PANG!

Så var det höst, bara sådär...ingen förvarning, bara...sol ena dagen och andra dagen får man minsann leta fram regnkläder och långärmat.
Lite som chocken när man åker på charter och stiger av planet på Gran Canaria....fast tvärt om...typ.
 
Det är ett enda myller i mitt huvud nu, allt som hösten för med sig i vårt liv just detta år, det är, tycker jag iallafall, nu på hösten som allt börjar om. Sommaren är årstidernas söndag på något vis, man är ledig och försöker göra så lite som möjligt men av någon anledning blir det mest gjort just du iallafall och hösten är onsdagen. Jag vill inte säga måndag för jag tycker vintrarna är måndagar, lite mörka, kuliga och man vet att det är långt kvar till helgen....som då är våren och sommaren...våren måste ju lätt vara en fredag.....Brittsommar är ju typiskt lördag när man passar på att njuta lite extra men inte direkt vilar utan får undan det där sista innan hösten/onsdagen gör sin entré...onsdagar innebär ju nerförsbacke till helgen.
 
Jag gör det inte lätt för er va?
 
Det är nu jag känner mest att jag bara springer i en snäv cirkel runt mig själv och egentligen inte får så mycket gjort för jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Jag är en stor idol av listor, gärna det slaget där du kan bocka en ruta när du gjort klart din uppgift. Så först skriver man ner ALLT, helt osorterat, man kommer på som måste göras och sen, om man vill, så kan man ordna upp det lite mer enligt prioritet. Det viktigaste som finns, när det kommer till allt som måste göras, det är att ta en paus ifrån det ibland också. Det finns egentligen väldigt lite saker som "måste" göras. Det är bara ett påhitt. Man måste inte städa, men det är kanske trevligare om det är rent och då kanske det slutar med att man VILL städa. Alltså, MÅSTE man inte städa. Det finns ingen lag på att man ska städa för annars kommer farbror polisen och knackar på dörren. Hur hade det sett ut? "Hörru duru, vi har minsann fått in en anmälan på olaga dammråttor i ert hem" "Jaha, en sa va vassego snälla herr poliskonstapelen", hade jag svarat då, ni är välan sååååå välkommen att ta di mä er för änna sånnadäringa omplassecering te nåen annan familj..." Eller? Sen får man ju använda sitt SBF, såklart.
Va? SBF? Vet du inte vad det är? Sunt Bond Förnuft...såklart...sånt har vi här, på landet. (Nästan alla iallafall)
 
 
 
 
Ska vi...ta lite bilder istället?
 
 
 
Min lille plutteskitaspilleklåddas var hemma från dagis en dag, eftersom det inte var något väldigt allvarligt, så drog vi på oss regnstället och cykelhjälm för en blåbärstur i skogen. En försökte plocka och en åt, lite snabbare än vad den förste försökte plocka.... Så vi klättrade lite på stenar istället och avslutade med en bananfika innan vi cyklade hem igen.
 
 
 
Kramas gillar vi att göra i vår familj. Stora som små.
 
 
Några dagar senare var det dags för besök hos tandläkaren så Tjoddas och jag tog också en liten cykeltur på morgonen innan det var dags att åka. En hel kilometer cyklade lilla damen alldeles själv. Hela vägen upp till farmor.
 
 
Vår tandsköterska är fenomenal och kan faktiskt en hel del om just Down syndrom.
Det tog ett tag innan Tjoddas tinade upp, det är ju så mycket nytt på en gång och så mycket fokus utan att man kan komma undan. Men efter ett tag så blev inte bara grodan serverad vatten, vi andra fick också smaka och när ts sänkte ner stolen så hittade Tjoddas en spännande plansch i taket. Att vi fick två bokmärken när vi gick hjälpte också. Först tog hon ett med Bamse, sen tittade hon i asken igen, tecknade "pappa" och tog upp ytterligare ett bokmärke med Skalman på. (Vilket jag tyckte var hysteriskt roligt eftersom det är den tecknade världens ultimata ingenjörsstereotyp...)
 
 
 
 
Jag nämner inga namn men NÅGON har slickat och tummat på mitt objektiv....aja baja!
 
 
 
Katten hatar när jag skurar golvet, han vill ut men vet inte hur. Det är ju blött överallt.
 
 
Vi skaffade en rävfälla, la en död höna i och väntade.....
det enda vi lyckades fånga, var andra hönor. Den här hönan blev instängd i nästan en hel timme med en död "kollega"...gissa hur sur hon blev?
 
 
 Bara såhär sur...det tog 3 dagar(!!!) innan hon kom tillbaka och ville sova inne igen. Men vem hade inte blivit lite extra knäpp av att behöva sitta instängd i en bur med en döing i en timme?
 
 
 
Hönshus på väg och en stolt liten kille som fick åka hjullastare med sin pappa.
 
 
Sommaridyll. Jag är så glad att jag kan ge mina barn det här.
 
 
Ett kort till "klubben för inbördes beundran", lite lördagshäng på altanen i sommarvärmen.
 
 
U talking to me?
 
 
 
Jag har nog aldrig tyckt att en vanlig värphöna är speciellt vacker men jag gillar verkligen den här bilden. En av mina Lohman fastnade på kort.
 
 
Lite skräckblandad förtjusning när vi hittade en yttepytteliten groda i sandhögen.
 
 
Mina svarta Isbarhönor värper såhär fina ägg. Totalt har jag nu 4 olika sorters hönor på gården.
Skånsk blomme, Lohman, Isbar och det senaste tillskottet Öländsk dvärghöna.
Nästa år kommer de flesta Lohman ha försvunnit och ersatts av en annan ras som heter Faverolle, detta för att man får både en hyfsad äggproduktion från denna rasen OCH för att det är en bra köttras.
Värphönor är tyvärr som mjölkkor, mest skinn och ben.
 
 
 Två machomän som fyller boxen med vilt. Vi blev tilldelade en bock (rådjur) och bytte lite kött mot honung. Så går det till här på landet förstår ni.
 
 
Det ser precis ut som om hon tycker det är tungt på bild nr 2, sen sätter lilla Tjoddas i högsta växeln och ränner iväg med skottkärran på Granngården igen. Som mamma står på och svettas och väntar på att höra hur någonting kraschar i fjärran, speciellt någonting dyrt...
 
 
 Jag skulle bara titta lite...
 
 
 
Lunch i stan tog vi på Burger inn som vi alla tycker om. Tjoddas tjatade om hamburgare hela morgonen, jag råkade visst nämna kvällen innan att vi skulle in till stan och redan då beställde hon hamburgare.
Det var fler som var sugna och Tjoddas ville väldans gärna dela med sig av sitt bröd så som vi gör hemma. Svårt att säga nej till de där Disney ögonen.
 
 
 
Såhär ser det ut när vi som bor på landet springer "i skogen"....ser ni någon stig?
Näe, inte jag heller.
 
Två trötta motionärer....
 
 
Huset ifrån den nedre dammen mot skogen sett.
 
 
 

Äh kom igen...

Vem orkar sitta och häcka framför datorn när det är så varmt och soligt ute som det varit på sista tiden?
 
 
 
18/7. En liten sprallig sommartjej som trotsar vädret för modet och kör på gummistövlar.
 
 
22/7 Tröttis som somnade i pappas famn under familjepicknick i trädgården.
 
 
24/7 Sommarbad i närbelägen sjö.
 
 
27/7 Två strejkande barn som inte vill vara på IKEA längre...
 
 
29/7 En stolt hjälpreda visar upp de knölar som råkade följa med upp när mamma rensade ogräs och kupade landen.
 
 
30/7 När pappa är hos doktorn för att kolla fötterna, dansar mamma på bordet och bjussar ungarna på fralla och dricka i stan. Ingen som blev ledsen för det.
 
 
 
Hur man vet säkert, att det varit en bra dag......
 
 
Bada?
 
 
Även en badkruka har sina dagar...
 
 
1/8 Besök på spökiteten i Vbg. Läskig rutschkana....jag skrek hela vägen ner till alla andra föräldrar och barns stora förtjusning.
 
 
 
 
 
Två klängiga barn som får vad de förtjänar...kill och gos. Hemma hos morbror med familj, efter bus på stranden.
 
 
4/8 Sista semesterdagen firades i nya poolen som vi fått från morbror. När fingrar och tår blir lila kommer tillochmed Tjoddas upp en stund för att värma sig i mammas knä. Efter en stund vaknade lillebror och ville också vara med och busa.
 
 
 
 
Och kom ihåg....
Den som klagar över dåligt väder denna sommar....får pisk!
 
