2012-01-28     Tokig

Ok, så en av anledningarna till att jag aldrig åker till stall eller vistas i närheten av hästar är för att jag någonstans innerst inne VET precis hur galet tokig jag egentligen är i hästar av alla dess slag. Jag är en av de där tjejerna som får lite ont i hjärtat varenda gång man ser någon annan rida förbi på deras alldeles egna häst eller ponny. Hade jag från första början haft lite bättre självförtroende så är det inte helt omöjligt att jag kanske hade ägt en häst eller fler men så kommer då den där största tröskeln.....tänk om något blir alldeles galet. Jag har sett på tok för många ledsna hästar och ponnyer för att ens våga fundera på att klara av allt det där själv. Jag har ridit och hållit på med dessa djur i gott och väl 20 år av och till och det har, förutom den obligatoriska ridskolan varit inridning, skogspromenader, tömkörning och allt möjligt annat spännande men...den som en gång själv vistats i ett privatstall utan att äga ens två hårstrån ur en hästsvans vet kanske hur svårt det är att hänga med i alla möjliga och omöjliga termer, de som lever och andas häst sedan blöjåren ligger ljusår före.... Det finns så skrämmande mycket man kan göra för att få hästen "rätt" och jag vågar bara gissa på att det finns minst lika mycket för att det ska gå väldigt, väldigt fel. Hur man väljer ut vad man bör ha, inte ha, vad som passar till just den här hästen och inte....nej, allt detta har alltid känts som om det bara blir för mycket och även om jag antar att man lär sig så finns det liksom ingen jag känner att jag kan vända sig till och fråga heller utan att vara till besvär.... så, då får det bli alternativ nr 2. Ridskola för Tjoddas och själv får jag, med ett hål i hjärtat, fortsätta att titta avundsjukt på de som skrittar i sakta mak längs med de underbara vägarna vi har här ute. Iallafall tills jag får lite mer jädra anamma.


Så igår bar det alltså av, Tjoddas skulle få titta lite närmre på de där underbara varelserna och vi skulle få prata lite med hennes möjligen framtida ridlärare E. Eftersom inte bygden är sådär värst überstor så kände maken och E varandra lite sedan tidigare.
Vi styltade in i ponnystallet, ledda av E, mitt under kvällsmaten. Tjoddas tittade med stora ögon på "hundarna" som hon frågande tecknade och jag svarade, nej men det är ju "häst" (tecknade samtidigt) det vet ju du vad det är, du har ju sett sådana på bild innan.
Det slog mig samtidigt som jag sa så att Tjoddas har nog faktiskt aldrig sett en riktig, levande, häst/ponny förr.....iallafall inte på såhär nära håll.
Vi blev presenterade för ett härligt russ som hette Blackie (Ja, ett russ....nu har jag nog en granne som gottar sig tror jag...vi såg ditt russ Favoriten också, vilken pudding!)
Tjoddas stirrade i vantro på denna massiva gigant (med sina respektingivande uppskattningsvis 126 i mankhöjd) Hon satt som limmad i mitt knä och bligade på när monstret malde i sig sitt hö.....
Vi satt så en stund inne i spiltan och jag visade att man kunde klappa Blackie lite försiktigt om man ville, efter en stund ville Tjoddas också försöka lite och E föreslog att vi kunde sätta henne på Blackie´s rygg.
Alla ni som har barn med Downs vet att, eftersom de är överörliga, kan de göra en mycket god imitation av seriefigurer som trotsar tyngdlagen om det är något som inte passar. Det enda som nuddade Blackie var rumpan på Tjoddas, alla ben alla armar pekade rätt upp mot taket som om hon vore helt viktlös. Det är helt fantastiskt men inte alltid så jättepraktiskt. Efter ytterligare en stund hade vi klappat lite mer och faktiskt vågat sitta en liten stund också. Plötsligt ville hon till E och det gick jättebra, jag smög mig ut ur spiltan för jag tänkte att det kanske kunde gå ännu bättre om inte jag var precis där och "störde" med min mammanärvaro. E visade Tjoddas att man kunde lägga huvudet och mysa lite mot ponnyn. Först höll hon emot lite men sen testade hon försiktigt och sen gick det också bra. Lille Loffe ville såklart också kika lite närmare på de där mysiga hårbollarna som vi klemade med. Glad i hågen borrade han in händerna i den raggiga vinterpälsen och bara skrattade förtjust. Jag provade försiktigt att sätta honom på och resultatet blev ett stort leende och applåder från honom så....förmodligen får vi väl sätta honom till häst också.
Under tiden jag och Loffe höll på lite med Blackie, stod maken och Tjoddas i stallgången och en av de andra ponnyerna kikade nyfiket över boxkanten på dem. På eget initiativ klappade Tjoddas den närmaste lite försiktigt. Det är ju ett bra framsteg och E tyckte vi skulle komma tillbaka snart igen för att träffa och bekanta sig lite mer med tillexempel Blackie.
Längst ner i stallet stod en liten shettisfröken och jämte henne fanns det en stor kaninbur. Tjoddas satt som förtrollad framför buren och kunde inte slita blicken från den lilla fluffiga varelsen där inne.... kanin, tecknade hon efter en liten stund med en snabb blick åt mitt håll och tittade sedan lyriskt på den igen. Inte lika läskig som övriga invånarna i stallet kanske.

