Trasig tutte

Musikmobilen fungerar som den ska och min krävande monsterbebis som blir uttråkad på 5 röda tyckte iallafall den var kul en stund. Den spelar Brahms vaggvisa och snurrar sakta med pedagogiska, små, färglada figurer som ler hurtigt, hängandes i snören från "propellern" i mitten. Hon var helt fascinerad, tills hon fick syn på sin svart/vit/röda clown docka som hon haft sen hon kom hem från BB..... sen låg hon och stirrade på den i 30 minuter. Där fick jag för att jag gjorde mig till och köpte en avancerad grunka som plingar och rör sig. Nästa unge ska få en papptallrik med svarta prickar ditmålade med spritpenna. Billigare så. När clownen inte heller var rolig längre så tog hon till lipen istället och försökte tvinga sin stackars mamma att släppa allt hon höll på att packa samman för dagens lilla tripp.

Idag satte vi nämligen på oss finstassen, packade vårt obligatoriska bebisbagage och packade in oss i bilen Tjoddas och jag. Sen körde vi ner till gammelmoster och gammelkusinen för att fika lite och äta lunch, jag laddade cd spelaren med en av mina nya skivor jag precis inhandlat. Det blev ganska många skivor med klassisk musik samt en skiva med svenska melodier/psalmer inspelade av någon känd blandkör och ytterligare en med Gävles symfoniorkester. Jodå, jag får mina ryck och lyssnar på sånt här också. Finstämd, lugnande musik är som balsam för själen och trasiga mammanerver. Vi fick lite frukost när jag dök upp och sen fick jag pumpa med publik. Jag börjar bli van nu, det känns lite knäppt att sitta med tuttarna i det fria framför vem som helst men man tänker faktiskt inte så mycket på det nu längre. Tjoddas la på storcharmen och tjusade både moster och kusin. Jag fick ett stort tandlöst flin och så fladdrade hon lite med tungan åt mig innan hon skrattade tyst igen när jag pratade med henne. Herregud vad det värmer ner i hjärterötterna.
Efter några timmars besök, som avslutades med en kopp kaffe, var det dags att dra sig hemåt igen och solen strålade från en klarblå himmel. Tjoddas somnade som en stock så fort musiken satte igång, jag tog det som ett bra tecken då hon kan tjura en stund i början av bilfärden om hon är minsta hungrig, vilket hon borde varit när vi körde hemåt. När vi började närma oss avfarten önskade jag nästan att vi hade längre hem för det var så befriande att bara få köra på, lyssna på den sköna musiken, känna att ens barn ligger och sover tryggt och att allt just då är precis som det ska och att ingenting kan ändra på den stunden eller ta bort den för mig. Det är första gången på lite mer än två månader som jag äntligen känt mig som mig själv för en liten stund. Vilket välbehövt avbrott!

När jag kom hem hann jag precis fuskstäda lite med min nya investering, en torrmopp med microfibertrasa, innan maken kom hem. Spattkatten var mäkta imponerad och det blev ännu bättre när jag började rota fram hennes leksaker som hon puffat in under svårtåtkomliga möbler. Det blev en puss, en panikstädning och en snabbvädring innan dörrklockan ringde och logopeden kikade förbi. En kopp te senare hade vi pratat igenom allt mellan himmel och jord från teckenspråkskurser, nappar och valpar. Det är också så fruktansvärt skönt, all personal på habiliteringen känns så rätt och det är riktigt trevligt när vi har inbokade besök. Jag vet inte om det är för att vi kan styra det lite själva och för att det handlar om att vi fokuserar på det mer positiva, nämligen Tjoddas framtid och allt vi kan göra för att få den att bli så bra som möjligt. På sjukhuset går ju allt ut på att de försöker spalta upp allt som är fel på vår lilla bebis och den listan verkar ju aldrig vilja ta slut.
Tjoddas brydde sig inte så vidare mycket om att vi hade besök för hon fortsatte fridfullt att sova i sitt babyskydd iklädd sin rosa plyschoverall som ser ut som en flådd seriefigur.
När hon sovit i nästan fyra timmar och inte ätit på fem, började jag faktiskt försiktigt peta på henne lite och lade upp henne på vår säng, JAG vill inte vara uppe i natt och det är ju dumt om hon vänder på dygnet nu när vi har hittat en perfekt rytm.
Hon grymtade lite, plirade upp på mig med ett öga, gav mig en hjärtlig gäspning med hela ansiktet så jag trodde huvudet skulle klyvas och sen somnade hon om igen. Resignerat satte jag in mjölken i kylen igen och fortsatte vika tvätt runt henne på sängen.

