1-0 till mig!

Dagen började som den brukar göra nu sen vi fick DB-skorna. Med illvrål! Vem behöver väckarklocka när man har Tjoddas?
Maken steg upp och tankade Tjoddas innan han gick till jobbet, hon somnade om och sov ungefär de vanliga 20 minuterna innan allt började om, precis som det har gjort nu i 4 dygn. Jag försökte få henne att lugna sig och la henne på mitt bröst, hon borrade in sig under hakan och vi dåsade en kort stund innan det var dags igen. Stackars liten!
Jag steg upp och la henne på skötbordet, där går det bra att vara en lång stund utan att teta för det finns så många roliga saker att kika på (IKEAS fiskmobil is "da shit" här hemma). Tack vare makens uppfinning kan man dessutom låta henne ligga där obevakad för hon kan inte trilla ner om hon inte reser på sig och hoppar ner. En snabb dusch senare ringde jag Ortopedteknikern och förklarade hur landet låg. Han beklagade att det var som det var för tydligen brukar de små liven vänja sig fort vid skenan och det var ju tråkigt att det inte var så i vårt fall. Han förslog att jag skulle ringa Dr Ben den Yngre och förklara läget. Sagt och gjort, jag ringde och ställde mig i "vänligen ring upp mig"-kön.
Två timmar senare fick jag veta att han tyvärr inte var inne för dagen han hade bakjour men de kunde försöka få tag på honom?
Ja, tack, sa jag och vi la på.
Ytterligare någon timme senare ringde det igen och samma trevliga människa förklarade att doktorn minsann var på utbildning idag och skulle inte återkomma på hela veckan.... gick det möjligen att återkomma?
Nope, helst inte, sa jag och förklarade vad problemet var. Oj, då... kan jag be Överläkaren ringa upp dig? Han har ju också erfarenhet av det här. Ja tack, tyckte jag och vi la på igen.
Överläkaren ringde mig inom kort och jag sa som det var. Vi hade fått 3 par skor och 2 skenor med oss hem för att testa. Inget fungerade och ingen av oss fick mer sömn än 20 minuter åt gången. Dessutom sover hon knappt ens på dagen längre och när hon väl somnar så gör hon likadant som på natten. Sover en kort stund och börjar panikskrika i sömnen. Jag erkände också att vi tagit av skenan och låtit henne sova med bara skorna på några timmar för vi behövde det så väl allesammans. Jag nämnde Dobbs skenan och förklarade att Dr barnbensspecialist inte ville kännas vid denna pga kostnad, att vi inte skulle ha den så länge samt att slutresultaten inte var detsamma som med DB skorna.
Det blev tyst i andra änden av luren....
Vet du vad Dobbs är för nåt? Frågade jag försiktigt....
Ja, jag har hört talas om dem men aldrig sett dem, var svaret jag fick.
Jag himlade med ögonen ut i tomma luften, för det där innebar att han förmodligen inte hade en susning. Så jag gav honom webadressen samtidigt som jag förklarade att vi redan fått nej från Dr Barnbensspecialisten men att jag efterfrågat dem.
Han bad mig testa med att ställa ner vridningen på foten från 70 grader till 60 grader så skulle vi öka istället någon vecka i taget, samt låta henne somna utan skena och sätta dit den när hon sov. Jag förklarade att vi testat med att låta henne somna utan men att hon känner i sömnen att hon sitter fast.
Han ville faktiskt kika lite på det där med Dobbs och höra med några kollegor, vi var välkomna att höra av oss om det var nåt mer.

Sen bar det av till BVC för lite mer kontroller.
Längden var bra men vikten var lite för dålig. (Jag kom på efter jag gått att hon gått ner 150 gram sedan vi vägde henne efter avgipsningen. Förmodligen pg.a hjärtmedicinen som är vätskedrivande. )
Vi pratade på och jag frågade ut henne om det jag kunde komma på samt informerade om att Downies hade en egen kurva från ca 6 månaders ålder då de mer eller mindre slutar växa ett tag.
Plötsligt ringde telefonen och när jag svarade hörde jag ortopedteknikerns ljuva stämma i andra änden av luren: Jag har pratat med Överläkaren och nu beställt en Dobbs skena till er på order av honom.
Min värld stannade lite...... ursäkta?
Ja, han är min chef så jag gör ju som han säger men jag informerade honom att Dr Barnbensspecialist sa nej. Jo, jag vet, svarade jag. Jag påpekade också detta för honom.....
Men nu är den på väg iallafall och helt klart var det ju någon mening med att den jag skulle ha tag på var borta idag så jag fick tala med Överläkaren som jag aldrig skulle kommit i kontakt med annars.
Jag gjorde en liten segerdans i undersökningsrummet på BVC och sköterskan strålade minst lika mycket som jag gjorde. Fy fasen va gött! Så spännande! Hoppas det inte dröjer allt för länge nu bara. Det enda smolket i bägaren är faktiskt att jag oroar mig för: Vad de ordinarie doktorerna kommer att säga OCH att Överläkaren kanske fixade detta för att han antingen tycker illa om vår ordinarie ortoped eller för att han helt enkelt ville bli av med mig för att jag är en gnällig hysterisk morsa.... Förhoppningsvis riskerar han inte sitt eget skinn genom att ordinera nåt han inte tror på själv.

Här kommer en bildorgie.
Kan skratta men är lite svårflirtad.
Full koncentration på leksaksclownen som stod i soffan.
Mamma tog fram den stora kameran, den var spännande.
Åh ja fundeeeerar
Så allvarsam men underbar. Vilka ögon vår Tjoddas har, de är fantastiska och ser rätt in i själen.










Kommentarer
Postat av: Anonym





Hej kikar in till dig!

Vilken finfin Tjoddas!

Ha en skön dag!

Många kramar från Emily och Julian

2010-03-17 @ 14:49:59
URL: http://myperfectbabyjulian.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0