Några dagar före jul

Så var det bara några få dagar kvar till julafton & framförallt fyller ju Tjoddas hela whopping 6 år dagen före tomten kommer. 6 år... Hur ända in i helskotta gick 6 år så fort? Det är liksom högstadietiden + gymnasietiden sammanlagt och som jag vill minnas det så kändes de 6 åren sjukt mycket längre.

Helt galet! 

Lilla Tjoddas hade växtvärk & ville hellre sova på mamma i soffan än i sin säng.


Obligatoriskt pepparkaksbak. (Läses: ät-så-mycket-deg-du-orkar-tillfället)





Lilla linslusen...




Leka med diskmedel är skoj tycker Loffe, skumt..tyckte katten.


Stora debuten framför publik till häst.





Målle gör sig hemmastad. Allt ska kollas in.

Obligatoriskt Luciafirande på dagis. Min son ska förmodligen bli ordningsvakt när han blir stor, enligt honom själv så har han "rätt bra koll" och visade samtliga var man kunde sitta eller stå och var toaletterna fanns vid eventuella nödsituationer. Favoritdelen var när något av barnen sjöng: "blinka lilla stjärna där, som jag undrar var jag är."


Tack o bock hockeyplock.


En kort uppdatering efter stormen

Oj som det har blåst & regnat! Vid ett tillfälle hade jag vallgrav utanför huset.


Lilltjejen har tappat sin första tand!!

Nu är taket läktat & klart för nästa fas.





Jag fick lite tid över när Helga bråkade utanför fönsterna som värst.



Idag blev det lite egentid för Tjoddas som skulle shoppa egen ridhjälm med mamma & pappa. Tyvärr var alla hjälmarna i rätt storlek såklart slut..
Inga sura miner, hon fick ju både hamburgare och spela Pippi på pappas telefon i kön på väg ut. 

Möt Målle, han blir det nya tillskottet & får flytta in på onsdag. Blir spännande.

Vi får väl se hur han & Doris kommer överens...


En låg dag

Ibland har man de där dagarna, jag får dem oftast i samband med att schemat varit ovanligt fullt, träningen på tok för lite, maten käpprätt åt fanders eller när räkningarna börjar strömma in. Man får en låg dag, så låg att de där förbjudna tankarna på barnens framtid, krig i världen, personlig ekonomi och den egna överlevnaden kommer krypande. Ingen choklad i världen hjälper då och typiskt nog bor jag, den mest mörkrädda personen på denna jord, i skogen... Inga gatlampor där inte. Så att springa en skön runda efter klockan 11 på förmiddagen är fett uteslutet. Men det brukar bara vara som mest en dag, att få fulgråta 10 minuter brukar motsvara ungefär 5km i löpspåret för att bli en komplett människa igen.

Barnen frodas och mår bra, den största händelsen denna veckan måste nog vara maskeradfesten Loffe hade på förskolan idag. Efter långt övervägande bestämde han, (för flera veckor sedan) att han ville vara en tiger, utan svans, för annars skulle de andra barnen skratta åt honom. Sagt och gjort, en tiger utan svans var beställd. Vi provsminkade med helt värdelöst teatersmink som ville fastna överallt utom på mjukt barnskinn. När Tjoddas fick se det första (väldigt misslyckade) försöket, kom hon stormandes in i köket och hävdade bestämt med stora, yviga rörelser att det här; det här gick hon  minsann inte med på! Hon ville vara en katt, punkt. Sagt och gjort, hon kravlade sig upp på pallen och utstod några minuters tappert kämpande (från hennes vid det laget ganska uppgivna, svettiga mamma som skulle STÄMMA det h*lvetes företaget som försökt sig på att göra teatersmink i KRITFORM!!) Lyckades vi få till något som liknade en vit katt med svarta morrhår. Kidsen var så nöjda trots allt, så det var lite värt besväret ändå. Vi drog på tigerjakt i skogen med barnens nya bubbelsvärd från mormor och morfar.
Så igår, tog jag mig ner till Panduro i byn och införskaffade lite bättre material. Självklart var jag bara tvungen att testa sminket på mig själv först....jag menar...jag är ju en ansvarsfull vuxen, man måste ju kontrollera att sakerna fungerar som de....ja..alltså...he,he...det var ju inte för SKOJS skull jag stod där halv tio på kvällen med tigersmink och morrade lite fånigt åt mig själv i spegeln...
Hur som helst..
En sjukt nöjd liten kille trillade iväg till förskolan idag och Tjoddas, som även idag krävde en sminkning när lillebror fick en, fick nöja sig med en liten fjäril. (Hann tyvärr inte ta bild på henne, då hon försvann så snabbt ut i bilen.)
 
