Skynda skynda!

Först står man där i fönstret och försöker komma på vad som är fel, eller rättare sagt annorlunda. Sen slår det en. Sol...det är sol ute idag. Det betyder närmare bestämt att det inte regnar och om det inte regnar är det ganska trevligt att gå ut, speciellt om det är sol ute. Två dagar i rad har jag lyckats (efter en hel del ansträngningar får jag säga, kidsen är INTE speciellt samarbetsvilliga när de gör allt efter varandra så det tar massor med tid) få ihop till lite korta promenader. Min förkylning är varken till eller från bättre, det halsonda är på väg bort men hela huvudet är som en sockerbulle...alltså fylld med en seg, gulaktig, geggig, sörja. (Sådärja, hur många kommer aldrig mer äta sockerbulle?)
Men en promenad är minsann aldrig fel....om man lyckas valla barnen mot samma mål....samtidigt....
Iallafall, poängen var att man verkligen får sno sig på som tusan för att få ihop det om man vill komma ut när det äntligen är uppehåll, väntar man förlänge så börjar hela karusellen om igen...eller så börjar det regna.


Idag kom Tjoddas på den mycket kreativa lösningen på var smörgåsen bör ta vägen när magen är full, det helt uppenbara och helt logiska svaret är....Doris.
Doris är numera en väldigt stor anhängare av Tjoddas och dyrkar marken hon kasar på. Främst är det ju såklart för att Tjoddas lyckligt matar Doris (som förmodligen är ännu lyckligare) med leverpastejsmörgås medan katten avundsjukt iakttar det hela på avstånd. Idag försökte Doris tillochmed ligga i Tjoddas knä när hon satt på golvet. Hon slängde sig ner jämte och buffade upp sitt huvud i knäet på Tjoddas som glatt grävde in sina påläggskletiga fingrar i öronen på vår överlyckliga hund (som Tjoddas fortfarande tror är en enorm kisse). Så, alltså har Doris äntligen fått någon som vill kela med henne, lyckan är total hos båda parterna.

Tjoddas är väldigt nyfiken på sin lillebror, hon vill så gärna prova hans napp och hans snuttekanin men hon lämnar faktiskt tillbaka sakerna efter bästa förmåga. Sen att sakerna kanske inte hamnar där de ska, det är ju en annan sak. Hon testar försiktigt att lägga nappen på hans huvud, det ÄR ju iallafall i närheten liksom. Kaninen går bättre, den kan ju inte hamna så jättefel. Hon hämtar så gärna sina egna leksaker och vill visa upp dem, lägger dem jämte honom, klappar lite på honom (och petar i ögonen om man inte passar på henne) undersöker öronen, pillrar lite med händerna och på tårna. Kollar in läget liksom. Han ligger mest och ler mot Tjoddas, det är en godmodig liten kille vi har fått. Fantastiska ungar båda två.
Efter en lång förmiddag så stupade Tjoddas på mållinjen och orkade inte ens protestera när jag la ner henne i sängen efter vår promenad. Loffe blev hysteriskt ledsen på vägen hem och det enda som fungerade var att bära, det skär i mammahjärtat när storasyster blir ledsen och också vill komma upp för att lillebror hänger över axeln och tar plats. Det skär ännu mer i hjärtat när ens lilla bebis gråter hysteriskt i flera timmar utan att någonting hjälper. Svetten börjar rinna i nacken när alla barn gråter samtidigt, ingenting hjälper och man vet att man måste laga mat till den stora och att den minste också borde vara hungrig snart.... Jag har lärt mig några nya saker idag

1. Barnsockor försvinner förvånansvärt lätt in i centraldammsugaren, det säger bara "moff" så är de väck...(verkligen, moff)

2. Av någon anledning slutar båda mina barn gråta om man slår på dammsugaren...betyder det att jag dammsög lite för mycket under tiden de fortfarande låg i magen och att detta är ett tryggt ljud som de känner igen?

