2013-05-26     Min mors dag då...

Dagens inlägg nummer två, som tillägnas...moí...lite ego kan tänkas men det ÄR ju faktiskt mors dag så...ja..
Jag får göra ett retroaktivt inlägg med alla de "saknade" dagarna mellan förra inlägget och detta men nu är det fortfarande mors dag så det blir bara dagens bilder.
 
Fick en kokbok av maken jag önskat mig ett tag. Det är bara vegetarisk mat och utöver alla spännande recept så får man även lite mer ingående kunskap om...ja, allt möjligt egentligen...från när på året man ska köpa vilka grönsaker och hur du bäst groddar själv...det lät så mesigt nu när jag bara skrev sådär men den innehåller iallafall väldigt mycket fakta som jag eftersökt i andra böcker.
En blomsterkvast och två fina kort fick jag också. (Barnen hade fått välja och måla på varsitt vykort)
Sen packade vi med oss en fikakorg med lite kvarvarande räkpaj, pannkakor och annat smått och gott, en liten dagstripp stod på schemat minsann.
Vart bar det hän? Ett ställe jag verkligen vill rekommendera om man är sugen på picknick med fantastisk omgivning och äventyrslystna barn (samt föräldrar med nerver av stål och bra spring i benen)
 
Hyltenäskulle:
Fast vi grundade med chokladglass och pannkakor innan vi åkte... chokladglass gjord på:
1 i bitar, frusen banan, 2msk kakao, ½dl frusen mango, 1dl matyoghurt 1tsk flytande honung samt 1msk linfröolja...släng i mixern och ät på en gång. Smarrigt värre tycker barnen.
 
 
 
Tittuuuuuut tycker Tjoddas och spanar efter lillebror i en av kulvertarna som finns kvar efter jaktslottet.
 
 
 
Grym utsikt var man än befann sig. Stället ligger på en halvö.
 
 
 
Picknicken blir framplockad....då gäller det att skynda sig.
 
 
Doris vaktar matkorgen, Tjoddas har börjat intressera sig för blommor vilket hennes mamma uppskattar, misstänker att dagis har ett finger med i spelet där....och  Loffe kommer rusande och vill ha räkpaj.
 
 
 
Stundens allvar....och några motorcyklar som precis startar....
 
 
Hallå där nere!! Bus bland ruinerna. Tjoddas passar Doris och vi ser oss omkring på vandringsstigarna runt området.
 
 
 
Hålla handen....
 
 
 
Inte bara vi människor beundrar utsikten.
 
 
 
Panorama över en av platserna man såg från stigen. Ni ser makens orange T-shirt bland träden.
 
 
 
Sista stoppet innan man kom tillbaka till ursprungsplatsen.
 
 
 
 
 
 
På BB sa de till oss, när vi fick Tjoddas: "De väljer sina föräldrar". Då, fattade man inte vad de menade....
idag känner jag allt som oftast, det är tur att våra barn har valt just oss, för jag behöver dem båda så innerligt!
 
 
Tack till hela min alldeles egna lilla familj för att jag har er alla tre, det är ju på grund av er jag har glädjen att fira just mors dag.
 
 
 
 
 

2013-05-26     Mamma dagen

I dag är det mors dag...
En dag som nästan är lika svår som julafton för det är inte mindre än 3 familjer att ta hänsyn till. Sin egen mamma, makens mamma och sen är ju jag själv mamma också...när barnen blir större kommer jag införa morsafton istället....så behöver de aldrig välja.
jag har gjort en, för mig, pinsam och lite ångestladdad "present" till min mamma. I form av ett filmklipp faktiskt. Jag VET att den ska framföras lite snabbare än såhär men eftersom jag, när det gäller mitt pianospelande, är kritisk och hopplöst eftersträvar perfektion....så är den 99,9% felfri men kanske lite långsam...nåväl.
 
 
Mamma, nu kan du lyssna på iallafall denna låten när du vill, så, på med volymen!

Till min mamma
 
Pussar och kramar på mors dag, jag älskar dig, tack för att du är min mamma.



2013-05-20     Ketchupeffekten

Ett inlägg med en veckas fördröjning kommer här, detta skrevs alltså förra måndagen men precis när jag skulle trycka "publicera" så gjorde min dator ett lappkast och blåskärmade mig. (Ett virtuellt långfinger kan man säga) Sen surade jag ihop och nästa gång jag skulle försöka så började det åska...nu har det precis åskat så nu testar jag igen... alltså:
 
13/5
Ketchupeffekten är ju nåt de flesta är bekanta med, eller hur? En måndag som idag har vi gått från en seriöst förstoppad ketchupflaska till en med salmonellabesvär.  Vi har.....: Lämnat barn på dagis, hämtat alla djuren, kört alla djur till veterinär, fått vaccinationer och lämnat kvar en för kastrering, kört till jobbet, arbetat, hämtat barnen, kört till 2års kontroll av barn nr 2 och blodprov av barn nr 1. Därefter, inhandlat mat på en Drivethrough, suttit bak mellan barnen och matat dem medan maken körde, lämnat mig på pianolektion, hämtat kastratkatten, hämtat mig, hämtat 8 nya hönor på vägen hem, fixat lite välling, lagt barn, sen tog jag semester för kvällen och maken körde iväg för att bygga det sjukt största redet jag sett. Hejja Tjoddaspappan!
 