Så lite bilder då..
Vi testar bevattningsmöjligheterna på Boderås. Det kom ungefär lika mycket vatten ur båda...
 
 
Så går vi ut på tigerjakt...
 
 
Det är inte lätt att få en 4 åring att sitta helt still, men med tanke på hur längesedan det är jag höll på med teatersminkningar på barn och hastigheten vi hade i morse när vi gjorde detta, är jag nöjd. Tigerdräkten är ett bidrag från farmor som jag dekorerat med en vanlig tuschpenna. Så ignorera att det står "Brorson" på hela kragen...
 
Det var allt för idag. Imorgon är det ridning för Tjoddas igen. Tjoddaspappan hänger på imorgon, så jag hoppas kunna knäppa lite bra bilder med systemkameran för en gångs skull. Svårt annars när man går jämte en stor hästrumpa och ska hålla koll så ingen ramlar av från den.
 
 
 

Omstart med bildbombning

Då kör vi igång bloggen igen fast med lösenord på. Jag ska se om jag även kan låna in lite bilder från Tjoddas skola. De är så duktiga på att blogga om barnen på fritids när de hittar på lite olika aktiviteter. Annars hoppas jag kunna använda min telefon och lägga upp inlägg med massor av goa bilder på både barn och övriga livet från den.
 
Födelsedagskalas i Hbg

 
Midsommarfirande bland otaliga knott med 2st fina från min utökade familj.
 
 
En sommardag i Småland med mormor och morfar.
 
 
Klädsim och flytvästsövning på simskolan i somras.
 
 
Lite soffhäng.
 
 
Familjepicknick på Vallarna i Falkenberg.
 
 
Coolaste bruden ever!
 
 
Mandys utanför Älvsered i sann Amerikans 50-tals anda!
 
 
 
Lite mer nytagna bilder på en otroligt stolt, nöjd och väldigt duktig liten hästtjej. Jag blir så imponerad av hur hon snappar upp saker mellan varje gång och kommer ihåg att "ta med" det till nästa gång. Ridturen är ca 25-30min lång och ganska intensiv när vi är i skogen. Man ska luta sig fram när det går uppför/finns hinder, bakåt när det går nerför, hålla ut armen åt det håll man svänger, klappa hästen på halsen eller på rumpan. Sjunga och släppa händerna så man tar på huvud, axlar, mage, lår och sen skaka på rumpan. Du ska dessutom starta och stanna hästen själv. Arbetsterapeuten hade satt upp ALLDELES för låga mål för Tjoddas första gången. Då pyste det minsann av stolthet i mitt mammahjärta. Tjoddas korrigerar sig dessutom själv om hon glider för långt åt endera sidan med rumpestussen. Hon ska lätt få lite ridutrustning av sina föräldrar i år till jul.
 
 Min andra underbara unge fick en egenkväll med korvgrillning framför öppnaspisen. Kvällen avrundades med att lägga ett golvpussel från Lego på 25 gigantiska, vändbara bitar. Stolt kille när vi var klara.
 
