Kattliv

Idag slog vi rekord i att sova. Efter 9h sömn släpade pappa upp Tjoddas för att stoppa i henne lite mat. Sen somnade hon om bums igen och sov några timmar till. När så jag väckte henne fick jag också i henne lite mat och sen somnade vi båda två i TV soffan. Det är ju så lätt att hålla sig vaken när man lyssnar på bebisandetag.

Idag hade katten det tufft, fåglarna har nämligen kommit på att hon inte vågar hoppa upp efter dem på balkongräcket. Så nu kommer det ett gäng sparvar om 3st kaxpellar och sätter sig på räcket. Sen trippar de lite fram och tillbaka, lägger huvudet på sned och kikad på kisse som plågat sitter klistrad på fönsterbrädan, stel som en pinne förutom svansen som viftar som om livet hängde på det. Fyyyyy så taskiga de är. Vi som tittar på har däremot väldigt roligt åt skådespelet.

Min man hade förvarnat mig om att personerna man lånar bygdegården av är nyfikna, till min förtjusning var de fruktansvärt nyfikna och brydde sig inte om (eller fattade inte hur tydligt det var) att försöka dölja att de ville veta mer om ALLT. Tydligen har man haft problem med att de inte klarar av att hålla sig på sin kant när det pågår festligheter. De kan komma insläntrande i köket eller hänga av sig sina saker i hallen nere bara för att få gå ner och kika på vilka som är där etc. Så... jag kunde inte låta bli. Jag släppte lite information i taget och blev rikligt belönad med ivriga "jaha, jaha..säger du det" och andra förtjusta tillrop och utfrågningar. Jag kan inte hjälpa det men det är så himla kul att droppa liiiiiiite information i taget. Det är lite som att meta abborre och jag får just nu verkligen tvinga mig själv för att jag inte ska skriva in en smiley här. Jag har lovat mig själv att hålla texten i bloggen "ren" från smileys... jag är för gammal för sånt.

En av mina bästa vänner som flydde Sverige för att åka till Kiwiland hade hittat till min blogg och skickat mig ett mejl idag. när hon påpekade att hon inte vetat om hur det står till med lilltjoddan, insåg jag att vi hörs av allt för sällan. I sitt mejl lämnade hon en rad som värmer samtidigt som jag blir förvånad att hon refererar till något teologiskt.  Jag citerar:
"Gud gav er ett barn med downs syndrom för han visste att ni skulle klarar av de."
Tack min vän, jag hoppas de första fem åren i Kiwiland går fort så att vi ses snart igen. (Eller så kommer vi till er)

En kille från Ortopedtekniska ringde mig idag och meddelade att de inte skulle vara på plats det datumet vi fått tid till. Han ville boka om så vi satte upp en preliminär tid istället. Jag började prata med honom om Dobbs skorna och han kikade på dem via länken: www.dobbsbrace.com han kände igen dem och det kändes positivt. Däremot verkade han inte veta om det fanns någon återförsäljare i Sverige eller hur man fick tag på dem. Dessutom måste ortopeden ge tummen upp för dem innan det ens kan bli tal om att beställa dem. Men, som han sa, frågan är fri. (Jag frågade om föräldrarna kan få ha ett finger med i spelet om vad man kan få för hjälpmedel/utrustning till sina barn.) Tyvärr kommer jag inte ge mig i den här frågan. Av dessa båda valen så SKA hon få Dobbs. Så är det bara. Jag får slipa på mitt försäljarsnack tills på måndag när Dr Barnbensspecialist ringer.


Ikväll var vi iväg på ettårskalas hos minsta kusinen och det bjöds på vått och torrt. Lilltjoddan var så himla fin i sin nya klänning och jag är så glad att jag valde en blå och inte en råsa.
Ta en titt extra på bilden, vi insåg inte exakt hur bröstfixerat vårt barn var förrän vi såg bilden på datorn.....






Eftersom hon sovit nästan hela dagen, passade hon på att vara lite vaken under kalaset istället. Ljudnivån var väldigt hög på alla gäster, så jag gissar på att hon, fullproppad med intryck som hon är, kommer sova som en sten på Valium tills imorgon.


Lite gnälligt var det ibland. Man måste ju göra sig hörd!



