2013-03-31     Förstår du mig?

Hej,
 
Jag kallas för Tjoddas och jag fyllde 3 år dagen före julafton.
Min mamma säger att jag börjar bli en stor tjej som vet vad jag vill.
 
Jag har Downs Syndrom, det innebär att jag har en kromosom mer än vad du har och att den har hamnat på ett ställe som bland annat gör att jag har lite svårare för att använda alla mina muskler likadant som du gör.
 
Tillexempel kan jag tycka att det är lite pillrigt att hålla rätt i pennan när jag målar, eller när jag hjälper mamma att baka så spiller jag ganska lätt när vi ska hälla upp saker med mått och sånt där. Men min mamma tycker att mina teckningar är fina ändå och det gör inget att jag spiller, det är så roligt att få gå och hämta papper att torka med så ibland spiller jag lite extra bara därför.
 
När man är 3 år och inte har Downs Syndrom så kan man, oftast, göra nästan precis allt det jag kan, fast en del saker kanske man kan göra lite bättre.
Min mamma säger att det är för de där musklernas skull.
Så ibland måste jag träna mina muskler lite extra så att de kan bli starka, då kan jag också göra de där sakerna lite bättre.
 
Som att prata med munnen tillexempel.
Min lillebror är väldigt bra på att prata med munnen, det gör han hela tiden så han har nog jättestarka muskler i sin mun. Det tror mamma också. Tänk om man har muskler i öronen också som blir starka av att lyssna. Då har nog jag jättestarka muskler i mina öron för både mamma och lillebror pratar massvis. Alltid....
 
Jag pratar med mina händer säger mamma, hon förstår vad jag säger när jag pratar med mina händer.
Det är bra tycker jag, speciellt när jag vill säga viktiga saker som "glass är gott" eller "pappa måste följa med till toaletten".
Ibland blir jag ledsen när andra inte förstår vad jag vill. Jag tycker det är konstigt egentligen, jag förstår ju allt alla andra säger till mig när de pratar med munnen fastän jag inte kan det.
Varför förstår inte alla vad jag säger med händerna också då?
Min mamma säger att det vore som om alla andra skulle åka till ett främmande land och inte kunna tala om att de är hungriga, ledsna, vilse eller att de behöver gå på toaletten.
Det är bra att kunna tala om ifall man vill ha en kram eller om man behöver gå och kissa tycker jag.
 
Förutom min mamma så kan jag nästan bara prata med min fröken på dagis, lillebror och med pappa också. Fast oftast går jag till mamma och säger vad jag vill, så får hon tala om för pappa att jag vill ha hjälp med någonting.
Jag har en helt egen logoped-tant som talar om för mamma och pappa, hur de ska lära sig att hjälpa mig, att prata med andra när jag blir lite större också.
Hon har sagt till mamma och pappa att jag kanske kommer behöver prata med mina händer alltid, tillochmed när jag blir stor.

Men det blir ju kanske lite dumt om mamma måste följa med mig överallt....
 
Tänk om alla kunde lära sig att prata med händerna. Det hade jag tyckt om.
 
Ibland kan jag bli ledsen när någon pratar med mig med munnen och jag inte får tänka färdigt innan jag får en ny fråga jag måste tänka på. Då blir det så mycket på en gång, så då svarar jag inte alls eller så låtsas jag att jag inte hörde. Ibland tror folk att jag är dum när jag gör så. Men eftersom morfar alltid säger att det är bättre att vara tyst och låta andra tro att man är dum, än att öppna munnen och undanröja alla tvivel.... så är ju jag jättesmart egentligen. 
 
Jag har också massor av saker jag tycker är spännande och roliga som jag gärna vill berätta, jag sitter gärna och berättar hemligheter för mina dockor, eller sjunger en stump, när det bara är mamma och jag på mitt rum.
 
Jag önskar jag hade fler att prata med som hade förstått när jag vill ha en kram, är sugen på pannkakor eller behöver gå på toaletten.
 
 
Förstår du mig?
 
 
 
 
 
 
 
 
 

2013-03-29     Nähä...

Jag försökte!
 