Vi passade på att åka tåg för första gången i somras, tack till pappa J som räddade oss ur en knepig situation där jag inte skrivit ut biljetten i förväg då det inte var SJ vi åkte med.
 
 
Innertaket vitrappat runt murstocken i jakt på att hitta var tusan det läcker in!!
 
 
Barnen busar på Boderås.
 
 
 
 
He,he, ja...vad säger man...?!
 
En underbar liten tjej allt som oftast.
 
 
Köra traktor med pappa (eller mamma) slår helt klart att sitta med på åkgräsklipparen.
 
 
Dagsutflykt med mamma till Yngeredsforsen och Vessiges lekplats från i sensomras.
 
 
Nu har jag nog tömt mitt befintliga bildlager som jag hade för denna gång. Det kommer förhoppningsvis snart fler...
 
 
 
 
 
 
 

Jag slåss mot mig själv

Jag vet att det är aplängesedan det kom några nya inlägg här. Jag slåss mot mig själv för det känns inte rätt att lägga ut fler bilder på barnen nu när de blivit större och går att känna igen om man stöter på dem ute i den "riktiga världen". Min stora önskan när jag startade bloggen för ungefär 5,5 år sedan var att den skulle hjälpa andra föräldrar som precis fått barn med Downs och som var lika rådvilla som vi själva när vi började vår resa. Det är en tuff resa, jag tänker inte hymla med det. Känslotopparna är högre oavsett om det är bra eller dåliga toppar. Men jag håller fullständigt med det något utnötta uttrycket "man får inte mer än man klarar av". För man måste, och man vill.
Jämför aldrig
Försök aldrig göra ALLT man "ska"
Se mellan fingrarna med det dåliga
Gläds dubbelt så mycket åt allt som faktiskt blir bra
Särbehandla så lite som möjligt
Låt det ta tid
Se barnet, inte diagnosen
Gråt inte över alla andra prettiga mammor som bloggar om allt de hinner med, du vet inte hur deras liv egentligen ser ut på andra sidan skärmen. Den fantastiska bilden på Instagram/bloggen kanske just bara är det, en bild...
Ingen som får ett barn med Downs (eller andra funktionsnedsättningar) lever ett 100% problemfyllt lyckligt liv. För det gör ingen med "normalstörda barn" heller.

Och även om inte bloggen är aktiv, så finns jag här om någon vill prata av sig, ha tips eller vad som helst. 5,5års erfarenhet...and still counting...
släng ett mejl på pia[at]hagnefrojd.se




Höstfin

Ny kappa, mammas mössa & en härlig höstbukett i finvädret. Alla årstider har sina tjusningar! 




Höst

Hösten är här och det är sådär kallt och krispigt på morgonen för att sedan (ibland) bli en sådär riktigt, riktigt knallblå himmel, som nästan gör att man tappar andan när man kommer ut. Här kommer lite bilder på vad vi haft för oss den senaste tiden....
 
Sommarbus på Vallarna i Falkenberg
 
Några sköna höstselfies ...
 
Lite av sensommarens skörd från trädgård och hönshus.
 
Knäppkatten åker vagn med Tjoddas
 
Chili har hybris....
 
Dyrskun 2014 i Telemark Norge.  Var på mässa med jobbet.
 
 
Stavkyrkan i Heddal, en liten men känd stavkyrka.
 
Det finns ett klippblock i Flatdal som flyttar sig med några cm varje år. En vacker dag kommer det plumsa ner i älven nedanför och skapa en jättevåg i dalgången.
 
Höstfägring från fjället "hemma" i Gudbrandsdalen.
 
 
En liten flicka i en stor värld..... <3
 
 
 
 
 
 
 

Sams

Så skönt det är när våra djur kommer överens!