10 minuter senare sov hon som en stock. Trots kusinens försök att väcka henne (genom att klättra på henne och använda henne som bongotrumma) så sov hon lugnt vidare.


Såhär fin tårta fick vid. Den var precis lika god som den ser ut.


Nu får det faktiskt bli lite mer te med honung innan läggedags.
Oh, alla som är i Falkenberg den 20/3 är välkomna på vernisage i Sparbankens lokal!

Bebisbesiktning

Projekt lokalisera valfri ortoped inleddes idag kl 09:00, det är helt omöjligt att få tag på folk. Man får ju vänta på att bli uppringd och sen måste man boka telefontid med dem. Försökte både i Halmstad och med specialisten i Malmö. Jag funderade ett tag på att ringa till Ortopedtekniska för att prata med dem men det skulle lite vara att ta bakvägen. De bestämmer ju tyvärr inte vad lilltjoddan ska ha på fötterna, de gör ju bara som doktor Ben säger. Efter att ha lämnat meddelande och bett om telefontider till samtliga får jag nu snällt vänta på att bli uppringd. Kanske bäst det, vem vet vilken svada jag hävt ur mig över telefon annars.



Idag var vi på BVC för vår 2 månaders bebisbesiktning. Det gick bra och vi gick igenom u.a. Efter lite kläm och känn från Fru doktor var vi klara och det konstaterades att vi ligger bra till på kurvan. Min väninna och jag firade genom att pulsa iväg till Burger Inn och festa loss med varsin hamburgare och cola. (Hon hade tiden före mig på BVC) Jag drog fram en overall igår och började undersöka hur svårt det skulle vara att sprätta den i sömmen från ben till ben för att sätta dit knappar eller kardborreband. Jag får, som man säger där jag är ifrån, hia mig litta. Jag hittade till min förtjusning ett par snickarbyxor med knappar som hon kan ha när hon fått skena. Tog en storlek större än vad hon kommer gå in i nu, så räcker de läääääänge. Man kan ju vika upp byxbenen lite, de behöver ju inte passa i midjan när det är hängslen på dem. Jag hoppas verkligen att jag kan få tag på någon av ortopederna snart och att de går med på att byta till Dobbs istället.

Nu på eftermiddagen har jag nästan känt mig lite krasslig, hoppas det är nåt jag kan sova bort. Känner inget speciellt sug efter att vara sjuk just nu. Förhoppningsvis är det för att jag varit ute och gått så mycket idag som jag känner mig frusen i kroppen och varm i ansiktet.
Målarkursen var kul idag och det känns som vi börjar komma varandra lite närmare idag och kan skoja mer om allt möjligt. Idag var det lite mycket prat och lite för lite målande men min första sagobild blev klar iallafall. Kursledaren norpade målningen och talade om för mig att det var dags att sluta med den så den inte blir överarbetad. Mitt nästa problem är fortfarande att hitta på vilken saga jag ska avbilda nästa gång... någon föreslog en saga av Elsa Beskow, svårt att försöka konkurera med en såpass storslagen illustratör. Lättare med någon saga som redan har blivit "förstörd" av att många försökt sig på att illustrera. Jag inspirerade iallafall en kurskamrat så hon ska försöka sig på en version av Rödluvan lite Goth-aktigt i oljeteknik.

Men jag kommer nog på nåt för finns det något jag har i överflöd så är det väl ändå fantasi?













Ny upptäckt

Idag hade vi en bra dag där vi faktiskt var lite synkade med varandra gällande matning och pumpning. Det är skönt när det kommer en sådan dag ibland. Vädret var fantastiskt med -3 grader, strålande solsken från en klarblå himmel. Jag lyckades få tag på folk från pastorsexpeditionen också, ska återkomma på torsdag när kyrkoherden är inne. Tydligen skulle han iallafall vara i tjänst den önskade helgen men han satt insnöad i Stockholm just nu så han hade inga papper eller kalender med sig. Vi tog en lång skön promenad på eftermiddagen. Otroligt hur mycket bättre och piggare man mår både fysiskt och psykiskt efter lite frisk luft.
Jag kan inte låta bli att börja tänka svart såfort jag håller lilltjoddan i famnen, när hon ligger och äter eller när jag har henne på skötbordet; att snart kommer jag inte kunna hålla henne lika lätt längre, inte pilla på hennes små söta fötter eller ha henne i bärsjalen nära mig. Jag måste också försöka hitta någon overall som har knäppning från ben till ben via grenen och som är fotlös. Det känns ärligt talat förjävligt och ikväll förstärks allt av en lurande migrän som smyger sig på.