 
 
Ja...vad säger man, jodå, det blev både röda kinder och fräknar framför spegeln, i morse, innan dagis. Det ålades och betraktades och skulle läggas på mer också för den delen. Men förkläde och annat sånt där trams, det gick minsann INTE. Ok, tänkte jag och la om planen. Jag får väl ta ett snabbt kort när vi kommer fram till dagis då. Jag tror f*n inte jag hann knäppa upp jackan på ungen innan jag höll en tom ärm och vederbörande var långt inne i lekrummet. Såklart fanns varken frisyrer eller smink kvar efter en helskön dag på dagis med lek och mat i fulla lass. Konstigt vore väl annars.
Jag har inte gett upp än, det SKA på bild men jag måste ändra lite taktik. Barn gör det du gör inte det du säger = JAG måste alltså föregå med gott exempel i det hela, det är allt. Sen får man bara be en bön för att barnens far inte får tag i en kamera och förevigar eländet. Jag bjuder ju så sällan på mig själv så det vore väl synd att börja med det nu, eller hur?
 
Vi är nu vid den muntra årstiden som är lite mittemellan allt. Fast i Halland har vi egentligen bara två årstider... det är sommaren...och sen är det den "bruna" årstiden.
Nu har det faktiskt legat snö väldigt länge, annars brukar det vara en grön sommar, sen kommer hösten, den är brun (mycket åkrar och sånt i Halland) därefter kommer vintern, den är brun och sen kommer våren, som även den är brun tills löven kommer och allt blir grönt igen vilket påvisar att sommaren äntligen behagade dyka upp i år också. Så 4 månader grönt och resten brunt alltså. Peppigt värre!
Har man drag åt det depressiva hållet får jag nog avråda en från att flytta ut på landet med stora öppna åkrar som är i bruk. Det är inte färgterapi direkt.
 
Iallafall, för att hitta tråden igen...det är fortfarande för kallt för regnkläder men eftersom isen och snön töar snabbt i solen, bildas en lervälling på gränsen till kvicksand, som heter duga. Allt man vill när man ska hämta barnen, är att bara få ställa dem i en sopsäck och knyta någonstans i armhåletrakten.
Men, man ska tänka positivt för att livet ska bli lättare, så jag brukar ställa mig jämte den ofrivilliga spa-avdelningen av sandlådan på dagis, (där alltid alla barnen hamnar av någon anledning)... och glädjas över att jag iallafall inte är häst/ponnyägare denna tiden på året. Ni som har häst/ hanterat hästar vet precis vad jag pratar om. Eller hur? Helt plötsligt blir man glad igen och får man tillfälle att inombords skadeglatt, hånle lite åt någon man träffar som faktiskt HAR häst, så är dagen räddad.
 
Loffe har tagit till sig filmkartan, det känns väldigt roligt. Tjoddas, inte så mycket. Hon blir mest irriterad när jag försöker sticka ett papper under näsan på henne. På ett sätt förstår jag henne för det är ju klart att det går fortare för henne att teckna det hon vill...men trägen vinner. Ser hon bara att Loffe gör det så kanske hon testar också, vi får se. Eller så kanske hon gör det med någon annan karta i någon annan situation om vi bara fortsätter att erbjuda henne.
 
 
 
Enda sättet att få fläta frökens hår var att först fixa dockans frisyr.... såklart.
 
 
 
Medan syrran badade, passade jag och Loffe på att ta upp gammal en bekantskap som försvunnit på vägen.
Full rulle som vanligt.
 
 
En kort sekunds paus innan nästa rusch.
 
 
Lunch intogs på Tjoddasmammans favvoställe, det var sug efter fisk.
Såklart busades det en hel del också.
 
En nybadad, mätt och nöjd men trött liten sötnos.
 
Det ÄR så sött när de spontant ska hålla hand med varandra när vi är ute.
 
 
Eftersom hela området är inhägnat kunde vi stå jämte motorvägen och titta på lastbilar och annat spännande.
Stor lycka när polisen stannade med blåljus och vinkade in en lastbil.
"amblan" (ambulans) tyckte Loffe trots mina försök att övertyga honom att polisbilar kan se ut på det här sättet också.
 
Eller, så glädjer man sig åt att man INTE har en burrig shettlandsponny utöver leran, som tänker byta ut en kopiös mängd päls för att sitta på nåt som inte är mer än två skitar hög, (tillräckligt mycket för att lätt räcka till stickade tröjor åt alla svältande barn i Afrika...typ) inom loppet av två veckor....
 
"En nästetoo mafppelbin". Alltså, en jättestor apelsin...
 
Med en skål popcorn och Pippi på TV, firade vi in vårt påsklov.
 