Så, vad vill jag med det här då? Jo, ridning och hästhållning är, förutom ett fantastiskt tillfälle till att umgås med enormt trevliga djur, också meditativt, ökar koncentrationsförmågan, hjälper till att kunna tänka lite i flera led, lösa problem, komma ut i natur och mark, träna balans, träna muskulatur, ta ansvar.....och så luktar det gott också.... en extra bonus är ju att man samtidigt har någonstans att göra av alla dessa eländiga morötter, knäckebröd och äpplen som bara ligger och skräpar överallt hela tiden....
Det är ju ingen sport som liksom betalar sig själv eller som ens är en "lönande" hobby/sport. Men det är f*n så mycket roligare än hockey tillexempel.... Ett knäskydd för 2000kr kommer inte att titta på dig med stora snälla ögon och tacka dig för att du klappar på det.... en häst kommer aldrig begära att du ska packa ner den i en stor väska fem gånger i veckan och köra x antal mil tur och retur för att ni ska kunna träna eller umgås.
Det är också ytterst sällan man tar på sig hela hockeymunderingen och tar en avkopplande runda i skogen.....
Å andra sidan svälter inte en hockeyklubba ihjäl när du åker på semester.

Sök gärna på ordet "hippotherapy" på google, det finns väldigt lite information på svenska men ge mig några år till så....




Såklart måste vi ha en liten vinterbild med härlig bakgrund på Loffe också
annars vore det väl ingen rättvisa här i världen?


Vi är på väg in efter att ha släppt ut hönsen och hämtat ägg. Det är roligt
att känna lite på snön under tiden pulkan rör sig.


Mammas vantar på.


Det blir fasligt mycket bubblor av vanlig mjölk och jag som mamma borde
vetat bättre än att fnissa första gången det hände, för sen var det liksom målet.
Inte lära sig suga med sugrör utan istället skapa stora skumpelare av mjölkbubblor....
men så plötsligt hände det och här är den enda bilden i världshistorien där Loffe faktiskt DRICKER
mjölk ur sugrör.


Loffeloppan pratar med mormor i telefon.


Efter en bufflig morgon så tar vi igen oss på sofflocket med fötterna i högläge
och en majskrok i beredskap.


Katten vet att hon är i trubbel för allt hon hittar på inomhus under vintertid.
Här tror jag att hon över på att få empati som hemlös katt om vi slänger ut henne....


Nu når snart lillkillen också ner från bilen och det kommer bli krig om den anar jag....
Att lära sig hur man faller av snyggt ingick dock inte i grundkursen så vi avvaktar lite till med själva
användandet.


Tjoddas med fröken E och Blackie, vad kelgrisen till katt heter glömde jag av att fråga.







2012-01-23     Kladdnäsa

Vi åt kvällsmat och Tjoddas fick sin favvis kvarg (samma sak som Kesella men Kesella är ett märke på en kvargsort) Hon brukar skotta i sig maten när det är nåt hon tycker om men såklart är det inte lika roligt när man är förkyld och man varken kan andas genom näsan eller känna vad nåt smakar. Så, vi hade försökt med en annan favorit innan nämligen hirsgröt med kanel och mjölk (nyttigare version av risgrynsgröt) och den blev snabbt ratad. Så vi gav efter och plockade fram hennes älskade kvarg.
Någon tvekande sked slank ner och sen tittade hon bara på mig som om det var mitt fel att det inte smakade som det skulle. "Kan du själv?" är de förlösande orden just nu och då brukar hon glatt visa att jodå, även om det blir på hennes sätt så kan hon minsann själv. (uppochnerobakofram)
Hon råkade ta skeden med innehållet uppåt och mot sig, vilket resulterade i en vit kladd på näsan. När jag lutade mig fram för att skoja med henne.....satte hon en likadan på mig.....
När vi hade skrattat en stund åt våra vita näsor, lutade hon sig rätt som det var fram och slickade bort kvargen från min näsa. Omtänksamt.
Jag var inte lika sugen på att gengälda tjänsten då hon som sagt var är förkyld.....med tillbehör. Så hon fick en försiktig puss på nästippen och sen torkade jag bort resten med tummen "föräldrar style" ni vet, sådär som man lovade sig själv som liten att man aldrig skulle göra.
Än har jag inte harklat mig, spottat i en näsduk och försökt rengöra mina barn.
Kanske vi skulle tacka tillverkarna av våtservetter iallafall? Trots att de är 30 år försent.....


