Åter i Lund

Så var vi tillbaka igen då, vi fick prata med kirurgen idag som ska göra själva ingreppet. Han lät positiv och det kändes som om han hade allt under kontroll. Vi fullkomligt bombarderade stackaren med frågor, inte bara om Tjoddas operation, utan även om olika ingrepp och sjukdomar i övrigt. Vi fick återigen ett hjärta uppritat på ett papper, denna gången ur lite olika vinklar och han visade även oss en modell, en sån där med avtagbara delar ni vet.
Vi känner faktiskt ingen större oro eller ångest än, är det normalt eller bör vi ha dåligt samvete? Vi kommer förmodligen känna oss hemska imorgon när de rullar in henne men just nu är det helt tomt på känslor. Kanske vi har stängt av båda två.
Vi frågade inte vad det värsta var som kunde hända för det säger ju sig självt.... ändå så sa läkaren efter ett tag, ja, föräldrar brukar alltid vilja veta vad det värsta är som kan hända, jag brukar likna det vid att flyga. Det brukar ju oftast gå jättebra men det kan krascha också, trots detta sätter vi oss på flyg varje dag eftersom det är så sällan det kraschar.
Vi tittade en stund på varandra och sen fortsatte vi prata om annat.

Vi fick bada Tjoddas idag, två gånger direkt efter varandra samt schamponera håret på henne. Allt med sån där äcklig tvål som luktar sjukhus. Tjoddas var inte imponerad alls. Att den ungen ska vara sjuk och orkeslös....det är väl tur att inte hon vet om det själv då kanske. Min bebis kan, som många av er vet, utnyttja sina röstresurser. Bada är INTE någon favoritsysselsättning, det gjorde hon klart för oss. Pricken över i:et var när hon stoppade en hand, full av tvålskum, in i munnen. Hade blickar kunnat döda skulle jag ligga väldigt illa till. Precis när hon somnat efter badet kom sköterskorna först och tog tempen, förvisso i armhålan men det framkallade ändå en ny gråtattack, sen somnade hon om och då kom de på att hon skulle få lite Lunelax för att få ur det som var kvar i tarmarna innan  op. Stackars, stackars Tjoddas, att hon aldrig får vara ifred. Tänk dig själv att vakna av att någon kör upp nåt kallt i rumpan på dig. Klart hon blev ledsen igen.

Hon somnade i vagnen på väg tillbaka till vårt rum, sen tog vi en lång promenad. Vi gick in i norra kyrkogården, den är verkligen gigantisk. Sen fortsatte vi mot centrum och studerade hänfört alla gamla välbyggda hus längs med vägen. Efter att ha försökt sig på en "genväg" som visade sig vara längre än den ordinarie, kom vi tryggt hem igen.

Nu ligger Tjoddas nymatad och nybytt i sin lånesäng och vi ska upp igen om mindre än tre timmar för att ge henne det sista målet mat innan operationen.
Imorgon ska vi bada henne igen två gånger kl 6, kl 7 ska hon få emla där de ska sticka henne och klockan 8 ska hon sövas. Operationen skulle börja runt 9 någon gång och kirurgen trodde han skulle vara klar mellan 14 och 16.

Junars var så bra sist vi hörde av mamma J, att hon kanske skulle få åka hem redan imorgon. Lyckliga er som redan är klara.

Nu får jag väl försöka sova lite. Lång dag imorgon.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0