De bästa promenaderna

De bästa promenaderna är ändå de som görs i lite halvregn när det inte blåser för mycket eller är för kallt. Idag fick jag sovmorgon igen. Som jag älskar de dagarna när Tjoddas somnar om hos mig i sängen efter att maken dragit iväg till jobbet. Hon har ätit lite dåligt och mest tuggat på nappen, kikat runt lite på annat. Tar man flaskan så blir hon ändå lite vrång men så börjar hela kalaset om igen och hon verkar väldans svårflörtad. Hon har gjort såhär innan vet jag och sålänge hon verkar pigg annars så tänker jag inte oroa mig. Jag och mamma J hade bokat in en promenad med lite fika på slutet idag så jag packade ihop alla Tjoddastillbehör och gav mig av.

Jag har kommit på en ny bilåkarlek man kan göra när man sitter i bilen och kör (eller åker). Man bestämmer själv antalet reflexstolpar man ska räkna, de där vita som står utmed vägen, sen kniper man utsatt antal och slappnar av utsatt antal. Perfekt när man fått barn dessutom. Efter halva resan var jag nästan lite andfådd men jag kommer ha grymma knipmuskler om jag fortsätter vara såhär duktig. Likadant är det lite av en tvångstanke att köra pilatesandning när jag är ute och går med vagnen. Det stärker magmusklerna väldigt bra och fungerar perfekt att göra samtidigt som man promenerar.
Mamma J hade tillochmed börjat springa lite nu och verkar kunna hantera vagnen samtidigt. Måste prova, undrar var mina löpardojor har hamnat dock.....

När jag kom fram stod hon redan i trädgården redo att ge sig av och så snart jag fixat ur min, minst 2 ton tunga, vagn ur bilen och smusslat in lite mjölk i deras kyl så gav vi oss av. Det är så skönt att hittat någon det inte känns konstigt eller uppstyltat att prata med om allt möjligt. De är ganska ovanliga ändå, de där man känner sig trygg med på en gång. Jag kommer knappt ihåg hur eller var vi gick men jag fick se FUB's lokal som låg jättefint. Vi plöjde igenom mycket som handlade om våra barn, om syndromet, operationen och massor av annat.

Junarn vaknade efter en stund när vi kommit in igen men Tjoddas låg kvar och tog sig en långlur.
Vi smaskade jättegod och fräsch fruktsallad till en god kopp kaffe.
Det är så roligt att se hur sprallig och bubblig Junarn är, hon sitter och plirar så underfundigt på en med helt klarblåa änglaögon, luggen på svaj och ett leende på lur hela tiden. Armar och ben fäktar konstant och hon bara pratar på.
Kanske är det för att stället är obekant men när Tjoddas väl vaknade så gjorde hon nästan som sist och bara tog det lugnt. Är det inte alltid så? På BVC tillexempel när man tycker att, nu, nu kan du väl ändå visa hur du brukar vara hemma, plocka saker och försöka stoppa dem i munnen, spralla runt och banka med skenan? Nää, då ska man ligga som en stenstod och bara stirra rätt upp i taket. Ja,ja.

Junarn har hittat Tjoddas hand och Tjoddas har fått syn på kameran.


Just nu känns det nästan som om man skjuter upp saker och livet ska liksom börja igen när operationen är klar, det känns lite svårt att planera nåt eller få nåt gjort just nu. Ungefär som när man ska flytta eller byta jobb, man VET att det oundvikliga är påväg men man måste vänta på själva signalen innan man får börja bära lådor eller städa ur sitt skrivbord. Det är den väntan som är den värsta, den där när man vet exakt vad som måste göras men man FÅR inte ta itu med det än. Vi har inte ens fått ett datum än men vi har ju iallafall fått ny tid för kontroll.

Jag fick tips om deras rytmikgrupp som ska börja till hösten, jag har själv spanat in en här även om vi ska flytta men det var kul att bli lite påpuschad (ha, nytt ord) att söka till deras grupp så Junarn och Tjoddas kan gå ihop.
Det är så mycket man kommer på när man kommer hem att man glömde fråga eller ta upp under dagen, tiden bara flög iväg och trots att jag visste att de skulle bort på kvällen var jag fortfarande kvar när pappa J dök upp från jobbet. Planen jag haft var att jag redan skulle försvunnit tidigare så mamma J skulle fått en chans att andas ut.

Maken hade tagit hojen till jobbet idag och tackade mig när han kom hem för att jag tvingat honom ta på sig underställ. Det var inte speciellt varmt idag men en dusch brukar lösa det mesta.
Jag fick ett ryck och drog iväg på ytterligare en långpromenad ikväll, Tjoddas somnade gott i vagnen och det blev nog runt en 5km till nu, detta i såpass rask takt så min man faktiskt lät lite andfådd när vi pratade. I vanliga fall brukar jag halvspringa jämte honom och ta två steg när han tar ett men idag var jag verkligen igång.
Imorgon väntar ytterligare en promenad med normalmamman och på fredag kommer det minsann frukostbesök.

Nu har jag glömt mitt te någonstans i bokhyllan igen, det är hög tid att sörpla i sig den sista härliga bottensatsen där allt det gottaste singlar runt i vattnet som har kallnat.


Tjoddas ser alltid lika frågande ut när systemkameran åker fram.









Kommentarer
Postat av: herr hinterhofer

tycker fröken tjoddas ser vettskrämd ut i bilden tillsammans med junarn :P

2010-04-30 @ 18:12:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0