Jelly belly

Jaha, som rubriken antyder har vi haft lite farsot på G här hemma, det är bara jag och Loffe som råkat illa ut och jag vet tyvärr förmodligen också precis varför. Vi var nämligen de enda två i familjen som kom i närkontakt med smittan när vi var och badade förra onsdagen. Dumt av mig att inte vara mer försiktig men jag gjorde just då det vettigaste jag kunde av situationen. Tydligen räckte inte det men nu är det iallfall bättre.
Lågvattenmärket, att sova på en strandmadrass, ensam, i källaren, utanför badrummet....är äntligen till ända. Det absolut värsta är ändå att se när de små blir sjuka och inte förstår vad det är som händer. En gråtande Loffe, helt täckt med stinkande smörja är inget minne man vill behålla.
Min mage mår idag som en stor geléklump och jag har tuggat banan med framtänderna, blandat det med A-fil i små doser och skedat i mig vår hemliga familjemedicin som bara den, fick oss barn att rysa av skräck och illamående, när vi var små. (Bonekampf och vatten blandat)
Stackars Tjoddasmormor och Tjoddasmorfar som var på besök med tanken att sova över. De fick vackert packa ihop sina saker och köra hela långa vägen tillbaka hem igen sent på kvällen. Som tur är, så är inkubationstiden över och det verkar som om de också har klarat sig. Jag skänker en tanke till min klorinblandning som står klar i en sprayflaska på toaletten. Jag tror den har sparat oss en hel del extra besvär.

Så för att lindra "chocken" lite av att inte mamsen och papsen fick chans att kela barnbarn så länge som de egentligen skulle ha gjort, så kommer här lite foton.


Jag läser bok...


Baaadaaa...


Tjoddas visar Loffe hur man tecknar ordet för båt.


Jag väntar på mat jag. (Innan magsjukan slog till)


Fina lilla Doris kan minsann också alltid tänka sig en matbit hon.



Vår julklappsbjörn Rupert som Loffe egentligen fick, har blivit en kär älskling för Tjoddas,
jag har redan fått lappa ihop honom med björntråd. Det är ett hårt jobb att bli älskad så mycket
av någon så liten.


Detta är en av mina "wall of fame" som finns här hemma. Detta är den senaste....
Jag tror mig kunna klämma in 3 foton till med lite planering.


Såhär glad kan man faktiskt vara, trots att det är ett knappt dygn sedan man var världens ynkligaste och alla ens egna rena kläder är slut så man har fått tulla på syrrans garderob.


Nyaste hindret att försöka överlista. En vägspärr till trappan. Loffe har minsann
dragit sig själv upp till stående nu i 5 dagar. Så premiären var alltså den 6/2, på Doris namnsdag och allt.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0