2012-06-27     Lycka är.....

Lycka är de små sakerna i livet:

-När barnen går och lägger sig utan att gråta i, vad som känns som, en evighet, innan de somnar...
-När man känner att man hittat precis rätt med någonting, en plats, ett köp, ett arbete, sin partner, etc..
-När Loffe busar och skrattar så han trillar på rumpan för att benen viker sig.
-När Tjoddas stilla drar en filt ordentligt över kattens huvud, väntar en liten stund, lyfter av filten fort och ropar "buu"
-Nya vänner och bekantskaper
-God mat....
-När man sitter bland fåren i hagen och lyssnar på hur de mumsar i sig sina godbitar, samtidigt som man borrar in fingrarna i pälsen på den som råkar stå närmast.


Ja, egentligen finns det ganska mycket att må bra för och känna sig styrkt av om man bara orkar stanna upp och tänka efter.

Ville bara tala om det och sedan är det dags att försvinna tillbaka in bland skolböckerna och plugga nya tecken tills imorgon. Alla som går på Katrineberg just nu och även de som lär ut ska ha en stående eloge för samtliga är fantastiskt duktiga och kämpar som tusan. Jag har ont i huvudet varje dag, lite för att det är mycket att ta in men mest för att jag skrattar så mycket. Jag tror jag har hittat min "grej" i livet.... den som lever får se.




2012-06-21     Mer bilder

Jag har egentligen inget att tillägga idag men jag råkade hitta några bilder som aldrig kom upp efter sista besöket hos familjen J och sen "råkade" jag ta apmycket kort på barnen de sista dagarna. Tant Keka fyller 30 i år och eftersom jag vet att hon ändå inte läser bloggen (hon tittar bara på bilderna) så vågar jag nästan säga vad hon ska få i present.... det är här fotona kommer in....

Nåja, här kommer dagens skörd.


Jag kan inte förlika mig med ordet "hen" och tydligen har inte våra barn
fattat poängen med det nya könslösa samhället heller, de gör bara det de
tycker verkar vara roligast just då.


Tre gringos tar en liten fika i trädgården. Trollet på mattan är ställföreträdande Tjoddasmamma.


De obligatoriska paketen...
(vi kommer aldrig sluta med det där va? Sålänge vi inte ses varje dag så känns det inte som nåt problem)


Junarn's gunga var minsann poppis värre.



Den inte bara gungade, den snurrade också. Kill i magen.


Koncentrerad dam som lägger vantarna på mitt linsskydd....


Några timmar senare däckade hon helt bara sådär i mitt knä.



Ett favviskort på mormor och Loffe. (Plutteskitas-Pilleklåddas som borde räknas som fyra små pojkar)



Vattenmelon är grejer, speciellt om man får äta själv med en stor gaffel.


Nom nom.


Men vrid upp då, det är ju Panetoz på radion för tusan....vi måste dansaaaaa!!!!!


Trött liten kille som tappat nästan alla sårskorpor på näsan.



Svärfar brukar gruffa nåt om att Doris tigger men jag tycker faktiskt
knäppkatten tigger mer ohämmat här hemma. Hon skäms inte minsann.



Pannkakor och bus är minsann bra för humöret.



"Mer pannkakor" tecknar Tjoddas, här är hon mitt i ordet "pannkaka"



Så flirtar vi lite med pappa.



Och vi är väääääääldigt kameramedvetna.


Trevlig midsommar till er alla där ute, stora som små.
Kramar från familjen Tjoddas!







2012-06-13     En vändning snart?

Usch, fy och blä. Sjukdomar borde förbjudas, utrotas och förintas! Det har varit en seg vecka, alltså från torsdag tills...ja, det är ju bara onsdag idag men imorgon är det en hel vecka. En heeeeeeel vecka av feber, hosta, gnäll och små barn med simmiga ögon, rinnande näsor och stort behov av kramar. Jag har knappt sovit någonting, eksemen har gjort en comeback efter ett tags uppehåll och för första gången i mitt liv har jag kokat egen hostmedicin. (Tack snälla pappa) Tjoddas dricker medicinen ur världens smalaste sugrör (Tack logoped C) smackar nöjt och tecknar "gott" Loffe.....Loffe äter inte ens gröt på sked om han ser att burken är ute ur kylskåpet. Igår fick han det i doseringsspruta medan vi brottades på köksgolvet, idag lyckades jag lura i honom det när han såg att Tjoddas drack nåt som uppenbarligen var smaskens....
Nu är alla feberfria, nybadade och sover gott. Jag slapp lindrigast undan denna gången och jag tror faktiskt jag tackar min ändrade kost för detta, innan den var jag ju nästan alltid förkyld eller sjuk.

Lilleman fortsätter att traska på och vi förundras (och blir lite skrämda) över hur mycket han förstår av det vi säger, föräldrar, förbered er på ett helt år av "oj" och varning för rynkor-i-pannan-risk när ni seglar omkring hela dagarna med ögonbrynen vid hårfästet av förvåning. Jo, jo...det går undan med de här små plutteskitisarna om de är lite mer som de ska än vad de kanske borde vara. Speciellt när man har en älskad liten vägsnigel som första försökskaninbarn och man tycker allt går i ett ganska skönt tempo där man inte behöver anstränga sig så mycket för att hinna med och vara rädd för att missa nåt. Jag fullkomligt älskar att man faktiskt får en chans att använda fina kläder på Tjoddas lite mer än två gånger innan hon vuxit ur dem.

