättkorgen och leker med det roligaste som finns nämligen en sladd.














2011-05-13     Dålig start

Det blev en lite kantig start på dagen idag. Jag vaknade och kände på en gång att det luktade väldigt konstigt i vårt sovrum. Jag reagerade väl inte så värst mycket på det utan kravlade sömndrucket ur sängen för att göra lite morgontoalett innan minitrollet Loffe vaknade och krävde en andra frukost. Såfort jag kom ner för trappan såg jag var problemet låg.
Under natten måste någon närboende bonde, även innehavare till kor i storlek Belgian Blue, varit inne i vårt kök och låtit en av kossorna använda vårt golv som toalett. Det är den enda förklaringen jag har till den massiva dinosauriehög med dallrande avföring som prydde kaklet.
Doris sneglade förläget på mig och fortsatte fundera ut hur hon skulle kunna ställa till med mer skit under dagen.

Vi har höns, våra hönor har precis kommit på hur man tar sig ut ur sin inhägnad och kommer åt att picka lite gräs och annat gott runt omkring.

Vi har en hund, en hund som enligt SKK's rasregler säger att Landseer inte har några jaktinstinkter what so ever.

Jag har försökt förklara på hemmaplan att det inte spelar någon roll vad SKK tror.
Hundar fungerar liksom lite sådär "oh, coolt, vad är det? Kan jag äta det? Oh, kolla...nu springer det också....då måste jag fånga det" Inte nödvändigtvis med ont uppsåt som kissekatter oftast har, utan kanske mest, ja av nyfikenhet.
Vi har också satt vissa gränser runt huset för vår hund som hon inte får gå över. Till 85% gör hon faktiskt inte det heller och jag tror att NÄR hon gör det så är det mest för att det hänt något spännande man måste kolla in på andra sidan gränsen, eller så har hon, av ren dumhet, gått vilse och letar efter sitt tappade förstånd.... annars finns det liksom ingen ursäkt till det hela.

Rätt som det är hör jag hur maken börjar "bröta" omkring på bottenvåningen med en väldans fart och sen ut genom dörren....såklart har lilla Doris fått hjärnsläpp och funderat på om förståndet kanske gömt sig uppe vid hönshuset, jag gissar att tankegången var ungefär såhär:
Doris: "Kanske man skulle till att fråga någon av de trevliga fjäderbollarna som "boppar" omkring där uppe i gräset? kanske DE har sett ett förstånd ligga och skräpa någonstans.....
Oh, de springer och hoppas så roligt nu när jag kom fram till dem...VÄÄÄNTAAAAA......jag vill OCKSÅ leka!!!!"

Ungefär här, kom maken på Doris lilla "utflykt" och fick tag på henne innan någonting allvarligt hände. De två stackars vettförskrämda damerna låg och tryckte hela förmiddagen i en närbelägen buske och kom inte fram förrän några timmar senare. Inte så konstigt kan jag tycka om man tänker på situationen ur hönornas vinkel.
Dumma, dumma dig Doris!

Igår tog vi en ordentlig premiärtur med tvillingvagnen, vi har testat den på Tjoddas men nu fick vi äntligen prova den med båda sitsarna ockuperade. Det gick faktiskt riktigt bra. Kändes för övrigt väldigt skönt att få komma ut lite och lufta sig. Man lever ju lite som i ett vakuum just nu där bara amning och blöjbyten existerar. Snart blir det väl lite mer rutin hoppas jag.

Vi kan lägga till två nya saker på listan med Tjoddassaker som har hänt de sista dagarna.
Begreppet "sked" har nu så smått börjat trilla ner, inte själva ordet men hur man (på sätt och vis) kan använda denna, mycket praktiska, tingest.
Att plocka saker ur en skål/tallrik själv och äta, utan att hiva ner hela faderullan på golvet, verkar också fungera bättre nu. Tjoddas favorit "snax" att äta (ej inräknat majskrokar) är skalad gurka som man skär i mindre bitar.

Loffe tittar mest lite vindögt och undrande på oss fortfarande men han är väldigt duktig på att äta, skrika, bajsa och sova. Så vi är nöjda med honom också.



Premiär!


En som gillar att åka vagn.


En liten vårig bild på två av mina favoriter.



Hönor på framfart....


Vår nyaste uppfinning. Mjukliften som även fungerar som vagga. Perfekt!


Såhär gott sover man i den nya "gungan".


"Kan själv" åldern kanske är närmre än vi tror?


Gurka är gott, lite svårt att välja med så många bitar bara...


Och snabbt in med bitarna i munnen innan någon ångrar sig och tar dem från mig.


