På besök

Så igår (tekniskt sett i förrgår men jag har inte gått och lagt mig än så jag räknar det som igår fortfarande) åkte vi först upp en snabbis till huset för att se till så kaklet var på plats tills hantverkaren kommer och börjar lägga golvet. Jag dammsög för första gången i vårt hus igår, det kändes faktiskt ganska coolt.... förmodligen enda gången det kommer göra det men.. ändå. Det var fint väder också så jag och Tjoddas gick från svärföräldrarna och ner till huset, det är bara en kilometer så det går väldigt fort. På vägen ner mötte jag ett härligt mullrande monster till bil med en sörplande V8:a under huven.
Jag hörde när den kom tillbaka igen och förberedde kameran för när jag vände mig om efter den första gången, la jag nämligen märke till en rätt kul grej.

"Big ass truck" kan man lugnt säga!

När vi var klara med att lasta in kakel och dammsuga var klockan redan ganska mycket, vi hade en aning om att vi förmodligen skulle bli lite sena till middagen vi var bjudna på.
Det var bara att skynda hem så vi fick matat och pumpat. Inte ens en blomma hann vi stanna och köpa, det kändes lite kymmigt faktiskt. Det gick förvånansvärt lätt att hitta för det visade sig att jag har haft en kompis som bott på samma gata fast lite längre upp bara. Första intrycket när man kom in var, iallafall för min del, att såhär hade jag också kunnat tänka mig att bo definitivt. Det fanns nog inte någonting som INTE föll mig i smaken tror jag! Vi var ju såklart nyfikna på varandra och på varandras bebisar efter att ha pratat lite löst över mejl bara. Så nu får vi introducera Tjoddas, nästan jämngamla väninna, som kommer gå under pseudonymen "Junarn". Junarn, som också är en liten downstjej med hjärtfel, är ca 3 veckor äldre än Tjoddas och MYCKET mer generös med sina flirtiga leenden. En riktig liten pudding vill jag lova! Föräldrarna får ni lära känna som mamma J och pappa J med lite olika variationer såklart. Jag brukar ju kunna röra till saker och ting.
Som ni ser har Junarn också värsta rebellfrillan på gång.


Tjoddas var mer intresserad av tapeterna än något annat. Junarn rockar loss ordentligt.

Det kändes väldigt avslappnat och naturligt, iallafall för oss från familjen Tjoddabus. Sen, att jag gör som vanligt och bara pratar ikapp med mig själv, är väl nåt jag får fortsätta be om ursäkt för. Det är inte lätt när man inte umgås med vuxna mer än kanske 2 timmar om dagen. Ibland funderar jag på att rita ett ansikte på väggen och försöka prata av mig lite på det så alla andra slipper orddiarrén som flödar annars. Verkligen, alla vänner och bekanta. Jag är hemskt ledsen men jag kontrollerar det inte själv än. (Vi får vara glada åt att jag lugnat ner mig så pass att jag iallafall inte singlar plättar omkring mig längre.... porslin går sönder så det är bättre att kasta plättar.) Å andra sidan är det ju ett bra tecken på att allt inte är som det ska om jag är tyst.....
Vi diskuterade erfarenheter, tankar, åsikter och olika val vår gemensamma kardiolog tagit när det gäller medicinering av våra små skatter. Junarn hade fått något från födseln som skulle hjälpa till att hålla RS-virus på avstånd. Det har inte vi fått, detta trots att man tydligen, enligt kardiologen, gör det som standard inför alla hjärtoperationer på såhär små barn.
Till min glädje och förvåning så kände jag att jag slappnade av och faktiskt inte jämförde våra barn, så som jag trott tidigare att jag skulle göra utan att kunna hjälpa det. Det var en väldans fart på Junarn medan Tjoddas mest låg ganska still. Tydligen jämförde maken mer, bekände han idag. Jag tyckte bara det kändes skönt att veta att ni finns där, att ni verkar vara underbara människor och att det finns fler än vi. Jag hoppas verkligen att vi kommer ses många gånger framöver, jag är inte heller någon "Cafémamma" och det finns säkert tusen andra saker man kan göra så snälla, hör gärna av er, vi är lite fega och osäkra när det gäller att kontakta folk konstigt nog.
När vi kom hem la vi Tjoddas på soffan och knäppte loss skenan.

Såhär skönt kan man sova i soffan. Visst ser det bekvämt ut? En ostbåge nån?


Katten tävlade med Tjoddas om märkligast sovställning, hon tyckte att babysittern var ett bra ställe att vila huvudet på.



Idag blev jag abrupt väckt när det kom instormande en massa människor (de var väl egentligen två stycken kanske) som skulle fixa bredband in i vår bostad. Det ska dras fiber till samtliga lägenheter så det är förberett ifall de boende bestämmer att de vill använda sig av detta. Min man hade mycket tydliga åsikter om VAR kablarna skulle få dras, så han var hemma och lekte arbetsledare idag. Undrar om han får lön från YIT sen?
Så idag satt jag i sovrummet på en hård pall och skötte morgonpumpningen. Pälstofflan blev utslängd idag av en granne. Hon sprang runt i trapphuset, helt lyrisk över att alla grannarnas dörrar var öppna. Alla fick besök av vår katt och en som inte tyckte det var speciellt kul tog vår lilla kisse och slängde ut henne genom entrédörren. Maken fiskade upp henne ur en häck där hon satt och tryckte. Hon får faktiskt skylla sig själv.

Jag blev så glad när posten kom imorse för mina nya akvarellfärger och min nya pensel kom idag. Det var rea på Zinkvit.se så en halvkopp med färg, som i vanliga fall kostar ca 23:- om det är studentmaterial (runt 40:- om det är artistkvalité) de kostade 9:-/st så jag köpte på mig några som jag verkligen ville ha.



Jag hann fortsätta lite på min indiska brud i full mundering, jag gör just nu innan Tjoddas vaknade och lackade ur. Sen fick jag besök och vi tog en promenad med vagnen innan maken kom hem och vi gjorde tacos. Det är aldrig fel med tacos, det är så gott och friskt med alla grönsaker till.
Imorgon är det redan tillbaka till allvaret. Vi ska möta vår första psykolog och det känns faktiskt ganska spännande. sen ska jag på föräldragrupp och maken ska träffa vår underbara LSS handläggare. Så, mer spännande rapporter i morgonkväll.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0