2012-01-23     Snövurpa

Så kom då snön, det var väl på tiden kan man tycka. Vi är väl några av de få som tycker det iallafall fortfarande är lite kul med snön. Speciellt eftersom man får inviga sin julklapp (snowracern) Så igår bar det då äntligen av på både pulka och snowracer. Barnen verkade trivas och väl påpälsade som de var, fanns det ingen större risk för att någon skulle frysa i första taget. Snart gick dock åkturen från att vara som hämtar ur en vacker familjefilm, till att bli en riktigt "normal" småbarnsdag, snor, tappade vantar, gnäll, frågetecken om huruvida det kanske skett en liten olycka under alla de där kläderna....och så tillsist....en mycket graciös avåkning från Tjoddas sida. Hon får lätt 10 poäng av sin mamma i själva "avtrillningstekniken" som nog var det närmaste en hjulning jag sett från en tvååring. (Hon gjorde en precis likadan idag) Då blev det lite tårar och ännu mer snor, vilket kanske inte är jättekul när det är kallt ute men hon tog det som en hjältinna..... tills snowracern startade med ett ryck och hon slog näsan i ratten. Mer gråt, mer snor. Sen fick pappa bära henne hela vägen hem och hon flinade pillemariskt mot mig över hans axel. Jag tror det var uträknat minsann.
Lille Loffe satt så stolt i sin pulka och log bakom nappen. När vi slängt in hönorna för kvällen så gjorde hans pulka en wheelie, dv.s den ställde sig rätt upp på "bakhasorna" Loffe skrattade så nappen trillade ur, det är ett gott betyg.
Idag däremot, hade jag planerat att vi skulle åka på öppnis men eftersom det aldrig blir sådär som man tänkt från början (och barn verkar känna på sig när det är nåt på gång) så har ingen sovit idag oavsett vad jag försökt med. Nu somnade äntligen Loffemannen i sin säng (försökte med vagnen innan men icke sa nicke) och lilla Tjoddzilla här jämte mig (som provar lillebrors badbyxor....på huvudet just nu...) ska minsann också få sig en flygtur till ovanvåningen.
Hon klättrade upp för trappan själv två gånger idag så nu har vi bytt ut köksstolarna mot en stor masonitskiva istället. Jag gick bakom henne båda gångerna och var beredd på att ta emot men man är ju rädd att hon ska lyckas forcera stolarna någon gång när man råkar vara upptagen på annat håll tillfälligt,

Här följer ett kort meddelande från Tjoddzilla som blir lite tokig varenda gång jag petar bort henne från tangentbordet... varsågoda:
14 iom,'  gffffffffffffdxc dsanmjinmjnmjnmjnmj i8 i öäkjj1j4nnnnnnnnbBInnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn

Så, nu ligger hon i sin säng och kommer förhoppningsvis somna om en kort stund.


Såhär fint står Tjoddas numera på knän och kryper även långa sträckor istället
för sitt vanliga rumpehasande.


Loffe hjälper pappa bygga en låda till mikron så vi kan få bort den från köksbänken.



Fått låna tumstocken, lycka!



Bilen är väldigt populär just nu. Tyvärr visade jag en gång hur roligt det är att få sitta på
och någon knuffar bilen försiktigt framåt.... lite samma effekt som att kasta boll med en hund.



Det ÄR rätt vackert ändå....



Ute på premiärtur för året. Loffes första riktiga snö överhuvudtaget tror jag.



Såhär intogs frukosten idag. En lätt avslappnad stil i kökssoffan.




Det där med "inga fötter på bordet fröken" tas med en nypa salt av ägarinnan till sagda fot.
Tekniskt sett är det ju faktiskt inga fötter på bordet heller... allt är relativt.





Här ser man skrapsåret som blev till när hon störtdök från snowracern igår.




Katten blev sjukt sné på alla fåglar som retas.
De ser katten och sätter sig på fönsterbrädan för att titta lite på henne.

Så tillslut ville hon faktiskt ut, trots snö och kyla. Nästa gång jag såg henne
jagade hon Doris. De har ett väldigt konstigt förhållande till varandra.



