Inga ursäkter

Jag fick i läxa, jag kanske ska börja med att förklara att, jag går en KBT-kurs online just nu, det är väldigt intressant och man lär sig massor. Hur som helst, jag fick i läxa, bland annat två saker som gör att det kryper lite obehagligt i den svenska delen av mig. 1. Boka av någonting utan ursäkter eller vita lögner. 2. Tacka nej till ett åtagande denna veckan. Sen fanns det även fler saker med som jag ryggar inför att göra, kursledaren vill att vi ska, inför andra, poängtera saker med oss själva som vi är bra på istället för att "ursäkta" oss enligt svenska manér med vad vi är...kanske lite sämre på. Min "Jante" darrar av skräck. Jag har bara stött på några få människor som faktiskt kan säga nåt positivt om sig själva UTAN att det låter för jädra stöddigt och som att de tror att de är bäst i världen. Några få som bara accepterat att jaha, de är ganska bra på att..räkna, spela tennis...eller vad det nu kan vara och sen inte gör större affär av det hela. (Vilket i sig också är lite Jante...eller hur?)
Men tyvärr, oftast är det ju som så att när någon försöker framhålla vad som gör de lite bättre eller mer speciella än någon annan, så ser jag en bild av "gröne jätten" på diverse konservburkar framför mig i en mental bild. (seså, spring och kolla i köket om du har någon hemma) Och det är, oftast, bara tragiskt....för, så länge man inte har en medalj som bevisar det, så finns det oftast någon annan som är bättre....jag var i många år, bekant med en som kanske hade lite..skev..kan vi kalla det, självuppfattning.
Det är en av mina större skräckscenarion, att gå genom hela livet och inte veta att, jag är inte så jävla bra på det jag skryter om egentligen och folk skrattar bakom ryggen. Men man kanske hade dött lycklig och ovetandes. 1-0 till den som tror sig vara bäst....
 
Iallafall.....
Min, helt poänglösa..poäng...var att DET HÄR (nu sitter jag och viftar lite sammanfattande cirklar med armarna, trots att jag vet att ingen ser det) bloggen,  var INTE en av mina saker jag ville säga nej till denna veckan. Men, som någon stor filosof säkert sa. Livet hände...
 
Bilder:
 
 
22/5
Köttbullar på Stinas är smarrigt. Gott med liten kaka till efterrätt som man kan drömma sig bort över också.
 
 
 
Full fart mot pappa och lillebror.
 
 
 
Kollaaaaaaa, rutschkaaaaanaaaaa.......skrek den lilla blå pricken och sprang.
 
 
Tjoddas stannade och luktade lite på blommorna istället....
 
 
På väg upp....och ner...
 
 
Min lilla tjej är en hejare på att klättra på klippor, här står vi och håller i oss för att inte blåsa bort, högst upp såklart.
 
 
25/5 På kusinkalas i Skåne, passade vi på att testa en närliggande lekpark i väntan på kaffet.
Tänk så duktig hon är på att klättra. Jag har ALDRIG kunnat klättra på repstegar eller de där näten som fanns i skolan.
 
 
Stor och rolig gunga med plats för två.
 
 
28/5 Åskregn på kvällskvisten kan vara ack så vackert....bilderna är tagna vid samma
tidpunkt men den ena, mot solen.
 
 
29/5 Min lille plutt kunde inte blåsa maskrosbollar från stjälken. Så han fuskade lite....
 
 
No place like home.....
 
 
 
30/5 Den årliga kontrollen på HAB med närvarande ST-läkare of the season (en ny varje gång)
Vilken tur man kan ha med TVÅ telefoner och massor med låtsaskakor, kaffekoppar och annat spännande.
Lilla Tjoddas provade även sparkcykeln, bättre än förväntat får jag säga.
 
 
En liten busig dam med snabba skor....
 
 
Vad kan vara bättre än att få äta en pinnglass SAMTIDIGT som man badar?
 
 
Ett tips till alla oss med lite....äventyrliga....barn.
 
 
 
1/6 Ibland känner jag mig också lite äventyrlig och full av spring i benen....
 
 
 
5/6 Snälla nån, klipp mig!
 
 
One happy camper.....
 
 

Nu ska jag gå till spegeln och boka av framtida åtagande med min negativa sida som tycker jag är sämst på allt....(sen ska jag ställa mig i "Gröna Jätten"-pose med en hemmagjord medalj av aluminiumfolie, tills någon kommer och frågar vad mitt problem är)
 
 
Ut i sommar'n med dig nu.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0