 
 
 

Attans...

Nu vart det här igen, snoret och hostan. Förkylningar har verkligen dålig uppfattning om när det passar sig att komma på besök. Båda barnen blev lite dassiga och min röst har nästan helt försvunnit. (Mannen firade detta med en öl) eftersom han inte heller hänger med i mitt tecknande så tycker han det är förträffligt lugnt och skönt just nu.
Tjoddas, vår lilla Tjoddas, hon kommer ner som en solstråle varenda morgon, tittar på sin mamma, lägger huvudet sött på sned och tecknar "bada" samtidigt som hon ljudar "baaba?" (stora frågande Disney-ögon på det...)Vem kan säga nej då? Så jag svarar bara "Självklart min älskling" med ett leende på läpparna och tappar upp nytt vatten ungefär fem gånger på 3 timmar...(Det känns nödvändigt när hon nu bara måste testa om allt i omgivningen är kompatibelt med vatten. Men dockorna är väldigt rena nu förtiden får jag nog säga.)
Lilla fröken kan nu även säga "kaka" och räkna till tre innan hon hoppar i vattnet. Hon har även börjat benämna sig själv mer och mer när hon ska säga nåt. Istället för att bara uppmärksamma mig och teckna "vatten" om hon vill ha vatten.. så tecknar hon nu först sitt namn och sen det hon vill ha. Alltså, "Tjoddas vill ha vatten". Det känns som ett schysst framsteg tycker jag som förälder.
 
Jag fortsätter med lite bilder...
 
13/7 Var vi hemma hos Eftrafolket och tog en kvällsgrill. Detta efter att vi egentligen planerat att spendera hela dagen tillsammans men lite kaos bland mina hönor gjorde att vi fick anpassa oss efter situationen.
En glad kille fick låna lillvärdinnans traktor, Tjoddas som var lite trött, satt snällt i hammocken med pappa och senare på kvällen var det Pippi som gällde för samtliga barn.
 
 
 
14/7 Mammas lilla tennisproffs övar sin forehand hemma hos mormor och morfar när kidsen och jag åkte dit och bjöd på våffelkalas.
 
 
 
Loffe provade också en vända och verkade tycka det var ganska kul.
 
 
 
Våfflor på altanen satt minsann fint.
 
 
 
 
Spex-Tjoddas hittade mormors avlagda glasögon i leksakslådan. Stor lycka!
 
 
 
 
15/7 Båda mina barn är väldigt försiktiga med pianot och spelar istället för att banka på det. Tänk så roligt om någon av dem hänger på "trenden" att spela. Hade varit riktigt roligt!
Lille Loffe har nu börjat sjunga mer och mer. "Lille katt" är en av favoriterna.
 
 
 
 
Vi har hittat en lekplats, som nästan är helt inhägnad med grönområde runt
och som erbjuder lite olika möjligheter. Gungor, en slags karusell man cyklar igång på ett "spår"
En skumpig Jeep samt två olika klätterställningar med rutschkana. En för små barn och en för större barn.
 
 
Mamma tjööa biläään. (Mamma, jag skall köra bilen)
 
 
 
Hissa sand och hälla ut i en tratt var roligt.
 
 
 
Ett snabbt varv runt klätterställningen...
 
 
 
Tittut på dig..
 
 
 
Lite komisk bild, Tjoddas i ena änden och Loffe i andra av tunneln.
 
 
Tjoddas tur att köra.
 
 
 
Avdelningen för de....större..barnen...
 
 
 
Och gungorna med EU-sand under. Som sig bör.
 
Vi har haft sommargäster med jämnåriga barn här några dagar. Därför har det varit tyst lite längre än beräknat. Jag lovar att återkomma väldigt snart, såklart är det nya bilder på G. Vad annars?
 
Tills dess, toodles.
 
 
 
 
 
 

Trivsamt

Om någon undrar varför huvudpersonen i bloggen inte är med på så mycket kort längre, så är det för att hennes mamma tröttnat på protesterna när kameran kommer fram. För att inte tala om de sura blickarna...oj.oj.
Lillebror däremot är fortfarande tacksam att fotografera. Jag gissar att fascinationen med att stå framför kameran förhoppningsvis återkommer när lilla damen blivit större, annars blir hennes mamma väldigt ledsen.
 
Framförallt nu när jag är modellmamma.....Jomenvisst serru'. Lilla Tjoddas är med i reklamkampanj borta "over there" i staterna. Jag fick skriva kontrakt över internet och godkänna användandet av bilden. De lägger till ett citat eller vad man vill ha som passar till bilden. Eftersom jag inte lyckades komma på nåt bra själv (kunde inte sålla bland mina idéer) så bad jag om hjälp och föreningen kom med ett förslag själva som jag tackade ja till.
Bilden känner ni ju säkert igen sedan tidigare. Budskapet och själva poängen med organisationen är, att sprida kunskap om Downs Syndrom, världen över. Fantastiskt va?
 
 
Såhär fint blev det:
 
 
 
 
De har en hemsida vars länk kommer här: IDSC
 
IDSC (International Down Syndrome Coaliation) finns på nästan alla sociala nätverk om man vill gå med.
De har även en speciell grupp för oss med barn. Den andra är för alla åldrar. Massor med fina bilder och länkar till bloggar världen över.
Man är ju så van vid att bara se barn som har Downs från de delar av världen där människor oftast ser precis likadana ut som vi här i Sverige.
Det är så, får man säga spännande? Jag gör det iallafall...det är faktiskt så spännande att se, att våra barn finns i precis alla färger och former. Det blir jag glad av!
 
Sen vill jag korrigera citatet jag postade häromsistens...
Istället för att skriva:
"I Knewer Knew I Wanted a Child with Downs Syndrom, until I got one"
 
vill jag nu göra en liten knorr på det hela och istället skriva:
 
"I Knewer Knew I Needed a Child with Downs Syndrom, until I got one"
 
För det blir bara mer och mer uppenbart för var dag som går...jag behöver Tjoddas minst lika mycket som hon behöver mig. Tänk vad hon får mig att åstadkomma. Det gör självklart lille Loffemannen också.
Tjoddas är bara snöbollen som satte allt i rullning....
 
 
 
Vi var på Öströö...
 
Mammas lille kille hela dan'...
 
 
 
Vårt söta sällskap.
 
 
Vårt ena barn lär andra barn hur man hittar på hyss (jag tänkte skriva "hitta på skit"...men det gjorde jag minsann inte, även om det vore mer riktigt). Jag smyger på dem bland ormbunkar
om någon undrar vad det gröna i förgrunden är...
 
 
När lillstumpan äntligen vaknat, var det precis lagom för glass. Sicken tur!
Det är svårt att se arg ut när man har hela munnen full med glass, så jag tog ett kort.
 
 
Och så var det såklart de söta flasklammen som helst ville följa med hem.
Någonstans runt samma tid som den här bilden togs, hade Tjoddas gått ner till
den lerigaste bäcken på ägorna och satt sig halvvägs i den.
Riktigt så varmt tyckte inte vi andra att det var.
 
 
 
 

Nämen

 
Jag testar att blogga från mobilen...därför blir allt lite bakofram...  bilderna ovan, som jag verkligen inte hade någon kontroll över var de hamnade, är från vårt cirkusbesök i Apelviken förra torsdagen 4/7. Fler bilder kommer, jag lovar. Men här ser ni några nöjda barn som fick en ordentlig helkväll!
 
 
 
 
 
 

Dagens citat

Jag hittade en blogg av misstag, som, ja, jag vet inte vad jag ska säga. Hennes blogginlägg (på engelska) sammanfattar precis och exakt hur jag känner och ser på livet med Tjoddas, oavsett framgångar och motgångar.
Jag ska ta mig tusan tatuera in det här citatet någon gång..
 
"I Knewer Knew I Wanted a Child with Downs Syndrom, until I got one"
 
Det är så jävla sant!
 
 

Saknat oss?

Oj, oj, jösses...snart är Juni också slut. Har jag seriöst inte bloggat, på nästan en hel månad?
Började inte Juni typ...igår? Börjar jag bli gammal och gaggig? Jag har ett vagt minne av midsommar och det borde väl kanske varit en ledtråd i sig kan man tycka....
 
Vi börjar väl från början. Känns tryggast så.
 
8/6 Hemma hos mormor och morfar.
 Mormorsmys görs bäst i knäet.
 
 
 
Some seriouse tractor pulling.....
 
 
12/6 Familjerna Hedenhös på väg till Borås djurpark tillsammans.
 
