Fel bebis eller bara ny?

Så var vi då äntligen hemma, det står fortfarande någon påse i hallen, tvättkorgen känns överfull nu när resväskorna är tömda men saker och ting börjar så smått trilla på plats igen. Ja, förutom en viss misstanke om att vi fått Tjoddas elaka okända tvillingsyster med oss hem i stället. Jag är väldigt glad över att vi har en frisk liten prick med oss hem, även om hon ser lite lappad och lagad ut men.... detta humör, Göta Petter säger jag bara. Vi har nu en helt digital liten dotter som antingen är på eller av. Någon har haft sönder ratten för mellanregister. Jag nämner inga namn men en viss kirurg kanske kom åt nåt reglage när han var inne och pillade?

Hon äter ofantliga mängder mat och jag hinner knappt med i hennes tempo, det har gått från stadiga 120ml/måltid till minst 150, gärna 200ml/måltid. Inga gulliga små uppvaknanden på morgonen där hon ligger och flinar lite mysigt utan istället vaknar hon med ett avgrundsvrål som Beelzebub skulle varit mäkta stolt över. Inte sitta eller ligga själv, inte samma ställning i famnen för länge, kan vakna i vagnen och vara lite ledsen hon gör ifrån sig flera gånger om dagen vilket är väldigt ovanligt för denna tjejen. Helt utbytt!
Vi, helt utsjasade föräldrar som inte är vana vid vår lilla bortbytings fasoner mitt i nätterna, tror att det är en stor omställning för den lilla lekamen efter operationen. Det måste ju dessutom sträcka, nypas och kanske klia i ärren också.
Mycket att bearbeta för en sån liten knodd och jag tror nog de kommer ihåg lite av nåt såhär stort iallafall ett tag efteråt.
En annan mamma på samma avdelning berättade att hennes dotter, som är jämngammal med Tjoddas, var mer orolig efter sin operation och att hon inte fick gå ifrån henne för då blev flickan ledsen.
Så lite intryck sätter nog sitt spår minsann.

Saker vi lagt märke till som ändrat sig postoperativt:

inga svettningar vid matning längre
starkare i händer och nacke
varm om händerna
rosigare kinder
större matlust
mer stimulanskrävande, mer vakentid
magen verkar kommit igång (kan vara tillfälligt)


Vi har kommit på att flytande Alvedon är vattenlösligt så vi "slipped it in the breakfast" dv.s vi häller Alvedon i lite av mjölken som hon drack upp helt utan misstankar. Vi är hemska, hemska föräldrar.... alla knep är bra utom de dåliga.
Att försöka spruta in flytande Alvedon har resulterat i att vårt barn började lukta svarta vinbär, inte helt oangenämt iofs (bättre än sur mjölk) men medicinen ska ju verka på insidan inte användas som parfymering. (eller marinering beroende på hur mycket som kommer ut igen)
Annars är hon tillbaka på Impugan och Spironolakton igen. Hon får inhalera två gånger om dagen Pulmicort och sen har vi en annan sort, liknande ventolin.
Limmet över ärret håller redan på att vittra sönder och har kryllat sig lite här och där. Det borde nypas i skinnet kan man tycka, speciellt om det får fäste i kläderna när hon rör sig.

Vi gjorde stan igår på farmors bekostnad och ekiperade vårt nya hypertillskott i familjen. (Om någon hittar Tjoddas så får ni gärna sätta en adresslapp på henne och skicka hem henne med bussen, vi tar henne givetvis tillbaka också även om vi naturligtvis behåller den vi fick med oss.... hon är rätt festlig ändå)


Så, några snabba tips för god överlevnad i Lund stad samt universitetssjukhuset med omnejd:

När det är skyfall, håll dig undan Entrén i block A, bara för att det är ett tak där betyder det inte att det håller tätt. Detsamma gäller barnakutmottagningen. Strax utanför hissen får man dra på vadarstövlarna.

Försök aldrig skoja med en inföding om vädret genom att antyda hur mycket bättre du trodde det skulle vara här i söder.

Välj kokt korv om du nödvändigtvis måste äta korv i en moje någonstans, de blir gröna efter 30min och måste bytas ut. En grillad kan ligga på hela dagen.