Fascinerande

Det är så otroligt fascinerande att gå in på google, ställa sig i bildsökningsläge & därefter skriva in Tjoddas mamma....det största & finaste beviset att denna bloggen gjort precis det den kom till för blir så tydligt.
Sida upp & sida ner med bilder på vilda barn & deras föräldrar, vi själva är nu mera med endast på ett fåtal. Varför? 
För att nya starka föräldrar, sammankopplade med alla oss som redan finns där ute, har tillkommit. Vi är många som aldrig träffats & som förnodligen aldrig kommer göra så heller.
 Men jag har bevis på att de finns & att Tjoddasbloggen fortfarande förs framåt genom att länkas i nya mammors och pappors bloggar.
Hur coolt är inte det?








Juni

Helt plötsligt är det Juni månad och nu måste det räknas som sommar. 
Fröer är satta, kycklingar kläckta och ogräset frodas i rabatten.

I skrivande stund sitter jag ihopkurad under en filt i soffan & lyssnar på åskan som dundrar utanför fönstret. Det är 10 dagar sen min operation och jag läker sakta men säkert. Jag har tagit bort halsmandlarna och återhämtningen går löjligt långsamt. Jag och tålamod liksom...

Tjoddas primetime är nu när hon kan starta sin dag i badkaret och sen gå rätt ut efter frukost för att butt naked hoppa i den lilla uppblåsbara poolen som väntar. Loffe mest bara tjatar och slår sig istället.

Underbara årstid, fritt från tunga skor och tjocka kläder. Välkommen!

De nyaste kycklingarna har precis kläckts.


En glad tjej!



Min bästa partner in crime och jag tar en välförtjänt paus i gräset. 



Sommaren är nära

Så är sommaren här tillslut, nästan iallafall... Nåja, FLUGORNA är här..och brännässlorna...och regnet. 
Det måste väl betyda att sommaren äntligen har anlänt?!
Det är längesedan sista inlägget nu. Här har varit nonstop i nästan ett år nu. I skrivande stund tar jag en högst förbjuden paus från sista uppgiften innan min kurs i handikappsvetenskap är över. En fantastisk erfarenhet rikare. Tänk att man står ut med så mycket stress som uppsatser på högskolenivå alstrar! Who knew liksom? Önskan att bara få ge upp, lägga sig i fosterställning under köksbordet & aldrig ALDRIG titta i böckerna fler gånger har varit stor många gånger. 

Sen ger man sig själv en rejäl spark i...tja, där man når antar jag, varierar säkert från person till person...eller så kan man ju sparka på nån annan, men det är ju lite dumt. Om det inte är ett syskon som förmodligen förtjänat det ändå....
Nu tappade jag visst tråden igen.
Så många trådar jag tappar borde i teorin göra att jag vore tvungen att leva livet helt naken...tur för alla att det inte är så på riktigt. Tur för mig också, frostskador..
Var var jag? 
Äh, jag ger upp...
Bilder...ni vill bara ha bilder ändå.
Någon fyllde precis 3!

Bakat på förskolan & tagit med hem!


Nu tar jag inte ett steg till!!


Laxbutiken i Heberg


Selfie av oss 3 som lunchade efter hörselkontroll. 


Kaffepaus


Sommarstädning


Sen drog jag på arbetsresa inför kommande broschyr. 





Många fina bilder blev det under resan.



Såklart blev det även lite tid för avkoppling tillsammans med goda vänner. Här är Knut Olav tillsammans med 2 av baggarna. Knut har dykt upp i bloggen förr då han bedriver Norges version av Grön Omsorg på sin gård.




17 Maj firades med pompa & ståt. I år var det dessutom 200års jubiléum! 

Takk till dere som passade på meg når eg gikk vill, å som hjelpte meg med fotografering av storfe og sau. 
Eg håper vi treffes snart igen!

Det där var svorska...lite antingen eller och snart det enda språket jag kan uttrycka mig på.










Vad i....

Såg det här idag:
http://www.savingdowns.com/genetic-expert-discovers-key-to-awesomeness/

Någon som har några tankar på det?