Tadaaaa!, barnen hade tryckt ur linserna i mina älskade solglasögon.
Blev till att stanna på vägen och köpa kvalitetsgrejer på närmaste mack.
 
 
 
Vi började lite bakvänt med barnens bondgård där man kan klappa grisar och getter.
Här fanns också en rolig kiosk som var öppen rätt igenom. Kul, tyckte barnen och sprang runt, runt hundra varv.
 
 
Vi gjorde av med lite energi i "inte röra marken parken".
 
 
Såklart.....
 
 
 
Sen fyllde vi på med energi, grillad korv bland annat.
En liten Junarn kom och erbjöd mig köttbullar på stående fot.
 
 
 Fler såg sugna ut....kanske en köttbulle hade passat fint?
 
 
Vi klappade låtsasapor (Förutom Loffe som tyckte den var skitläskig)
gick över björnbron och stannade vid ett fik som sålde både kaffe och glass.
Tjoddas hittade en enorm björnaffisch och började låtsas vara en björn, där och då.
 
 
Ge barnen massor med exotiska djur på en armlängds avstånd och vad vill de ha?
Picknickbord att handlöst kasta sig ifrån. Jag hoppas du inte hade alltför mycket problem dagen därpå "Daddy-Jay", (ja, det är ditt nya pimpade namn) det var ändå 3st små klimpar som höll på rätt länge.
 
 
 
Tre av parkens invånare...
 
 
 
Aphuset var populärt minsann. Nästa gång går vi direkt hit tycker jag...och stannar där.
 
 
 
En puss på magen och en beundrande blick på finaste mamma J.
 
 
 
En tur till elefanterna.
Att springa runt stolparna och leka tafatt var minst lika roligt som att hoppa från borden.
 
 
 
En riktig snygging som väntade på sin lunch.
 
 
 
Till sist, lekplats med en sista fika innan avfärd.
 
 
 
 Kommer du kompis?
 
 
Stolt kille som får "köjjja gjjävmabhin"
 
 
Lite mer bus och så en go' kramstund med pappa.
 
 
Vi fick det stora nöjet att följa med Junarn hem till farmor och farfar som bjöd på gott att äta.
Det tackar vi alldeles extra för.
Såklart har vi en obligatorisk bild på pappa J med sina båda fina flickor.
 
 
15/6 Finbesök på grekisk afton.
 
Full fart från morgon till kväll....gästerna kommer ju snart...
 
 
Blir det bättre än såhär?
 
 
 
Vi spanade även in de nya små kycklingarna, som inte är så små längre...
 
 
 
19/6 Hos frissan och sommaravslutning på dagis.
Mammas charmtroll busar hejvilt med frisörerna...
Loffe, ville helst inte klippa sig men fick åka 15 gånger i rulltrappan med sin pappa som tröst.
 
 
 
Sommaravslutning i regn med nyklippt klibbigt gräs under skorna och knott i svärmar.
Jag fick frilansa lite som tolk och tecknade för brinnande livet till barnens fina körsång.
Popcorn och pannkisar var såklart två av ingredienserna i fikakorgen. Svärmor, som var den enda utan regnjacka av oss, erbjöd sig snabbt att hålla vårt paraply.
 
 
 
 Det här är en av våra potatisplantor som äntligen började titta upp för någon vecka sedan. 
Vi kanske inte får några potatisar i år....men vi har iallafall blast vi kan skryta med.
 
 
 
21/6 Lite midsommarmys här hemma när vädret är fint.
Vi busar med min telefon....
 
 
 
Naturen suger!
 
 
En alternativ stång att dansa runt på ett alternativt sätt.....
 
 
Lillebror somnade, så vi passade på att ta en glass på trappen.
 
 Årets alternativa krans...jag började binda en men kom på att mina barn ändå skulle vägra ha nåt sånt på sig....så, jag la den i ett glasfat och fyllde på med vatten, klippte av några prästkragar och la att flyta i mitten.
Så gick inget till spillo OCH vi fick lite pynt på bordet tills gästerna kom.
 
 
22/6 Besök hos mormor och morfar...
 
 En mycket stolt (och beväpnad med flugsmäck) liten kille i morfars väldigt stora hatt.
 
 
 
Inte en av mina bilder men helt klart värd att lyftas fram så ofta som möjligt.
 
23/6 En lugn och nästan sansad dag hemma.
 
Aldrig får man ha sina grejer i fred.....
men vad gör det när man får så här fina bilder i utbyte?
 
 
 
Vi avslutar med en kombo av söta barn och håriga djur.

 
 
 
Till nästa gång....
 
 
 

 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 

Och så var det ju Liseberg

En fröjd kommer ju sällan ensam, så jag klämmer till med ett extrainlägg idag. Vi åkte till Liseberg med Hjärtebarnsföreningen i Halland. På mötesplatsen utanför var det väldigt svenskt, alla stod och skruvade på sig, ingen vågade knappt hälsa och jag svär, folk stirrade i marken. Jag är så fascinerad av sånt här!!! Så snart alla, mycket lättade, hade fått stå i sin kö och blivit utrustade med ledsagarband och barnen med åkband. Så fick vi då äntligen, lite överseende leende, mot varandra, skiljas åt och gå och bete oss som normala främlingar.
Barnen, oj, oj, oj....Loffe började prata om "karobeller" på vägen upp och Tjoddas kunde nästan starta en lägereld med händerna som hon tecknade att hon skulle åka. Lite förvånad vart jag, att de liksom fattade att det var nåt att se fram emot.
 
Vädret var sparsamt när vi svängde runt i rondellen mot södra entrén.
 
 
Pappa och Tjoddas var inne i gästservicekontoret och löste ut våra åkband.
Loffe och jag började ta in alla spännande saker man kunde hitta på.
 
Först ut blev en riktigt gammaldags karusell och till barnens lycka var det precis två
hästar kvar som väntade på en åktur.
 
 
Sen körde vi lite farfarsbil, två rattar fram och ett bra säte där bak för alla föräldrar.
 
 
Alla fartfyllda karuseller, frambringade den här minen hos Loffemannen.
Jag känner så väl igen den, jag gjorde den ALLTID själv som barn...han HAR roligt men man vill liksom inte "tönta" sig med att skratta eller tjoa.
 
 
Min favorit för dagen, barnen är för små för virvelvinden och det här är minst lika bra.
En poäng med att barnen måste vara över 90cm för att få åka denna (vilket båda är) blev ganska tydlig med denna, båda barnen gled ganska lätt av sätet tack vare centrifugalkraften, så jag fick sitta och hålla dem på plats med mina egna ben.
 
 
Om man trampar så kommer man högre upp. Skoj tyckte Tjoddas. En del attraktioner fick man åka dubbelt upp på, istället för att stå en vända till i kön. Detta för att man hade ledsagarband. Jag tyckte det kändes lite jobbigt och satt bara kvar om det var tillräckligt många platser till de som köade. Det är väl bara bra om Tjoddas får lära sig värdet av att vänta lite också?
 
 
Kaninhuset kan varmt rekommenderas till alla föräldrar som INTE har bacillskräck. Helt fantastiskt ställe.
 
 
Jag har aldrig gillat radiobilarna för jag fattade inte hur man skulle göra och en arg tysk ur personalen på tivolit stod och skrek på mig när jag var liten... men Loffe ville så gärna prova och jag kan inte neka. Efter att ha blängt argt på personalen, som stod och skrek till min 2 åring, hur man skulle göra...så gick tillslut en av tjejerna ut, satte sig på kanten av bilen och körde runt lite så han fick styra. Men han var tveksam och ville inte prova mer sen.
 
 
Coolaste tjejen på Liseberg!!! Hon måste gått minst 1 mil själv den dagen.
 
 
En glasspaus är nödvändigt (så mamma och pappa får lite kaffe)
 
 
 
Där, ska Pippi sitta.... vi hade tur i oturen, när vi kom fram till det jättelika parisehjulet, så ingick det inte i attraktionerna som barnen fick åka på sina band och därför fick inte heller vi åka med. Så vi stolpade iväg för att köpa några kuponger i maskinen. Den var sönder....så vi fick åka med iallafall. Det var väl snällt?
 
 
På översta bilden säger Loffe "pappa, åka ner" men det var bara första varvet runt som kändes lite läskigt verkade det som. Sen njöt vi alla av den underbara utsikten. Vi hade lite kul åt att vi lyckats pricka in en regnbågsparad (gayparad) den dagen vi var där. Barnen tyckte såklart det var fantastiskt med alla fina färger, kläder, fjädrar, trummor och annat roligt.
 