Tjoddas följde med mig för att släppa ut hönorna, så jag passade på att ta
en riktig vinterbild med dammen och skogen i bakgrunden. Tänkte det kunde vara kul
om det kanske inte blir mer snö förrän hon är stor.






2012-01-20     Mammas fina tjej

Kunde inte låta bli att klä upp Tjoddas för dagisbesöket idag eftersom det är en fredag och då kan det gärna få vara lite glammigt tycker jag.
Så här kommer en morgonbild på finstassen.


2012-01-20     En häftig grej

En sak jag ofta undrar över är vilka tusan NI egentligen är, ni som återkommande läser mitt svammel. För skojs skull googlar jag ibland min egen blogg för att se om det dykt upp några nya roliga bloggar som lagt till mig på sin länklista, på så sätt "hittar" ju vi varandra och jag kan lägga till dem tillbaka... och det var då jag hittade den, en sida som för statistik över besökare på den här bloggen och även om jag inte kan se precis vem ni är så ser jag att jag har en blå prick på kartan i Genève...det kan ju inte vara så många andra än Fru E det... och en liten prick i Finland visade att härliga Eivor fortfarande är inne och kikar ibland. Stockholm, Falkenberg, Malmö, Helsingborg Strömstad, Halmstad, Linköping, Göteborg, Ronneby, Tingsryd, Ljungby, Visby och tillochmed några i soliga Kalifornien (!!!!) har hittat hit..... detta var det häftigaste jag varit med om på länge. Tydligen blir pricken större ju fler i det området som går in (så pricken i Strömstad var inte direkt nåt att skryta med, Fjällmor...du vet vem du är)
Några av er kunde jag faktiskt klura ut för en del av er känner jag ju sedan tidigare. Men oj, så glad jag blev! Hit ska jag gå in ibland och titta när man känner sig lite ensam i världen, så ser man på en gång att det är man minsann inte alls det.

Och så vill jag ge er en alldeles förträfflig länk till en samlingsplats för massor med bloggar och hemsidor om Downs.
Klicka här: "Blogg länkar"

Tack snälla för att ni genom att läsa om oss och kanske många andra, ökar medvetenhet, kunskapen, toleransnivån och förståelsen för oss som inte är som alla andra!!


2012-01-20     Minioritet i majoritet...helt enkelt...

Ikväll har jag hållit i min första syjunta och till min förskräckelse insåg jag att jag tydligen är beroende av handarbets/slöjd/pyssel/inredningsböcker och på nåt sätt mörkat för mig själv hur många jag egentligen har i min ägo.
Vi var fyra stycken ikväll för någon var sjuk och någon hade sin barnvecka och kunde därför inte vara med. Isen lossnade efter en liten stund och med några kaffe och vindruvor innanför västen började vi alla flamsa och berätta mer om oss själva.
Två av mammorna som var med idag har barn med CP, alltså var vi en grupp där 75% utgjorde föräldrar till handikappade barn. Det är inte varje dag statistiken är på "vår" sida när det gäller att vara vanliga. Som vanligt blev det väldigt mycket prat om just barnens väl och ve, jag har noll koll på CP skador och de var såklart nyfikna på vad Tjoddas kan och inte kan. Vi skrattade åt hur man tappar perspektivet helt på vad som är "normalt" för olika åldrar och att man tror att alla tvååringar på dagis är runt fem, man är så sjukt imponerad av att de "redan går" och "Oj, pratar han också"? "Han måste vara överintelligent? Ni har aldrig funderat på ett MENSA test?"

Vår lilla Tjoddas tecknar mer och mer och det är så härligt när vi kollar på teckenfilm och hon försöker hinna med. Oftast tecknar hon alla tecken innan sången börjar och sen sitter hon bara och dansar lite istället. Vad jag tycker är helt fantastiskt är våra pianostunder när hon plinkar själv, med ETT finger (ibland) och att hon försöker härma hur jag spelar. Hon tecknar glatt med i alla barnvisor utan att man sjunger orden till och det tolkar jag som att hon ärvt min musikaliska ådra (jag jublar inombords).
Hon kryper långa sträckor nu istället för att kasa och kommer gärna spontant med sin gå-vagn, man får hjälpa henne att vända ibland när det dumma kylskåpet eller fåtöljen i vardagsrummet står i vägen, annars knallar hon på.
Loffe visade minsann nya färdigheter idag också, förutom att vilja dra sig upp...typ....på ALLT som når ner till golvet, så har han nu kommit på att han kan vinka till folk som inte står för nära. Står man för nära så blir han jätteblyg och ler lite fånigt, vänder bort ansiktet och borrar in huvudet i min halsgrop. Sen kikar han lite försiktigt där ifrån. Men när MammaJeja stannade kvar efter träffen så vinkade hon och han vinkade blygt tillbaka, så löjlig man är som mamma men man blir så stolt så man nästan spricker. (Och lite hemligt tårögd)



Vi hade Tjoddas försenade kalas häromdagen, tant Keka passade på att avlägga en visit
och tog med lite presenter.