Kackel på hjärnan.....

Jag lovade ju att skriva inom kort....det Sixten-Kalle-Erik-Tore sig totalt.....sorry.
Eftersom jag fortfarande står inför det lite moraliska och etiska dilemmat huruvida det känns ok att fortsätta masslägga ut bilder på barnen nu när det börjar bli större, så tänkte jag idag istället visa upp några andra av mina bebisar. Jag lider även lite av identitetsproblem nu när jag vet mer än vad jag gjort tidigare när jag bloggat, jag pratar såklart om det här vi läser i skolan. Det är på gott och ont kan jag säg och en del saker blir med ens VÄLDIGT uppenbara. Jag skulle kunna ta böckerna och trycka upp dem under näsan på många människor där ute som har med Tjoddas att göra. Jag vet bara inte än hur jag ska göra det på ett snyggt och pedagogiskt sätt som inte anklagar någon. Ergo, får jag lugna mig lite till och klura på det.
 
Här kommer en bildkavalkad om än av det ovanliga slaget på några av mina finaste älsklingar! Hoppas det blir lite plåster på såren så länge....
 
 
Några av mina fina Skånska Blomme, högst upp har ni Knut-Arne med hönan Tut, på bild 2 ser ni Freja kika fram. På sista bilden är en namnlös kyckling av samma sort men från en annan av mina flockar.
Blomme, eller blommiga är ett skånskt uttryck och det är för att hönorna är fläckiga/brokiga de fått namnet. Gammal svensk, lite tyngre ras.
 
 
 
Mina två sista Öländska dvärghönor, mor och dotter. Mamma Hjördis är den vitbrokiga och hon hade 3 barn med sig när hon flyttade hit. Den enda som fortfarande undkommit höken är lilla Meta. Liten, urstark svensk ras som pratar väldigt mycket (tycker jag) och det låter som om de anklagar en HELA tiden. Värper väldigt små ägg och trots att jag fick dem förra sommaren har jag bara sett 2 ägg hittills.
 
 
 
Mina 2st Hedemora. Fick några ägg på köpet när jag hämtade en tupp av rasen Faverolle. Från början var de 3 men höken tog tyvärr en. Så nu är det bara en liten tjusig röd tupp och en riktig kalaspingla till höna kvar. Också detta är en gammal svensk ras. Något mindre byggda, mycket trevliga och nyfikna.
 
 
 
Isidor med en av sina damer. Detta är en grönvärpande ras som heter Isbar. Isbar är en blandras, speciellt framtagen för att värpa gröna ägg så hönorna kan se ut lite hur som helst. Lite mer nervösa av sig än många av mina andra sorter. Medelstor ras, Mina värper flitigt, nästan ett ägg om dagen/höna. Det tycker jag är riktigt bra med tanke på att det inte är några "värphöns" som de i industrierna.
 
 
 
Nu kommer min största kärlek i hönsgården, (bokstavligt!!).......
Åhhhh, min älskade gentleman Ajax, en riktig tunggungskille på dryga 3,5kg och han är inte riktigt färdig än. Han och hans första fru Nicole (som INTE är med på några av dessa bilder, hon hade grisat ner sig ute i leran), flyttade precis ifrån Isidor & the gang, så jag väntar fortfarande lite till innan jag ruvar några ägg. En befruktning sitter i ca 1-3 veckor så vill jag ha 100% Faverolle får jag vänta några dagar till. Men snart så. Blir det egna små skäggiga Faverollekycklingar med fem tår. Många tycker de liknar ugglor och jag är böjd att hålla med. Fjädrarna är fantastiskt mjuka
 
 
Så där ja, det var mina små bebisar det.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Två tredjedelar....

