En kortis dag

Efter att bryskt ha blivit väckt med hjälp av kraftiga bensparkar som dånar i hela spjälsängen, satt jag med Tjoddas och försökte pricka in nappflaskan i munnen på henne. Jag hade fått ungefär två timmars sömn och bannade mig själv för att jag alltid ska dra ut på inknoppningen. (Nu sitter jag ju dessutom här igen mitt spån) Knäppkatten fick upp mig ytterligare några gånger eftersom hon bestämt hävdade att plastpåsen i hallen smakade myyyycket bättre än eventuell kattmat gjorde och att allt man hittar i väskor som matte förvisso stängt till, är lovligt byte och det får man leka med så mycket man vill. När jag kattsäkrat lägenheten för tredje gången körde jag på ett säkert kort och stängde till dörren lite, hon tål inte att INTE få vara med och smyga runt när man stänger dörren för då FÅR hon ju egentligen inte vara där och då måste det vara mycket roligare där inne så.... sen la hon sig i sängen tillslut ändå.

Vi steg upp och irrade omkring i ett försök att börja få iordning saker och ting IFALL vi faktiskt skulle behöva köra till Lund. Efter frukost, när telefonen fortfarande varit tyst, så ringde vi själva för att få ett svar. Operationstiden hade lämnats till någon annan patient som behövde den bättre och vi skulle istället få en op tid på måndag. Så vi var välkomna ner till Lund på torsdag för inskrivning på fredag. Men, ska vi vara där nere hela helgen då? Ja,jo eftersom ni ändå har så långt så tänkte vi att ni stannar på patienthotellet. Jaha?...ja,ja. Många frågor senare och ett mejl med massor av info och PDF dokument så avbokade vi morgondagens besök hos kardiologen.

Junars operation har gått jättebra och vi har fått bildbevis på att allt är som det ska vara. Hon är redan ur respirator och mamma J smsade stolt att hon minsann redan fått både hålla och mata. Så himla skönt! Jag har tiggt lite och förmodligen, med lite tur kommer det i framtiden ett gästisinlägg här på bloggen så vi kan jämföra våra upplevelser. Ni andra, som också kikar in här ibland. Skriv gärna lite tips vad man ska tänka på och saker som kan vara bra att fråga när man är på plats.


Vi packade bilen full med äppelträd, bebisar och katter innan vi styrde kosan mot Mamma & Pappa J's hem. Vi hade en hemlig present stående i deras växthus och jag var där idag för att byta ut den mot en lika hemlig present tillbaka. (Tack så jättemycket, lila, grönt och svart är favoritfärger man kan välja mellan!) Jag knep två av tomatplantorna som stod framme, jag är rädd att jag kommer ha ihjäl samtliga och det vore synd, så jag ville inte ta fler. Jag får öva i år Mamma J så får du hålla en snabbkurs till nästa sommar om jag misslyckas.

Katten tog faktiskt bilturen ganska bra, hon pep lite i början men efter att jag satt buren i mitt knä och kliade henne mellan spjälorna i dörren så stillade hon sig. Vi råkade ut för en liten "olycka" som tvingade oss att stanna bilen och byta ut handduken i buren mot en annan. Annars gick det faktiskt över förväntan.

Svägerskans mastodontkatter var väl inte direkt överförtjusta i att få damsällskap och "Den store svarte" tyckte inte ett dugg om vår idé. Han spände ögonen i vår kisse och började prata mycket högt och demonstrativt utanför buren. Vår katt morrade irriterat till svar och fräste olycksbådande ett par gånger. Då gick svägerskans röda katt bestämt in och la sig under sängen. Det blev liksom bara för mycket.

När vi slängt ut den store svarte, så han fick sitta på trappan och yla istället, så började knäppkatten sin utforskarrunda. Jag kom på henne med att försöka stirra ut Tjoddaskusinens lilla gunghäst utan större resultat. Det tog en stund innan hon fattade att den inte var levande men sen blängde hon förnärmat på mig, satte svansen i vädret och fortsatte ila runt i alla skrymslen och vår. Hon klättrade på bjälkarna i taket, kröp rundor under alla soffor, hoppade under bordet på alla stolar och hamnade till sist i källaren. Där fick hon syn på de andra katternas låda, den måste tett sig lika stor som Saharaöknen för henne och hon såg ganska imponerad ut när hon prövande satte ner den ena framtassen i sanden. Sen vände hon tvärt och kilade tillbaka upp till markplan igen. När vi tillsist släppte in den store svarte (den röde hade då för längesedan tagit sin tillflykt till ett fönster där han, mycket stramt, satt och iaktog allt på håll) så började skådespelet om igen. Tillslut verkade det som om allt lugnade ner sig lite och vi lämnade kvar henne över natten. Fungerar det inte så får vi ta med henne hem igen och jag får försöka flirta med mamma och pappa istället. (Nu var det ju inte meningen att ni skulle få reda på det såhär, jag ringer er sen så får vi se vad ni säger, annars löser vi det på nåt annat sätt.)

Svärmor bjöd på pannkakor med sylt och Tjoddas låg jämte oss på köksbordet och tittade på allt inom synhåll. Maken tog av henne skenan och la henne i framstupa sidoläge, där låg hon så nöjt ett tag och rätt som det var hade hon somnat.

Vi lämpade av trädet vid huset, målet är att plantera det imorgon och hägna in det lite mot allt för nyfikna närgångna älgar och rådjur. Tomatplantorna tog jag med hem för jag tror de trivs bäst i ett varmt fönster ännu sålänge. (Tror jag?) Så blir de vattnade lite regelbundet tills vi kommer hem.

Sist men inte minst ska jag bekänna en fetisch jag har, de flesta som känner mig vet redan om den och det är inte alls så farligt som det låter.
Jag älskar att virka mössor, jag är beroende av att få virka mössor. Tack vare att min mamma spontant utropade "Oh så söt" om en mössa jag egentligen virkat till en annan bebis för längesedan och sen fegat ur att ge bort, så provade jag den på Tjoddas. Den är liiiiiite stor än men söt ändå.
Min far brukar säga: "Allt klär en skönhet.... men inget missklär den fule heller" och det är väl klart att det ska till en liten underbar Tjoddas med de längsta ögonfransarna och den sötaste näsan, för att ge min mössa ett lyft.


Men hur söt får man vara egentligen?


Sen plockade jag fram en idé jag haft som jag började på för ett tag sedan men inte tänkt över hur jag skulle avsluta. Så... en söt liten randig mössa med blomma på och en liten mössa som ska se ut som en Linnéa blir det bild på idag. Linnéa mössan har jag inte fäst trådarna på än så det blir ett kort till med en helt färdig mössa när Tjoddas har den på sig. Så.... solhatt, någon?



Nästan färdig, ska det vara en liten stjälk och ett löv på toppen också?







Kommentarer
Postat av: ulrika

Kan mössor skickas till Dalarna? Jag betalar givetvis för mössa+frakt!! Säljer du mössor via Tradera?

2010-05-05 @ 07:34:20
Postat av: Maria

Så söta mössor:)

En liten tanke slog mig när jag läste dagens inlägg... vi skulle kanske ses när ni är i Lund??? Hmmm fundera på det... Vi bor utanför Malmö.



/Maria

2010-05-05 @ 20:36:21
URL: http://www.varsaga.bloggagratis.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0