Jag mår mycket bättre idag men för mitt ena bröst verkar det bara vilja bli sämre. Sårskorpan efter sista sugblåsan lossnade och jag tänkte väl inte så mycket mer på det. Visst det kändes lite ömt men det var väl inte så konstigt. Det såg ganska läkt ut iallafall. Efter att jag pumpat tittade jag ner på flaskorna och för en kort sekund stod det helt still i hjärnan på mig innan jag fattade vad som hade hänt.

Så äckligt..

Det hjälper inte att det ser ut som om det vore jordgubbsmak. Rätt ut i vasken åkte det!
Jag antar att det inte hade läkt så bra som jag trodde och helt ärligt är jag inte speciellt sugen på att sätta mig och pumpa nu igen men det måste ju tyvärr göras. Sen får ju bröstet en frist på nästan 7h innan det är dags igen.

Idag har familjen med den 20 dagar äldre Downietjejen hört av sig igen, så himla kul. Jag måste ta mig i kragen och ringa paret som bor här i stan också. Tydligen föds det barn med Downs lite i omgångar, det är aldrig bara en utan antingen är det några stycken nästan samtidigt eller så är det inga alls. Märkligt egentligen, det måste ju isåfall bero på nåt yttre?

Nu har jag också kommit på vilken den perfekta dopsången till Tjoddas kommer vara, frågan är om jag klarar av att sjunga med själv utan att börja storlipa. Den som lever får se.


Här kommer några bilder från gårdagens flitiga studerande av den nya tygboken. Den var VÄLDIGT  intressant och spännande!
Många fina bilder att titta på.
Ja, jag kan läsa också, ser ni inte hur jag ljudar?
Nu är min favoritbild "hypnoscirkeln" synlig igen. Mamma gömde den ju nyss men nu ser jag nöjd ut igen.


Musikmobilen fungerar som den ska och min krävande monsterbebis som blir uttråkad på 5 röda tyckte iallafall den var kul en stund. Den spelar Brahms vaggvisa och snurrar sakta med pedagogiska, små, färglada figurer som ler hurtigt, hängandes i snören från "propellern" i mitten. Hon var helt fascinerad, tills hon fick syn på sin svart/vit/röda clown docka som hon haft sen hon kom hem från BB..... sen låg hon och stirrade på den i 30 minuter. Där fick jag för att jag gjorde mig till och köpte en avancerad grunka som plingar och rör sig. Nästa unge ska få en papptallrik med svarta prickar ditmålade med spritpenna. Billigare så. När clownen inte heller var rolig längre så tog hon till lipen istället och försökte tvinga sin stackars mamma att släppa allt hon höll på att packa samman för dagens lilla tripp.

Idag satte vi nämligen på oss finstassen, packade vårt obligatoriska bebisbagage och packade in oss i bilen Tjoddas och jag. Sen körde vi ner till gammelmoster och gammelkusinen för att fika lite och äta lunch, jag laddade cd spelaren med en av mina nya skivor jag precis inhandlat. Det blev ganska många skivor med klassisk musik samt en skiva med svenska melodier/psalmer inspelade av någon känd blandkör och ytterligare en med Gävles symfoniorkester. Jodå, jag får mina ryck och lyssnar på sånt här också. Finstämd, lugnande musik är som balsam för själen och trasiga mammanerver. Vi fick lite frukost när jag dök upp och sen fick jag pumpa med publik. Jag börjar bli van nu, det känns lite knäppt att sitta med tuttarna i det fria framför vem som helst men man tänker faktiskt inte så mycket på det nu längre. Tjoddas la på storcharmen och tjusade både moster och kusin. Jag fick ett stort tandlöst flin och så fladdrade hon lite med tungan åt mig innan hon skrattade tyst igen när jag pratade med henne. Herregud vad det värmer ner i hjärterötterna.
Efter några timmars besök, som avslutades med en kopp kaffe, var det dags att dra sig hemåt igen och solen strålade från en klarblå himmel. Tjoddas somnade som en stock så fort musiken satte igång, jag tog det som ett bra tecken då hon kan tjura en stund i början av bilfärden om hon är minsta hungrig, vilket hon borde varit när vi körde hemåt. När vi började närma oss avfarten önskade jag nästan att vi hade längre hem för det var så befriande att bara få köra på, lyssna på den sköna musiken, känna att ens barn ligger och sover tryggt och att allt just då är precis som det ska och att ingenting kan ändra på den stunden eller ta bort den för mig. Det är första gången på lite mer än två månader som jag äntligen känt mig som mig själv för en liten stund. Vilket välbehövt avbrott!