Två tredjedelar av kursen i handikappsvetenskap färdig. Även om det är hemtentor och uppsatsskrivningar, så lovar jag er att man mår precis lika illa och är exakt lika svettig om händerna när man lämnar in, som man var i skolan. Märkligt att man ens vill utsätta sig för det en gång till men jag tror det kan vara nyttigt.
Man inser själv hur mycket man har lärt sig när man blir tvingad att skriva uppsats. Det är väldigt fascinerande.

Snön har äntligen kommit och barnen dyker upp från dagis med äppelkinder som lyser av utevistelse. Tjoddasmamma smörjer och smörjer och hoppas att läppar och kinder ska hålla.
Efter jul, känns det som att Tjoddas gjort ytterligare ett språng på utvecklingstrappan. (Nu kliar det i mig att förtydliga skillnaden mellan gradvis och språngvis utveckling enligt Hwang (2010) bara för att jag precis har lärt mig...) Det går att föra en ganska sammanhängande konversation och det märks att när hon väl pratar med mig (med tecken) så har hon uppfattat de små skillnaderna i meningarna/orden, oftare än vad hon någonsin gjort innan. Visst....det blir fortfarande tokigt ibland och man ser att hon bara bearbetat hälften av informationen...men ändå.
Här händer så mycket runtomkring också så jag ska ta mig tid att skriva ett längre inlägg och försöka få in lite bilder med.
Glad fortsättning på 2014 till er alla där ute.

Tomtetrubbel

Idag fyllde Tjoddas 4 år....MIN Tjoddas, FYRA, 4!!! FYYYYYYRAAA år. Det är helt galet!
Vi har haft kalas för båda sidor av släkten och nu är det bara julafton kvar. Det blir alltid lite av en flaskhals såhär runt jul och det jag tycker är lite tråkigt, det är att det där speciella med att få presenter vs julklappar, så gott som försvinner. Det enda vi gör en vecka runt jul, är att äta glass och öppna paket...inte konstigt man tappar dagarna eller det speciella i glass och paket då kanske?
 
Vad har hänt annars då, det är ju veckor, tillochmed månader sedan sist?
 
Jag har börjat plugga på högskola och även försökt vara lite nyskapande på jobbet, två ganska krävande uppgifter med tanke på att det ena är jag inte van vid och det andra är svårt på ett såpass inarbetat ställe. Man kan bara göra sitt bästa, ibland vill man bara lipa, stampa i marken och gå hem. Sen biter man ihop och så rätt som det är lossnar det. Allt är värt det, så snart det lossnat.
 
Saker jag lärt mig under tiden jag läst handikappsvetenskap:
-Alla kan få en diagnos
-Jag har en som enligt DSM-IV har kod 292.89....det innebär att man har en koffeinrelaterad störning.... De som känner mig sitter förmodligen och nickar instämmande med ett stort leende nu. Den lider jag iochförsig  inte så mycket av, däremot när min 292.89 går till överdrift och även ger mig kod 292.11 och 292.12 som är lite jobbiga att handskas med bland folk (vanföreställningar & hallucinationer) DÅ...kan det bli lite ångestladdat...inte för mig, jag lider fortfarande inte av det....men jag vet flera som förmodligen helst bara gått därifrån.
 
Det mest användbara vi lärt oss hittills är att ställa frågan "vem äger problemet?"
 
 
Nog om detta och skämt åt sido.
 
