Kan det vara som så?

Vågar man hoppas? Kan det stämma? Är det porlande vatten och fågelkvitter jag hör?
Igår hade vi, håll i er nu, 13(!) grader här hemma. Det är ju värsta värmeböljan!!! Vi började dagen med ett besök hos tant ögondoktor och för att upprepa ord vi fått höra till leda.....allt ser jättefint ut. Vi är minst sagt nöjda, maken har gått omkring med ett stort orosmoln över huvudet eftersom han minns hur trist det var när han själv var liten och fick börja med synundersökningar och glasögon i tidig ålder.
Han trodde hans gener skulle ställa till det men det var alltså ingen fara på taket.
Varken Tjoddas eller Loffe påvisade några som helst tecken på att bli närsynta eller astigmatiker inom någon snar framtid. Glasögon bekymrar mig inte men tanken på gråstarr får mig faktiskt att darra lite på manschetterna.

Vi firade med lunch i årets varmaste kök, nämligen vårt när solen står på, sen packade vi ihop alla våra två griniga ungar i varsin vagn och begav oss ut i det underbara vädret. Det säkraste vårtecknet för mig är att ett par tofsvipehanar höll flyguppvisning över svärföräldrarnas dammar. Det är riktiga våghalsar det och otroliga flygakrobater.
Lilleman var tapper och höll sig vaken i nästan 15 minuter innan han däckade i vagnen. Tjoddas identifierade att vi tagit med oss muta i form av små majskroksbitar i en låda som hon känner alltför väl igen. Hon pekade med bestämd min på lådan och krävde "mer" uppfordrande och blängde på sin far. Tur lillebror sov för det gick åt många majskrokar. Vi får uppfinna nåt tecken för majskrokar....kanske "gul krok"? att teckna majs känns så omständigt och jag tänker alltid på Kalle och Musse på julafton när de åker i den där konstiga husvagnen.

Vi kom hem och kände att vi ville fortsätta med utevistelsen och eftersom vår gårdsplan fortfarande ser ut som geggamoja blandat med småsten och hundbajs.....så valde vi att ta barnen och gå en bit upp i backen framför huset. Där stod solen på skönt och man kunde lägga ut en filt för barnen att sitta på.
Härliga ungar, ett tecken på att man inte har någon schysst trädgård är när de blir rädda för att röra gräset utanför filten. Två sekunder senare satt Loffe och idisslade på fjolårets stackars vissna strån.... Tjoddas betraktade honom intresserat en stund men bestämde sig sen för att kardborrebanden på skorna var mycket mer intressanta.

Idag var det dagisdag för Tjoddas, Loffe passade på att ta en extra lång sovmorgon och jag hörde honom inte förrän vid halv nio. Eftersom vädret är lika fantastiskt idag så packade jag ner Loffe i vagn och gick en liten promenad. Vi vinkade till farfar som städar i skogen med sin nya fina Terri, han tutade på oss och Loffe blev överlycklig. Vi gjorde iordning på trappen utanför med lite minipåskliljor och sen lekte vi loss på vår plastaltan. Jag hade glömt hur fräknig jag egentligen är men efter en liten stund i solen så dök de minsann fram.
Tjoddas är hemma från dagis i skrivande stund och hade däckat i bilen, hon är inte riktigt kry lilla stumpan, för bara någon dag sedan somnade hon vid halv fyra på eftermiddagen och sov runt till nästa morgon. De hostar och snorar fortfarande båda två men vi får väl hoppas att det går över snart.

Här kommer några bilder från doktorn och från vår sköna eftermiddag igår.




Vi tog oss friheten att undersöka leksakslådan i hopp om att få Tjoddas
att INTE vilja krypa ut i korridoren och gå på upptäcksfärd....



Tyvärr glömde vi nästan bort att lillebror är mer rymningsbenägen i nuläget än Tjoddas..



En liten tuffing i nya vårjackan och mammas solbrillor.


Hurra för att få leka utomhus!


Efter att ha utforskat altanens möjligheter så var moppen poppis
båda hjälpte till i omgångar med att torrmoppa.


En kort drickapaus efter all städning satt inte fel tyckte Loffe.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0