Trivsamt

Om någon undrar varför huvudpersonen i bloggen inte är med på så mycket kort längre, så är det för att hennes mamma tröttnat på protesterna när kameran kommer fram. För att inte tala om de sura blickarna...oj.oj.
Lillebror däremot är fortfarande tacksam att fotografera. Jag gissar att fascinationen med att stå framför kameran förhoppningsvis återkommer när lilla damen blivit större, annars blir hennes mamma väldigt ledsen.
 
Framförallt nu när jag är modellmamma.....Jomenvisst serru'. Lilla Tjoddas är med i reklamkampanj borta "over there" i staterna. Jag fick skriva kontrakt över internet och godkänna användandet av bilden. De lägger till ett citat eller vad man vill ha som passar till bilden. Eftersom jag inte lyckades komma på nåt bra själv (kunde inte sålla bland mina idéer) så bad jag om hjälp och föreningen kom med ett förslag själva som jag tackade ja till.
Bilden känner ni ju säkert igen sedan tidigare. Budskapet och själva poängen med organisationen är, att sprida kunskap om Downs Syndrom, världen över. Fantastiskt va?
 
 
Såhär fint blev det:
 
 
 
 
De har en hemsida vars länk kommer här: IDSC
 
IDSC (International Down Syndrome Coaliation) finns på nästan alla sociala nätverk om man vill gå med.
De har även en speciell grupp för oss med barn. Den andra är för alla åldrar. Massor med fina bilder och länkar till bloggar världen över.
Man är ju så van vid att bara se barn som har Downs från de delar av världen där människor oftast ser precis likadana ut som vi här i Sverige.
Det är så, får man säga spännande? Jag gör det iallafall...det är faktiskt så spännande att se, att våra barn finns i precis alla färger och former. Det blir jag glad av!
 
Sen vill jag korrigera citatet jag postade häromsistens...
Istället för att skriva:
"I Knewer Knew I Wanted a Child with Downs Syndrom, until I got one"
 
vill jag nu göra en liten knorr på det hela och istället skriva:
 
"I Knewer Knew I Needed a Child with Downs Syndrom, until I got one"
 
För det blir bara mer och mer uppenbart för var dag som går...jag behöver Tjoddas minst lika mycket som hon behöver mig. Tänk vad hon får mig att åstadkomma. Det gör självklart lille Loffemannen också.
Tjoddas är bara snöbollen som satte allt i rullning....
 
 
 
Vi var på Öströö...
 
Mammas lille kille hela dan'...
 
 
 
Vårt söta sällskap.
 
 
Vårt ena barn lär andra barn hur man hittar på hyss (jag tänkte skriva "hitta på skit"...men det gjorde jag minsann inte, även om det vore mer riktigt). Jag smyger på dem bland ormbunkar
om någon undrar vad det gröna i förgrunden är...
 
 
När lillstumpan äntligen vaknat, var det precis lagom för glass. Sicken tur!
Det är svårt att se arg ut när man har hela munnen full med glass, så jag tog ett kort.
 
 
Och så var det såklart de söta flasklammen som helst ville följa med hem.
Någonstans runt samma tid som den här bilden togs, hade Tjoddas gått ner till
den lerigaste bäcken på ägorna och satt sig halvvägs i den.
Riktigt så varmt tyckte inte vi andra att det var.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0