Förutom massor av fina kläder och böcker var det ett jättestort spännande paket.
En hel låda med fina Duplobitar i härliga färger att leka med.



Glass går tydligen alldeles utmärkt att äta själv...



När den har smält såpass att det går för sakta med sked...ja då tar vi till sugrör.




Dagen till ära fick vi leka lite med pappas Lego också.... lycka!



Loffe med sin första banan, i ickemosat format, som han får hålla själv.
Vi bråkar lite om huruvida man ska äta skalet först eller sist Loffe och jag.
Jag tycker sist för då kanske man är så mätt så man låter bli.....



Mmmmmmm, gott!



Tulpanens dag inföll den 15 januari i år. Det hade minsann min man koll på.




Det är extremt inspirerande promenadväder just nu.... i skrivande stund
är det dessutom lite is och frusen snöblask på vägen också.



Vi trotsade vädret för att handla och Tjoddas fick köra kundvagnsbil.
Hon var väldigt trött men helt lyrisk och styrde som värsta Formel 1 chaffisen.



Lillebror var minst lika glad, på snudd till hysterisk, när det var hans tur...
Jag bävade lite inför när vi skulle ha ut dem och lämna tillbaka vagnen men det gick
över förväntan.



Tjoddas spanar in alla verktyg och utrustning som snickarna dräller överallt.
Vid några tillfällen fick vi lyfta bort henne för hon skulle klättra på snickarna när de arbetade, för att se vad de gjorde såklart.



Det här gör jag nu med lite övervakning.



En trött tjej busar med en trött pappa.



Gosar lite...



vill pussas lite...



och ställer sig upp mot väggen en stund för att sen dunsa rätt ner på pappas mage
med ett flabb.





2012-01-14     Gunga är kul!

Det är kul att gunga, gärna högt och speciellt när mamma busar med en.

Se film: "Tjoddas gungar"



2012-01-14     Jag hade...

Jag hade en gång ett inlägg på gång, det låg och tryckte i flera dagar på skärmen. Sen började det blåsa, regna och tillsist snöa....sen blev allt svart i några timmar och inlägget fanns inte mer.
Det känns tryggt att veta vilket massivt lager man har bunkrat upp med när det gäller värmeljus kan jag säga.
Jag har förgäves försökt filma Tjoddas trappklättring för den går verkligen undan nu kan jag säga, hon går upp för trappan, eftersom hon kan hålla i något av trappstegen ovanför så får hon hjälp med att stå upp. Lära-gå-vagnen är poppis igen och titt som tätt får man hälsenorna avkörda och en liten tofsprydd madam flinar glatt medan hon gör sitt bästa för att dra ner byxorna på en. Lilleman kör sin egen stil och attackerar fötterna såfort man kommer för nära. Han är inte direkt blyg med sitt budskap heller utan borrar glatt in de två gaddar han har, där han bäst kommer åt.

Visst känns det häftigt när barn inte bara upprepar ord man sufflerar utan när de "tänker själva" alltså när de spontant tecknar det de ser. (jag har börjat se ett tecken för mamma nu...tyvärr har vi förvirrat henne så hon tror att vi heter tvärt om vad vi gör) Det tecknas och tolkas till höger och vänster. Är det nåt som är rött eller grönt och hyfsat runt så är det ett äpple, punkt slut liksom. Gröna saker kan också vara en groda lite beroende på form och dockor har hon stenkoll på.
Precis när vi fick veta att vi väntade henne så anmälde jag mig till en målarkurs, när vi lite senare in i graviditeten började på kursen så hittade jag, sent en kväll, utanför lokalen, en naken, smutsig babydocka som någon gjort sitt bästa för att bli av med. Den "adopterade" jag och tog med hem, Tjoddas har aldrig brytt sig så mycket om dockor och jag trodde barn helst ville ha lite mjuka saker att gosa med. Den här dockan har böjda ben, som en liten bebis, knubbiga armar med spretande fingrar på händerna och bara tecknat plasthår på skalpen. Den är klumpig som leksak till någon som knappt är större än själva dockan och oftast är armar och ben i vägen....ungen släpper inte dockan, den ska med överallt. Den ska sitta i trappan, på kökspallen, i soffan, i lära-gå vagnen, på lilla bilen....överallt.