 
Tänk att ända där uppe var vi....
 
 
Det här tänker jag kopiera till hönshuset....
 
 
Souvenirprylar och ballong hör till. Glass också, möjligen popcorn..gränsen går precis innan sockervaddet.
 
 
Vi åkte "ällebant" och mina fina barn var så duktiga med att stå i kö.
Tjoddas kunde bli lite otålig på slutet och de var ju så trötta, så det kan man väl ha lite förståelse för.
 
 
En klassiker som är lika läskig som när man var liten. Jag fick nämligen äran att åka varv nr 2...
 
 
 
 
Sist åkte vi några vikingabåtar som faktiskt hade lite vatten under sig också... såhär roligt var det tyckte Tjoddas.
 
 
 
Sen åkte vi hem, det var tyst från baksätet heeeeeeela vägen. En bra dag, helt enkelt.
 
 
 

Inga ursäkter

Jag fick i läxa, jag kanske ska börja med att förklara att, jag går en KBT-kurs online just nu, det är väldigt intressant och man lär sig massor. Hur som helst, jag fick i läxa, bland annat två saker som gör att det kryper lite obehagligt i den svenska delen av mig. 1. Boka av någonting utan ursäkter eller vita lögner. 2. Tacka nej till ett åtagande denna veckan. Sen fanns det även fler saker med som jag ryggar inför att göra, kursledaren vill att vi ska, inför andra, poängtera saker med oss själva som vi är bra på istället för att "ursäkta" oss enligt svenska manér med vad vi är...kanske lite sämre på. Min "Jante" darrar av skräck. Jag har bara stött på några få människor som faktiskt kan säga nåt positivt om sig själva UTAN att det låter för jädra stöddigt och som att de tror att de är bäst i världen. Några få som bara accepterat att jaha, de är ganska bra på att..räkna, spela tennis...eller vad det nu kan vara och sen inte gör större affär av det hela. (Vilket i sig också är lite Jante...eller hur?)
Men tyvärr, oftast är det ju som så att när någon försöker framhålla vad som gör de lite bättre eller mer speciella än någon annan, så ser jag en bild av "gröne jätten" på diverse konservburkar framför mig i en mental bild. (seså, spring och kolla i köket om du har någon hemma) Och det är, oftast, bara tragiskt....för, så länge man inte har en medalj som bevisar det, så finns det oftast någon annan som är bättre....jag var i många år, bekant med en som kanske hade lite..skev..kan vi kalla det, självuppfattning.
Det är en av mina större skräckscenarion, att gå genom hela livet och inte veta att, jag är inte så jävla bra på det jag skryter om egentligen och folk skrattar bakom ryggen. Men man kanske hade dött lycklig och ovetandes. 1-0 till den som tror sig vara bäst....
 
Iallafall.....
Min, helt poänglösa..poäng...var att DET HÄR (nu sitter jag och viftar lite sammanfattande cirklar med armarna, trots att jag vet att ingen ser det) bloggen,  var INTE en av mina saker jag ville säga nej till denna veckan. Men, som någon stor filosof säkert sa. Livet hände...
 
Bilder:
 
 
22/5
Köttbullar på Stinas är smarrigt. Gott med liten kaka till efterrätt som man kan drömma sig bort över också.
 
 
 
Full fart mot pappa och lillebror.
 
 
 
Kollaaaaaaa, rutschkaaaaanaaaaa.......skrek den lilla blå pricken och sprang.
 
 
Tjoddas stannade och luktade lite på blommorna istället....
 
 
På väg upp....och ner...
 
 
Min lilla tjej är en hejare på att klättra på klippor, här står vi och håller i oss för att inte blåsa bort, högst upp såklart.
 
 
25/5 På kusinkalas i Skåne, passade vi på att testa en närliggande lekpark i väntan på kaffet.
Tänk så duktig hon är på att klättra. Jag har ALDRIG kunnat klättra på repstegar eller de där näten som fanns i skolan.
 
 
Stor och rolig gunga med plats för två.
 
 
28/5 Åskregn på kvällskvisten kan vara ack så vackert....bilderna är tagna vid samma
tidpunkt men den ena, mot solen.
 
 
29/5 Min lille plutt kunde inte blåsa maskrosbollar från stjälken. Så han fuskade lite....
 
 
No place like home.....
 
 
 
30/5 Den årliga kontrollen på HAB med närvarande ST-läkare of the season (en ny varje gång)
Vilken tur man kan ha med TVÅ telefoner och massor med låtsaskakor, kaffekoppar och annat spännande.
Lilla Tjoddas provade även sparkcykeln, bättre än förväntat får jag säga.
 
 
En liten busig dam med snabba skor....
 
 
Vad kan vara bättre än att få äta en pinnglass SAMTIDIGT som man badar?
 
 
Ett tips till alla oss med lite....äventyrliga....barn.
 
 
 
1/6 Ibland känner jag mig också lite äventyrlig och full av spring i benen....
 
 
 
5/6 Snälla nån, klipp mig!
 
 
One happy camper.....
 
 

Nu ska jag gå till spegeln och boka av framtida åtagande med min negativa sida som tycker jag är sämst på allt....(sen ska jag ställa mig i "Gröna Jätten"-pose med en hemmagjord medalj av aluminiumfolie, tills någon kommer och frågar vad mitt problem är)
 
 
Ut i sommar'n med dig nu.
 
 
 
 
 

Min mors dag då...

Dagens inlägg nummer två, som tillägnas...moí...lite ego kan tänkas men det ÄR ju faktiskt mors dag så...ja..
Jag får göra ett retroaktivt inlägg med alla de "saknade" dagarna mellan förra inlägget och detta men nu är det fortfarande mors dag så det blir bara dagens bilder.
 
Fick en kokbok av maken jag önskat mig ett tag. Det är bara vegetarisk mat och utöver alla spännande recept så får man även lite mer ingående kunskap om...ja, allt möjligt egentligen...från när på året man ska köpa vilka grönsaker och hur du bäst groddar själv...det lät så mesigt nu när jag bara skrev sådär men den innehåller iallafall väldigt mycket fakta som jag eftersökt i andra böcker.
En blomsterkvast och två fina kort fick jag också. (Barnen hade fått välja och måla på varsitt vykort)
Sen packade vi med oss en fikakorg med lite kvarvarande räkpaj, pannkakor och annat smått och gott, en liten dagstripp stod på schemat minsann.
Vart bar det hän? Ett ställe jag verkligen vill rekommendera om man är sugen på picknick med fantastisk omgivning och äventyrslystna barn (samt föräldrar med nerver av stål och bra spring i benen)
 
Hyltenäskulle:
Fast vi grundade med chokladglass och pannkakor innan vi åkte... chokladglass gjord på:
1 i bitar, frusen banan, 2msk kakao, ½dl frusen mango, 1dl matyoghurt 1tsk flytande honung samt 1msk linfröolja...släng i mixern och ät på en gång. Smarrigt värre tycker barnen.
 
 
 
Tittuuuuuut tycker Tjoddas och spanar efter lillebror i en av kulvertarna som finns kvar efter jaktslottet.
 
 
 
Grym utsikt var man än befann sig. Stället ligger på en halvö.
 
 
 
Picknicken blir framplockad....då gäller det att skynda sig.
 
 
Doris vaktar matkorgen, Tjoddas har börjat intressera sig för blommor vilket hennes mamma uppskattar, misstänker att dagis har ett finger med i spelet där....och  Loffe kommer rusande och vill ha räkpaj.
 
 
 
Stundens allvar....och några motorcyklar som precis startar....
 
 
Hallå där nere!! Bus bland ruinerna. Tjoddas passar Doris och vi ser oss omkring på vandringsstigarna runt området.
 
 
 
Hålla handen....
 
 
 
Inte bara vi människor beundrar utsikten.
 
 
 
Panorama över en av platserna man såg från stigen. Ni ser makens orange T-shirt bland träden.
 
 
 
Sista stoppet innan man kom tillbaka till ursprungsplatsen.
 
 
 
 
 
 
På BB sa de till oss, när vi fick Tjoddas: "De väljer sina föräldrar". Då, fattade man inte vad de menade....
idag känner jag allt som oftast, det är tur att våra barn har valt just oss, för jag behöver dem båda så innerligt!
 
 
Tack till hela min alldeles egna lilla familj för att jag har er alla tre, det är ju på grund av er jag har glädjen att fira just mors dag.
 
