Insändaren

Den här vackra insändaren av Junarns mormor blev visst av någon anledning aldrig publicerad på min blogg i samband med att den var i tidningen. Nåja, ämnet är ju alltid aktuellt för oss med den gemensamma lilla nämnaren Downs Syndrom. Läsvärt och tänkvärt i allra högsta grad.
Junis mormor, tack för att du bryr dig om och engagerar dig.
 

Ordet är fritt

 
Publicerad 14 augusti 2010
Textstorlek 1 2 3

Ett val vi inte ska behöva ställas inför

Relaterat

Läst i  HN . Artikel om att Landstinget Halland inte erbjuder sk KUB-test till gravida publicerades 10 augusti.

Som mormor till en helt underbar liten tös med Downs Syndrom= DS, ställer jag mig frågor (när jag läste artikeln om KUB tester) som:

Vem har rätt att födas i vårt samhälle?

Hur mycket ska, får och vill vi ha kontroll över?

Blir det en bättre värld fylld av A-människor

Kanske måste det finnas människor av olika slag för att vi s k ”normala” (som vi själva anser oss) ska få utveckla våra medfödda men gömda känsloresurser.

Visst var det en chock när vårt lilla barnbarn kom till världen med DS. Som det alltid blir när något händer som ställer livet på ända. Men den gick fort över i en oändlig kärlek till detta ljuvliga barn. Att det alltid kommer att finnas en sorg i våra hjärtan över den extra kromosomen är väl ofrånkomligt.

Vi vandrar på en smal stig i livet när allt omkring oss rullar på som det ska. Det upptäcker man när livet förändras radikalt. Nu har stigen blivit en bred väg med många oupptäckta sidovägar. En ny värld ligger framför oss och en kärlek svår att sätta ord på.

Bara för att man med säkerhet kan fastställa DS genom olika test, verkar det lättare att välja bort just dessa barn. Tänk när bokstavskombinationer som exempelvis damp, adhd eller medfödda anlag för cancersjukdom och många av alla de avvikelser vi föds med kan konstateras. Ja, då kommer födelsesiffran att sjunka och abortstatistiken slå i taket.

Vem har rätt att födas och finnas till???

Ena dagen ska vi leva tillsammans med eller utan burka, svart eller vit. Andra dagen ska vi ha möjlighet att välja bort våra älskade, efterlängtade ungar för att de är defekta.

Det ärval som vi människor inte ska behöva konfronteras med. Har vi valt att skaffa barn måste man också vara medveten om att det kan hända saker som vi inte räknat med och som vi måste ta konsekvensen av.

När jag känner två små händer greppa om mina kinder och tittar in i världens blåaste och gladaste ögon, då reser sig nackhåren vid blotta tanken på obligatoriska KUB-tester.

Det är väl detta som är livet? Det går upp och ner men vi måste ändå följa med på resan.

Jag stöttar Landstinget Halland som står emot obligatoriska KUB-tester. Stå på er!

Junis mormor

Trackback
RSS 2.0