Och tillsist, ett litet filmklipp där vi visar hur man behärskar en sked. "Gottigott"









2011-05-10     Lite humör

Lilla damen har visat tendenser till att minsann veta precis vad hon vill och tydligt delge oss sitt ogillande när vi inte lyder. Ännu sålänge tycker vi det är lite gulligt och charmigt....men ge oss någon vecka....
Idag kom hon på ytterligare en sak vid matbordet, det känns som det är lite ketchupeffekt när kidsen lär sig saker? Idag skulle hon ha min långskaftade sked, visst, varsågod. Varför? Jo, för när hon hade den så nådde hon det jag åt och kunde glatt peta i min mat för att sedan stoppa skeden i egen mun.
Duktig kicka.
För att glädja vår sjukgymnast kan jag även meddela att hon stod i krypställning i exakt 30 sekunder, sen skrattade hon så mycket att hon föll på näsan. Ingen skada skedd, hon hade mjukt underlag. När maken skulle försöka hjälpa henne upp igen, ställde hon sig i yogaställningen "hunden" dvs. på händer och fötter med rumpan som högsta punkt. Tydligen är ordet "atjo" det absolut roligaste hon någonsin hört i hela sitt liv och hon skrattar lydigt när man säger det. Favoriten är att få sitta vid besticklådan och göra "rent hus" med alla roliga skedar (gafflar och knivar flyttas diskret undan innan Tjoddas får komma i närheten) Det ser så härligt ut när hon slänger sig efter lådan och gräver en stund. Sen lyfter hon upp handen för att se vad hon fångat och man ser verkligen hur hon tänker: "Oh, en grön sked....läcker" kasta-på-golvet-och-gräver-igen "Oh, en blå sked....naaaajs"..... och sen fortsätter hon så tills lådan är tom. Det verkar även som om hon känner sig säkrare på att stå när hon håller i saker, snart kanske det är full rulle här hemma och samtliga utgångar får spärras med grindar.

Igår utmanade min man mig så vi körde till IKEA. Jag är en liten fegis och vågar knappt gå utanför dörren nu när vi har två barn och jag känner mig lite främmande och vilse i situationen.
Jag är en väldigt dubbelsidig natur av mig när det gäller bland annat sånt här. Oftast har jag inga som helst problem med främmande situationer, jag är inte rädd för att interagera med människor jag inte känner och jag skulle nog inte vilja kalla mig själv speciellt hämmad (frispråkig, kallar min kära svärmor mig, det är ett snällt ord för hur jag är).
Men när det handlar om situationer jag känner kan gå över styr, som inte handlar om att bara jag ska ta mig ur saker, utan det finns andra parter med att ta hänsyn till, då kan jag bli lite velig och mesig.
Oftast behöver jag bara en spark i rumpan och sen när jag väl satt nyckeln i ytterdörren, så börjar jag redan känna mig säkrare. (Lite samma känsla som att fundera på att gå till gymmet, och att verkligen genomföra det.)

Det är lite som om jag glömt bort de där bevingade orden som fick mig genom tonåren och de tidiga 20. "Det ordnar sig alltid" hette det då.
Nu helt plötsligt, när man passerat 25, tycker man att den nyaste attraktionen på Liseberg verkar helt vansinnigt idiotisk och hur kan folk vara så dumma så de går ut på krogen, lämna jackan hemma för att slippa betala 20:- i garderobsavgift och sen bli förvånade över att de blir sjuka när de stått utomhus hela kvällen?
Nu har man liksom börjat tänka efter vad konsekvenserna kan bli....jag börjar bli gammal....

Vi kom iväg och Tjoddas, som fått en ny sittplats, fullkomligt älskar att sitta i "högsäte" där hon kan se oss båda två och samtidigt kika ut genom alla fönster. Maken varnade mig för att man inte ser spegeln på hennes sida längre och att man lätt blir distraherad av att hon sitter där. Loffe....brydde sig mindre om vem som satt var och sov hela vägen...och inne i varuhuset...och i restaurangen. Typiskt karlar när de ska med och shoppa. Såklart vaknade han lagom tills det var dags att betala....vi gjorde en skyndsam reträtt till bilen tillsammans medan maken och Tjoddas packade varor.
Tjoddas däremot tyckte att det var jättekul att få återbesöka IKEA där de typ...har världens godaste köttbullar! Hon stormtrivs verkligen med att få komma ut lite och satt i vagnen med en klädroller helt nöjd. En liten kille började flirta med henne och viftade glatt med en färgglad diskborste han hittat på köksavdelningen. Tjoddas såg lite imponerad ut, la huvudet på sned och log inbjudande mot honom. Jo,jo....det blir nog att passa på när hon blir äldre verkar det som. Men det VAR en väldigt fin diskborste iofs.
När vi väl var instuvade i bilen igen började färden hemåt och det kändes skönt att ett steg på min fegislista var avklarad.
Idag klarade jag av punkt nr 2. Att kunna lämna hemmet ensam, alltså...låt mig översätta: Lämna barnen i någon annans vård och åka därifrån. Jag litar på min man, men det känns så himla märkligt att åka ifrån allt.
När jag kom hem igen, upptäckte jag att jag förmodligen varit lite väl stressad över att vilja hem igen....jag hade tvångshandlat lite fler paket med tvättlappar än vad som stod på min lista.... men, jag klarade även detta.

