Kalas i massor

I onsdags var Tjoddas första bad för den här terminen. Det var en lycklig men trött tjej som käkade middag på stadshotellet efteråt. Lille Loffe och jag gjorde stan men ett stopp på BVC för att "tanka" och även fylla på förrådet av D-droppar. Presenten jag hade tänkt till min man på hans födelsedag, fanns inte kvar längre och svetten började rinna i nacken. Min man har inga krav alls på någon present så det är faktiskt väldigt svårt att köpa någonting vettigt till honom. Kläder är ju sådär kul att ge bort när det i vanliga fall ändå är jag som (av någon anledning har åkt på) att köpa ekipering på herravdelningen med jämna mellanrum. Visst, visst en girsåg hade väl varit kul att ge bort, likaså en kärnborr men problemet är då att det ska jämföras och mätas och divideras, diskuteras och inte minst funderas över vilken som är bäst..... så jag hade förmodligen ändå valt fel.....
Men nu, nu har jag äntligen kommit på lösningen och allt är fixat och klart....nästan....
Den stora utmaningen på väg hem från stan var att hålla Tjoddas vaken hela vägen, vi skrattade så vi tjöt tillslut för hon var så trött, så trött. Hon satt bara och log lyckligt med ögonen i kors, alldeles salig. Såfort vi slutade tjoa och sjunga så föll ögonlocken ihop och vi ropade ett samstämt "nej, neeeeej" innan vi började om med "vipp på rumpan affär" När vi körde upp på vår infart spelade det inte längre någon roll vad vi gjorde för hon stirrade bara tomt på oss och ögonen föll ihop utan pardon. Maken lyckades bära upp henne till hennes säng och så fick hon sova några timmar.

I Torsdags var vi hemma själva alla små barn och jag. Precis som vanligt får man egentligen ingenting vettigt gjort för antingen skall båda ha tillsyn samtidigt eller så får man köra med en vaken unge i taget.....varför sover de då aldrig samtidigt kan man ju fråga sig?
Tjoddas och jag lekte ute en stund medan vädret tillät det, när det började bli tråkigt så var det ändå dags för lunch och maken kom hem.
Lille Loffe har minsann kommit på hur man tar sig runt till magläge nu och samtidigt som man så gääääärna vill hjälpa honom att komma runt (han blir så arg innan han kommer över från sidan) så måste han ju få fixa det själv. Men såfort magen nuddar golvet är det som att trycka på en knapp och han flinar så stort att man nästan kan se frukosten. Lyckliga barn som inte har större krav på glädjande ämnen än att kunna rulla över på magen.

I fredags fyllde som sagt min älskade make år och han fick en halvdag på spa...i november...så att jag kan följa med....egoist, javisst skulle man väl kunna säga. Då kallar vi hit insatsstyrkan från två håll som får ta hand om våra små träsktroll.

Helgen bjöd på inte mindre än två kalas och nu är vi tillbaka i vardagen igen. Tjoddas sov lite oroligt i natt så hon fick lite sovmorgon idag istället (till skillnad från hennes mamma), vi kom lite senare till förskolan och det var nog ingen dum idé. Barn är så fantastiskt roliga om man tar sig lite tid och kommer ner på deras nivå. Idag skojade jag med några av barnen när Tjoddas skulle lämnas och de sög sig fast som magneter på ett kylskåp. Min favoritdel av dagen var när jag skulle hämta igen och samma två barn började bläddra i pekböcker, tydligt ljudandes vad som syntes på bild och försökte (mycket pedagogiskt) peka och visa Tjoddas bilderna mitt framför näsan på henne. "Naaaaaaalleeeee" sa barnen, pekade på bilden och tittade koncentrerat på Tjoddas för att försöka få henne att också säga nalle. Tjoddas tittade förundrat på barnen, utropade ett bestämt "dä" med tillhörande pekfinger och sen var det tydligen dags att kramas och pussas istället.
De höll på en stund och sen försökte barnen kittla Tjoddas, en liten pojke fick syn på ärren efter drän och pacemaken och frågade sin fröken vad det var för någonting.
Så vi visade det stora ärret också och så berättade jag att hon hade haft ett trasigt hjärta med ett stort hål i när hon var liten men att en doktor hade lagat det och att de små vita prickarna var hål där de hade haft lite slangar för att hjälpa hjärtat att slå så länge. De tittade storögt på mig och sen turades de om att lite försiktigt röra vid det stora ärret ytterst med ett pekfinger. Så lilla Tjoddas har minsann två "fosterföräldrar" på dagis nu. Häromdagen stod en av de lite äldre tjejerna innanför dörren och riktigt studsade när vi kom gående. "Tjoddas... Tjoddas kommer, Tjoddas kommer" hörde man hur hon tjoade inne i entrén. Oj, oj, oj säger jag bara. Det är tur man inte är lättrörd och börjar lipa då eller hur? (Jag klarade mig nästan ut till bilen)

