Prova mina vingar

Vi var och handlade igår, väl inne i affären sitter Tjoddas med skannern man har för att skanna in streckkoder och slippa köa i kassan. Hon lyfter den till örat och babblar på som tusan. Plötsligt ser jag i ögonvrån en anställd kvinna som slutar upp med att plocka in varor och nyfiket kikar på Tjoddas. "Shit" tänkte jag och lägger mig till med ett vinnande leende, samtidigt som jag tar skannern ifrån Tjoddas och säger hurtigt: "Ja, hon tycker det ser ut som en telefon".... ingen reaktion från kvinnan som fortsätter att kisa mot oss.... "en telefon" säger jag lite osäkert och förklarande.... fortfarande ingen reaktion.
Rätt som det är tittar tanten på Tjoddas, sätter sin tumme under hakan och drar snabbt två gånger. "busar" på teckenspråk. Jahaaaaaaaa, säger det i skallen på mig då och jag tecknar tillbaka "hon tror det är en mobiltelefon" kvinnan tittar skeptiskt på mig och börjar fumla lite med sina varor igen. Jag vänder mig om och går.
När ni nästan är helt färdiga och framme i kassan dyker damen upp igen och börjar packa in varor där vi står och dividerar huruvida vi har glömt nåt eller inte. Hon saktar in och man ser att hon kikar på Tjoddas igen. Vi ler mot varandra och jag fortsätter att prata och teckna med Tjoddas. Då, plötsligt, ser man en lampa som tänds i ögonen på kvinnan och hon fyrar av värsta leendet. "Jag är döv förstår du" tecknar hon snabbare än vad jag hinner med och pekar förklarande på sin anställningsskylt och mot sitt ena öra. "Ja, jo, jag förstår" svarar jag, så gott jag kan och förklarar att jag kan inte alla ord och att vi använder oss av TAKK när vi pratar med Tjoddas. Hon nickar att hon uppfattat och sen lirkar vi igång barnen till att teckna med lite sånger och ledande ord. Hon skrattar gott åt att Tjoddas tecknar att hon vill "åka" "hem" och gå på "pottan" Efter en liten stund tecknar vi att det är dags att åka och hon tecknar tillbaka att hon ska fortsätta jobba. Det sista jag ser är hur hon tecknar "det var kul att ses" jag nickar glatt tillbaka och hoppas hela vägen hem att hon ska finnas på plats fler gånger när vi handlar.

Mamma, när jag blir stor vill jag bli teckenspråkstolk, fast det tar nästan fyra år.

Det var väldigt spännande att få prova på sina vingar även utanför hemmets fyra väggar.



Jaha, på bara några dagar har vi hunnit med följande: Firat 4 års jubileum tillsammans, Loffe har börjat gå, Tjoddas visade att hon kunde också och sen slutade hon helt försöka, Loffe stod på huvudet, först ner in i lådan och sen från lådan och ner i golvet = jättebula! Vi ringde sjukvårdsupplysningen för säkerhets skull för den här jäkeln var som en halv pingisboll. Inga tecken på hjärnskakning än och från imorgon är vi liksom på det torra igen. Trappan har kommit på plats framför huset och våra obligatoriska fårgrindar fick flytta tillbaka igen...hönsen äter nämligen upp mina blommor, ja...och så slipper vi att barnen trillar ner från trappen också. Oh, och så börjar träden bli så där härligt gröna.

Lite bilder?


Tjoddas på sitt första barnkalas, chokladbollar är toppen minsann!
(Tack snälla för receptet, jag har helt glömt bort att höra av mig)



Våra små stunder tillsammans är något jag tycker om, tyvärr har lillebror tagit
lite väl mycket plats och när Tjoddas är på dagis blir det ju också lite svårt att umgås
på tu man hand. Vi passar på när lillebror sover.



Oj, kört lite av vägen?



Kolla så bra, nåt jag kan hålla mig i när jag går.



Full koncentration, kolla in fotarbetet.



Minen av totalt äckel är underbar. Min dotter börjar nästan gråta när man
ger henne en blomma att hålla.


Upp, upp, dumma mamma, jag vill inte vara här längre.



Jag lyckades, maken gav Tjoddas en blomma när jag satt redo med kameran och
chapaaoooow, vilken bra vårbild det blev.



Jag har varit och rensat barnens tilltänkta lekplats på löv och större, nedfallna, grenar.
Tjoddas och maken kom på inspektion.


Ser ni bulan? Ingen bild i hela världen gör den rättvisa, ungens huvudform var
helt deformerad.


Lite ledsen än, men en väderstation som mobiltelefon hjälper snabbt upp situationen.



Minnet är kort.....



Lycka, ditt namn är "mullriga fordon"



Trappan på plats och massor med bus man kan hitta på.



Man kan inspektera saker och ting samtidigt som mamma sitter och sväljer
ner sitt hjärta fler gånger än hon kan räkna till.



Men de hjälps faktiskt ganska bra åt.



Ja, man kan sitta på den...såhär. (Tjoddas kröp ner och la sig i den lite senare på dagen
när inte lillebror var med)



Två busiga skitungar eller två skitiga busungar, det är frågan det.



Bulan har blivit guuuuul!



Jag hittade många bra teckenprogram för barn på UR's hemsida. Just här tittar
vi på "Pino". Rekommenderas varmt till alla små.



Och till sist, grattis min finaste lille pojke på din ettårsdag! Hoppas du får en
fantastisk födelsedag med presenter och tårta!
(Tårta vet jag ju iofs att du får eftersom jag redan bakat den....)



















Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0