Och så var det ju Liseberg

En fröjd kommer ju sällan ensam, så jag klämmer till med ett extrainlägg idag. Vi åkte till Liseberg med Hjärtebarnsföreningen i Halland. På mötesplatsen utanför var det väldigt svenskt, alla stod och skruvade på sig, ingen vågade knappt hälsa och jag svär, folk stirrade i marken. Jag är så fascinerad av sånt här!!! Så snart alla, mycket lättade, hade fått stå i sin kö och blivit utrustade med ledsagarband och barnen med åkband. Så fick vi då äntligen, lite överseende leende, mot varandra, skiljas åt och gå och bete oss som normala främlingar.
Barnen, oj, oj, oj....Loffe började prata om "karobeller" på vägen upp och Tjoddas kunde nästan starta en lägereld med händerna som hon tecknade att hon skulle åka. Lite förvånad vart jag, att de liksom fattade att det var nåt att se fram emot.
 
Vädret var sparsamt när vi svängde runt i rondellen mot södra entrén.
 
 
Pappa och Tjoddas var inne i gästservicekontoret och löste ut våra åkband.
Loffe och jag började ta in alla spännande saker man kunde hitta på.
 
Först ut blev en riktigt gammaldags karusell och till barnens lycka var det precis två
hästar kvar som väntade på en åktur.
 
 
Sen körde vi lite farfarsbil, två rattar fram och ett bra säte där bak för alla föräldrar.
 
 
Alla fartfyllda karuseller, frambringade den här minen hos Loffemannen.
Jag känner så väl igen den, jag gjorde den ALLTID själv som barn...han HAR roligt men man vill liksom inte "tönta" sig med att skratta eller tjoa.
 
 
Min favorit för dagen, barnen är för små för virvelvinden och det här är minst lika bra.
En poäng med att barnen måste vara över 90cm för att få åka denna (vilket båda är) blev ganska tydlig med denna, båda barnen gled ganska lätt av sätet tack vare centrifugalkraften, så jag fick sitta och hålla dem på plats med mina egna ben.
 
 
Om man trampar så kommer man högre upp. Skoj tyckte Tjoddas. En del attraktioner fick man åka dubbelt upp på, istället för att stå en vända till i kön. Detta för att man hade ledsagarband. Jag tyckte det kändes lite jobbigt och satt bara kvar om det var tillräckligt många platser till de som köade. Det är väl bara bra om Tjoddas får lära sig värdet av att vänta lite också?
 
 
Kaninhuset kan varmt rekommenderas till alla föräldrar som INTE har bacillskräck. Helt fantastiskt ställe.
 
 
Jag har aldrig gillat radiobilarna för jag fattade inte hur man skulle göra och en arg tysk ur personalen på tivolit stod och skrek på mig när jag var liten... men Loffe ville så gärna prova och jag kan inte neka. Efter att ha blängt argt på personalen, som stod och skrek till min 2 åring, hur man skulle göra...så gick tillslut en av tjejerna ut, satte sig på kanten av bilen och körde runt lite så han fick styra. Men han var tveksam och ville inte prova mer sen.
 
 
Coolaste tjejen på Liseberg!!! Hon måste gått minst 1 mil själv den dagen.
 
 
En glasspaus är nödvändigt (så mamma och pappa får lite kaffe)
 
 
 
Där, ska Pippi sitta.... vi hade tur i oturen, när vi kom fram till det jättelika parisehjulet, så ingick det inte i attraktionerna som barnen fick åka på sina band och därför fick inte heller vi åka med. Så vi stolpade iväg för att köpa några kuponger i maskinen. Den var sönder....så vi fick åka med iallafall. Det var väl snällt?
 
 
På översta bilden säger Loffe "pappa, åka ner" men det var bara första varvet runt som kändes lite läskigt verkade det som. Sen njöt vi alla av den underbara utsikten. Vi hade lite kul åt att vi lyckats pricka in en regnbågsparad (gayparad) den dagen vi var där. Barnen tyckte såklart det var fantastiskt med alla fina färger, kläder, fjädrar, trummor och annat roligt.
 
 
Tänk att ända där uppe var vi....
 
 
Det här tänker jag kopiera till hönshuset....
 
 
Souvenirprylar och ballong hör till. Glass också, möjligen popcorn..gränsen går precis innan sockervaddet.
 
 
Vi åkte "ällebant" och mina fina barn var så duktiga med att stå i kö.
Tjoddas kunde bli lite otålig på slutet och de var ju så trötta, så det kan man väl ha lite förståelse för.
 
 
En klassiker som är lika läskig som när man var liten. Jag fick nämligen äran att åka varv nr 2...
 
 
 
 
Sist åkte vi några vikingabåtar som faktiskt hade lite vatten under sig också... såhär roligt var det tyckte Tjoddas.
 
 
 
Sen åkte vi hem, det var tyst från baksätet heeeeeeela vägen. En bra dag, helt enkelt.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0