Los Ortopedos

Eller ja, jag bara hittar på, jag har ingen aning om vad ortoped borde heta på spanska.....men det lät bra iallafall.
Vaknade idag på morgonen och stirrade misstroget på siffrorna i taket (vi har projektorklocka, en del har röster i huvudet och jag har siffror i taket) Mitt lilla atomur Loffe den pålitlige hade MISSAT sin "morgon"matning klockan 04.11 som han punktligt talat om i lite mer än en veckas tid att han minsann vill ha. Klockan stod på otroliga 04.55 och jag fick förtvivlat försöka peta liv i lilltrollet så han kunde hjälpa mig innan jag utvecklade mjölkstockning på stående fot.
Jag hade ingen aning om att så små barn kunde se så tjuriga ut. Munnen plutades ihop och ögonbrynen vilade med en bestämd rynka över näsroten. Jag bad det lilla livet så hemskt mycket om ursäkt och kom på mig själv med att försöka förklara för en tvåveckors bebis exakt vad tusan jag höll på med vid den tiden på morgonen.
Inte lätt, speciellt när man själv knappt har en aning.
Nästa gång jag vaknade hade snickarna anlänt och det hemtrevliga ljudet av hammarslag ekade i hela sovrummet. Hammarslagen går väl an men när de plockade fram sin Multi-cutter som låter ungefär som en  tandläkarborr i en plåtlåda tillsammans med en megafon, då kände jag lite hur svetten började krypa i nacken faktiskt.
Tjoddas hade en dejt med ortopeden igår, när vi kom fram var det varken Dr barnbensspecialist, Bosse bendoktor eller bendoktorn den yngre. Istället hade vi en inhoppare som jag tänker kalla farbror Uffe, han såg nämligen ut att heta så nämligen.
Det är nog första gången i världshistorien jag kan säga att det inte kändes som en läkare ville springa ut genom dörren såfort han satt en fot innanför.
Alla läkare brukar vara så himla jäktade och korta, men inte farbror Uffe, han satte sig ner och skrattade lite åt Tjoddas som envisades med att dra till sig sina fötter såfort han kom i närheten. Hon tittade dock bara nyfiket på honom utan några tendenser som helst till att börja gråta. Duktig tjej.
Samma besked som alltid: "Det här ser fint ut, fortsätt med skenan så ses vi om ett halvår igen" Så efter en resa, (enkel väg ca 50min) och undersökning på 5 minuter, var det alltså dags att vända hemåt.
Nu när vi ändå var i stan så passade vi på att göra några ärenden. Jag propsade (såklart) på att vi kunde åka och se om vi inte hittade några par med ordentliga byxor till Loffe, av någon anledning så har jag bara köpt bodies och pyjamasar.
Första försöket gick inte så bra, jag kom ut ur affären med ungefär 0 par byxor till Loffe och 5 plagg till Tjoddas.....vad hände?
Tredje gången gillt vände lyckan och äntligen har nu Loffepoffe ett par nya byxor. Sån tur!

Idag är det dags för en tur till BVC för vägning och mätning. Som vanligt lär vi väl utöka den lilla färden till något mer, lika bra att passa på när man väl har startat bilen liksom.
Men just nu borde jag passa på att duscha, tvätta, plocka upp mat till lunch och städa lite......
snön lyser med sin frånvaro ifrån taken, endast ett av våra troll är vaken.....



Loffe med en av sina sköna sovställningar.


På besök hos ortopeden.


Tjoddas inspekterar sina nyinköpta fina skor.


Jodå, de fick godkänt! Vänligen ignorera att vi har knallråsa prinsesstrumpor
i skorna.


Vi läser "bibeln" tillsammans. Butikspersonalen har äntligen slutat känna igen mig.


Tjoddas med pappa sitter och kikar i trappen.


Och just nu sitter Tjoddas i tvättkorgen och leker med det roligaste som finns nämligen en sladd.














Kommentarer
Postat av: Eivor

Ni ÄR för mysiga! Och ja, känner så väl igen det där med att åka långt för några minuters uppvisning! Men Lenni fick "ledigt" nu fram till augsti! Vi har åkt 280km var tredje vecka nu sen januari... Heja Loffe! Den som inga byxor har... Tur att de förstått att en karl ska ha ordentliga byxor!!

2011-05-18 @ 08:36:51
URL: http://ellja.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0