Äta ute i Lund? Gå ner till Valvet, ställ in dig på att det kommer ta en bra stund att välja mellan allt gott på menyn. Billig, god mat till bra priser.

Ta aldrig några genvägar, inga av de äldre kvarteren är logiska och slutar helt plötsligt i en återvändsgränd.

Tanten på ICA tycker om att se sur ut, försök inte vara trevlig mot henne.

Oavsett hur knepigt folk har klätt sig, glo inte, de har flyttat till stan för att de inte smälte in hemma på landet. Att Limegröna sneakers och tubsockar inte går ihop med beige shorts och en skär skjorta är inte ditt problem.

Likadant, stirra inte på den stackars tanten som sitter och kedjeröker utanför sjukhuset medan hon förtvivlat hänger sig fast i sin droppställning, det är ofint och hennes man kunde se ganska irriterad ut.

Förstod du inte vad doktorn sa, fråga sköterskan när han/hon har gått istället, doktorn har alldeles för mycket att göra för att svara på frågor eller upprepa det som sades.

Det bor ingen stackars tant i hissen som talar om för dig att dörrarna öppnas, stängs eller vilken våningsplan du är på. Det är fritt fram att härmas varenda gång hon glatt kvittrar vad som händer.

Det är dumt att vara kissnödig när man väntar på hissen i block K, trapphuset är nämligen utrustad med högtalare som ska spela lugnande läten som fågelkvitter....och porlande bäckar.....

Apoteket (som inte är ett apotek för det är ett vårdapotek) som ligger vid patienthotellet, har inte öppet på helger. Apoteket hjärtat på Mårtenstorget 12 (jämte Donkan) är det enda apoteket som har öppet på söndagar och då är det öppet till 19.

Köp handkräm, du kommer aldrig ha tvättat och spritat händerna så mycket i hela ditt liv som när du är på sjukhuset. För att förhindra att händerna trillar av efter några dagar.... köp handkräm.

Ett vackert ställe att promenera på i närheten av sjukhuset är Norra kyrkogården tvärs över stora vägen. Gå inte dit hungrig eller kissnödig dock, det är ett stort område och jag gick vilse två gånger.

Om en gräsand landar i ett träd, bli inte förvånad, tydligen gör de sånt i skåne. Jag hade inte heller trott på det om jag inte hade sett det själv.

Sådär, jag skulle kunna hålla på hur länge som helst med en överlevnadsguide för ett tillfälligt liv i skåne men eftersom jag rantat på en bra stund här nu känns det som om det vore på plats för lite nya bilder istället.
Alla ni som har skickat mejl till mig men inte fått svar, jag är hemskt ledsen men jag dabbade mig när jag la om mitt E-postkonto. Jag glömde såklart klicka i den lilla boxen "vidarebefordra", inte konstigt att det varit så "tyst" från en del av er. Det kommer nog en ny E-post igen inom kort dock med eget domän istället för att köra via gmail. Problemet är iallafall löst just nu så det är bara att mejla på som vanligt.

Holy schmoly, the beast is awake! Dags för en ny dust med vår sprillans nya bebis.
Jag vill iallafall tillägga en sak, trots allt extra vi haft, har och kommer att få.
Hon gör det väldigt lätt att vilja ha många fler, i vår familj är alla barn välkomna.

Tack till all personal på BIVA och avdelning 67. Doktorer i all ära, inget hade fungerat utan sjuksköterskor eller undersköterskor!
Ni har varit helt underbara mot oss nyfikna, frågvisa föräldrar som tryckt upp kameror i ansiktet på er dygnet runt när något ska göras med Tjoddas. (Lite läskigt att vakna mitt i natten av att det stod främmande människor i ens rum var det, man vänjer sig fort.)







Som jag sitter.


Mitt försök att kamouflera Tjoddas, lilla och stora polkagrisen


Se, jag skojade inte. Änder i ett träd!


En drogad Tjoddas som fått snedtändning, pacemakern ska dras ur.


Mammas finaste Tjoddas.


nyekiperad i snajsiga leggings och tjusig klänning.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0