3. Tydligen kan jag laga spagetti och köttfärssås med en hand samtidigt som det hänger en dräglande bebis i kolikställning över den andra armen.

4. Bebisdrägel är människans motsvarighet på spindelnät i styrka och seghet.

5. Ett djungelvrål utanför ytterdörren är rätt medicin för nerverna när allt brakar samman samtidigt.

6. Jag har, på Facebook, blivit klassad för tvångssyndrom eftersom jag grundligt gnuggar pottan ut och invändigt med handsprit efter varje Tjoddasbesök....

7. Ju mer man gräver i marken på en gammal gård, desto mer elände kommer upp som man måste ta hand om.

8. Grus smakar tydligen olika beroende på var man sitter, annars hade ju hela idén med att provsmaka lite här och där varit helt meningslös...eller?

9. Det krävs minst 4 hönor som tittar på, om man ska klara av att borra igenom en betongvägg med en kärnborr.

10. Vi har sjukt stora daggmaskar här.

11. Hundar äter verkligen allt.

12. Tjoddasfarfars grävmaskin har många roliga spakar och knappar... och så växer det gräs i hytten också.

13. Kvadratroten ur Pi är 1.7725

Familjen Tjoddas spenderade eftermiddag och kväll i "trädgården" maken med att försöka få ihop alla rör och grejer så man kan återställa "trädgården" så gott som möjligt och jag med att försöka skapa en där jag vet att ingen (jag nämner inga namn) kommer "bröta" omkring med sin stora grävmaskin inom de närmaste åren.
Tjoddas kuskade glatt runt på uppfarten med en pinne och en råsa plastkratta (i nästan 3 timmar, underbara unge). Provsmakade lite grus, sög på stenar, tuggade på pinnar och pekade upprymd på alla saker hon såg samtidigt som hon glatt deklarerade för alla som ville lyssna att "dä" och "dä" minsann.. så det så och hör sen.

Så nu kommer det lite bilder...såklart.


Klappa snällt...det känns som man snart tjatat hål i huvudet på stackars Tjoddas
med dessa orden.


Jag bjuder på en liten försmaksbild när det gäller dopbilder utan att egentligen "förstöra" någonting genom att visa upp lille Loffe i finstassen. Här syns ju egentligen inte så mycket mer än de underbara blå och den söta lilla dubbelhakan. Kunde inte låta bli.
Det gäller ju att passa på när ljuset är bra, eller hur?


Stenar är smaskens. Jag har minsann provat vilka sorters grus omgivningen har att bjuda på, syns det?


Doris vaktar på sin nya skatt.


Ökenormar är väldigt ovanliga i Sverige så bli inte rädd när du ser ett sånt här spår.
Det är bara Tjoddas som är på genomfart.


Två praktfulla myggbett i pannan och fortfarande en hel del grus i ansiktet.....
Men lika lycklig för det.


Man behöver en sån här....

(närbild)



....för att göra en sånhär... tadaaa, vår källarvägg i genomskärning.


En medhjälpare och några nyfikna höns underlättar också när man borrar och grejar.


Oj så mycket kul grejer...

undrar vad den gör...


eller den....


Hm....det här måste vara missilavfyraren.....


Nepp, det hände inget....huset står fortfarande kvar, vilken besvikelse...


Don't mess with me...



En kort paus i grävmaskineriarbetet innan det blev dags för kvällsmat,
en grundlig tvagning och sen sänggående.
















Kommentarer
Postat av: Mamma J

Nog för att jag inte har Facebook :-), men jag får nog hålla med, ingen sprit ( rengöringssprit) hemma tack, var rädd om era egna trevliga familjebaciller, de behöver vi! Syns snart! Kramar från oss

2011-09-02 @ 07:40:02
Postat av: Eivor Hansén

Tack för underhållande läsning! Igen! Måste bara få säga att det är mycket Tjorven & Båtsman över bilden på Tjoddas & Doris! Härlig tid vi lever i!

2011-09-02 @ 12:49:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0