 
Vi önskar alla en Glad Påsk, håll tummarna för att det kanske blir vår snart och för att jag ska lyckas i mina idoga försök med att hitta en påskkärring eller två här i krokarna.
 
 
 
Hummel, hummel!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

2013-03-26     Blåkulletorsdag...

Vill bara ge en "heads up" på att smink är inköpt till årets Blåkullafärd. Tyckte lilla damen var tillräckligt gammal i år...Loffe..ja, han får väl hänga på som vanligt, stackars liten...
 

2013-03-26     Dagisdag

För första gången på....ja, jag vet inte hur länge...så ska äntligen båda barnen gå till dagis, samtidigt! Morgonen började med ett tyst tassande utifrån hallen. Jag lyckades på nåt sätt vrida mig runt dörrposten medan jag fortfarande låg kvar i sängen och kika ut mot trappan. Mycket riktigt, ett litet rufsigt huvud var på väg baklänges ner mot bottenvåningen.
Pssssst, fick jag fram, för att inte väcka Loffe, huvudet vändes mot mig och två ögon stirrade sömndrucket över golvkanten. Kom! Viskade jag igen och balanserade på en arm samtidigt som jag viftade åt henne med den andra (armhävningställning med benen kvar i sängen..det såg nog rätt kul ut)
Tjoddas lyssnade för en gångs skull och kom lydigt intassandes till sovrummet. Men försent, ett knorrande ljud av missnöje ökade från grannsängen tvärs över rummet och snart satt en olycklig unge med samma frisyr som penntrollen man hade på 90-talet upp i sängen.
"Låååååålliiiiiing"!! Kom en hög protest där bortifrån och sen "kanniiiiijnnn" följt av gråt. Tjoddas tittade på mig och tecknade "välling", ja, vill lillebror ha välling är det väl klart att Tjoddas också vill ha. När vällingen var på plats och intogs mitt mellan mamma och pappa så gick vi igenom hela listan på filmer vi INTE skulle titta på eftersom vi skulle till dagis.
Varje fråga gick ungefär till såhär:
Tjoddas: Bilar?
Mamma: Nej! Vi ska till dagis
Tjodas: Knorr och gnäll....
Tjoddas: Babblarna?
Mamma: Nej, vi ska till dagis
Tjoddas: Knorr och gnäll....
Tjoddas: Hatten?
Mamma: Nej, vi ska till dagis
Tjoddas: Knorr och gnäll....
 
Någonstans där, började Loffe fatta att vi skulle åka och leka med kompisarna och så började han ropa "fuuust" och jag fattade ingenting. Han sa det säkert 100 gånger och försökte göra tecken till, båda händerna slog ut framåt...
Då tittade Tjoddas på mig, jag svär att hon himlade med ögonen och suckade, sen tecknade hon, övertydligt långsamt mot mig "frukost"....
Frukost? Sa jag tveksamt..
JAAAAAA!!!!!!! Tjöt Loffe och var glad för att jag äntligen fattat vad han menade.
Tur jag har en tolk som fattar vad han säger.
 
 
De vill gärna att vi märker upp allt vi lämnar på dagis....jag vet inte om maken tog det för bokstavligt...
 
 
 
Själen ska ha sitt också, vattenfärger tycker även mamma är roligt!
 
 
Skönt att bordet är så stort att alla fortfarande kan samsas.
 
Ibland blir det med höger och ibland testar vi med vänster...
 
Söndagen inleddes med högtflygande planer, mormor och morfar skulle ju komma och äta våfflor med
hemgjord glass och varma hallon.
 
 
 
Och att glass är gott, det är ingen hemlighet för lilla Tjoddas...
 
Inväntar påfyllning med koncentration i blick.
 
 
 
En stolt liten indiankille med morfar vid hand.
 
Såhär glad blir man om man får ta kort själv. (Med lite hjälp av mamma)

Och en trött bustjej som bara flamsar.
 
Alltid nära till ett leende.
 
 

Vi hade vår fina logoped på besök och Tjoddas resurs från dagis var också med. Vi gick igenom alternativ komunikation och pratade igenom en bok som heter KomIgång, det var vårt kursmaterial vid en föräldrakurs som hab i Halland höll. Så mycket matnyttig info!!! Tyvärr är det lite svårt att ta till sig "trappstegen" i boken som ligger över ens eget barns förmågor just nu kände jag, men det är en härlig aha-känsla när man kan pricka av sånt man känner igen. Jag har bara skrivit ut några generella kartor från Dart's hemsida om AKK.
Logopeden hade skapat en, för Tjoddas, personlig karta, över docklekar.
 
