Förstår du mig?

Hej,
 
Jag kallas för Tjoddas och jag fyllde 3 år dagen före julafton.
Min mamma säger att jag börjar bli en stor tjej som vet vad jag vill.
 
Jag har Downs Syndrom, det innebär att jag har en kromosom mer än vad du har och att den har hamnat på ett ställe som bland annat gör att jag har lite svårare för att använda alla mina muskler likadant som du gör.
 
Tillexempel kan jag tycka att det är lite pillrigt att hålla rätt i pennan när jag målar, eller när jag hjälper mamma att baka så spiller jag ganska lätt när vi ska hälla upp saker med mått och sånt där. Men min mamma tycker att mina teckningar är fina ändå och det gör inget att jag spiller, det är så roligt att få gå och hämta papper att torka med så ibland spiller jag lite extra bara därför.
 
När man är 3 år och inte har Downs Syndrom så kan man, oftast, göra nästan precis allt det jag kan, fast en del saker kanske man kan göra lite bättre.
Min mamma säger att det är för de där musklernas skull.
Så ibland måste jag träna mina muskler lite extra så att de kan bli starka, då kan jag också göra de där sakerna lite bättre.
 
Som att prata med munnen tillexempel.
Min lillebror är väldigt bra på att prata med munnen, det gör han hela tiden så han har nog jättestarka muskler i sin mun. Det tror mamma också. Tänk om man har muskler i öronen också som blir starka av att lyssna. Då har nog jag jättestarka muskler i mina öron för både mamma och lillebror pratar massvis. Alltid....
 
Jag pratar med mina händer säger mamma, hon förstår vad jag säger när jag pratar med mina händer.
Det är bra tycker jag, speciellt när jag vill säga viktiga saker som "glass är gott" eller "pappa måste följa med till toaletten".
Ibland blir jag ledsen när andra inte förstår vad jag vill. Jag tycker det är konstigt egentligen, jag förstår ju allt alla andra säger till mig när de pratar med munnen fastän jag inte kan det.
Varför förstår inte alla vad jag säger med händerna också då?
Min mamma säger att det vore som om alla andra skulle åka till ett främmande land och inte kunna tala om att de är hungriga, ledsna, vilse eller att de behöver gå på toaletten.
Det är bra att kunna tala om ifall man vill ha en kram eller om man behöver gå och kissa tycker jag.
 
Förutom min mamma så kan jag nästan bara prata med min fröken på dagis, lillebror och med pappa också. Fast oftast går jag till mamma och säger vad jag vill, så får hon tala om för pappa att jag vill ha hjälp med någonting.
Jag har en helt egen logoped-tant som talar om för mamma och pappa, hur de ska lära sig att hjälpa mig, att prata med andra när jag blir lite större också.
Hon har sagt till mamma och pappa att jag kanske kommer behöver prata med mina händer alltid, tillochmed när jag blir stor.

Men det blir ju kanske lite dumt om mamma måste följa med mig överallt....
 
Tänk om alla kunde lära sig att prata med händerna. Det hade jag tyckt om.
 
Ibland kan jag bli ledsen när någon pratar med mig med munnen och jag inte får tänka färdigt innan jag får en ny fråga jag måste tänka på. Då blir det så mycket på en gång, så då svarar jag inte alls eller så låtsas jag att jag inte hörde. Ibland tror folk att jag är dum när jag gör så. Men eftersom morfar alltid säger att det är bättre att vara tyst och låta andra tro att man är dum, än att öppna munnen och undanröja alla tvivel.... så är ju jag jättesmart egentligen. 
 
Jag har också massor av saker jag tycker är spännande och roliga som jag gärna vill berätta, jag sitter gärna och berättar hemligheter för mina dockor, eller sjunger en stump, när det bara är mamma och jag på mitt rum.
 
Jag önskar jag hade fler att prata med som hade förstått när jag vill ha en kram, är sugen på pannkakor eller behöver gå på toaletten.
 
 
Förstår du mig?
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0