 
 
 
 

Mamma dagen

I dag är det mors dag...
En dag som nästan är lika svår som julafton för det är inte mindre än 3 familjer att ta hänsyn till. Sin egen mamma, makens mamma och sen är ju jag själv mamma också...när barnen blir större kommer jag införa morsafton istället....så behöver de aldrig välja.
jag har gjort en, för mig, pinsam och lite ångestladdad "present" till min mamma. I form av ett filmklipp faktiskt. Jag VET att den ska framföras lite snabbare än såhär men eftersom jag, när det gäller mitt pianospelande, är kritisk och hopplöst eftersträvar perfektion....så är den 99,9% felfri men kanske lite långsam...nåväl.
 
 
Mamma, nu kan du lyssna på iallafall denna låten när du vill, så, på med volymen!

Till min mamma
 
Pussar och kramar på mors dag, jag älskar dig, tack för att du är min mamma.



Ketchupeffekten

Ett inlägg med en veckas fördröjning kommer här, detta skrevs alltså förra måndagen men precis när jag skulle trycka "publicera" så gjorde min dator ett lappkast och blåskärmade mig. (Ett virtuellt långfinger kan man säga) Sen surade jag ihop och nästa gång jag skulle försöka så började det åska...nu har det precis åskat så nu testar jag igen... alltså:
 
13/5
Ketchupeffekten är ju nåt de flesta är bekanta med, eller hur? En måndag som idag har vi gått från en seriöst förstoppad ketchupflaska till en med salmonellabesvär.  Vi har.....: Lämnat barn på dagis, hämtat alla djuren, kört alla djur till veterinär, fått vaccinationer och lämnat kvar en för kastrering, kört till jobbet, arbetat, hämtat barnen, kört till 2års kontroll av barn nr 2 och blodprov av barn nr 1. Därefter, inhandlat mat på en Drivethrough, suttit bak mellan barnen och matat dem medan maken körde, lämnat mig på pianolektion, hämtat kastratkatten, hämtat mig, hämtat 8 nya hönor på vägen hem, fixat lite välling, lagt barn, sen tog jag semester för kvällen och maken körde iväg för att bygga det sjukt största redet jag sett. Hejja Tjoddaspappan!
 
Bloggen har återigen, fått lida. MEN som vanligt, kompenserar jag det med fantastiskt många bilder istället.....
 
 
 
 
Mammas lilla höna provar MC-kläderna.
Ryggskena och hjälm=världens sötaste människoskalbagge.
 
 
Liten kille fyllde 2 år den 4/5. Som tiden går....
 
 
 
Många fina paket och tårta i form av ett stort glassberg, kan det bli bättre?
 
 
 
Tjoddas fick också presenter fastän det var lillebror som fyllde år.
Jag personligen kände att hon kikat lite väl mycket på hur jag öppnar saker som krånglar....
 
 
 
5/5 Vi firade lille Loffe i dagarna två med lite korvgrillning i "trädgården"...
Eftrafolket och familjen J kom och hälsade på.
 
 
 
6/5 Dagen därpå var det ännu varmare och skönare ute, så då tog vi lite pannkakspicknick.
 
 
 
Den nya lekställningen är poppis!
 
 
 
8/5 Det som ska bli altan/carport, gjorde att vi fick finbesök av en cementbil, Loffe hängde i fönstret i..
ja, i minst 45min iallafall. Oavbrutet pladdrandes om det han såg och hur stor lastbilen var.
 
 
 
9/5 Sen hoppar vi lite i tiden igen, morgonmys i kökssoffan.
 
 
 
 
 
Tre panoramabilder, så här ser det alltså ut där vi bor....just nu...kan vara lite kul att se det så här och sen jämföra när det är färdigt. Massor med markberedning kvar.
 
 
 
13/5 Men, gör vi inget annat än äter? Vi har hämtat jordfräs i Getinge. Fikapaus och påfyllning av
gottedepåerna innan vi kör vidare hem.
 
 
 
Mjölk är gott för mini-Pippi. Loffe är avis på de där flätorna kan jag tala om.
 
 
 
Mer, tack....
 
 
Två yra tomtar i trollskogen.....
 
 
Men hemma är bäst ändå.
 
 
15/5 En tuff kille som väntar på att syrrans nya cykel ska bli färdig. Utanför hab i Fbg.
 
 
 
Väl hemma blev det en liten tupplur med pappa nedanför rutschkanan.
 
 
En av de nya damerna vågar sig försiktigt ut till vår lilla Fisa-Stina som står och väntar.
Chili-katt tittar intresserat (och lite suget) på.
 
 
18/5 Nu trillar de ut och börjar sandbada som om de aldrig gjort något annat.
Den nya tuppen, av rasen Skånsk Blomme; (överst, precis vid husknuten) fick följa med hem i lördags när jag tog hem mina nya Brahmakycklingar. Han var hemlös...det gick inte att säga nej.
 
 
 
Söta va? Tänk att de här kan bli 75cm höga och väga 5kg...kaxigt!
 
 
 
 
Kycklingvakt nr 1 anmäler sig för tjänstgöring...
 
 
 
En Marockansk temakväll med bus i trädgården, EUSC, god mat, trevligt sällskap och mys på vardagsrumsgolvet. Det blir inte så mycket bättre än så här.
 
 
 

Så, go vänner. Jag tackar för mig, jag hoppas alla bilder kompenserade upp glappet som blivit denna gång. Det blir ju såhär i småbarnsåren lite titt som tätt.
Sen hoppas jag ju lite att ni kanske hellre är ute i den fina grönskan, än att sitta framför min blogg.
 
Må väl!
 
 
 

Sen dök det lite...för att gå upp igen.

Jo,jo, det kostar att ligga på topp minsann. Jag skröt ju vida om hur friska vi var och hur braaaaa allting går just nu....
Glöm det.
 
Jag tar tillbaka allt så kanske jag inte har otursförföljt resten av familjen. Jag har (som vanligt) halsfluss, och det totalvägrar att gå över. Van amatörläkare som jag är när det gäller min hals, springer jag med ficklampa och tandborste till spegeln stup i kvarten för att kolla efter tecken på halsböld. (man håller nere tungan med tandborstens handtag, ibland petar jag lite på mandlarna för att jäklas, men oftast inte) Än har inte gomtaket börjat bukta på någon sida så jag känner mig rätt säker på att det kommer gå över av sig självt även denna gång. Däremot fick jag återigen offra min plats i Vårruset, det är nåt med mig och Vårruset alltså. Jag var med i Växjö sist och det är nästan 10 år sedan. Inte mitt lopp helt enkelt. Visst, jag kan åka, men jag känner mig själv alltför väl. Jag KOMMER inte kunna promenera och det är bara dumt att inbilla sig att man kanske kan låta bli. Den här grebban rör inte en träningsmuskel innan det halsonda är borta. Jag har lärt mig den hårda vägen.
Jag kanske ska säga att det minsann trillade en tår av självömkan när jag läste i "Runners world" att efter 3 dagar börjar musklerna förtvina och konditionen ger sig iväg utför.... så det är ju tur jag är sjuk så ofta, annars hade jag ju lätt varit bäst i världen....(här skulle det varit en jättesarkastisk smiley om jag nu gjort några sådana i min blogg, ni får föreställa er själva)
 
 
Men strunt samma! Till helgen fyller Loffepoffe 2 år, det ska firas minsann! Dessutom, kom jag på att när Tjoddas fyller 3,5år, ska vi minsann ställa till med ett litet prinsesskalas och bjuda några utvalda få. Detta för att hon inte fick nåt kalas när hon verkligen fyllde. Vi var ju sjuka allesammans. Men kanske är altanen klar tills i Juni och då går det ju absolut att ha några prinsessor där.
 
Vi hade ju vår MPU-dejt med personal och specialpedagog. Jag kan säga att vi är mäkta stolta över vår lilla tjej. Det är vi ju oftast ändå över våra barn men alldeles speciellt stolta var vi när specialpedagogen fick ta fram sin stora bok och fortsätta bocka av punkter som inte fanns med på våra papper.
 
Ett MPU görs ju i olika...etapper, kan vi kalla dem. För att bedöma hur ett barn utvecklas, man vill att utvecklingen ska vara så jämn som möjligt, såklart. MPU hjälper alltså till att "ringa in" var barnet kanske behöver få lite mer stöd i sin utveckling och sådär. Så varje gång man har stämt av ett MPU (1 gång/år) så får man nya papper med sig hem, där står det nästa nivå/svårighetsgrad med saker som barnet ska klara för att man ska kunna bocka av nästa grej på listan.
Så, nu kanske ni fattar att det kändes otroligt maffigt när stora boken kom fram och vi minsann kunde bocka av en hel drös med saker som vi inte ens visste man skulle kunna.
Mamma glad! Som Loffe skulle sagt.
 
