Gå på moln?

Ytterligare en spännande, händelserik dag. Vi fick sova ut ganska så länge, tyvärr vaknade jag med samma huvudvärk jag haft när jag gick och lade mig. Maken steg upp och matade Tjoddas innan han försvann till jobbet och jag försökte övertyga henne om att det var HELT ok att somna om igen! Efter att ha lyckats koncentrera sig på sin mamma i ungefär 0,2 mikro sekunder återvände hon till att fäkta runt och veva sina små armar som värsta cheerleader bruden. När hon gett mig smocka nr 2 mitt i ögat så sköt jag henne försiktigt en bit längre ifrån mig. Jag lyckades komma ner i någon slags zombiedvala ett par gånger mellan alla tusen gånger jag fick peta tillbaka nappen in i munnen på henne. Tillslut gav jag upp och ungefär samtidigt ringde min mamma. Vi bestämde att hon skulle följa med pappa upp till vårt hus, så kunde vi åka en liten runda medan han målade klart källaren. Sagt och gjort. En timme senare var jag och Tjoddas på väg upp till skogen. Min dumma stegräknare har slut på batteri, jag gissar på att den blivit för kall i min jackficka så LiJon-batteriet blivit kasst pga. det.

Efter att ha matat och pumpat det första vi gjorde på plats så var mamma och jag redo att ta oss ann dagens första utmaning. Hitta ett par skor som jag kan ha på dopet. Jag är inte direkt nåt modelejon och hade det varit socialt accepterat hade jag förmodligen knatat runt i promenadskor, jeans och underställströja ungefär överallt.... nu måste man helt plötsligt ha klänning och skor som passar till. Iallafall, jag hann innanför dörren till skoaffären, där fick jag syn på precis det jag ville ha, provade dem och gav tummen upp. För nyfikenhetens skull gick jag upp till övervåningen och hittade till min förtjusning skor som bygger på samma princip som MBT skor. (Massai Barefoot Technology) Den äkta skon kostar runt 2'kr men denna hade kostat 1'kr och var nu på utförsäljning för 300 kr. Det ska bli skönt för fötterna. (och knän, rygg etc om man ska tro på reklamen)
Mycket nöjd med mina fynd styrde vi kosan hemåt igen för att se om pappa var färdigmålad.

Tjoddas hade hela tiden uppfört sig exemplariskt. Hon öppnade ett öga och blängde lite på mig när jag parkerat bilen och kikade in på henne genom rutan.

När hon återigen var nytankad och jag nypumpad så plockade jag ut vagnen ur bilen igen, smackade på regnskyddet och började vandra. Svärmor försåg mig med en liten handritad karta så jag skulle hitta tillbaka hem igen. Rätt som det var när jag var ute och gick fastnade blicken på nåt hårigt som låg en bit in i skogen. Fantasin började måla jääääättefina bilder om vad det kunde vara. Det är ju inte sådär jättevanligt att man ser nåt som ligger kvar i skogen.... min enda tanke (förutom, vafan är det som ligger där, det är för stort för en grävling och fel färg för rådjur och älg... är det en död varg?) var att, om det ligger nåt i skogen så lär ju sånt som vill äta det också vara ganska så i närheten. Sen flippade jag ut, beväpnad mig med en fjuttig sten och traskade vidare. Det dök upp oväntade försvars och attack tankar som förmodligen legat gömda sen stenåldern, hur skulle jag egentligen bete mig OM det mot all förmodan hade hoppat fram nåt "farligt" på vägen? Speciellt nu när man har nåt viktigt att skydda. Ska man kasta sig framför barnvagnen eller försöka skjuta undan den så den står skyddat? Välta den så Tjoddas blir svårare att komma åt eller helt enkelt plocka upp henne och försöka skydda henne med sin egen kropp? Sjuka tankar jag vet men... hur gjorde man förr när det fanns mer vilda djur som kanske var farliga? (Vi körde tillbaka med bilen och det visade sig vara ett älgskinn med innanmäte som låg kvar sen sista jakten.)
Efter den lilla promenaden på ca 5km fortsatte jag neråt huset, kom halvvägs innan jag mötte maken och svärfar som tyckte det bestämt var dags för kaffe, tillbaka upp igen och sen hämtade jag ut stövaren så han fick gå på lite promenad också. Vi gick ner till huset och hem. Jag tyckte så synd om vovven som bara fått gå en kort runda, så jag lämnade över Tjoddas i makens vård och tog en extra promenad över stock och sten runt dammarna hos svärföräldrarna. Nu har jag en blåsa under stortån och jag får skylla mig själv.

På det hela taget en lyckad dag. Tjoddas fick vara med en kort runda i duschen idag igen för att spola av det värsta, först verkade hon tycka det var skönt men plötsligt så började hon protestera. För varmt tror jag knappast att det var, antingen var vattnet lite för kallt eller så var ställningen obehaglig kanske. Förra gången verkade hon ju stortrivas.

Nu ska jag svepa en kopp te och sen ska jag försöka sova bort min huvudvärk som inte vill ge med sig.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0