Nya tecken är det, hela tiden, från dem båda. Äntligen gör hon "pappa" helt perfekt, "mamma" däremot är borttappad för tillfället, men jag kommer nog snart tillbaka.

Vi satt och grubblade som tusan häromdagen vad Tjoddas höll på med för någonting, samma tecken upprepades om och om igen med några sekunders mellanrum. Först bankade hon med en knuten näve i handflatan, sen höll hon sig om handleden och satte handflatan omväxlande på höger och vänster kind, så skulle det viftas med pekfingrarna framför och sen satte hon ihop armarna, spikrakt, armbåge mot armbåge och hand mot hand framför sig och tillslut knäppte hon händerna framför sig..... vet ni vad det var? Sista raderna i "vid skogens slut" där haren bankar på porten... sen skulle det hjälpas, jägaren kom, man skulle gå in i stugan och sist skulle man räcka handen. Hur gulligt som helst!

Vi upplever också att hon först gör en bebisversion av en del tecken, tillexempel "skor", sen helt plötsligt börjar hon göra det rätt och nu har hon ändrat det igen, inte tillbaka till bebistecknet dock utan en helt ny version. Kan man kalla detta för talfel månne?
Idag har vi dansat tillsammans, pappa och Loffe var ute och grillade, då tryckte vi igång bland andra "Panetoz" med "dansa pausa" och "Loreen" dök upp på välkommet besök i högtalarna. För första gången reste sig Tjoddas upp själv och dansade, en lång stund med lysande ögon. Så fantastiskt att se!!!

Idag var jag på besök hos logopeden och diskuterade framtiden för Tjoddas kommunikation. En kurs drar igång i september som heter Aktiv KomIgång och som handlar om olika slags kommunikationsstöd för barn och deras föräldrar som är i behov av detta.
Jag tror jag blev först att anmäla mig och det verkade väldigt givande. Vi pratade om lite olika alternativ som stöd till tecknen, bland annat där man har bildkort man pekar på för att visa mer orden mer konkret för barnet. Jag fick se praxisalfabetet (alfabetet med bilder på hur bokstaven/ljudet låter), titta på ljudpåsar och förklarat för mig varför det är viktigt att öva på hur man ska höra skillnad på ord som låter nästan likadant. Som "viska" och "fiska" tillexempel. Babblarna har ju detta koncept lite naturligt eftersom de i princip heter samma. Jag skulle försöka komma på någon leksituation att implementera de där bildkorten iallafall för att utöka Tjoddas ordförråd lite mer, längre fram skulle vi titta lite mer på tempus, grammatik och annat....men det är länge tills dess. Som en bonus fick jag några sugrör av logopeden, ni som också är födda på åttiotalet, kommer ni ihåg de där partysugrören som var superdupersmala och som inte har en dragspelsdel så att man kan vika ner en munstyckesdel? Några sådana var det, de är redan testade här hemma på vår lilla försökskanin och jag kan lättat säga att det gick alldeles utmärkt.
Vi har även okmpletterat vår lilla videohylla med "Hopphatten" från Hattens förlag och den har minsann fallit både lille herrn och fröken på läppen. Det snurras, hoppas, sparkas, och görs fula grimaser så det står härliga till. Rekommenderas! Men, som förälder tröttnar man snabbt på det skrala utbudet och jag funderar allvarligt på att göra några egna, högst privata videoklipp (barntillåtna kanske ska tilläggas ifall det finns några snuskisar där ute)
som man kan spela på Ipaden med jämna mellanrum för att inte bryta ihop helt mentalt på de filmer vi har. Det finns ju en uppsjö med visor och ramsor och sagor....varför stanna vid de förinspelade? Ett litet klipp tar ju kanske tre minuter att spela in och barn verkar ju kunna titta på vilket trams som helst i flera timmar...bara man vallar in det på rätt sätt.
Har jag sagt att "Pino" finns som tecknade kortfilmer på UR.se? Om inte så kan jag upplysa er om att det gör det, det finns en räddning! Dessutom rekommenderas "Drömtårtan" till lite större barn och tramsiga vuxna som vill lära sig dumma ramsor som "mitt på bordet stod en ko" och fula ord som "snorunge" och "bajskorv".... tack UR, äntligen känns det som att det faktiskt känns ok att betala TV-avgift.



Och, jag vet att man inte får börja en mening med ett och eller men. MEN...... idag, äntligen, hittade jag var jag stoppat simkortet till min kamera....höll jag på att säg, men jag menade såklart minneskortet. Eftersom jag har sjukt söta barn så kunde jag inte gallra så bra. Men innan jag visar dem så vill jag bara försäkra min lilla mamma att hon såklart ska få kopior på bilderna, framkallade och klara, så att hon inte behöver ringa med andan i halsen och be mig beställa åt henne också.




Mina helt überintelligenta barn tycker att det skojigaste som finns, är att
ge varandra en liten dansk skalle....bara för att göra av med ett överskott
av hjärnceller såklart....



Kanske kan bli en teckning till någon....



Och om någon, någonsin har frågat sig, vem som är världens sötaste unge....
ja...då behöver den personen helt enkelt inte leta längre.



Tittut...



Kinkig och trött men sugen på bus ändå.



Cute as a button.



Min finaste tjej.



Lite mer allvarsam.



Tack för idag, slut för idag.







RSS 2.0