Gudagåva till barn

Punktligt som vanligt vaknade Tjoddas och kände att det var minsann dags för frukost. Det var bara att stiga upp och lyda. Hon sörplade lyckligt i sig sin mjölk med tillhörande tablettkross och droppar för hjärtat. Vuxenfrukosten bestod av en smarrig omelett som bara pappa kan göra och mamma lyxade till min frukost lite extra genom att servera mig en skål med blåbär. Hur bortskämd är inte jag?
Idag var det inga protester när jag bytte skor på Tjoddas och det kändes verkligen skönt. Vi väntade på att doktorn skulle ringa men inget hände så jag antar att tiden blivit avbokad som jag misstänkte. Vi drack en kopp kaffe och förberedde inför dagens tur till IKEA, en kompis kom förbi och hälsade på, Tjoddas glodde intresserat på honom, viftade lite med händerna och fladdrade med tungan. Såfort vi satte henne i babyskyddet för att lasta in henne i bilen, slöt hon ögonen och somnade tvärt. Nästa gång jag kikade i backspegeln satt både Tjoddas och mamma utslagna i baksätet. Det finns ju sådana där välkomstskyltar till de flesta orter och till mindre orter brukar det ju oftast vara lite mer originella skyltar som sticker ut lite mer än vägverkets tråkiga blåvita. Detta är by far, en av de absolut kaxigaste skyltarna i småland och jag vet att jag, första gången jag läste den, var tvungen att stanna och backa tillbaka för att se om jag verkligen läst rätt. Till saken hör att orten har en population på ca 240 invånare och det ligger mitt i ingenstans. För den som vill följa skyltens uppmaning kommer här en länk till ortens hemsida. (Jodå, de har en hemsida, jag satt som en fågelholk i några sekunder efter att jag fått in en träff på google....det var som tusan!) http://www.nottja.com/


Anledningen för att det är "kvar att upptäcka" är för att ingen hittar dit. Det är iallafall min teori!

Vi gick många timmar på IKEA och jag är lite sur för att jag inte tog min stegräknare på mig, så dumt! Jag hittade det mesta jag skulle ha och min älskade trollunge låg så förnöjt i sitt babyskydd och räknade lampor i taket utan att protestera.
Hon har blivit lite mer social och har så mycket lättare för att skratta medvetet nu. Hjärtat bultar några extra slag när man får ett sådant härligt, kärleksfullt leende. Hon skulle kunna charma en sten mjuk med det leendet.
Tjoddaspappan är fortfarande 160 mil norr om Oslo, dricker vin och pratar får. Jag är ändå rätt glad att jag är där jag är för vi har iallafall plusgrader här.
Jag träffade en gammal bekant på IKEA som jag inte sett på många år, verkligen ett kärt återseende. Hon tipsade mig om att en kollega minsann fått extra mammadagar efter att det konstaterats att hennes barn hade DS. Aldrig hört talas om men klart värt att kolla upp för säkerhets skull.

Mycket mer än så har inte hänt idag men jag är så innerligt lycklig över vilken underbar Tjoddas jag fått och hur tålmodig och rofylld hennes lilla person är. Aldrig att jag skulle byta bort henne, inte för allt smör i Småland!


Älskling, vi saknar dig. Titta på lite norrsken åt oss också om du får möjlighet.











Kommentarer
Postat av: Anders

Var ute igår för att kolla norrsken eller norlys som norrmännen säger, men det var inte så mycket, orkade inte vara ute så länge eftersom det var svinkallt.

2010-03-20 @ 10:03:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0