Sen åkte jag och Tjoddas ner för att fixa till frisyren lite, på Tjoddas alltså, min döljer jag mest med en mössa så ofta det går. Jag är på utväxt....igen.... är vi inte alltid det vi kvinnor? Vi försöker låta håret växa ut och sen tröttnar vi, klipper av det igen och så börjar man om? Jag tänkte göra ett gäng med hårband i lite käcka färger/mönster som ska ta bort fokus från själva frisyren....jag tänkte, man kanske tittar MEST på hårbandet i sig och lite mindre på håret...
 
Barnen verkar iallafall må bra kan jag lugna alla med och vi har pinnglass hemma i beredskap OM någon skulle uppvisa symtom på annat än vanlig tjurighet.
 
Nu ska jag krypa ner under täcket igen för jag tror min Ipren äntligen börjar ta skruv.
 
Stora tjejen fick prova att sitta själv. Hon satt som ett ljus och jag hörde hur hon
förklarade för frisören, med övertygande ljud och tecken, vad hon hade för djur på det fina skynket hon fått låna.
 
 
En fashionabel påse med hårborsten vi köpte, fulländar stilen.
Trendiga stövlar, en vårig parkas, cerise byxor och en käck mössa..precis som alla storstadstjejer.
 
Mammas lilla Hollywoodpingla, eller?
Kunde varit ett paparazzifoto från vilken Se&Hör som helst.
 
 
Trevlig Valborg, önskade Tjoddas med ny frisyr och en smarrig pinnglass.
 
 
Ibland, när man är nyvaken, måste man få en liten aperitif innan maten är färdig.
Speciellt när humör och frisyr matchar varandra genom att stå på ända.
 
 
Men efter middag, fick jag med mig en liten solskenskille ut som gärna ville plocka vitsippor och visa upp.
Jag kanske ska nämna att vi har samma färg på vårt nagellack?
 
 
Titta, däääär är min kompis! Äntligen hittade vi Tjoddas och pappa på vår promenad.
De hade gått lite tidigare för att Tjoddas skulle få en chans att sova, nåt hon inte alls verkade bry sig om.
 
 
 
En bamsekram är aldrig fel!
 
 
Jag tror minsann det laddas för en liten puss också?
 
 
Jo men visst!
Se och lär, det är viktigt med bra svikt i knäna när man pussas ordentligt!
 
 
 
 
 
 
 
 
Och med en sista "vårig" bild, önskar jag er en fortsatt trevlig dag.
 
Tills vi ses igen! På en dator, nära dig.....
 
 
 
 
 
 

Valfritt fria och friska

Jaha, så taket trillade in på dagis....det kändes lite oväntat får jag nog påstå. Lokalen som fanns att tillgå hade ingen fungerande ventilation och ligger precis jämte vägen. Det är väldans snällt att vi fick låna en lokal så hastigt och lustigt men mina barn har fått vara hemma av två helt uppenbara skäl. 1. Lukten som fullkomligt skriker "mögel" i den lånade lokalen, det räcker att man öppnar dörren så baxnar man nästan. 2. Ska Tjoddas vara på dagis får de ha en hel personal bara till henne så hon inte säger "toodles" och drar sin kos. (Hon säger väl kanske mer...babaa och vinkar, men ni fattar poängen) Ergo, har de fått stanna hemma med lilla mamsen och faktiskt även lille papsen som nog egentligen mest blev avundsjuk på att vi andra var hemma trots att vi var friska. (Sen blev jag sjuk och är väl än men så går det ibland)
Så för en gångs skull kunde man faktiskt hitta på lite kul grejer istället för att torka kräk, mäta Alvedon eller trösta.
Däremot är det lite svårare att hålla isär dagarna, för det BLIR ganska likt oavsett hur mycket man än hittar på. Vi har varit runt på olika ställen, busat ute, bränt gräs, grillat, byggt lekplats, besökt den fina lekplatsen i Vessigebro, haft hem folk på mat och jag vet då rakt inte allt.... men ändå blir det fel ibland. Som idag, när jag stod och tittade uppmuntrande på frisören med Tjoddas i handen och hon vänligt och tålmodigt påpekade att det var väl trevligt att vi hälsade på idag också, trots att vi ska komma och klippa oss först i morgon.
Det var bara att köra hem igen.
 
Men imorgon vet jag iallafall att det är dags för MPU.
Nu, bilder.
 
Den som troget väntar.....
 
Yesssss, jackpot!
 
Stor morfar, liten Tjoddas...
 
Påskgodisjakt, något försenat, hos mormor och morfar.
Jordnötsringar, några Ahlgrens och en alldeles egen Blixten McQueen var helt perfekt!
 
Det blir jobbigt att välja bild till studenten om ungarna ska bjuda på så många
helsköna tillfällen att fotografera dem.
 
Full fart mot nya äventyr med lilla fröken Tjoddas. Här gäller det minsann att hänga med.
 
Vi misstänker att bilen tror den bor någon annanstans. Typ närmre mitten av jordens kärna.
 
Sand i lådan är en bra förutsättning när man vill göra kakor i spann.
 
 
 
Jag och Loffe gick till stranden när Hab hade avslutning i badet för denna terminen.
 
 
Hämta tidningen blir dubbelt så roligt om man är två och håller varandra i hand.
 
Det nya sättet att använda handväska.
 
Spontan korvgrillning. Lägg gärna märke till min McGayver-lösning....
en "handsfree-korvgrillare." Fast jag får nog jobba på namnet lite innan jag massproducerar.
 
Barnen tog Tjoddas potträning på fullaste allvar, låste in sig mellan stolarna vi satt som barriär för vardagsrummet och delade ut låtsaskakor sinsemellan (och till en förtvivlad hund som inte förstod varför de sa "kaka" och kom med tomma händer.)
Tjoddas var väldigt duktig. Hon tog minsann av sig trosorna innan hon kissade på golvet. Så det så. Sen satte hon sig på pottan och höll upp fötterna ordentligt så jag skulle komma åt att skura rent. Det var väl bra gjort?
 
 
Tydligen är det inte samma plats man ska sitta på när man äter chips som när man äter smörgås, kex eller frukt. Detta är alltså plats nr 4 på listan över konstiga ställen mina barn tvångsmässigt intar sin mat.
 
 
Ut ur en försiktig kram, två väninnor emellan. Lilla fröken I från Eftrafolket åkte hem. Hon och hennes mamma hade varit på våffelbesök hos oss och busat i vår nya "lekpark" om man kan kalla den för nåt så storslaget.
 
 
 
Idag erövrade vi samtliga åkdon på lekplatsen i Vessigebro. En framåtsträvande lekplats där vanliga "enmannagungor" och vanliga sandlådor inte har någon plats längre. Barnen och jag stortrivdes!
 
De är dyra, annars hade jag haft minst 3st hemma. Underbara att ligga och dåsa i.
 
 
Någon har tänkt till, en gungbräda som inte dråsar i backen om den ena passageraren hoppar av.
Barnens favorit för dagen och mina lårmuskler ser nu ut som redwoodträd med några hundra år på nacken.
(Ibland tröttnade någon och då fick ju jag hoppa in som gung-partner)
 
Lycka är en bra gungbräda och en kompis att gunga med.
 
 
Den här var rolig också, jag fick putta mest, barnen ville byta sits ibland men fortsätta att åka.
Sen kom Loffe på att han ville försöka putta.
 
Jag är svår när det gäller sånt som snurrar, lite avtrubbad kanske. Men den här fick jag faktiskt sätta mig ner efter. Barnen vinglade iväg åt varsitt håll och vi skrattade så vi tjöt alla tre när vi låg och kravlade i sanden.
 
 
Sen tog vi fruktstund och sökte lä bakom barnvagnen, det blåste attans idag alltså.
Under tiden vi satt här kom maken tillbaka och det var nog bra för iallafall jag frös en del.
 
 
Innan vi åkte så tvingade barnen pappa att åka lite karusell...eftersom maken nästan blir åksjuk av rondeller så antar jag att det inte var någon höjdare direkt.
 
 
Hit får vi åka fler gånger, när vädret är varmare och med en större fikakorg än två bananer.
Nu får jag allt gå och lägga mig, jag tog nog ut mig idag och halsen känns sämre igen. Dumt!
 
Imorgon blir det iallafall att träffa Tjoddasresursen och vår egna tant Brun som är Tjoddas specialpedagog. (Brun är favoritfärgen så jag tror ingen blir arg om vi döper henne till det här)
 
Och för er som är teckenintresserade: Svenska Downsföreningen har minsann fått ett eget tecken.
 