Steg nr3. kommer vara att antingen gå ut och gå med barnen själv i vagn, eller att försöka ta hand om båda två helt själv. (Jag ska tillägga att jag inte ville åka hemifrån idag förrän Tjoddas sov) Jag får återkomma med vilken av punkterna som kommer bli nr 3. Allt är ju en vanesak såklart, ja, och så handlar det ju om att lita på sina egna förmågor. Så just nu känns det rätt kört, precis som när man bytt jobb ungefär. Men ge mig någon vecka till så.



Älskade make, ser du trumpen ut för att du valde kyckling istället för köttbullar?


Köttbullar är smarrigt! Såklart hängde Birger med också. Ja, och så hittade vi
lite cooooola sugrör vid kassan att latja med. (så inte all mat nödvändigtvis måste
plockas ut och tittas på igen innan det ska tillbaka in.)


Väck mig vid kassan, jag vill ha en mjukglass.


Och Tjoddasmammans nya utsikt från sin plats i bilen. Full koll på hela familjen.










2011-05-10     Till min älskade make

Du är samtliga färger på livets palett,
Du tar allt det svåra och gör det så lätt.

Mitt ljus här i livet, min ledstjärna klar,
Du är så det käraste någon kan ha.

Med trygghet och ömhet du alltid finns där,
Allt krångel du ordnar, helt utan besvär.

En pappa som du, min make och vän
Jag önskar dig allt gott, trefaldigt igen.

Min make, du fina, jag hoppas du vet,
Att jag älskar dig nu och i all evighet!

 

(Ps. det står en smörgåstårta med ditt namn på i kylen. Ds.)

 

 

 


2011-05-09     Och så plötsligt...

Som om det vore det mest naturliga i hela världen, tog Tjoddas tag i Birger när han stod på bordet och drack ur honom själv som om hon aldrig hade gjort något annat.... hon börjar bli så stor nu vår lilla tjej.
Man blir nästan chockskadad varenda gång man lyfter upp henne nu när man har nåt annat att jämföra med.
I natt var lilla damen ledsen och när jag gick in till henne, låg hon, med kinderna strimmiga och rödmosiga av tårar, hon sov egentligen fortfarande och med tunga ögonlock snyftade hon fram "dicka" och tecknade dricka. Sen blev hon mer ledsen när jag gick min väg (för att hämta dricka) hon tömde nästan muggen på vatten och sen somnade hon om igen. Det är så fantastiskt härligt att faktiskt kunna förstå något hon vill och hjälpa henne. Gissningsleken som börjar så fort ett barn kommer till till världen är förvisso spännande den också men jag tycker alla barn borde kunna födas med sk "flashcards" så de bara kan hålla upp en liten bild på vad som önskas.
Flashcard: "ny blöja"...kapaow! slut på röda rumpor. Tänk så smidigt!




2011-05-09     Det var i maj när göken gol....

Inte så svårt att räkna ut varför det varit tyst några dagar kanske?
Två dagar efter utsatt tid bestämde sig Tjoddas lillebror för att nu ville han minsann ut. Värkarna startade ungefär vid halv sex på morgonen den 3/5 och efter att ha trampat omkring till klockan sju på kvällen, så gick äntligen vattnet. Tjoddas fick åka till farmor på pyjamasparty och själva drog vi iväg till BB.
Så besviken jag blev, alla sa att det skulle gå mycket fortare denna gången, så i själva verket kändes det som om vi höll på hur länge som helst. Tiden i sig, bara försvann på nåt sätt. På något märkligt sätt hade vi plötsligt redan varit inne i två timmar. Den här gången fick jag, istället för lakansmetoden, hjälp av en sköterska som hängde på armbågarna över min mage, samtidigt som jag fick några handtag att dra i. Ut kom han iallafall tillsist. 4645gram och 54cm lång. Tjoddas lillebror kommer få bloggnamnet Loffe, för det stämde bättre än jag trodde. (Kan jag säga lite kryptiskt)
Nu har vi varit hemma några dagar och vi är fortfarande inne lite på själva landningen. Tjoddas verkar tycka det är kul med ytterligare en "kisse" hon kan klappa..... så hittills går den biten också bra.
Så stor vår lilla fröken blev, hon slutade liksom tvärt, att vara bebis. Såklart svallar hormonerna även denna gången men nu gråter man över att tiden går så fort och att Tjoddas, som föddes typ igår, redan är så himla stor jämfört med Loffe. (Jag gråter lite över att han luktar så gott och att jag inte riktigt fattar att jag har två barn också....lite mesig måste man få vara nu till en början.)

Men jag ska inte babbla på. Jag ville bara tala om att vi var hemma och att alla mår bra.
(Jag når förresten äntligen fram till vattenkranen i köket igen....)


Tjoddas återupplever sitt förra BB besök, när hon själv låg i en liten plastbalja
jämte våra sängar.


Välkommen lille Loffe, du har en förbokad plats i farfars grävmaskin.






RSS 2.0