Tjoddas-Loffe mamman

Om en helt normalt onormal familj med en släng av Downs Syndrom.

Jag sa ju det....

Idag är det lite deppigt för jag vaknade med halsont och feber idag och imorgon är det ett träningskonvent som jag längtat efter i "evigheter" känns det som. Mannen är och länsar Apoteket på allt de äger och har. Men som sagt var, jag SA ju det. I det här fallet var det definitivt inte roligt att bli överbevisad av sig själv.


Andra glada nyheter däremot, som min man informerade mig om när jag sakta guppade upp ur min feberdvala, var att lilla Tjoddas (som minsann haft sin mammas lära-gå-skor från tidig juraperiod på sig) hade vandrat omkring med en lära-gå-vagn idag på dagis. Det är minsann inte illa det.

Heja Tjoddas!!


Mage!



Grattis på halvårsdagen Loffeman.

Wow, så stor Loffemann er blitt... ;-)
Tjoddas har verdens vakreste øyne..."smelt"

Ha en fin helg!

PS! Jeg har lest bloggen din lenge nå, men er ikke så flink å sette spor etter meg. Skal prøve å fortsette med det... ;-)

Hej, så kul! Det är alltid lika roligt när någon hör av sig så det ser jag fram emot!

Roligt att läsa om Tjoddas framsteg!! Jag tror vi har allt på is här nu. Glad som en lärka, men ids inte... Typ höra skillnaden på däddä och däädä. Jag försöker med två handdockor. Är övertydlig och pedagogisk... och L skrattar och tycker det är jädra skoj att mamma leker! Eller så försöker jag locka honom uppför trappan. Men han är stolt som en tupp och nöjd där han lyckas sätta sig på första trappsteget och tittar sig runt. -Det här räcker för mig, tycks han tänka...