Håll tummarna för förskolans tak, min hals, nya frisyrer, MPU och annat som kan tänkas behöva att man håller i sina tummar. Bokstaven E på teckenspråk tillexempel...där måste man hålla tummen om inte annars. Eller hur?
 
Trevlig Valborg!

En glad & trött mamma

En glad mamma är en bra mamma. Hoppas jag iallafall, för idag lärde jag nämligen kidsen att säga "mamma är bäst". Fast det vet inte maken om än så imorgon....surprise, liksom...
Ikväll lärde jag dem också en av de fundamentala kunskaperna en vanlig svensk bör få med sig genom livet. Jag lärde dem "dansen" till klassikern "små grodorna" vi skrikskrattade  alla tre och efter att de fått "hjälpa mamma" med att borsta mina tänder (skitsmart sätt för att få dem att gapa när man borstar deras egna tänder, här fungerar det också att be dem säga överdrivet aaaaaaaambulaaaaaaans och liknande.) Så somnade båda tvär bums i sina sängar för natten utan protester alls. Jo,jo, det blir nog en sväng om imorgon med tror jag visst.
Lilla fröken har börjat ljuda minsann, ord som "hej", "tack", "pappa" och "sko" är förekommande. Jag har även förstått på situationen att hon velat säga "mamma" "mormor" och "bok" också. Ikväll satt hon verkligen och övade på att säga "tack" med tillhörande tecken. Hon sa det helt perfekt till slut. Så glad hon blev.
Inte det lättaste ordet heller med tanke på varifrån man hämtar t:et och det hårda ck-ljudet i munnen.
Hejja Tjoddas!!
 
 
Är det någon som undrar hur inskolningstider på dagis ser ut? Look no more,
jag har en bild som säger mer än tusen ord:
13, är det antalet timmar Tjoddas sov mellan måndag och tisdag. Hon somnade på vägen hem och det var
tji löjn att få liv i henne. Pigg som en lärka dagen därpå dock.
 
Idag var farfar här i ett ärende med trucken, hade detta hänt på Facebook och Loffe varit medlem, så hade han förmodligen tryckt på "gilla"-knappen.
 
 
 
När vi tog en sväng runt stan i väntan på att Tjoddas och maken blev färdiga med sitt badande (inomhus bör kanske tilläggas med tanke på bilden) så stannade vi till på vår blåsiga runda och jag förklarade att gubben i vattnet fiskade.
2st A-lagare satt för övrigt på en bänk här bredvid och när Loffe fick komma upp så sa den ene oroligt "akta så han inte trillar i vattnet" Jag kunde inte låta bli, jag log stort och svarade "han måste väl lära sig simma någon gång". Jag trodde farbrorn dog först. De satt som två fågelholkar och stirrade i total vanmakt på mig innan den ene verkade fatta att jag skojade. Jo,jo, det är ju sant, hostade han och skrattade lite... Sen gick jag.
 
 
 

 Jag kanske ska, med tanke på rubriken tillägga att, jag bara är trött för att jag har sprungit som en idiot med hunden i skogen idag...så det är en bra sorts trött. Så har vi jagat älg också, eller ja, Doris jagade älgarna, jag sprang åt andra hållet.
 
 

 
 
 
 
 

Friska och glada

Jodå, nu är det tillbaka till vardagen som gäller och när vi är friska och krya finns det minsann ingen tid att sitta och häcka framför bloggen. Eftersom jag egentligen ska sätta samman material till en informationsträff som förskolan ska hålla om TSS.... så bestämde jag mig för att sura på InPrint en stund och blogga istället. Jag har uppenbarligen fattat vad man ska göra tidigare eftersom jag bevisligen har sparade dokument med tecken jag satt ihop innan. Plä!!!
Hm...jag hade visst gjort det i Ebba såg jag. Nu, några timmar senare...har jag äntligen gjort teckendelen klart tills på måndag. 17 sidor blev det, no more, no less. Min rumpa har tappat all känsel och jag borde sovit för ungefär 2 timmar sedan, men,men. Tur man tycker det är så himla roligt!
 
 
Potatis!!!
Ropade Loffe glatt och krävde potatismos...han var så besviken när jag förklarade att det bara var sten.
 
 
En mystjej som lite senare fick glass inne på kontoret när vi kikade på sten i Varberg.
 
Det går att leka affär med skiffer också, här har jag för mig att Loffe serverade mat till Tjoddas.
 
 
Så jädra coolt att de lackat om den till företagets egna färger. Loffe lastade sten i skopan, en i taget såklart.
 
 
Fina blomster av maken.
 
Varför inte börja en dag som innehåller besök i storstan med ett litet bad?
Dessutom med blöjan på, iallafall till en början.
Tjoddas hade tråkigt när jag fixade lite tvätt innan vi skulle åka. Här var lösningen! Nu är golvet i tvättstugan rent och nyskurat iallafall.
 
Men, den här ser ju rätt schysst ut, finns den i rosa?
Tjoddas beundrar tandemcykeln modell större, när vi provade ut cykel på Hab.
 
Vår nya fina sjukgymnast hjälper maken och Tjoddas att ställa in sadel, trampor och styre.
 
 
När man varit en så duktig tjej är man helt klart förtjänt av lite go'fika på riktigt café.
Här är det mammas muffins som försvinner i rasande takt.
 
Efter en lyckad shoppingrunda kunde Loffe stoltsera bland annat med ny hatt inför sommaren och en
cool tröja med polisbilar på.
 
Bästa familjen J kom på lyckad temakväll, Finsk mat var på tapeten. Jag hade gjort Makkarasoppa och
"The Jay's" hade ansträngt sig med nuttikrämiilen i banaaniipirogi samt glass och finska pinnar. Mycket gott och lyckat tycker jag. (Snälla Eivor...flå mig inte för min hitta-på-finska)
 
En förrymd kviga ställde till med lite spektakel och ägaren fick efter  några tappra försök med spann och kraftfoder, åka och hämta traktorn med släp. Loffe var inte helt olycklig över detta.
 
 
Katten tyckte mest att det var en sjukt stor råtta ute på ängen. Han stod som paralyserad i säkert 2 minuter.
 
 
Obeskrivligt stolt!
 
Vaaaaaaaaar är lillebror?
 
Tittut! Barnen byts åt om att få ligga inne i ugnen....lite vridet men ganska roligt att titta på.
 

Nu är det helt klart dags för sängen. Imorgon är det dags för nya äventyr, en fullspäckad vecka Makkarasoppa som behöver ätas...men nu först....en sovande rumpa som försiktigt ska förflyttas till sängen utan att väckas.
 
 
 
 
 

Bästa bortförklaringen....ever!

Påskkärringarna har flytt fältet och mina ungar var inte med på det tåget i år. Hemskt ledsen!
MEN...jag kan förklara vad som hände....jag har en skiiiiiiiiiiitbra ursäkt....eller flera stycken egentligen, de kommer här:
 
Glad kille.
 
Upptagen.
 
Vill inte...
 
Hjälp?
 
Dukar bordet...
 
Fin i brutalfult förkläde.
 
Mer att ställa fram?
 
 
Här ska pappa sitta.
 
Och här ska pappa sitta också....
 
Kraaam tant Keka!
 
Myspyspyjamas.
 
Myspyspyjamas girlstyle!
 
Bus med tanta Keka.
 
Full koncentration.
 
Full av jävelskap.
 
Lite morgontrött kille..
 
Charmtroll...
 
Mamma är rolig hon.
 
Mitt i en tanke.
 
Nönona dä ute. (Hönorna där ute)
 
På korvgrillning hos Eftrafolket.
 
Mööölk?
 
Så spännande leksaker alla andra har...vad ska JAG välja då?
 
Studsmatta är roligt att övningshoppa på.
 
Vad ska jag välja nu då?
 
Och jakten på nya äventyr fortsätter....
 
 
Förstår ni nu varför jag inte hann måla påskkärringar?!
 
 
 

Förstår du mig?

Hej,
 
Jag kallas för Tjoddas och jag fyllde 3 år dagen före julafton.
Min mamma säger att jag börjar bli en stor tjej som vet vad jag vill.
 
Jag har Downs Syndrom, det innebär att jag har en kromosom mer än vad du har och att den har hamnat på ett ställe som bland annat gör att jag har lite svårare för att använda alla mina muskler likadant som du gör.
 