Vi var iväg och klippte Tjoddas hos min frisör ikväll och lilltjejen satt som ett ljus i sin stol framför spegeldörrarna....i ungefär 3 minuter, sen började hon skruva lite på sig och efter ytterligare en liten stund vände hon sig om för att kolla in vad frissan höll på med där bak egentligen....
Sen lossnade det ännu lite mer och hårklämmor skulle spanas in, handdukar skulle dras i och alla spännande saker på väggen (hårfönar, plattänger etc) frågades sakligt, en efter en, "dä??" och pekades på. Hon pekade på en konstig stylingflaska med tratt på och tecknade sen frågande "telefon" Jag håller med, om man inte har så mycket att välja mellan så skulle telefon ligga nära tillhands. Den såg ut som en bärbar lur ungefär.
Luggen blev en utmaning men allt slutade lyckligt (mycket pga oändligt tålamod från min underbara frisör som mest fnissade när Tjoddas gjorde lite tvära vändningar för att spana in allt runtomkring) det är riktigt skönt att bara kunna sätta Tjoddas i en stol, betala och få det här gjort.
När allt var klart så tyckte Tjoddas att resten av omgivningen skulle undersökas och vinkade hejdå till mig innan hon försvann runt hörnet.
Jag följde efter på avstånd och vid första bästa dörröppning stannade Tjoddas, pekade in "dä" och så tecknade hon sova. Mycket riktigt, det stod en säng i rummet. Vidare ut till köket, tecknandes " smörgås och äta. Sen hann jag ikapp innan hon tog sig alltför stora friheter.
Hon blev bjuden på pepparkaka som hon med stor förtjusning mottog, så hoppade hon glatt ut till spegeldörrarna igen och började beundra sig själv, hållandes en pepparkaka.....


Men vi kör lite bilder nu istället tycker jag.

Junarn som bäddar ner mig om och om och om och om och om igen....


Miniteckenkurs för de allra minsta...


Daglig aktivitet i mitt syrum. Så trist världen vore utan speglar.
Mamma, så stor blev mattan och du ser faktiskt även en skymt av dockans klänning....


Syskon som är glada i hågen (i ungefär två sekunder till innan Tjoddas brutalt
brottade ner lillebror i ett försök att få på honom luvan som sitter fast på mysdressen. Jag tittade på en bebishjälm idag på största allvar. Han kommer inte ha många hjärnceller kvar innan hon är färdig med honom.)


Dockor i hela trappan....


Detta råkade vara favoriten just idag... ett tips till alla med JOYK dockor,
IKEA säljer ett 3-pack ombyten till sina härliga dockor och de passar gaaaaanska bra till
JOYK också faktiskt.


Där du är vill jag också vara, lillebror följer slaviskt efter storasyster som
här kavat går utmed kökssoffan som äntligen fått komma "hem" efter 2 år
i svägerskans ladugård.


Goa unge!


På lite bushumör tror jag.


Ett charmtroll kommer sällan ensamt....eller hur är det nu man säger?


Man tittar bort i två sekunder och så ligger hela ungen i potatisbingen med munnen full
av potatis...stackars dig min lille Loffe, som inte får någon mat hemma. Du ser allt lite skriner ut....


Jag vägde in, scannade och betalade denna potatis separat. Jag ville bara tala om det...


Och Tjoddas är helt nöjd med sin nya tillfälliga plats i vagnen, det är ju här
"det händer" liksom, allt man kan pilla med och smaka på hamnar ju här.


Loffe fick på sig sin julklappsmössa idag. Inte helt till hans fulla lycka.
Han verkar, precis som jag, avsky mössor.


Och så tillsist, en jättetrött, nyklippt tjej som gosar med en annan favorit nämligen grodan.
Hela ansiktet är täckt av banan och pizza, jag har hört att det ska vara bra för hyn....

Nu är det dags att gå upp och sluta sina blå för dagen. Imorgon händer det mer spännande saker för då blir det årets första kalas som skulle varit förra årets sista egentligen.













2012-01-09     Några dagars sammanfattning

Tack för en trevlig kväll kära vänner, en Indieninspirerad afton har tagit sin ända och nu är hela familjen Tjoddas-Loffe tillbaka i hemmet trygga vrå igen.
Nappar har bytt ägare, sängar har bäddats, dockor har sovit och foton har blivit provsmakade.

Vi hann även besöka mormor och morfar i helgen, samt få besök själva också.

Loffe visar mer och mer att han gärna vill försöka ståträna lite när man håller i honom, mest för att han helt enkelt vägrar böja benen så man nästan kan luta honom mot någonting och lämna honom där...
Igår läste vi damtidning för första gången, när jag bläddrade med tidningen framför Loffe, stod ögonen på vid gavel och stirrade stint och hypnotiserat på tidningen, benen gick som två propellrar och han slängde sig efter objektet.
Om man trippade med fingrarna på bordskanten och sen hastigt prasslade med tidningen framför honom skrattade han så han kiknade och blev alldeles röd.