Barnen ja, familjen....den där högljudda röriga flocken jag bor ihop med...jag får nog påstå att vi haft en ovanligt frisk höst utan de normala veckolånga perioderna med sjukdommar och förkylningar som bara byter plats. Det är vi tacksamma för. Lille Loffe pratar på som aldrig förr och jag har laddat med silvertejp som sista utväg, men så säger han saker som "min mamma....min söta mamma". och då GÅR det helt enkelt inte att fullfölja planen. Jag börjar bli blödig.
Inte bra.
Tjoddas växer och frodas på alla håll och kanter, fyller 4 gör hon ju idag, stora kickan. Vi förundras över att hon fortfarande är längre än lillebror, vi trodde han skulle växa om henne utan ansträgning men icke sa nicke.
Där fick vi för våra fördommar. Hör, gör hon också skrämmande bra men språket har lagt i en handbroms igen och alla ord utom "pappa" är som bortblåsta. Ber vi henne säga någonting så blir hon skitlack, lägger armarna i kors och säger argt "Nä-e". (Förutom igår när hon glömde bort sig och faktiskt sa "mamma" när hon ville mig nåt)
Det är hemskt att man som mamma faktiskt förvånas över hur mycket direktiv och uppmaningar barn fattar. Det gäller båda mina barn. Här gör jag lite skillnad på konkreta uppmaningar som kanske barnet hört många gånger....tillexempel, "var är näsan" eller när du frågar någonting krånligare och längre med mer abstrakt innehåll.
Jag frågade Tjoddas för någon dag sedan: Kan du sätta ner händerna i golvet? Jajemän. Utan att tveka...men trots det så är det som om hon slår dövörat till när det är enklare saker vi frågar efter. Jag tror bara hon skiter i oss. Varför göra en massa tråkiga grejer när man kan busa istället?! Det viktiga är att tänka att man måste prata, ungefär som man använder TAKK. Alltså, så få ord som möjligt och helst bara de viktiga...utan att det blir konstlat och utan samanhang som: "kaffe, ha, nu"...ja, där var min koffeinrelaterade störning igen ja....
 
Vi har köpt hem vårt första spel som vi kan spela med barnen. Det heter "Fånga ballongerna" och är ett väldigt enkelt färgspel. Du har en lottoplatta med 6 ballonger på, en tärning med 6 färger och en hög "ballonger" som du ska plocka allteftersom du slår tärningen och förutsatt att du inte redan fått samma färg 2 gånger. Barnen älskar det och det är grymt bra träning för turtagning. Vem som har svårast för spelet? Förutom jag själv så är det nog Loffemannen.
 
Bilder, eller vad säger ni?
En liten adventstur till Öströö för att fylla på med fårlukt och ullgarn såhär inför julen...
Jag fick en kompis jag.
 
 
Typ, bara världens sötaste lilla starwarstärna eller?
Vi helgarderade henne och körde kombinationen:
tomte/tärna/Lucia...bara för att vara helt säkra.
 
 
 
Kalas nr 1 med Tjoddasmammans sida av släkten....tomtebloss i glassen var nyttigt
och ingen lider idag av magnesiumbrist i min familj....
 
 
 
Första kortet på 4-åringen strax innan frukost....suddigt kan hända men
buset i ögonen går minsann inte att ta fel på.
 
 Vi la lite pussel innan gästerna till kalas nr 2 kom.
 
 
 
 Loffe hjälpte pappa att vattna granen....på sitt sätt. Jag älskar innovativa kids...
 
 
 
 
 
Första presenten, ett par älvavingar.....
 
 
Måste kolla i spegeln.....
 
 
 
 
 
Det blev mycket tjejiga grejer idag och jag kan inte hjälpa att jag lite hoppas på att Tjoddas
ska ta det till sig. Loffe har ju annars visat ganska klart stort intresse för allt som har med kläder och
styling att göra men...det är ändå inte riktigt samma sak.
 
 
 
 
Jag var klart nöjd iallafall...
 
För jag fick minsann hålla bebis!
Välkommen till minstakusinen.
 
 
 
Bor du runtomkring Falkenberg, leta upp oss på Facebook vettja.
"Barn&Ungdom med DS i Fbg" heter gruppen.
 
En riktigt God Jul till er alla därute och ett Gott Nytt År!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nejdå...

Vi lever fortfarande.
Tjoddas kommer nu in på morgonen och deklarerar med hög röst: "pappa, kaka, sko"....det betyder ungefäääär.....stig upp era lata potatisknölar och tillred mig en flaska välling. Typ...
Det börjar alltså komma ord, fantastiskt känsla det där.