Jag SKA sätta mig in i det där Inprint ordentligt någongång för det är ett fantastiskt program, jag kan inte hjälpa att jag är en Publisher-tjej och hellre klistrar in mitt material i Publisher... men med inPrint, är det en helt otrolig bildbas man har att tillgå om man vill göra egna AKK-kartor. Igår klippte jag ihop en karta, för TV tittande. Bara på skoj. Man kan ju göra det hur stort som helst.
 
När vi sitter nära varandra i leken och barnen tittar på bilderna, bryr jag mig inte så mycket om att teckna eftersom vi koncentrerar oss på pappret. Tittar någon av dem upp och visar att de kanske inte förstod, så upprepar jag ordet och visar med tecken. Sen pekar jag ut de nyckelorden i rutorna på pappret samtidigt som jag säger dem igen.
Målet är att sätta upp kartorna där de "hör hemma" så att man kan peka OCH teckna lite bättre samtidigt.
Men först ska vi fatta konceptet med att man kan få grejer om man pekar på rätt sak....lite som lydnadsträning...fast på barn...."instant reward" Så den eventuella bilden på glass kanske inte ska hänga framme mer än en dag i veckan...eller vad tror ni?
 
 

Såhär ser vår filmkarta ut. Jag har gjort den lite "svår" eftersom det tillexempel finns 3st filmer om "Cars".
Jag har försökt att få med karaktärer som är specifika just för den enskilda filmen.
Likadant när det gäller "Kika på Ika" 1 & 2, jag har valt Tjoddas favoritsång från 2:an och kläderna Ika har i hälsningsscenen i 1:an.
Babblarna fick ju en ny kompis i Stompalångsången och i 1:an förekommer ingen regnbåge. Efter en uppdatering kommer snart även "Kom igång med teckensång 1" finnas med.
De var svåra att hitta bilder till så jag får väl helt enkelt pausa filmerna och göra någon skärmdump hade jag tänkt.
Bamse, Prinsessan och några till är från Netflix, Pippi hämtade jag från Google.
Allt detta är placerat på ett vanligt A4-papper i Publisher, ikonerna i bubblan är från InPrint och sedan får barnen varannan gång välja film.
 
InPrint kan du fråga efter hos ditt habiliteringsteam, Hattenförlag har tidigare haft Bildbas/Ebba Editor att tillgå men InPrint är dels alldeles gratis, man får en kurs i samband med installationen och det kommer uppdateringar man kan hämta själv på nätet. Du kan dessutom själv fylla på förrådet av bilder och utöka det i ditt och barnets takt.
 
 
Personligen gissar jag på att "stänga av"-symbolen på filmkartan, inte kommer bli använt så värst flitigt.....
 
 
 
 
 
 
 
 

2013-03-25     Gråtvarning

Jag snubblade in på en blogg jag sällan besöker för man får alldeles för mycket inspiration därifrån i vanliga fall. Hennes lille Max är några år äldre så de har kommit en bit längre på väg och mamman är väldigt duktig, pysslig och engagerad. Jag får alltid så mycket idéer när jag varit där så jag vågar inte gå in och läsa för ofta. Tyvärr, för det är en väldigt trevlig blogg. (Du hittar en länk till höger i min länklista, "ett nytt liv" är värt många besök)
Hon hade bland annat postat en länk från youtube, en väldigt avdramatiserande och tyyyyyypiskt helylle-amerikansk filmkampanj om att vi inte är så olika.
Den är 13 minuter lång (!) det tog mig ungefär 10 sekunder innan det började klia i näsan och tårarna steg i ögonen...men jag är ju lite känslig, det vet ni ju.
 
 
"Just like you"
 
 
 
Enjoy!

2013-03-21     Grattis på er

Grattis på er alla där ute, idag är det Internationella Downs Syndromdagen och det är fullt med annonser och gratulationer till höger och vänster på Facebook.
Här hemma är det inte så muntert och sjukdomarna avlöser varandra just nu....men snart blir det väl vår och allt blir bättre.
Som det lätt klockrena ordspråket säger:
"Den svenska sommaren är helt underbar, det är den finaste dagen på hela året"
 
Potpurri av bilder, med en snygg ram. Tack InstaFrame.
 
