Skrikfest och gummiband

Skrikfesten fortsatte även idag, det är verkligen bara på eller av, inga mellanregister här inte. Jag känner inte igen min bebis längre och förutom skenorna så har även hennes hjärtmedicin tillkommit. Hon har börjat kallsvettas nu och vi vet inte riktigt om hon är ledsen för skorna, om hon har ont någonstans eller vad det kan vara som gör att hon inte kan koppla av. Vi har varit uppe vid bygget idag och tog första fikan i köket. Vi byggde ett bord av en planka och två sågbockar. Vi lånade snickarnas utemöbler och trängde ihop oss runt "bordet". Svärisarna dök upp som avtalat och mamma hade brett smörgåsar till alla. Tjoddas var inte riktigt nöjd på hela dagen förutom när hon satt i sitt babyskydd på hemvägen, så jag tog en extra sväng med mamma som kartläsare. Här hemma höll sedan Tjoddas låda nästan oavbrutet hela eftermiddagen och kvällen. Vi vet inte riktigt vad som är fel faktiskt, senaste teorin är att vi på nåt sätt måste försöka "hänga" upp skorna när hon ligger så de inte ligger helt döda mot underlaget. Hänger de så blir de ju lite viktlösa och hon kan sprattla lite ändå.
Så... test nr 1, makens förslag var resårband, han knöt fast det i låsknopparna under skorna och hängde det över en stång.... ni kan väl nästan lista ut vad som hände några minuter senare eller?

Test 2 innebar att vi pallade upp under knäna på henne med täcket, så benen blev lite mer hängande i luften och sen la vi en bok under skorna som de skulle kunna glida på när hon försökte sprattla.

Vi lät henne somna utan skenan och satte dit den igen nu när hon verkar ha kommit lite djupare in i sömnen.
Förhoppningsvis handlar allt om skenan och att hon bara måste vänja sig vid den (det känns fruktansvärt) förmodligen  har hon inte ont någonstans eller mår dåligt för hon äter med god aptit och slö kan man ju inte påstå att hon är.

Hon vaknade några minuter senare och var jätteledsen. Vi försökte några gånger men hon kommer verkligen inte till ro. Hon kan somna och sen sover hon i 15-20 minuter innan hon vaknar igen och låter skräckslagen.

Tillslut tog vi av henne skenan igen för vi var så trötta alla tre att det kändes viktigare med att vi fick lite sömn än att hon hade skena på sig för tillfället. Efter några timmar steg jag upp och satte fast skenan igen, då började hon vrida på sig och panikskrika. Jag lyfte upp henne och la henne på mitt bröst, sen la vi oss ner i sängen och hon somnade faktiskt om. Vi låg så i flera timmar, hon kunde vakna till lite ibland och böka runt med huvudet under min haka för att få en bättre ställning men annars höll hon sig lugn. Däremot vaknade hon med ett illvrål när hon väl vaknade ordentligt och det var dags att stiga upp.
Jag börjar fundera på om hon, när hon sover, drömmer om att någonting håller fast henne och därför får sådan panik, ibland kan hon nämligen ligga med stängda ögon ett tag och skrika för full hals. Hoppas prövotiden är över snart så att vi får tillbaka vår älskade Tjoddas igen. Oftast går det ju ganska bra på dagarna när hon är vaken. Klart hon protesterar lite men vem skulle inte göra det om man helt plötsligt inte fick röra sig som man ville längre?

Vi får väl se vad som händer under dagen.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0