Jag hade...

Jag hade en gång ett inlägg på gång, det låg och tryckte i flera dagar på skärmen. Sen började det blåsa, regna och tillsist snöa....sen blev allt svart i några timmar och inlägget fanns inte mer.
Det känns tryggt att veta vilket massivt lager man har bunkrat upp med när det gäller värmeljus kan jag säga.
Jag har förgäves försökt filma Tjoddas trappklättring för den går verkligen undan nu kan jag säga, hon går upp för trappan, eftersom hon kan hålla i något av trappstegen ovanför så får hon hjälp med att stå upp. Lära-gå-vagnen är poppis igen och titt som tätt får man hälsenorna avkörda och en liten tofsprydd madam flinar glatt medan hon gör sitt bästa för att dra ner byxorna på en. Lilleman kör sin egen stil och attackerar fötterna såfort man kommer för nära. Han är inte direkt blyg med sitt budskap heller utan borrar glatt in de två gaddar han har, där han bäst kommer åt.

Visst känns det häftigt när barn inte bara upprepar ord man sufflerar utan när de "tänker själva" alltså när de spontant tecknar det de ser. (jag har börjat se ett tecken för mamma nu...tyvärr har vi förvirrat henne så hon tror att vi heter tvärt om vad vi gör) Det tecknas och tolkas till höger och vänster. Är det nåt som är rött eller grönt och hyfsat runt så är det ett äpple, punkt slut liksom. Gröna saker kan också vara en groda lite beroende på form och dockor har hon stenkoll på.
Precis när vi fick veta att vi väntade henne så anmälde jag mig till en målarkurs, när vi lite senare in i graviditeten började på kursen så hittade jag, sent en kväll, utanför lokalen, en naken, smutsig babydocka som någon gjort sitt bästa för att bli av med. Den "adopterade" jag och tog med hem, Tjoddas har aldrig brytt sig så mycket om dockor och jag trodde barn helst ville ha lite mjuka saker att gosa med. Den här dockan har böjda ben, som en liten bebis, knubbiga armar med spretande fingrar på händerna och bara tecknat plasthår på skalpen. Den är klumpig som leksak till någon som knappt är större än själva dockan och oftast är armar och ben i vägen....ungen släpper inte dockan, den ska med överallt. Den ska sitta i trappan, på kökspallen, i soffan, i lära-gå vagnen, på lilla bilen....överallt.


Vi var iväg och klippte Tjoddas hos min frisör ikväll och lilltjejen satt som ett ljus i sin stol framför spegeldörrarna....i ungefär 3 minuter, sen började hon skruva lite på sig och efter ytterligare en liten stund vände hon sig om för att kolla in vad frissan höll på med där bak egentligen....
Sen lossnade det ännu lite mer och hårklämmor skulle spanas in, handdukar skulle dras i och alla spännande saker på väggen (hårfönar, plattänger etc) frågades sakligt, en efter en, "dä??" och pekades på. Hon pekade på en konstig stylingflaska med tratt på och tecknade sen frågande "telefon" Jag håller med, om man inte har så mycket att välja mellan så skulle telefon ligga nära tillhands. Den såg ut som en bärbar lur ungefär.
Luggen blev en utmaning men allt slutade lyckligt (mycket pga oändligt tålamod från min underbara frisör som mest fnissade när Tjoddas gjorde lite tvära vändningar för att spana in allt runtomkring) det är riktigt skönt att bara kunna sätta Tjoddas i en stol, betala och få det här gjort.
När allt var klart så tyckte Tjoddas att resten av omgivningen skulle undersökas och vinkade hejdå till mig innan hon försvann runt hörnet.
Jag följde efter på avstånd och vid första bästa dörröppning stannade Tjoddas, pekade in "dä" och så tecknade hon sova. Mycket riktigt, det stod en säng i rummet. Vidare ut till köket, tecknandes " smörgås och äta. Sen hann jag ikapp innan hon tog sig alltför stora friheter.
Hon blev bjuden på pepparkaka som hon med stor förtjusning mottog, så hoppade hon glatt ut till spegeldörrarna igen och började beundra sig själv, hållandes en pepparkaka.....


Men vi kör lite bilder nu istället tycker jag.

Junarn som bäddar ner mig om och om och om och om och om igen....


Miniteckenkurs för de allra minsta...


Daglig aktivitet i mitt syrum. Så trist världen vore utan speglar.
Mamma, så stor blev mattan och du ser faktiskt även en skymt av dockans klänning....


Syskon som är glada i hågen (i ungefär två sekunder till innan Tjoddas brutalt
brottade ner lillebror i ett försök att få på honom luvan som sitter fast på mysdressen. Jag tittade på en bebishjälm idag på största allvar. Han kommer inte ha många hjärnceller kvar innan hon är färdig med honom.)


Dockor i hela trappan....


Detta råkade vara favoriten just idag... ett tips till alla med JOYK dockor,
IKEA säljer ett 3-pack ombyten till sina härliga dockor och de passar gaaaaanska bra till
JOYK också faktiskt.


Där du är vill jag också vara, lillebror följer slaviskt efter storasyster som
här kavat går utmed kökssoffan som äntligen fått komma "hem" efter 2 år
i svägerskans ladugård.


Goa unge!


På lite bushumör tror jag.


Ett charmtroll kommer sällan ensamt....eller hur är det nu man säger?


Man tittar bort i två sekunder och så ligger hela ungen i potatisbingen med munnen full
av potatis...stackars dig min lille Loffe, som inte får någon mat hemma. Du ser allt lite skriner ut....


Jag vägde in, scannade och betalade denna potatis separat. Jag ville bara tala om det...


Och Tjoddas är helt nöjd med sin nya tillfälliga plats i vagnen, det är ju här
"det händer" liksom, allt man kan pilla med och smaka på hamnar ju här.


Loffe fick på sig sin julklappsmössa idag. Inte helt till hans fulla lycka.
Han verkar, precis som jag, avsky mössor.


Och så tillsist, en jättetrött, nyklippt tjej som gosar med en annan favorit nämligen grodan.
Hela ansiktet är täckt av banan och pizza, jag har hört att det ska vara bra för hyn....

Nu är det dags att gå upp och sluta sina blå för dagen. Imorgon händer det mer spännande saker för då blir det årets första kalas som skulle varit förra årets sista egentligen.













Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0