Gubben i lådan...
 
Pippi Långstrumps låt fanns visst i mammas telefon och det är MYCKET spännande att få låna pluggarna.
 
 
Lite hängig tjej på bättringsvägen.
 
Miiiiijnt, tycker Loffe, det betyder "fint" för alla som inte fattade det.
 
Varför endast plåga ett barn, när man kan göra varsin mysdress som för evigt kommer ärra deras stackars små själar? Fast Loffe mannekängade båda väldigt glatt.
 
För någon vecka sedan väntade vi oss en fortsatt vår och förberedde.....
 
 
...sen hände detta, på bara en dag. Idag höll det på hela dagen.
 
 
Det är vackert med snö men som någon skrev:
Ja tack, det är bra nu....nu byter jag gärna snowracern mot cykeln istället.
 
 
 

Ett jättegrattis till alla oss där ute, denna dagen är i topp fem, jagad av kanelbullens dag, våffeldagen, hela augusti månad, eftersom man äter kräftor då..och alla våra födelsedagar ihopbakade.
 
Så det så.
 
 
 

2013-03-05     Göta Petter

Man ska inte svära,
man ska framförallt inte svära framför barn,
man ska framförallt inte svära framför barn som upprepar,
man ska framförallt inte svära framför barn som upprepar det du säger,
man ska framförallt inte svära framför barn som upprepar det du säger framför någon annan.....
dumma mig.
 
Förslag på alternativa svärord:
 
- "Göta Petter", passar perfekt när man är lite uppgiven. Sucka gärna fram det och himla med ögonen.
- "Jemmlars", gammalt dialektalt ord som borde tas i bruk igen.
- "Cykel", ingen svordom men ligger skönt och snärtigt i mun när man är riktigt förbannad.
- "snabel"/"snablar", ger möjlighet att verkligen dra ut på aaaaaet om man vill ta i lite.
- "Truck", man kan morra lite på det där härliga rrret när man kommer ifrån småland som jag gör.
-"spik", passar bäst att skrikas med ett riktigt långt iiiiiiii, särskilt skönt när man slagit i tån i stolsbenet eller liknande.
 
 
Klart slut.
 
 
 

2013-03-04     Insändaren

Den här vackra insändaren av Junarns mormor blev visst av någon anledning aldrig publicerad på min blogg i samband med att den var i tidningen. Nåja, ämnet är ju alltid aktuellt för oss med den gemensamma lilla nämnaren Downs Syndrom. Läsvärt och tänkvärt i allra högsta grad.
Junis mormor, tack för att du bryr dig om och engagerar dig.
 

Ordet är fritt

 
Publicerad 14 augusti 2010
Textstorlek 1 2 3

Ett val vi inte ska behöva ställas inför

Relaterat

Läst i  HN . Artikel om att Landstinget Halland inte erbjuder sk KUB-test till gravida publicerades 10 augusti.

Som mormor till en helt underbar liten tös med Downs Syndrom= DS, ställer jag mig frågor (när jag läste artikeln om KUB tester) som:

Vem har rätt att födas i vårt samhälle?

Hur mycket ska, får och vill vi ha kontroll över?

Blir det en bättre värld fylld av A-människor

Kanske måste det finnas människor av olika slag för att vi s k ”normala” (som vi själva anser oss) ska få utveckla våra medfödda men gömda känsloresurser.

Visst var det en chock när vårt lilla barnbarn kom till världen med DS. Som det alltid blir när något händer som ställer livet på ända. Men den gick fort över i en oändlig kärlek till detta ljuvliga barn. Att det alltid kommer att finnas en sorg i våra hjärtan över den extra kromosomen är väl ofrånkomligt.

Vi vandrar på en smal stig i livet när allt omkring oss rullar på som det ska. Det upptäcker man när livet förändras radikalt. Nu har stigen blivit en bred väg med många oupptäckta sidovägar. En ny värld ligger framför oss och en kärlek svår att sätta ord på.

Bara för att man med säkerhet kan fastställa DS genom olika test, verkar det lättare att välja bort just dessa barn. Tänk när bokstavskombinationer som exempelvis damp, adhd eller medfödda anlag för cancersjukdom och många av alla de avvikelser vi föds med kan konstateras. Ja, då kommer födelsesiffran att sjunka och abortstatistiken slå i taket.

Vem har rätt att födas och finnas till???

