2013-01-14     Kaffepaus...

Vi är ett rejält gäng kaffetanter här hemma på höjden och det är inte bara de vuxna det gäller. Tjoddas och Loffe sörplar också gärna om de får, tillochmed katten brukar få lyftas bort från min kopp (höll på att skriva: lyftas bort från muggen men insåg hur feltolkat det kunde bli.)
Här kommer en kort illustration för att...koffeinkicka igång det nya året.
 
Åh, pappa gulle dig vad mysigt att sitta här... (lägg märke till vart blicken är riktad)
 
Hm, pappa...vad är det dääär för spännande då? (pekar HELT oskyldigt på kaffekoppen på bordet)
 
Nämen, kaffe?! Guuuuud så spännande, tänk jag hade inte en aaaaaaan...får jag smaka?
 
Då ska vi se....då smakar jag lite här då..
 
 
Mmmmmmmmm.............. (och ungefär 20 sekunder senare upprepar sig hela historien)
 

Vad har jag mer att bjuda på då? Jag lovar att jag inte slutat ta kort bara för att det går lite längre mellan bloggningsvarven. Jag är så tudelad när det gäller bloggningen nu. Dels är vi ju lite för "gamla" för att fungera som stöttepelare åt er som nystartar er lilla resa, det är lättare att relatera till någon som har jämngamla barn och när de hunnit blir tre...ja...då har man, som med alla andra treåringar...lite gett upp hoppet om ett normalt liv med någon form av fritid som inte består av att laga mat, städa undan efter mat, laga ny mat till nästa mål, tvätta, underhålla, städa, hålla isär träsktrollen när tussarna flyger och trumhinnorna är på väg att kollapsa helt. Ibland känns det som om tinnitus hade varit en befrielse, då hade man sluppit alla dessa oavbrutna timmar med: mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma,mamma, mamma, mamma,mamma, mamma, mamma....
Dels så börjar ju barnen som sagt var bli lite större och kanske att man borde måna mer om det som är vårt och inte lägga ut till höger och vänster på nätet längre. Nu tror jag inte att någon kan säga att jag direkt vänt ut och in på vår korg med byk men.. och jag blir så trött och imponerad, när jag ser en del som drar igång hela korståg och tar allt som en personlig förolämpning såfort det skrivs någonting om Downs Syndrom. Jag lutar lite åt att låsa bloggen så att man får be snällt om ett lösenord för att få tillgång i framtiden... Nåja, den som lever får se.
 
I dagarna har vi varit sjuka, efter det har jag, tvingat mina barn att baka äckliga muffins som vi aldrig ska göra fler gånger (Tjoddas åt nästan upp pappret också för hon tyckte om dem, Loffe stirrade misstroget på mig, plutade med munnen, skakade på huvudet och sen la han samvetsgrant tillbaka varenda SMULA i pappret igen utan att möta mig med blicken...) Vi gör smoothie nästan varenda dag eftersom båda barnen tycker det är kul att göra och äta. (Loffe hjälper mig och Tjoddas plockar ur allt innehåll ur alla lådor under tiden) Min symaskin har fått en rejäl genomgång av mig i samverkan med en vanlig målarpensel, jag har... återigen... tvingat mina barn att, denna gång, stå modell när jag ville fotografera de hiskeliga vaxduksförklädena från 70-talet jag sytt från mönstret ur en bok.
 
Syskonkärlek.
 
 
Vad händer när en 3åring hittar "spegelfoto" funktionen på ens Iphone?
 
Ungefär det här...
 
 
Årets nominering till "mest osannolikt" är att gröna bönor var en total succé och
båda barnen (inklusive deras mamma) mer eller mindre slogs om dem. Jag fick stiga upp mitt i måltiden
och laga till en rejäl portion till.
 
 
 
Nu var det väl inte direkt någon av barnen som spottade i skålen med jordnötsringar heller....
 
 
Och efter att ha läst på paketet, räknade min man ut att i varje Digestivekex så är energin detsamma som för
3 (!!) sockerbitar och inte 2st som även det är skrämmande mycket.
 
 
 
Så har vi ju haft kärt besök, vilket alltid brukar innebära att man får öppna ett spännande paket eller två...
 
En liten trött tjej studerar sina värdkompisar...
 
 
Kommer ni ihåg när man var liten? En del saker kunde man inte förklara någon poäng med...
det skulle bara vara så. Som att stå BAKOM soffan och dricka välling när man ser på Pino.
 
Alla ni som hade barn eller var barn själva i lagom ålder.. kommer ni ihåg de här förklädena?
De "heltäckande" som stod som en strut runt kroppen?
 
 
Jag tänkte som alla föräldrar gör...om jag var tvungen att ha det som barn, så ska jag tyst protestera som vuxen och tvinga mina barn att också ha det... man låser i ryggen med kardborre. Jättesmidigt!
 
 

Nu stänger vi för idag.
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0