4 & 5

Jaha, då var det redan dag fem idag. Igår rullade allt på som vanligt, mormor och morfar hälsade på, morbror kom och gästspelade en runda också. Dagarna flyter ihop lite, de gör de ju alltid när man tillexempel inte jobbar men här är det upprepade rutiner hela tiden så jag tycker det är svårt att särskilja vad som hände när. Jag kommer ihåg att vi tog en liten sväng nere på ljusgården igen för att spana in fiskarna. Tjoddasmorbror förklarade generöst att, det var väl klart Tjoddas skulle ha ett eget akvarium, så nu har hon ett litet akvarium hon fått ärva av en kusin. Tack så mycket, vi ska döpa första guppyn efter dig morbror.
Helt otroligt nog förresten, så hände en annan sak när vi satt och åt Maken och jag, en familj, vars usprung jag är mycket osäker på men det var inte svenskt, satt med sin lilla bebis i vagnen jämte sig inne i lunchrummet och de hade även två lite större barn där. Rätt som det var kom det in en lång doktor och presenterade sig som ortoped, han ville kika lite på bebisens fötter..... hänger ni med vad som komma skall? jo,jo... sen kom hela harangen om gipsning och att allt kommer att bli bra. Maken och jag tittade menande på varandra. När ortopeden gått presenterade vi oss för familjen och berättade om Tjoddas och hennes fötter. De ville hemskt gärna titta på skorna och vi förklarade allt vi kom på samt berättade sånt vi själva upptäckt, förberedde dem lite på att det kunde vara jobbigt osv. De fick även adressen hit så de kan kika lite på bilderna av skenor, skor och hitta länkar.
Det kändes lite häftigt att få träffa några andra, bara sådär helt appropå, som också har Peva.
När vi matade henne och precis hade gett henne järntillskottet hon skulle ha hände allt samtidigt. Hon tog i för att göra ifrån sig och det blev väl förmycket på full mage så allt järn och lite mjölk kom tillbaka upp. Det luktar fruktansvärt med järnmedicin! Jag kände hur varmt det blev i knäet och mycket riktigt, när vi plockade av henne byxorna var det "dodo" hela vägen upp till armhålorna...

Vi sov gott inatt jag och Tjoddas, ingen av oss vaknade när farbror sjuksköterska var inne vid tre och gav henne medicin, hon svalde allt utan att vakna ens en gång. Han påpekade vid halv sex att hon inte ätit vad hon borde på ett dygn och jag talade om att vi fått dygnet uppdelat fram till nio på morgonen, han såg lite skeptisk ut men ryckte på axlarna och gick igen. Vid sju åt hon 170ml utan att blinka, så var den kvoten fylld.

Idag har vi dragit ut pacemakern och PKV'n, hon fick lugnande innan men snedtände såklart, de kan tydligen göra det ibland de här små liven. Så istället för att somna sjöng hon sig igenom hela föreställningen. Dagen började faktiskt med stora leenden och mys men hon har blivit jättegnällig och skrikit massor idag, vi tror det är magen men vi är inte säkra. Jag kan tala om att tillskottet luktar järn även i andra änden.... min man stod och funderade på varför i hela friden det luktade plåttak inne på dass när han bytte blöja.
Det har ösregnat hela dagen och när jag skulle gå och handla fick jag dels vada i vatten inne på själva sjukhuset i stora entrén.... stabilt.

Vår lilla ålis ligger nu och snusar i sin egen vagn efter en lång härlig promenad, vi fick lite permis för att äta och promenera, laddade med medicinsprutor så släppte de iväg oss. Så himla skönt.
Imorgon kanske vi får åka hem, det gjordes EKG, flatröntgen av lungor samt UL idag. Tackvare att hon är lite rosslig fortfarande så fortsätter vi med inhalationer det är ventolin vid behov, Pulmicort morgon och kväll samt Natriumklorid när hon låter lite väl rosslig. Hon verkar gilla det för hon vänder ansiktet efter masken och håller gärna själv lite i kanten om hon kommer åt. Hoppas bara det magonda släpper.

Nu är det dags för lite lördagsmys!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0