Tillexempel kan jag tycka att det är lite pillrigt att hålla rätt i pennan när jag målar, eller när jag hjälper mamma att baka så spiller jag ganska lätt när vi ska hälla upp saker med mått och sånt där. Men min mamma tycker att mina teckningar är fina ändå och det gör inget att jag spiller, det är så roligt att få gå och hämta papper att torka med så ibland spiller jag lite extra bara därför.
 
När man är 3 år och inte har Downs Syndrom så kan man, oftast, göra nästan precis allt det jag kan, fast en del saker kanske man kan göra lite bättre.
Min mamma säger att det är för de där musklernas skull.
Så ibland måste jag träna mina muskler lite extra så att de kan bli starka, då kan jag också göra de där sakerna lite bättre.
 
Som att prata med munnen tillexempel.
Min lillebror är väldigt bra på att prata med munnen, det gör han hela tiden så han har nog jättestarka muskler i sin mun. Det tror mamma också. Tänk om man har muskler i öronen också som blir starka av att lyssna. Då har nog jag jättestarka muskler i mina öron för både mamma och lillebror pratar massvis. Alltid....
 
Jag pratar med mina händer säger mamma, hon förstår vad jag säger när jag pratar med mina händer.
Det är bra tycker jag, speciellt när jag vill säga viktiga saker som "glass är gott" eller "pappa måste följa med till toaletten".
Ibland blir jag ledsen när andra inte förstår vad jag vill. Jag tycker det är konstigt egentligen, jag förstår ju allt alla andra säger till mig när de pratar med munnen fastän jag inte kan det.
Varför förstår inte alla vad jag säger med händerna också då?
Min mamma säger att det vore som om alla andra skulle åka till ett främmande land och inte kunna tala om att de är hungriga, ledsna, vilse eller att de behöver gå på toaletten.
Det är bra att kunna tala om ifall man vill ha en kram eller om man behöver gå och kissa tycker jag.
 
Förutom min mamma så kan jag nästan bara prata med min fröken på dagis, lillebror och med pappa också. Fast oftast går jag till mamma och säger vad jag vill, så får hon tala om för pappa att jag vill ha hjälp med någonting.
Jag har en helt egen logoped-tant som talar om för mamma och pappa, hur de ska lära sig att hjälpa mig, att prata med andra när jag blir lite större också.
Hon har sagt till mamma och pappa att jag kanske kommer behöver prata med mina händer alltid, tillochmed när jag blir stor.

Men det blir ju kanske lite dumt om mamma måste följa med mig överallt....
 
Tänk om alla kunde lära sig att prata med händerna. Det hade jag tyckt om.
 
Ibland kan jag bli ledsen när någon pratar med mig med munnen och jag inte får tänka färdigt innan jag får en ny fråga jag måste tänka på. Då blir det så mycket på en gång, så då svarar jag inte alls eller så låtsas jag att jag inte hörde. Ibland tror folk att jag är dum när jag gör så. Men eftersom morfar alltid säger att det är bättre att vara tyst och låta andra tro att man är dum, än att öppna munnen och undanröja alla tvivel.... så är ju jag jättesmart egentligen. 
 
Jag har också massor av saker jag tycker är spännande och roliga som jag gärna vill berätta, jag sitter gärna och berättar hemligheter för mina dockor, eller sjunger en stump, när det bara är mamma och jag på mitt rum.
 
Jag önskar jag hade fler att prata med som hade förstått när jag vill ha en kram, är sugen på pannkakor eller behöver gå på toaletten.
 
 
Förstår du mig?
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nähä...

Jag försökte!
 
 
 
Ja...vad säger man, jodå, det blev både röda kinder och fräknar framför spegeln, i morse, innan dagis. Det ålades och betraktades och skulle läggas på mer också för den delen. Men förkläde och annat sånt där trams, det gick minsann INTE. Ok, tänkte jag och la om planen. Jag får väl ta ett snabbt kort när vi kommer fram till dagis då. Jag tror f*n inte jag hann knäppa upp jackan på ungen innan jag höll en tom ärm och vederbörande var långt inne i lekrummet. Såklart fanns varken frisyrer eller smink kvar efter en helskön dag på dagis med lek och mat i fulla lass. Konstigt vore väl annars.
Jag har inte gett upp än, det SKA på bild men jag måste ändra lite taktik. Barn gör det du gör inte det du säger = JAG måste alltså föregå med gott exempel i det hela, det är allt. Sen får man bara be en bön för att barnens far inte får tag i en kamera och förevigar eländet. Jag bjuder ju så sällan på mig själv så det vore väl synd att börja med det nu, eller hur?
 
Vi är nu vid den muntra årstiden som är lite mittemellan allt. Fast i Halland har vi egentligen bara två årstider... det är sommaren...och sen är det den "bruna" årstiden.
Nu har det faktiskt legat snö väldigt länge, annars brukar det vara en grön sommar, sen kommer hösten, den är brun (mycket åkrar och sånt i Halland) därefter kommer vintern, den är brun och sen kommer våren, som även den är brun tills löven kommer och allt blir grönt igen vilket påvisar att sommaren äntligen behagade dyka upp i år också. Så 4 månader grönt och resten brunt alltså. Peppigt värre!
Har man drag åt det depressiva hållet får jag nog avråda en från att flytta ut på landet med stora öppna åkrar som är i bruk. Det är inte färgterapi direkt.
 
Iallafall, för att hitta tråden igen...det är fortfarande för kallt för regnkläder men eftersom isen och snön töar snabbt i solen, bildas en lervälling på gränsen till kvicksand, som heter duga. Allt man vill när man ska hämta barnen, är att bara få ställa dem i en sopsäck och knyta någonstans i armhåletrakten.
Men, man ska tänka positivt för att livet ska bli lättare, så jag brukar ställa mig jämte den ofrivilliga spa-avdelningen av sandlådan på dagis, (där alltid alla barnen hamnar av någon anledning)... och glädjas över att jag iallafall inte är häst/ponnyägare denna tiden på året. Ni som har häst/ hanterat hästar vet precis vad jag pratar om. Eller hur? Helt plötsligt blir man glad igen och får man tillfälle att inombords skadeglatt, hånle lite åt någon man träffar som faktiskt HAR häst, så är dagen räddad.
 
Loffe har tagit till sig filmkartan, det känns väldigt roligt. Tjoddas, inte så mycket. Hon blir mest irriterad när jag försöker sticka ett papper under näsan på henne. På ett sätt förstår jag henne för det är ju klart att det går fortare för henne att teckna det hon vill...men trägen vinner. Ser hon bara att Loffe gör det så kanske hon testar också, vi får se. Eller så kanske hon gör det med någon annan karta i någon annan situation om vi bara fortsätter att erbjuda henne.
 
 
 
Enda sättet att få fläta frökens hår var att först fixa dockans frisyr.... såklart.
 
 
 
Medan syrran badade, passade jag och Loffe på att ta upp gammal en bekantskap som försvunnit på vägen.
Full rulle som vanligt.
 
 
En kort sekunds paus innan nästa rusch.
 
 
Lunch intogs på Tjoddasmammans favvoställe, det var sug efter fisk.
Såklart busades det en hel del också.
 
En nybadad, mätt och nöjd men trött liten sötnos.
 
Det ÄR så sött när de spontant ska hålla hand med varandra när vi är ute.
 
 
Eftersom hela området är inhägnat kunde vi stå jämte motorvägen och titta på lastbilar och annat spännande.
Stor lycka när polisen stannade med blåljus och vinkade in en lastbil.
"amblan" (ambulans) tyckte Loffe trots mina försök att övertyga honom att polisbilar kan se ut på det här sättet också.
 
Eller, så glädjer man sig åt att man INTE har en burrig shettlandsponny utöver leran, som tänker byta ut en kopiös mängd päls för att sitta på nåt som inte är mer än två skitar hög, (tillräckligt mycket för att lätt räcka till stickade tröjor åt alla svältande barn i Afrika...typ) inom loppet av två veckor....
 
"En nästetoo mafppelbin". Alltså, en jättestor apelsin...
 
Med en skål popcorn och Pippi på TV, firade vi in vårt påsklov.
 
 
Vi önskar alla en Glad Påsk, håll tummarna för att det kanske blir vår snart och för att jag ska lyckas i mina idoga försök med att hitta en påskkärring eller två här i krokarna.
 
 
 
Hummel, hummel!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Blåkulletorsdag...

Vill bara ge en "heads up" på att smink är inköpt till årets Blåkullafärd. Tyckte lilla damen var tillräckligt gammal i år...Loffe..ja, han får väl hänga på som vanligt, stackars liten...
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0