Bloggen har återigen, fått lida. MEN som vanligt, kompenserar jag det med fantastiskt många bilder istället.....
 
 
 
 
Mammas lilla höna provar MC-kläderna.
Ryggskena och hjälm=världens sötaste människoskalbagge.
 
 
Liten kille fyllde 2 år den 4/5. Som tiden går....
 
 
 
Många fina paket och tårta i form av ett stort glassberg, kan det bli bättre?
 
 
 
Tjoddas fick också presenter fastän det var lillebror som fyllde år.
Jag personligen kände att hon kikat lite väl mycket på hur jag öppnar saker som krånglar....
 
 
 
5/5 Vi firade lille Loffe i dagarna två med lite korvgrillning i "trädgården"...
Eftrafolket och familjen J kom och hälsade på.
 
 
 
6/5 Dagen därpå var det ännu varmare och skönare ute, så då tog vi lite pannkakspicknick.
 
 
 
Den nya lekställningen är poppis!
 
 
 
8/5 Det som ska bli altan/carport, gjorde att vi fick finbesök av en cementbil, Loffe hängde i fönstret i..
ja, i minst 45min iallafall. Oavbrutet pladdrandes om det han såg och hur stor lastbilen var.
 
 
 
9/5 Sen hoppar vi lite i tiden igen, morgonmys i kökssoffan.
 
 
 
 
 
Tre panoramabilder, så här ser det alltså ut där vi bor....just nu...kan vara lite kul att se det så här och sen jämföra när det är färdigt. Massor med markberedning kvar.
 
 
 
13/5 Men, gör vi inget annat än äter? Vi har hämtat jordfräs i Getinge. Fikapaus och påfyllning av
gottedepåerna innan vi kör vidare hem.
 
 
 
Mjölk är gott för mini-Pippi. Loffe är avis på de där flätorna kan jag tala om.
 
 
 
Mer, tack....
 
 
Två yra tomtar i trollskogen.....
 
 
Men hemma är bäst ändå.
 
 
15/5 En tuff kille som väntar på att syrrans nya cykel ska bli färdig. Utanför hab i Fbg.
 
 
 
Väl hemma blev det en liten tupplur med pappa nedanför rutschkanan.
 
 
En av de nya damerna vågar sig försiktigt ut till vår lilla Fisa-Stina som står och väntar.
Chili-katt tittar intresserat (och lite suget) på.
 
 
18/5 Nu trillar de ut och börjar sandbada som om de aldrig gjort något annat.
Den nya tuppen, av rasen Skånsk Blomme; (överst, precis vid husknuten) fick följa med hem i lördags när jag tog hem mina nya Brahmakycklingar. Han var hemlös...det gick inte att säga nej.
 
 
 
Söta va? Tänk att de här kan bli 75cm höga och väga 5kg...kaxigt!
 
 
 
 
Kycklingvakt nr 1 anmäler sig för tjänstgöring...
 
 
 
En Marockansk temakväll med bus i trädgården, EUSC, god mat, trevligt sällskap och mys på vardagsrumsgolvet. Det blir inte så mycket bättre än så här.
 
 
 

Så, go vänner. Jag tackar för mig, jag hoppas alla bilder kompenserade upp glappet som blivit denna gång. Det blir ju såhär i småbarnsåren lite titt som tätt.
Sen hoppas jag ju lite att ni kanske hellre är ute i den fina grönskan, än att sitta framför min blogg.
 
Må väl!
 
 
 

2013-05-02     Sen dök det lite...för att gå upp igen.

Jo,jo, det kostar att ligga på topp minsann. Jag skröt ju vida om hur friska vi var och hur braaaaa allting går just nu....
Glöm det.
 