Ena dagen ska vi leva tillsammans med eller utan burka, svart eller vit. Andra dagen ska vi ha möjlighet att välja bort våra älskade, efterlängtade ungar för att de är defekta.

Det ärval som vi människor inte ska behöva konfronteras med. Har vi valt att skaffa barn måste man också vara medveten om att det kan hända saker som vi inte räknat med och som vi måste ta konsekvensen av.

När jag känner två små händer greppa om mina kinder och tittar in i världens blåaste och gladaste ögon, då reser sig nackhåren vid blotta tanken på obligatoriska KUB-tester.

Det är väl detta som är livet? Det går upp och ner men vi måste ändå följa med på resan.

Jag stöttar Landstinget Halland som står emot obligatoriska KUB-tester. Stå på er!

Junis mormor


2013-03-04     Tillbaka till verkligheten

Februari är äntligen över och alla sjukdomar hoppas jag försvinner med den. I nästan tre veckor har barnen och jag turats om att vara sjuka. Inte konstigt att man tappat allt grepp om tid och rum.
Tur man är flitig med kameran så man kan gå tillbaka och se vad tusan man höll på med...är ni med?
 
Vi har värsta divan i familjen....
 
Tjoddas gillar havrekakor skarpt!
 
 
Frivilligt febermys med kisse. (Med frivilligt menar jag att Loffe ligger på katten så den gav upp för den kom ingenstans)
 
"Kan själv" är rätt stort här hemma just nu. Smörgås går bra men det är sådär lagom kul när det kommer en unge i "Kalle Anka" utan byxor eller blöja, spatserande runt hörnet.
 
Mamma taskig, Loffe fick en fin tofs i sitt långa hår.
 
 
 
Sen var det Tjoddas tur att bli dålig och få stanna hemma för lite mys med mamma.
Lätt symboliskt att hjärtat på nappen också är lite trasigt?
 
 
Lyxig frukost på smoothie och kalkonskinka.
 
Gott, tyckte Tjoddas.
 
Vi passade på att måla naglarna när vi satt på pottan, för att få tiden att gå.
 
Lagom till lunch var alla hårsnoddar puts väck, det fick bli mormors papiljottklämmor istället.
(Spagetti köttfärssås blev det den dagen om ni inte ser det i mungipan)
 
Vi hann med lite god namnsdagsfika (som nu ligger i frysen)
 
Två sköna barnmössor och en underbar skrytkjol hann det bli när barnen låg däckade.
 
Loffe valde tröja själv när vi skulle på fest sist. Det stod länge mellan denna underbara
John Deer- tröjan och en annan med en grävmaskin på.
 
Här är en som är lycklig bara hon får ha en klänning och en härlig tyllkjol under den.
 
 
Älskade maken har fått en "don för person"tröja ( Clever bastard, står det på den)
 
 
 
Fint som vanligt och gott, som vanligt! Italiensk afton.Vi har börjat med lite tema på maten.
Nästa gång blir det finsk afton hemma hos oss. Ska bli spännande!
 (Eivor, hjälp?!)
 
 
Tjoddas busar lite med vår nya katt Chili, han är lite ledsen på sista kortet över att ha blivit lämnad ensam.
Syns det?
 
Han har också seriösa problem med mjäll, speciellt av de ostskivs-liknande slaget.
Kommer i skov, oftast runt frukosttid.
(Hunden undrade en lång stund varför det satt fast en katt på hennes ostbit)
 
 
 
Vi tittar på båtar i dimman när Tjoddas badar med pappa.
 
Mandelbrot, tyckte maken, mest fint tyckte jag om alträden...men visst, jag ser det också.
(Nej vati, inte mandelbröd...detta är en sådan grej man liksom får googla upp själv för att förstå)
 
 
Vi matade änderna med lite lussebullar som jag hittade i frysen.
 
Vi tog lite fika med en stunds pusslande innan......
 
 
......vi gick och spontanklippte Loffe. En räserbil OCH TV...han satt som en ängel.
 
 
Sa jag att vi säljer fårgrindar? Det här ska bli vår nya altan. Längtar!
 
Pappa får en go Tjoddaskram.
 
 
Trött men nöjd.....och nyklippt!
 
Sen började vi om nästa dag igen. Denna gången med pappas skor på fel fot.
 
 
Och nu är det Mars, då håller vi oss friska.
 
 
Peppar, peppar....
 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0