Grön omsorg

Jag hade den fantastiska möjligheten, att få besöka en gård i Norge som driver "in på tunet". Det är Norges motsvarighet till Sveriges "Grön omsorg" som finns runt om i landet. Jag fick sitta ner med paret som drev gården, ställa precis alla frågor jag orkade och de lät mig bläddra igenom pärmar med mallar och material. Nåt av det häftigaste på hela resan var dock när jag och mitt sällskap skulle åka igen. En bil svängde upp på gården och ut hoppar en man i 35års åldern...med Down syndrom. Körkort, bil och hela fadderullan! Förekommer det ens i Sverige? Knut, som gårdsägaren hette, talade även om hur det i Norge alltid varit tradition att de med funktionsnedsättningar och andra svårigheter, blir sända att bo och arbeta på gårdar på landet, för att få "vara som de är" och känna sig användbara. Så har man tydligen alltid gjort. Det känns som vi ligger lite efter i Sverige när man sätter det i perspektiv till hur vi behandlat våra individer med behov av stöd genom tiderna. Jag skäms faktiskt som svensk. Tur jag ska försöka göra min del för att reparera den skadan....
2 av komponenterna jag använder i min jakt på att skapa en gård där alla får vara som de är och känna att de behövs.
 
Trevlig helg på er!


Höstligt...

Nu måste jag ju testa den nya applikationen för blogg.se....
Såklart...
Vi grillar korv på pinne och steker kålbullar, någonstans mellan civilisation och total vildmark....vi använder ju fortfarande grillen liksom...
Vi plockade äpplen för att koka mos & hjälpte folket i Eftra med att slunga honung. Svampen...ja, den är mest med för att den var lite tjusig. 

Då kör vi på, ny vecka igen!



J*vlar...

Jag har väntat, tuggat naglarna ner till armbågsleden och svettats i vånda.
Nu hände det. Datorj*veln kraschade och alla mina bilder är inlåsta i burken tills jag får i ett nytt moderkort. Så just nu blir det kanske bara någon slags mikroblogg....vi får se när min man orkar hjälpa mig med det här....

När man..

När man i livet kommer till en av de där berömda topparna, ni vet, när man kommer till en sådan där flaskhals där det samlas mycket på en gång, trycket blir högre, allt sker snabbare än vanligt... precis innan det plötsligt exploderar och blir ett fritt flöde av saker som händer nästan på en och samma gång och sen saktar allt av för att återgå till vad som nästan blir ett öronbedövande vakuum av stillhet....just då, är det väldigt viktigt att man har iallafall EN annan sak som helst bör vara någonting helt annorlunda än det du gör varje dag.
En enda sak som du kan få ägna dig åt och koncentrera sig på utan att släppa in några tankar på vad du faktiskt lever i för verklighet just nu. Om det så handlar om att vädret börjar bli mörkt och kallt, att barnen är skrikiga, kanske någonting större som händer i livet eller nåt som är helt obetydligt litet egentligen....
 
En enda sak, som du verkligen tycker om.
 
Kom ihåg det och håll fast vid det. Prioritera det, vårda det. En trygg punkt, ett centrum att komma tillbaka till när man tappat bort sig själv. En plats att börja navigera från.
Det är vad som gör dig till just dig, som ger dig styrka att vara just den du är. Någon som din partner älskar och valt, helt frivilligt, att leva med. Som gör dig till en bra förälder som kanske har det där lilla, lilla extra tålamodet när det behövs....
 
 
Jag ägnar mig passionerat åt löpning, hönor och piano.
Hönorna för det underbara sällskapet, pianot för att det fyller upp min själ och löpningen för att jag känner mig så otroligt fri.
 
Jag kan bara inte bestämma mig för om jag springer mot någonting jag söker eller om det är bort från det....
 
 
Var rädda om er!
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0