2015-08-04     Jag slåss mot mig själv

Jag vet att det är aplängesedan det kom några nya inlägg här. Jag slåss mot mig själv för det känns inte rätt att lägga ut fler bilder på barnen nu när de blivit större och går att känna igen om man stöter på dem ute i den "riktiga världen". Min stora önskan när jag startade bloggen för ungefär 5,5 år sedan var att den skulle hjälpa andra föräldrar som precis fått barn med Downs och som var lika rådvilla som vi själva när vi började vår resa. Det är en tuff resa, jag tänker inte hymla med det. Känslotopparna är högre oavsett om det är bra eller dåliga toppar. Men jag håller fullständigt med det något utnötta uttrycket "man får inte mer än man klarar av". För man måste, och man vill.
Jämför aldrig
Försök aldrig göra ALLT man "ska"
Se mellan fingrarna med det dåliga
Gläds dubbelt så mycket åt allt som faktiskt blir bra
Särbehandla så lite som möjligt
Låt det ta tid
Se barnet, inte diagnosen
Gråt inte över alla andra prettiga mammor som bloggar om allt de hinner med, du vet inte hur deras liv egentligen ser ut på andra sidan skärmen. Den fantastiska bilden på Instagram/bloggen kanske just bara är det, en bild...
Ingen som får ett barn med Downs (eller andra funktionsnedsättningar) lever ett 100% problemfyllt lyckligt liv. För det gör ingen med "normalstörda barn" heller.

Och även om inte bloggen är aktiv, så finns jag här om någon vill prata av sig, ha tips eller vad som helst. 5,5års erfarenhet...and still counting...
släng ett mejl på pia[at]hagnefrojd.se




RSS 2.0