En vändning snart?

Usch, fy och blä. Sjukdomar borde förbjudas, utrotas och förintas! Det har varit en seg vecka, alltså från torsdag tills...ja, det är ju bara onsdag idag men imorgon är det en hel vecka. En heeeeeeel vecka av feber, hosta, gnäll och små barn med simmiga ögon, rinnande näsor och stort behov av kramar. Jag har knappt sovit någonting, eksemen har gjort en comeback efter ett tags uppehåll och för första gången i mitt liv har jag kokat egen hostmedicin. (Tack snälla pappa) Tjoddas dricker medicinen ur världens smalaste sugrör (Tack logoped C) smackar nöjt och tecknar "gott" Loffe.....Loffe äter inte ens gröt på sked om han ser att burken är ute ur kylskåpet. Igår fick han det i doseringsspruta medan vi brottades på köksgolvet, idag lyckades jag lura i honom det när han såg att Tjoddas drack nåt som uppenbarligen var smaskens....
Nu är alla feberfria, nybadade och sover gott. Jag slapp lindrigast undan denna gången och jag tror faktiskt jag tackar min ändrade kost för detta, innan den var jag ju nästan alltid förkyld eller sjuk.

Lilleman fortsätter att traska på och vi förundras (och blir lite skrämda) över hur mycket han förstår av det vi säger, föräldrar, förbered er på ett helt år av "oj" och varning för rynkor-i-pannan-risk när ni seglar omkring hela dagarna med ögonbrynen vid hårfästet av förvåning. Jo, jo...det går undan med de här små plutteskitisarna om de är lite mer som de ska än vad de kanske borde vara. Speciellt när man har en älskad liten vägsnigel som första försökskaninbarn och man tycker allt går i ett ganska skönt tempo där man inte behöver anstränga sig så mycket för att hinna med och vara rädd för att missa nåt. Jag fullkomligt älskar att man faktiskt får en chans att använda fina kläder på Tjoddas lite mer än två gånger innan hon vuxit ur dem.

Nya tecken är det, hela tiden, från dem båda. Äntligen gör hon "pappa" helt perfekt, "mamma" däremot är borttappad för tillfället, men jag kommer nog snart tillbaka.

Vi satt och grubblade som tusan häromdagen vad Tjoddas höll på med för någonting, samma tecken upprepades om och om igen med några sekunders mellanrum. Först bankade hon med en knuten näve i handflatan, sen höll hon sig om handleden och satte handflatan omväxlande på höger och vänster kind, så skulle det viftas med pekfingrarna framför och sen satte hon ihop armarna, spikrakt, armbåge mot armbåge och hand mot hand framför sig och tillslut knäppte hon händerna framför sig..... vet ni vad det var? Sista raderna i "vid skogens slut" där haren bankar på porten... sen skulle det hjälpas, jägaren kom, man skulle gå in i stugan och sist skulle man räcka handen. Hur gulligt som helst!

Vi upplever också att hon först gör en bebisversion av en del tecken, tillexempel "skor", sen helt plötsligt börjar hon göra det rätt och nu har hon ändrat det igen, inte tillbaka till bebistecknet dock utan en helt ny version. Kan man kalla detta för talfel månne?
Idag har vi dansat tillsammans, pappa och Loffe var ute och grillade, då tryckte vi igång bland andra "Panetoz" med "dansa pausa" och "Loreen" dök upp på välkommet besök i högtalarna. För första gången reste sig Tjoddas upp själv och dansade, en lång stund med lysande ögon. Så fantastiskt att se!!!

Idag var jag på besök hos logopeden och diskuterade framtiden för Tjoddas kommunikation. En kurs drar igång i september som heter Aktiv KomIgång och som handlar om olika slags kommunikationsstöd för barn och deras föräldrar som är i behov av detta.
Jag tror jag blev först att anmäla mig och det verkade väldigt givande. Vi pratade om lite olika alternativ som stöd till tecknen, bland annat där man har bildkort man pekar på för att visa mer orden mer konkret för barnet. Jag fick se praxisalfabetet (alfabetet med bilder på hur bokstaven/ljudet låter), titta på ljudpåsar och förklarat för mig varför det är viktigt att öva på hur man ska höra skillnad på ord som låter nästan likadant. Som "viska" och "fiska" tillexempel. Babblarna har ju detta koncept lite naturligt eftersom de i princip heter samma. Jag skulle försöka komma på någon leksituation att implementera de där bildkorten iallafall för att utöka Tjoddas ordförråd lite mer, längre fram skulle vi titta lite mer på tempus, grammatik och annat....men det är länge tills dess. Som en bonus fick jag några sugrör av logopeden, ni som också är födda på åttiotalet, kommer ni ihåg de där partysugrören som var superdupersmala och som inte har en dragspelsdel så att man kan vika ner en munstyckesdel? Några sådana var det, de är redan testade här hemma på vår lilla försökskanin och jag kan lättat säga att det gick alldeles utmärkt.
Vi har även okmpletterat vår lilla videohylla med "Hopphatten" från Hattens förlag och den har minsann fallit både lille herrn och fröken på läppen. Det snurras, hoppas, sparkas, och görs fula grimaser så det står härliga till. Rekommenderas! Men, som förälder tröttnar man snabbt på det skrala utbudet och jag funderar allvarligt på att göra några egna, högst privata videoklipp (barntillåtna kanske ska tilläggas ifall det finns några snuskisar där ute)
som man kan spela på Ipaden med jämna mellanrum för att inte bryta ihop helt mentalt på de filmer vi har. Det finns ju en uppsjö med visor och ramsor och sagor....varför stanna vid de förinspelade? Ett litet klipp tar ju kanske tre minuter att spela in och barn verkar ju kunna titta på vilket trams som helst i flera timmar...bara man vallar in det på rätt sätt.
Har jag sagt att "Pino" finns som tecknade kortfilmer på UR.se? Om inte så kan jag upplysa er om att det gör det, det finns en räddning! Dessutom rekommenderas "Drömtårtan" till lite större barn och tramsiga vuxna som vill lära sig dumma ramsor som "mitt på bordet stod en ko" och fula ord som "snorunge" och "bajskorv".... tack UR, äntligen känns det som att det faktiskt känns ok att betala TV-avgift.



Och, jag vet att man inte får börja en mening med ett och eller men. MEN...... idag, äntligen, hittade jag var jag stoppat simkortet till min kamera....höll jag på att säg, men jag menade såklart minneskortet. Eftersom jag har sjukt söta barn så kunde jag inte gallra så bra. Men innan jag visar dem så vill jag bara försäkra min lilla mamma att hon såklart ska få kopior på bilderna, framkallade och klara, så att hon inte behöver ringa med andan i halsen och be mig beställa åt henne också.




Mina helt überintelligenta barn tycker att det skojigaste som finns, är att
ge varandra en liten dansk skalle....bara för att göra av med ett överskott
av hjärnceller såklart....



Kanske kan bli en teckning till någon....



Och om någon, någonsin har frågat sig, vem som är världens sötaste unge....
ja...då behöver den personen helt enkelt inte leta längre.



Tittut...



Kinkig och trött men sugen på bus ändå.



Cute as a button.



Min finaste tjej.



Lite mer allvarsam.



Tack för idag, slut för idag.







Kommentarer
Postat av: Evelina

Jisses vad Tjoddas har vuxit, riktig sockersöt liten tjej! Hoppas ni blir riktigt krya och friska nu hela familjen inför sommaren. Glad sommar till er alla!

2012-06-14 @ 21:30:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0