När jag kom hem hann jag precis fuskstäda lite med min nya investering, en torrmopp med microfibertrasa, innan maken kom hem. Spattkatten var mäkta imponerad och det blev ännu bättre när jag började rota fram hennes leksaker som hon puffat in under svårtåtkomliga möbler. Det blev en puss, en panikstädning och en snabbvädring innan dörrklockan ringde och logopeden kikade förbi. En kopp te senare hade vi pratat igenom allt mellan himmel och jord från teckenspråkskurser, nappar och valpar. Det är också så fruktansvärt skönt, all personal på habiliteringen känns så rätt och det är riktigt trevligt när vi har inbokade besök. Jag vet inte om det är för att vi kan styra det lite själva och för att det handlar om att vi fokuserar på det mer positiva, nämligen Tjoddas framtid och allt vi kan göra för att få den att bli så bra som möjligt. På sjukhuset går ju allt ut på att de försöker spalta upp allt som är fel på vår lilla bebis och den listan verkar ju aldrig vilja ta slut.
Tjoddas brydde sig inte så vidare mycket om att vi hade besök för hon fortsatte fridfullt att sova i sitt babyskydd iklädd sin rosa plyschoverall som ser ut som en flådd seriefigur.
När hon sovit i nästan fyra timmar och inte ätit på fem, började jag faktiskt försiktigt peta på henne lite och lade upp henne på vår säng, JAG vill inte vara uppe i natt och det är ju dumt om hon vänder på dygnet nu när vi har hittat en perfekt rytm.
Hon grymtade lite, plirade upp på mig med ett öga, gav mig en hjärtlig gäspning med hela ansiktet så jag trodde huvudet skulle klyvas och sen somnade hon om igen. Resignerat satte jag in mjölken i kylen igen och fortsatte vika tvätt runt henne på sängen.

Jag mår mycket bättre idag men för mitt ena bröst verkar det bara vilja bli sämre. Sårskorpan efter sista sugblåsan lossnade och jag tänkte väl inte så mycket mer på det. Visst det kändes lite ömt men det var väl inte så konstigt. Det såg ganska läkt ut iallafall. Efter att jag pumpat tittade jag ner på flaskorna och för en kort sekund stod det helt still i hjärnan på mig innan jag fattade vad som hade hänt.

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/1693248/images/2010/img_0263_kopia_77190650.jpgSå äckligt..

Det hjälper inte att det ser ut som om det vore jordgubbsmak. Rätt ut i vasken åkte det!
Jag antar att det inte hade läkt så bra som jag trodde och helt ärligt är jag inte speciellt sugen på att sätta mig och pumpa nu igen men det måste ju tyvärr göras. Sen får ju bröstet en frist på nästan 7h innan det är dags igen.

Idag har familjen med den 20 dagar äldre Downietjejen hört av sig igen, så himla kul. Jag måste ta mig i kragen och ringa paret som bor här i stan också. Tydligen föds det barn med Downs lite i omgångar, det är aldrig bara en utan antingen är det några stycken nästan samtidigt eller så är det inga alls. Märkligt egentligen, det måste ju iså fall bero på nåt yttre?

Nu har jag också kommit på vilken den perfekta dopsången till Tjoddas kommer vara, frågan är om jag klarar av att sjunga med själv utan att börja storlipa. Den som lever får se.


Här kommer några bilder från gårdagens flitiga studerande av sin tygbok. Den var VÄLDIGT  intressant och spännande!
https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/1693248/images/2010/img_0255_kopia_77191550.jpgMånga fina bilder att titta på.
https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/1693248/images/2010/img_0257_kopia_77191595.jpgJa, jag kan läsa också, ser ni inte hur jag ljudar?
https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/1693248/images/2010/img_0258_kopia_77191630.jpgNu är min favoritbild "hypnoscirkeln" synlig igen. Mamma gömde den ju nyss men nu ser jag nöjd ut igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0