Jag tar tillbaka allt så kanske jag inte har otursförföljt resten av familjen. Jag har (som vanligt) halsfluss, och det totalvägrar att gå över. Van amatörläkare som jag är när det gäller min hals, springer jag med ficklampa och tandborste till spegeln stup i kvarten för att kolla efter tecken på halsböld. (man håller nere tungan med tandborstens handtag, ibland petar jag lite på mandlarna för att jäklas, men oftast inte) Än har inte gomtaket börjat bukta på någon sida så jag känner mig rätt säker på att det kommer gå över av sig självt även denna gång. Däremot fick jag återigen offra min plats i Vårruset, det är nåt med mig och Vårruset alltså. Jag var med i Växjö sist och det är nästan 10 år sedan. Inte mitt lopp helt enkelt. Visst, jag kan åka, men jag känner mig själv alltför väl. Jag KOMMER inte kunna promenera och det är bara dumt att inbilla sig att man kanske kan låta bli. Den här grebban rör inte en träningsmuskel innan det halsonda är borta. Jag har lärt mig den hårda vägen.
Jag kanske ska säga att det minsann trillade en tår av självömkan när jag läste i "Runners world" att efter 3 dagar börjar musklerna förtvina och konditionen ger sig iväg utför.... så det är ju tur jag är sjuk så ofta, annars hade jag ju lätt varit bäst i världen....(här skulle det varit en jättesarkastisk smiley om jag nu gjort några sådana i min blogg, ni får föreställa er själva)
 
 
Men strunt samma! Till helgen fyller Loffepoffe 2 år, det ska firas minsann! Dessutom, kom jag på att när Tjoddas fyller 3,5år, ska vi minsann ställa till med ett litet prinsesskalas och bjuda några utvalda få. Detta för att hon inte fick nåt kalas när hon verkligen fyllde. Vi var ju sjuka allesammans. Men kanske är altanen klar tills i Juni och då går det ju absolut att ha några prinsessor där.
 
Vi hade ju vår MPU-dejt med personal och specialpedagog. Jag kan säga att vi är mäkta stolta över vår lilla tjej. Det är vi ju oftast ändå över våra barn men alldeles speciellt stolta var vi när specialpedagogen fick ta fram sin stora bok och fortsätta bocka av punkter som inte fanns med på våra papper.
 
Ett MPU görs ju i olika...etapper, kan vi kalla dem. För att bedöma hur ett barn utvecklas, man vill att utvecklingen ska vara så jämn som möjligt, såklart. MPU hjälper alltså till att "ringa in" var barnet kanske behöver få lite mer stöd i sin utveckling och sådär. Så varje gång man har stämt av ett MPU (1 gång/år) så får man nya papper med sig hem, där står det nästa nivå/svårighetsgrad med saker som barnet ska klara för att man ska kunna bocka av nästa grej på listan.
Så, nu kanske ni fattar att det kändes otroligt maffigt när stora boken kom fram och vi minsann kunde bocka av en hel drös med saker som vi inte ens visste man skulle kunna.
Mamma glad! Som Loffe skulle sagt.
 
Sen åkte jag och Tjoddas ner för att fixa till frisyren lite, på Tjoddas alltså, min döljer jag mest med en mössa så ofta det går. Jag är på utväxt....igen.... är vi inte alltid det vi kvinnor? Vi försöker låta håret växa ut och sen tröttnar vi, klipper av det igen och så börjar man om? Jag tänkte göra ett gäng med hårband i lite käcka färger/mönster som ska ta bort fokus från själva frisyren....jag tänkte, man kanske tittar MEST på hårbandet i sig och lite mindre på håret...
 
Barnen verkar iallafall må bra kan jag lugna alla med och vi har pinnglass hemma i beredskap OM någon skulle uppvisa symtom på annat än vanlig tjurighet.
 
Nu ska jag krypa ner under täcket igen för jag tror min Ipren äntligen börjar ta skruv.
 
Stora tjejen fick prova att sitta själv. Hon satt som ett ljus och jag hörde hur hon
förklarade för frisören, med övertygande ljud och tecken, vad hon hade för djur på det fina skynket hon fått låna.
 
 
En fashionabel påse med hårborsten vi köpte, fulländar stilen.
Trendiga stövlar, en vårig parkas, cerise byxor och en käck mössa..precis som alla storstadstjejer.
 
Mammas lilla Hollywoodpingla, eller?
Kunde varit ett paparazzifoto från vilken Se&Hör som helst.
 
 
Trevlig Valborg, önskade Tjoddas med ny frisyr och en smarrig pinnglass.
 
 
Ibland, när man är nyvaken, måste man få en liten aperitif innan maten är färdig.
Speciellt när humör och frisyr matchar varandra genom att stå på ända.
 
 
Men efter middag, fick jag med mig en liten solskenskille ut som gärna ville plocka vitsippor och visa upp.
Jag kanske ska nämna att vi har samma färg på vårt nagellack?
 
 
Titta, däääär är min kompis! Äntligen hittade vi Tjoddas och pappa på vår promenad.
De hade gått lite tidigare för att Tjoddas skulle få en chans att sova, nåt hon inte alls verkade bry sig om.
 
 
 
En bamsekram är aldrig fel!
 
 
Jag tror minsann det laddas för en liten puss också?
 
 
Jo men visst!
Se och lär, det är viktigt med bra svikt i knäna när man pussas ordentligt!
 
 
 
 
 
 
 
 
Och med en sista "vårig" bild, önskar jag er en fortsatt trevlig dag.
 
Tills vi ses igen! På en dator, nära dig.....
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0