Idag gjorde jag en annan spännande sak, jag gick min första pianolektion sedan 1900-talet. (holy schmoly, en rullator någon, ge mig en rullator...) Det var spännande och ganska nervöst. Samtidigt sitter man och skäms lite över vilka gigantiska hål det är i ens kunskaper, speciellt när läraren sitter jämte och säger "hm, intressant" med lite jämna mellanrum och ber en prova massor med olika saker..... då är det lätt att hålla sig för skratt kan jag lova. Men spelas, det ska det banne mig göras. Mina stackars föräldrar plöjde ner mycket pengar i det där med pianolektioner när jag själv var ett litet träsktroll....13 år....kan jag noter? Näpp. Kan jag vad en hel eller halvnot är? Näpp.... det var inte mycket jag kunde när det väl kom till kritan. Däremot var hon irriterad över att om jag klarade mig igenom en melodi, så var det för att jag fortfarande kom ihåg hur man spelar dem ur minnet... så varenda gång jag fick beröm egentligen så hade jag absolut inte gjort mig förtjänt av det eftersom mitt "fuskande" satte mig i den här sitsen förra gången också. Nu är det väl kanske ingen nackdel att kunna spela på gehör heller men det blir faktiskt ganska fattigt i längden.

Imorgon börjar det om igen med lite förskoletajm, det är ont om bra uteväder nu på dagarna....det är mycket väder för tillfället men inget som kanske lämpar sig för småknoddar att sitta ute i för länge. Stormen Katja härjar hejvilt här hemma och vi har gissningslekar i soffan om vad det är som sitter löst och dunkar utanför. (Ingen orkar gå ut och titta så än så länge är det väldigt oavgjort)

Nåja, lite bilder och en liten film.

Här visar Loffe att även om mamma gärna hade velat hjälpa till så kan han själv. "Kan själv"


En liten Loffe som fått ta över rollen som fotomodell när syrran är på dagis.


Kela kanin.


Intresset för kameran och andra teknikprylar är minsann redan väckt.


En kavat liten kille som lyckats rulla runt själv.


En födelsedagsbukett till maken, pelargoner passar förvånansvärt bra som snittblommor.
Några Tagetes som extra färgklickar skadar inte heller.


Min nyaste favoritbild på Tjoddas (som äntligen fick visa sin nuna i dagens inlägg)


Killekill på dig lillebror.


Man ser det kanske knappt men blixten slog ner i ett träd inte så långt hemifrån.
Det klövs och långa "spetor" låg spridda på ett ganska långt avstånd från trädet.


Knäppkatten var lite sugen på en mysig stund i lillmattes knä.


Samma knäppkatt blev trött och jätteledsen på förra promenaden och ville ha lift hem....










Kommentarer
Postat av: ullis

Det här med lättrördhet...skönt att höra att det finns fler!!

Idag åkte jag och hämtade Vigo i skolan för att han skulle få vara med på älgjakt under eftermiddagen. Han blev SÅÅÅ glad!!! Och jag höll mig så pass att endast två tårar klämde sig fram ur ögonvrån. Suckar lite lätt åt mig själv ler

2011-09-13 @ 10:14:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0