Tjoddas tog sig an trappan igår, hon har en lite oortodox stil men den får jobbet gjort. Som sittande häcklöpning ungefär. Först klättrade hon för skojs skull och satte sin lilla groda något trappsteg framför sig för att ha ett "mål" att klättra till. Kort därefter tecknade hon "sova" och struntade i grodan, hon ville helt enkelt upp och sova. Jag satt med henne precis hela tiden så hon kunde inte trilla men så slant benet en gång och hon blev lite rädd. Dessutom var hon trött så det krävdes inte mycket för att tårarna skulle trilla. Vi gick ner igen, spelade lite på plattan, tecknade, pekade. Sen blev det välling, tandborstning och hopp i säng. Hon tecknade "sova" och var så himla nöjd med att få komma ner i sin säng. Härliga unge!

Nu är julledigheten slut och det är dags för allvaret igen, dagis och arbete. Det har varit så skönt att ha mannen hemma och hitta på saker med nu i två veckor. Inte för att det inte finns något att göra på dagarna men det är trevligt med lite vuxet sällskap ibland också.

Idag var det dags för dagis och vädret var helt underbart så det blev en promenad med Loffe. Han är så sällskapssjuk och börjar bli mammig, det är både väldigt charmigt och lite jobbigt men det går ju över. Det är så kul nu att han och Tjoddas blir helt till sig när de får syn på varandra efter att ha varit ifrån varandra ett tag.
Idag bland annat så kom Tjoddas ner efter sin powernap på eftermiddagen och så började båda ungarna hoa och vifta. Jag satt vid pianot och spelade och plötsligt satt båda barnen mittemot varandra på golvet och "dansade" i takt med varandra (inte så mycket i takt till spelandet dock) de skrattade, viftade och hade jättekul. Sånt värmer ett mammahjärta minsann.
Tjoddas skulle egentligen ha besökt frisören för första gången idag men hon somnade istället så jag ringde faktiskt återbud. Det är ju inte hela världen om det går någon dag till och jag tar hellre en långhårig trasselTjoddas som har fått sova ut ordentligt än alternativet.

Nu är det dock dags för sängen.







2012-01-06     Hajar du?

Så, nåt alla föräldrar vet är att barn hajar så mycket mer än vad vi vuxna förstår. Det är bara det att kidsen är mycket smartare än vad vi är.
När jag var liten hade min mormor en broderad tavla där det stod:

Döm inte allt det du ser
Säg inte allt det du vet
Tro inte allt det du hör

Det är inte helt fel att ha med sig i bagaget faktiskt. Speciellt punkt nr 2 i det här fallet. Tjoddas kör ganska ofta med en egen version: "tittar jag inte på dig så har jag inte hört vad du sagt och då kan jag låtsas som om det regnar istället för att teckna det du precis bad mig om"
Man kan börja fundera på hur det står till i hjärnkontoret ibland när hon inte ser ut att reagera på någonting (vi snackar armflaxningar och grytlocksbankning här) men så rätt vad det är så ser man glittret i ögonvrån och så fattar man att hon mycket hör oss....HON BARA SKITER I OSS!  Med mening!!!!

I nästa stund sitter en ljuv, medgörlig liten fröken och pekar kokett på diverse saker omkring sig, samtidigt som hon säger förvånat "dä o dä". Speciellt om det är någonting vår lilla diva vill ha. Som kaffe, pannkakor och smörgås.... tog det ett endaste försök att lära henne tecknet för kaffe? Ja, jag tror det. Men mamma och pappa säger hon minsann fortfarande inte....skitunge.

Nej, tillbaka till punkt nr 2. Säg inte allt det du vet. Tjoddas har ett ordförråd som vi nog egentligen inte riktigt förstår och just nu trillar det på med lite tecken. Inte de tecknen vi försöker med hemma, nej, nej, det ska vara sådana tecken man lär sig på dagis. Tro mig, jag har försökt visa hur man gör docka ungefär en miljard gånger men har då bara möts av två oskyldigt blå ögon som tittar på mig som om jag vore full...eller bara tokig. Nu pekar hon glatt på allt som ens avlägset skulle kunna liknas vid en docka och tecknar för fullt (julänglar, nallar, you name it). Julbocken är nu också uppgraderad till en häst och tomten har blivit en apa. Så det så.

