Nähä...

Jag försökte!
 
 
 
Ja...vad säger man, jodå, det blev både röda kinder och fräknar framför spegeln, i morse, innan dagis. Det ålades och betraktades och skulle läggas på mer också för den delen. Men förkläde och annat sånt där trams, det gick minsann INTE. Ok, tänkte jag och la om planen. Jag får väl ta ett snabbt kort när vi kommer fram till dagis då. Jag tror f*n inte jag hann knäppa upp jackan på ungen innan jag höll en tom ärm och vederbörande var långt inne i lekrummet. Såklart fanns varken frisyrer eller smink kvar efter en helskön dag på dagis med lek och mat i fulla lass. Konstigt vore väl annars.
Jag har inte gett upp än, det SKA på bild men jag måste ändra lite taktik. Barn gör det du gör inte det du säger = JAG måste alltså föregå med gott exempel i det hela, det är allt. Sen får man bara be en bön för att barnens far inte får tag i en kamera och förevigar eländet. Jag bjuder ju så sällan på mig själv så det vore väl synd att börja med det nu, eller hur?
 
Vi är nu vid den muntra årstiden som är lite mittemellan allt. Fast i Halland har vi egentligen bara två årstider... det är sommaren...och sen är det den "bruna" årstiden.
Nu har det faktiskt legat snö väldigt länge, annars brukar det vara en grön sommar, sen kommer hösten, den är brun (mycket åkrar och sånt i Halland) därefter kommer vintern, den är brun och sen kommer våren, som även den är brun tills löven kommer och allt blir grönt igen vilket påvisar att sommaren äntligen behagade dyka upp i år också. Så 4 månader grönt och resten brunt alltså. Peppigt värre!
Har man drag åt det depressiva hållet får jag nog avråda en från att flytta ut på landet med stora öppna åkrar som är i bruk. Det är inte färgterapi direkt.
 
Iallafall, för att hitta tråden igen...det är fortfarande för kallt för regnkläder men eftersom isen och snön töar snabbt i solen, bildas en lervälling på gränsen till kvicksand, som heter duga. Allt man vill när man ska hämta barnen, är att bara få ställa dem i en sopsäck och knyta någonstans i armhåletrakten.
Men, man ska tänka positivt för att livet ska bli lättare, så jag brukar ställa mig jämte den ofrivilliga spa-avdelningen av sandlådan på dagis, (där alltid alla barnen hamnar av någon anledning)... och glädjas över att jag iallafall inte är häst/ponnyägare denna tiden på året. Ni som har häst/ hanterat hästar vet precis vad jag pratar om. Eller hur? Helt plötsligt blir man glad igen och får man tillfälle att inombords skadeglatt, hånle lite åt någon man träffar som faktiskt HAR häst, så är dagen räddad.
 
Loffe har tagit till sig filmkartan, det känns väldigt roligt. Tjoddas, inte så mycket. Hon blir mest irriterad när jag försöker sticka ett papper under näsan på henne. På ett sätt förstår jag henne för det är ju klart att det går fortare för henne att teckna det hon vill...men trägen vinner. Ser hon bara att Loffe gör det så kanske hon testar också, vi får se. Eller så kanske hon gör det med någon annan karta i någon annan situation om vi bara fortsätter att erbjuda henne.
 
 
 
Enda sättet att få fläta frökens hår var att först fixa dockans frisyr.... såklart.
 
 
 
Medan syrran badade, passade jag och Loffe på att ta upp gammal en bekantskap som försvunnit på vägen.
Full rulle som vanligt.
 
 
En kort sekunds paus innan nästa rusch.
 
 
Lunch intogs på Tjoddasmammans favvoställe, det var sug efter fisk.
Såklart busades det en hel del också.
 
En nybadad, mätt och nöjd men trött liten sötnos.
 
Det ÄR så sött när de spontant ska hålla hand med varandra när vi är ute.
 
 
Eftersom hela området är inhägnat kunde vi stå jämte motorvägen och titta på lastbilar och annat spännande.
Stor lycka när polisen stannade med blåljus och vinkade in en lastbil.
"amblan" (ambulans) tyckte Loffe trots mina försök att övertyga honom att polisbilar kan se ut på det här sättet också.
 
Eller, så glädjer man sig åt att man INTE har en burrig shettlandsponny utöver leran, som tänker byta ut en kopiös mängd päls för att sitta på nåt som inte är mer än två skitar hög, (tillräckligt mycket för att lätt räcka till stickade tröjor åt alla svältande barn i Afrika...typ) inom loppet av två veckor....
 
"En nästetoo mafppelbin". Alltså, en jättestor apelsin...
 
Med en skål popcorn och Pippi på TV, firade vi in vårt påsklov.
 
 
Vi önskar alla en Glad Påsk, håll tummarna för att det kanske blir vår snart och för att jag ska lyckas i mina idoga försök med att hitta en påskkärring eller två här i krokarna.
 
 
 
Hummel, hummel!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0