Innan jag börjar få tunnelseende ville jag dock tala om att jag har hittat ett snällare alternativ till de där förhatliga Dennis Brown skorna.
Man får alltså Dennis Brown skor idag efter att man gjort ett ingrep via Ponseti metoden. DB-skorna är väldigt nya i Sverige och inte speciellt beprövade om jag förstått det hela rätt. Det är väldigt svårt att hitta information på svenska om dem iallafall. MEN till min förvåning hittade jag idag att det finns nåt som heter Dobbs Dynamic Clubbfoot Bar. Den ser nästan likadan ut och bygger på samma princip men den är "rörlig" så barnet kan sparka med ett ben i taget, krypa etc... imorgon tänker jag ringa till Dr ortoped den Yngre och propsa på att vi ska ha dessa istället.

För er som är intresserade av att läsa mer om dessa finns det en bra sida här: http://www.dobbsbrace.com/


De jämför även DB-skorna med Dobbs och visar varför fler barn accepterar Dobbs bättre. Lite propaganda för egna produkten alá USA är det ju men jag tror mer på dem än på DB-skorna. Rent mentalt sett tror jag att jag skulle hantera Dobbsa skorna bättre. Mitt barn får mer frihet och JAG har kunnat kontrollera lite av allt de gör med henne.
Däremot läste jag idag att har man fått ett barn med sk. klumpfot "PEVA" så är risken 2-3% att man får det vid nästa graviditet också. Risken är i vanliga fall 1 promille. Känns som en kall klump i magen. Någonting motarbetar verkligen oss. Jag vet att det finns de som har det värre men det här är min verklighet och i min verklighet är  allt som hänt oss hittills jättehemskt och väldigt tärande.

Vill man läsa mer om PEVA tyckte jag att growing people hade bra information. http://www.growingpeople.se/templates/Page.aspx?id=2602

Imorgon är det tvåmånaderskontroll, lite pirrigt faktiskt men det går säkert jättebra. Vi brukar få mycket beröm av de snälla tjejerna på BVC.

Undrar förresten varför inte ortopederna föreslog Dobbs skorna istället för DB skorna.... för det kan väl inte vara så att en outbildad pysselplupp sitter på mer information och är mer uppdaterad än någon som förmodligen har bortåt en halv mille i studieskulder till CSN? Eller?


Alla barnhjärtans månad

Vår lilla tjoddas föddes med ett hjärtfel precis som tusentals andra barn.

I år är hjärt och lungfondens mål att samla in 10 miljoner kronor till "Gertrud", ett videonätverk som ska knyta samman barnhjärtmottagningar över hela landet och göra barnhjärtvården mer tillgänglig och jämnlik för alla barn. Pengarna skall dessutom räcka till minst 3st doktorandtjänster inom barnkardiologi.

Tack för ditt bidrag!




Bärsjal=nödvändighet

Idag provade vi bärsjalen vi fått låna från BVC, den har legat i hallen några dagar nu tills mjölkstockningen gick över. Kan du undvika att få mjölkstockning så gör det, det är inte ett dugg kul. Har fortfarande en enorm blåsa i storlek ärta på bröstet som vittnar om trägen användning av pumpen för att försöka suga ur "skiten". Nåväl.... vi provade sjalen och fastnade för den direkt, bara in och beställa. Tjoddan somnade som en gris såfort hon fick komma ner i den och ligger i skrivande stund fortfanare kvar i sjalen och snusar lugnt. Denna var från Minmundus.se i ekologisk bomull. Har även en ringsjal från bärabarn.se men den har jag inte riktigt fått in snitsen på än. Kanske när hon blir lite äldre.... iallafall, detta var superbt! Den gör inte ont någonstans, man har händerna fria och att man får närhet säger väl sig självt.


Här är vi iallafall, alla foton där jag är med får mig att inse att jag definitivt borde försöka komma ut och gå lite oftare.... dumma,dumma vinterkyla. :(
Underbar sjal

Nyare inlägg
RSS 2.0