Vid uppmaningar som "stäng dörren" eller "ställ tillbaka den där" så går det ganska bra....om hon vill. Ibland är det faktiskt mycket roligare att trä upp mammas sandaler på armen som en handväska och hoppa omkring med den, än att ställa ner den på mattan igen.
Hon vet mycket väl att man ska vara snäll mot lillebror, vilket hon är, när man ber henne. Då ska det pussas och kramas och sen måste man bara testa liiiiite, liiiiite, hur mycket han tål innan han trillar och slår sig. Vi tycker att Loffe klarar av det jättebra på egen hand och är förvånade om han inte trillat och slagit sig ungefär var tredje minut. Han blir så exalterad när han leker att han inte förstår att han trillar förrän han slår sig. Jag har en teori om att han inte gråter för att han slår sig utan för att han blir rädd när han tittar upp från leksaken och inte känner igen sig längre för att hela rummet är ju uppochner och det var det inte nyss. Hjälp!
Vet ni hur många bulor och blåmärken jag har suddat bort på kort i Photoshop? Tjoddas har inte trillat en tredjedel av alla de gånger Loffe har stått på näsan.

Men nu tappade jag spåret igen.

Jo, att barn mycket väl förstår ord och kan sätta ihop dem till någonting logiskt långt före vi vuxna förstår att det är möjligt. Det är väl ändå fantastiskt? Ett extra tack till just TAKK för att vi får en liten genväg in i barnens magiska värld mycket tidigare än de som bara lär sig prata genom det vanliga "talet".

Nu vet jag tillexempel att det inte alls är en julbock som vaktar vår gran, det är en stolt springare och han som delar ut julklappar är i själva verket en apa. Dessutom har jag dockor i mitt fönster och tydligen är kaffe, pannkakor, äpple och smörgås och lillebror något av det bästa som finns. Ja, och såklart mormor och morfar....men iiiiinte mamma och pappa.



Det är alltså till K-Rauta man ska ta alla pojkar för att handla, då blir det
lite intressant med shopping minsann...


Tjoddas fick testsitta lite badkar.


Och testa att stå också, såklart. Så man kommer i och ur liksom...


Ja, jag var tvungen.
"Det är väl klart att man ska prova" sa en som gick förbi.


Mmm, välling min favvis... mmmm banan min favvis... bananbananbananbananbanan!


Nu är det hög tid för sängen.
Imorgon (i praktiken blev imorgon idag bara för några minuter sedan) familjen J, gäller det att hålla i hatten för rätt som det är står vi på trappen och bankar på er dörr.







2012-01-01     Rättvist

Det känns faktiskt inte mer än rättvist att döpa om bloggen lite smått.... som en av mina stora förebilder en gång skrev: "Same shit, different wrapping"


Men....hur gör jag om det blir fler?

2012-01-01     Gott Nytt 2012

Efter en, om jag får säga det själv, fantastisk fin porterstek, så var det då dags att lära sig skriva 2012 istället för 2011.
Barnen skötte sig exemplariskt och sov sig igenom allt fyrverkeri. Doris, märkte vi, är ingen större anhängare av smällare och det är väl helt förståeligt. Ikväll är första gången någonsin hon brutit mot regeln "jag får inte vara här" några grannar längre ner på gatan (ca 1,5km härifrån...våra näst, närmsta grannar) sköt upp några raketer idag och vips satt jag med en 50kg's hund i knäet...i soffan...i vardagsrummet, där är inga Doris'ar tillåtna i vanliga fall. På så vis känns det iallafall skönt att hon söker skydd hos oss och faktiskt visar att hon känner sig lite mer trygg med oss i närheten.

Idag har vi avnjutit nyårsmenyn för andra gången då Tjoddasmormor och Tjoddasmorfar var extremt lättövertalade att komma och hälsa på. Sånt tycker vi om.
Kameran däremot har tagit vinterlov, inga foton på varesig Nyårsafton eller idag. Jag kanske håller på att bli sjuk?


Vi i TjoddasLoffefamiljen, vill iallafall passa på att önska samtliga förvirrade människor som råkar hitta hit med jämna mellanrum, ett riktigt Gott Nytt År och en god fortsättning. Vi ser fram emot allt spännande vi kommer få vara med om och alla människor vi kommer få träffa.
Kanske ses vi på Katrineberg i sommar, eller kanske i andra sammanhang.

Nu är det definitivt dags för sängen, speciellt om en liten herre kommer vakna för tredje natten i rad, runt halv två och överlycklig applåderar sig igenom en hel timme, sittandes mellan mamma och pappa i sängen. Svårt att bli irriterad över missad sovtid när han är helt überhappy. Ni vet den där klassiska apan med små cymbaler mellan händerna? Det är vår son...han är väldigt billig runt 01.30 om någon känner att de har för lite att göra vid den tiden på dygnet...





RSS 2.0