Tomtetrubbel

Idag fyllde Tjoddas 4 år....MIN Tjoddas, FYRA, 4!!! FYYYYYYRAAA år. Det är helt galet!
Vi har haft kalas för båda sidor av släkten och nu är det bara julafton kvar. Det blir alltid lite av en flaskhals såhär runt jul och det jag tycker är lite tråkigt, det är att det där speciella med att få presenter vs julklappar, så gott som försvinner. Det enda vi gör en vecka runt jul, är att äta glass och öppna paket...inte konstigt man tappar dagarna eller det speciella i glass och paket då kanske?
 
Vad har hänt annars då, det är ju veckor, tillochmed månader sedan sist?
 
Jag har börjat plugga på högskola och även försökt vara lite nyskapande på jobbet, två ganska krävande uppgifter med tanke på att det ena är jag inte van vid och det andra är svårt på ett såpass inarbetat ställe. Man kan bara göra sitt bästa, ibland vill man bara lipa, stampa i marken och gå hem. Sen biter man ihop och så rätt som det är lossnar det. Allt är värt det, så snart det lossnat.
 
Saker jag lärt mig under tiden jag läst handikappsvetenskap:
-Alla kan få en diagnos
-Jag har en som enligt DSM-IV har kod 292.89....det innebär att man har en koffeinrelaterad störning.... De som känner mig sitter förmodligen och nickar instämmande med ett stort leende nu. Den lider jag iochförsig  inte så mycket av, däremot när min 292.89 går till överdrift och även ger mig kod 292.11 och 292.12 som är lite jobbiga att handskas med bland folk (vanföreställningar & hallucinationer) DÅ...kan det bli lite ångestladdat...inte för mig, jag lider fortfarande inte av det....men jag vet flera som förmodligen helst bara gått därifrån.
 
Det mest användbara vi lärt oss hittills är att ställa frågan "vem äger problemet?"
 
 
Nog om detta och skämt åt sido.
 
Barnen ja, familjen....den där högljudda röriga flocken jag bor ihop med...jag får nog påstå att vi haft en ovanligt frisk höst utan de normala veckolånga perioderna med sjukdommar och förkylningar som bara byter plats. Det är vi tacksamma för. Lille Loffe pratar på som aldrig förr och jag har laddat med silvertejp som sista utväg, men så säger han saker som "min mamma....min söta mamma". och då GÅR det helt enkelt inte att fullfölja planen. Jag börjar bli blödig.
Inte bra.
Tjoddas växer och frodas på alla håll och kanter, fyller 4 gör hon ju idag, stora kickan. Vi förundras över att hon fortfarande är längre än lillebror, vi trodde han skulle växa om henne utan ansträgning men icke sa nicke.
Där fick vi för våra fördommar. Hör, gör hon också skrämmande bra men språket har lagt i en handbroms igen och alla ord utom "pappa" är som bortblåsta. Ber vi henne säga någonting så blir hon skitlack, lägger armarna i kors och säger argt "Nä-e". (Förutom igår när hon glömde bort sig och faktiskt sa "mamma" när hon ville mig nåt)
Det är hemskt att man som mamma faktiskt förvånas över hur mycket direktiv och uppmaningar barn fattar. Det gäller båda mina barn. Här gör jag lite skillnad på konkreta uppmaningar som kanske barnet hört många gånger....tillexempel, "var är näsan" eller när du frågar någonting krånligare och längre med mer abstrakt innehåll.
Jag frågade Tjoddas för någon dag sedan: Kan du sätta ner händerna i golvet? Jajemän. Utan att tveka...men trots det så är det som om hon slår dövörat till när det är enklare saker vi frågar efter. Jag tror bara hon skiter i oss. Varför göra en massa tråkiga grejer när man kan busa istället?! Det viktiga är att tänka att man måste prata, ungefär som man använder TAKK. Alltså, så få ord som möjligt och helst bara de viktiga...utan att det blir konstlat och utan samanhang som: "kaffe, ha, nu"...ja, där var min koffeinrelaterade störning igen ja....
 
Vi har köpt hem vårt första spel som vi kan spela med barnen. Det heter "Fånga ballongerna" och är ett väldigt enkelt färgspel. Du har en lottoplatta med 6 ballonger på, en tärning med 6 färger och en hög "ballonger" som du ska plocka allteftersom du slår tärningen och förutsatt att du inte redan fått samma färg 2 gånger. Barnen älskar det och det är grymt bra träning för turtagning. Vem som har svårast för spelet? Förutom jag själv så är det nog Loffemannen.
 
Bilder, eller vad säger ni?
En liten adventstur till Öströö för att fylla på med fårlukt och ullgarn såhär inför julen...
Jag fick en kompis jag.
 
 
Typ, bara världens sötaste lilla starwarstärna eller?
Vi helgarderade henne och körde kombinationen:
tomte/tärna/Lucia...bara för att vara helt säkra.
 
 
 
Kalas nr 1 med Tjoddasmammans sida av släkten....tomtebloss i glassen var nyttigt
och ingen lider idag av magnesiumbrist i min familj....
 
 
 
Första kortet på 4-åringen strax innan frukost....suddigt kan hända men
buset i ögonen går minsann inte att ta fel på.
 
 Vi la lite pussel innan gästerna till kalas nr 2 kom.
 
 
 
 Loffe hjälpte pappa att vattna granen....på sitt sätt. Jag älskar innovativa kids...
 
 
 
 
 
Första presenten, ett par älvavingar.....
 
 
Måste kolla i spegeln.....
 
 
 
 
 
Det blev mycket tjejiga grejer idag och jag kan inte hjälpa att jag lite hoppas på att Tjoddas
ska ta det till sig. Loffe har ju annars visat ganska klart stort intresse för allt som har med kläder och
styling att göra men...det är ändå inte riktigt samma sak.
 
 
 
 
Jag var klart nöjd iallafall...
 
För jag fick minsann hålla bebis!
Välkommen till minstakusinen.
 
 
 
Bor du runtomkring Falkenberg, leta upp oss på Facebook vettja.
"Barn&Ungdom med DS i Fbg" heter gruppen.
 
En riktigt God Jul till er alla därute och ett Gott Nytt År!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0